Farliga Landskrona - Del 14
Den innebär att andras verk kan återges i ett eget arbete i syfte att kritisera eller belysa det andra verket eller för att understryka ett eget ställningstagande. Detta är exakt vad jag har gjort. Citatet får dock inte vara för långt, och det får endast återges i den omfattning som motiveras av ändamålet. Det är väl där som vi är oense.
Jag ansåg att hela ditt inlägg utgjorde grund för mitt svar, därför citerade jag hela. Möjligen att jag skulle ha kunnat plocka bort nån enstaka mening här och där, men jag ville inte hacka upp texten på det sättet, då jag inte anser att det är ett estetiskt tilltalande sätt att skriva eller återge något på.
Viktiga saker att komma ihåg när man citerar någon/något:
- Upphovsmannen skall angivas i den omfattning och på det sätt god sed kräver. Detta har jag uppfyllt, då jag förutom att ha angett ditt namn även länkat till inlägget i fråga.
- Ett verk inte får ändras så, att upphovsmannens litterära eller konstnärliga anseende eller egenart kränkes. Jag har inte ändrat en bokstav, bara förtydligat styckeindelningen med extra radbyten så att texten skulle bli luftigare och lättare att läsa.
- Verket får inte göras tillgängligt för allmänheten i sådan form eller i sådant sammanhang som är på angivet sätt kränkande för upphovsmannen. Det där med kränkningar är lite knepigt. I alla fall tycker jag det, då ordet verkar kunna betyda vad som helst. Att säga emot någon är inte kränkande. Fast nu när Fredrik Reinfeldt lyckades kränka personalen på en vårdavdelning genom att inte bli serverad stekt sill, så kan man uppenbarligen kränkas av vad som helst.
Dessa två saker överensstämmer sällan med varandra, men LP har betydligt fler ögon än vad jag har, så det är rimligt att anta att jag missar (nästan) allt. (Och vem vet, kanske är det jag som är naiv då jag vägrar att erkänna att Landskrona är så djupt nere i skiten som så många vill göra gällande. Det lämnar jag dock åt eventuella framtida psykoanalyser att avgöra. Pessimism har aldrig varit min grej, det är allt. Jag har framtidstro som drivkraft istället).
Men jag vill också förbehålla mig min rätt att ställa mig kritisk till det jag läser, och ifrågasätta. Det är där som bloggar och internetforum spelar en viktig roll, i och med upphävandet av den envägskommunikation som tidningar oftast utgör (med undantag för insändarsidor då).
Landskrona Posten består av en i mitt tycke exceptionellt stor del artiklar om brott, stora som (mikroskopiskt) små. Detta, sensationslystnadsfenomenet, går att (genom)skåda i medias alla format och är inget unikt för LP. (Dock är det extra tydligt i kvällstidningar). Man märker det till och med på den där skalliga vädermannen med glasögon på TV4 som jag gillar (tror han heter Anders Nylund, intresseklubbsanm.).
Skärskåda hans blick då han rapporterar om orkanvindbyar och andra extrema väderlag. Man ser att han älskar det, och njuter i fulla drag. En ordentlig hagelstorm är en väderpresentatörs Saddamavrättning.
Och självklart får LP skriva om skit om det är det som dess journalister i första hand är intresserade av att skriva om, och om det är det som dom anser att största möjliga andel av Landskronas invånare vill läsa om. Det är bara trist att de samtidigt gör hela Landskrona en björntjänst genom att spä på landskronabornas känsla av otrygghet (se Del 10 för utförligare trygghetsresonemang).
Det är kraftigt utvecklingshämmande.
Och de bör tänka en extra gång på vilket parti de i första hand gynnar genom sin ständiga fokusering på brottslighet. (Ledtråd till den trögtänkte läsaren: Det är inte Miljöpartiet).
Jag tror inte att de traditionella medierna har anpassat sig fullt ut till den nya verkligheten ännu, där de i större utsträckning än tidigare behöver förklara sig och stå för sina åsikter (förutom till PO då). Och vi 80-talister älskar som bekant att ifrågasätta exakt allting. Det är inte bara Jan Guillou och Göran Greider som gnäller längre. Framtiden kommer att bli ett Helvete för de som inte kan argumentera ordentligt för sina åsikter. Tänk dig själv, en hel Gustav Fridolin-armé av ifrågasättare. En väldigt vacker syn, jag vet. Men men, all utveckling tar tid.
Landskrona Posten är inte Djävulen. Och dom är inte Gud heller. Dom är en tidning bland alla andra. Det finns betydligt bättre, och det finns betydligt sämre. Rasism, förtryck och orättvisor är Djävulen för mig. Det finns ingenting som jag går igång på som de sakerna. Och Gud är Kärleken.
kärlek.
(Hahaha, och priset för cheesigaste slutkläm går till - trumvirvel - XRob, med en hästlängd eller två. Jag var faktiskt tvungen. Texten bands ju ihop så snyggt. Det kändes så härligt apokalyptiskt att blanda in en religiös aspekt i det hela. Och nu sabbar jag det genom att skriva det här stycket, men det får det vara värt. Det finns ju alltid en och annan idiot där ute som inte verkar begripa när man skämtar och när man menar allvar).
Nog om detta nu, jag är hungrig. Som fan.
Del 1 | Del 2 | Del 3 | Del 4 | Del 5 | Del 6 | Del 7
Del 8 | Del 9 | Del 10 | Del 11 | Del 12 | Del 13
Andra bloggar om: landskrona, brottslighet, tryckfrihet, kriminalitet, rasismDel 8 | Del 9 | Del 10 | Del 11 | Del 12 | Del 13
Det intressanta med att citera är att man måste ha en viss "litterär höjd" för att upphovsrätten som den gode(?) Möller hänvisar till ska gälla, och utan att vara alltför oförskämd (även om det är frestande) så kan man nog inte anse att Möllers blogg har den nödvändiga "litterära höjden". Om Möller mot förmodan läser det här så kan han ju i sin oändliga journalistiska vishet som han anser sig besitta kolla upp copyright lagen (Lag (1960:729))