Receptet på tur

Folk envisas med att hävda att jag brukar ha tur. Och det är nog sant. Det är dock ganska enkelt att ha det. Gör bara följande:
  1. Jobba riktigt hårt
  2. Lär ut till andra
  3. Var ödmjuk
  4. Var punktlig
  5. Var alltid läraktig och receptiv
Valfri punkt 6: Vänd alla dina stickkontakter åt rätt håll, placera gula föremål i ditt vardagsrum och kök (särskilt om du är gammal, och helst åt syd-sydost), klättra uppför stegar istället för att gå under dem, se till så att ditt navelchakra är i balans, och förvara för Guds skull alltid, alltid en låda med ihopknutna pysslingar under sängen. Ihopknutna? De små jävlarna smiter annars. Lita på mig. 
 
 
 

So-li-da-ri-tet is a four-letter word

Jag har nog förlåtit dem. Vill de dröja sig kvar i villfarelsen att en människa kan vara mer värd än en annan, och vill de inte sträcka ut en hand åt de som behöver vår hjälp, så får det faktiskt stå för dem. Det är nog ok att det finns människor som tycker så. De är ju just människor, och jag har slutat förvänta mig stordåd av sådana. Vad jag däremot har lite svårare att acceptera, är att de inte tycks kunna nå insikten att de splittrar arbetarklassen så som de håller på. Står vi inte bättre enade mot kapitalägarna så ser jag ingen egentlig ände på fördärvet. Arbetare mot arbetare, inhemsk mot invandrad, gör mig illamående. När den egentliga kampen borde föras mellan egalitarism och kapitalism. 

De (människorna, anm.) borde även läsa fler böcker, men det är ju allmänt tillämpligt på >80% av alla människor jag möter under en dag. 









Och det stämmer; jag vaknade på en lite arrogant sida av sängen i morse. Arrogant, och på tok för tidig. 

Dig it

Direktiv från kommunen om att minst 30% av ytan på kolonilotterna ska vara odlad. Detta har tolkats av föreningen som att jag ska ha minst 70% som inte är gräs, detta innan midsommar. Ja ja, jag ifrågasätter inte; jag gräver. Äntligen vår.