Dröm #36 - Je suis le monstre

Jag är ute och vandrar i ett ganska ensligt område, det är vinter och snöstorm. Vägen jag följer tycks ringla sig sakta uppför ett berg. Jag stöter efter en stund på en grupp om 5-6 män som ser rädda ut, så jag frågar vad de sysslar med. De svarar att det ligger en stuga lite längre fram, och att det bor ett avskyvärt monster i den. Deras plan är att döda det, men de vill helst inte så de frågar om inte jag kan göra det istället. Jag svarar att jag inte har något vapen på mig, varpå de drar fram ett paket med prinskorv.
 
Jag tar emot paketet, och de jublar. Jag detaljgranskar det.
 
- Det står att Volvo har tillverkat korvarna, säger jag.
- Ja, svarar de i kör, monstret avskyr oriktigheter av det slaget, så det kommer antagligen att få spel när det ser detta.
- Det står också att korvarna väger 50 gram/st? frågar jag vidare, mer och mer förvirrad av situationen.
- Samma sak där, svarar de, korvarna väger - uppenbarligen - max 15 gram/st. Monstret kommer att tuppa av när det uppmärksammas på ett sådant fruktansvärt faktafel.
 
Jag vänder på paketet.
 
- Men vafan... Det står också att paketet är tillverkat 2021, men det är ju för i helvete bara 2019 nu? säger jag irriterat.
 
Männen stirrar på mig i skräck.
 
- MONSTRET!; skriker de och springer sin väg nedför berget.
 
Kvar står jag med ett paket av Volvos finaste prinskorv. Jag går vidare upp längs vägen, och hittar mycket riktigt en liten stuga ganska nära bergstoppen. Den ser övergiven ut, så jag knackar på. Inget svar, och dörren är olåst. Jag går in.
 
Jag hittar en burk senap i skafferiet, så jag steker upp prinskorvarna och äter dem. Stugan är ganska trivsam, så jag bestämmer mig för att bosätta mig där. Det är nog jag som är monstret, trots allt.
Kategori: drömmar Taggar: drömmar, korv, volvo;