Nyårslöften

  • Stressa mindre
  • Fokusera bättre. På det som faktiskt betyder något.
  • Förorsaka fler/mer påhitt/ofog
  • Ta snyggare röntgenbilder

Snitsigt. Snitsigt.

Andra bloggar om:
nyårslöfte, nyårslöften, röntgen


Dagens i-landsproblem #40: Jeans

Hur kommer det sig att ett par jeans aldrig blir riktigt bekväma, förrän precis innan de börjar falla i småbitar? Och kom nu inte och hävda att det går att få dem riktigt sköna innan dess genom att duscha med dem och sedan låta dem torka medan man har dem på sig (hejsan, blåskatarr). Eller genom att tumla dem med stenar (hejdå, torktumlare). Och påstå inte att det bara är dyra märkesjeans som är sköna; då har ni aldrig ägt ett par riktigt sköna jeans, jag lovar (god morgon, enfald). Jag hade ett par riktigt sköna jeans en gång. När man höll upp dem mot en lampa, så såg man rätt igenom dem. De hade lagats och lappats till vansinnets gräns. Till och med förstärkts i slitageutsatta sömmar med fisklina. Och de var perfekta. Tills de helt enkelt vittrade sönder till molekyler kring benen på mig en solig majdag. Nu saknar sörjer jag dem djupt.


Andra bloggar om:
,

Topp 15: Årets bästa inlägg

Förra året skrev jag en årskrönika, som inte kan beskrivas med något annat ord än långjävla. Jag gick på som - kan jag föreställa mig - en ung Fidel Castro i högform. Orka. I år sammanställer jag helt enkelt de femton inlägg som är bäst. Bäst för att de är roligast, bäst för att de är de inlägg som jag är mest stolt över, eller bäst för att de sammanfattar året som passerat bättre än andra inlägg? Skit i det du (Fritt översatt: Jag har ingen aning. Kanske alla tre).
  1. På begäran 09-01-27
  2. Bakgrundsbrus 09-01-17
  3. Topp 10: Du är antagligen röntgensjuksköterska, om... 09-02-10
  4. Över mållinjen! 09-06-05
  5. Manslemmar höra icke hemma i dammsugare 09-11-20
  6. Kan inte du byta namn till Ellen? 09-10-17
  7. Roberts köttfärspaj for dummies 09-06-22
  8. Det är så självklart ibland (Dröm #17 - Vattenguden) 09-01-11
  9. Teletubbies: Second generation 09-02-12
  10. Health Sciences Centre 09-05-16
  11. Farliga Landskrona - Del 57 09-07-26
  12. Klockan 09:09:09, den 09/09/09 09-09-09
  13. Hej då, Super PLAY (en kärleksförklaring och minnesruna) 09-10-30
  14. After work 09-07-31
  15. Sjukskriven (ännu mer blod) 09-03-10
Bubblare:

Gott nytt år och allt det där. Nu ska jag återgå till mitt vårt lilla wellpappshem.

 

Andra bloggar om: , , , , ,


Wellpapp

Hej, jag bor just nu i en kartong av wellpapp. Eller 30 stycken, för att vara exakt. Nej, jag är inte styckmördad - ni är så morbida! - jag är packad. Flyttpackad. Och nu är jag strax sen till jobbet. Så ... hejdå!




Dagens citat

"Eftersändningen gäller 12 månader och kostar 400 kr. Är du under 26 år kostar den 400 kr."
/Adressändring.se

Jaha ... ? Så då ska jag betala ... 400 kr?

Errata

Jag ändrar mig. Detta är dagens soundtrack. Jag är ombytligheten själv. Glass and concrete and stone. It is just a house, not a home.


Dagens soundtrack




Solen skiner ute, och jag flyttpackar och har ont i en tå, misstänkt hematom som spänner och har sig.

Årets självgodaste julkalender, lucka 24

Sista luckan i min julkalender. Som jag har väntat. Att skriva med ett självpåtvingat produktivitetskrav hängande över sig är direkt kreativitetshämmande. Men hur avslutar man ett sånt här projekt på topp ... ?


24. Kanske genom att offra sig själv på åtlöjets (vid det här laget rätt så välbekanta) altare? Men vad är pinsamt egentligen? Det är ingen enkel fråga. För majoriteten av mina besökare vet ju ändå inte vem jag är, så hur kan egentligen något över huvudtaget vara penibelt för mig att avslöja? Är det pinsamt att jag först ansåg att Metallicas svarta skiva var det bästa jag någonsin hört när den kom, men sedan ändrade mig när 2 Unlimited släppte No Limits två år senare? (Svar: Ja. Utan tvekan). Är det pinsamt att jag i förskolan var lite betuttat i Marion, den tecknade räven i Disneyversionen av Robin Hood? (Svar: Kanske lite. De skulle väl inte ha designat henne med en sådan sängkammarblick vettja. Inte för att jag nu visste vad en sådan var för något när jag var sex år). Nej, jag avrundar nog bara detta projekt med att säga god jul. Strax över en timme för sent. Imorgon kommer jag, med ansenligt hög sannolikhet, att låta bloggen vila.




Andra bloggar om:
,

Årets självgodaste julkalender, lucka 23

Yes, bara denna lucka och så en till imorgon, och sen kan jag lägga det här illmariga påfundet bakom mig!


23. Julen är den enda högtiden jag bryr mig om. Det är den enda storhelgen på året, där det faktiskt frestar mer att vara ledig, än det gör att jobba med storhelgstillägg. Jag har till och med lite dålig koll på hur man firar de övriga högtiderna, då jag försöker se till att jobba när de infaller. Nej, nu ska jag äta något lämpligt, som ger mig lite energi inför morgondagens fullspäckade schema av julmatsätande, Kalle Ankande och paketöppnande.



Energirik kost

Andra bloggar om:
,

Årets självgodaste julkalender, lucka 22

Skippar ingressen; ni har fattat poängen vid det här laget; jag avslöjar något om mig själv varje dag fram till och med den 24:e och det är egocentrerat så det förslår (jag hoppas att det tydligt framgår att jag numera har en ingress som uttryckligen påstår - svart på vitt - att den inte är en ingress)


22. Mitt decennium. 00-talet är inne på sina sista, snöslaskiga dagar. Detta är en kort resumé över hur jag spenderade det:
Framtiden: Flyttar till Helsingborg tidigt nästa år. I övrigt så är jag inte synsk, så ni får vackert hänga kvar här i bloggen om ni vill veta hur det går!



Lucka: 1-4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 11, 12, 13, 14, 15, 16, 17, 18, 19, 20, 21
Andra bloggar om: , ,

I just can't get myself out of my head

Synonymer till substantivformen av synonym kan vara liktydigt ord, liktyding, utbytesord, variant, ekvivalent uttryck eller ord med samma betydelse. Och så går det runt, runt, invärtes. Invändigt. Internt. Inuti kroppen. Inombords. I mitt nästa liv önskar jag innerligt att jag föds komplett med off-knapp. Idag säger jag upp kontraktet på den här lägenheten, framtids-pepp!!



Andra bloggar om:

Årets självgodaste julkalender, lucka 21

Skippar ingressen; ni har fattat poängen vid det här laget; jag avslöjar något om mig själv varje dag fram till och med den 24:e och det är egocentrerat så det förslår (jag hoppas att det tydligt framgår att jag numera har en ingress som uttryckligen påstår - svart på vitt - att den inte är en ingress)


21. Partytricket. En gång, på en festival för många år sedan, så skulle jag imponera på en tjej. Jag fick för mig att jag skulle vara kreativ, så jag åt upp en bläckpenna. Bröt sönder den i småbitar, och svalde varsamt ned varje bit med vodka. Hon tittade tålmodigt på, och när jag så svalde ner den sista biten, tackade hon för föreställningen och gick sin väg. Inget att rekommendera, med andra ord. Men ingen kan ta ifrån mig att det var innovativt.





Lucka:
1-4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 11, 12, 13, 14, 15, 16, 17, 18, 19, 20
Andra bloggar om: , , ,

Bästa scenen: Dumpad




Draculamusikal? Brilliant!
Fotnot: Filmen innehåller fler bra scener.

Andra bloggar om:
,

Veckans två sämsta ...

Nya hyresvärden: ...och det är en väldigt lugn trappuppgång, ibland är det så lugnt att man nästan börjar undra.
Min normalt så socialt begåvade sambo: Ja, man kanske borde gå en runda då och då, och sniffa i brevinkasten, så att folk inte ligger där döda och ruttnar?
Nya hyresvärden: Eeh.. jaa.. hah.. ehm..

Vad fan var det om liksom??



Jag står och diskar (jag vet; kors i taket), och tar upp min högra hand ur diskvattnet.

Jag: Kolla! Kolla vad jag har runt fingrarna!
Hon: Va?? Vad då??
Jag: Luft!

Sen fick jag den där blicken igen. Den där kvinnliga, dumförklarande.

Årets självgodaste julkalender, lucka 20

Skippar ingressen; ni har fattat poängen vid det här laget; jag avslöjar något om mig själv varje dag fram till och med den 24:e och det är egocentrerat så det förslår (jag hoppas att det tydligt framgår att jag numera har en ingress som uttryckligen påstår - svart på vitt - att den inte är en ingress)


20. Rädslor, är dagens ämne. Sådana har jag (relativt) få av. Den kanske största - eller i varje fall den jag känner mig mest hämmad av - är rädslan att prata inför (större grupper av) folk. Ju fler människor, desto tystare blir jag. Dels för att jag ogillar när alla tittar på mig, och dels för att jag avskyr ljudet av min egen röst.

Detta är dock ingenting som jag inte kontinuerligt bearbetar. I höstas var jag till exempel på en nationell röntgenkongress med en kollega och höll ett föredrag om stråldoser vid ländryggsundersökningar. Det var läskigt, men skitkul. Och det gick rätt bra, för jag fick en hög med pengar för att vår uppsats var bättre än alla andras (skryt, skrävel och självberöm, bloggarens bästa vänner). Och nästa år har jag blivit inbjuden till att hålla föredrag i samma ämne på en internationell kongress i Australien. Saknar bara lite stipendier så att jag har råd att åka.

Så det börjar faktiskt arta sig. Ju mer jag utsätts för det, desto lättare går det. Lite som att dricka whisky.

Och kunde jag komma över min barndomsrädsla för varulvar, så ska väl detta vara en enkel match. Främst pga den totala avsaknaden av huggtänder och blodtörst denna gången.



Lucka:
1-4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 11, 12, 13, 14, 15, 16, 17, 18, 19
Andra bloggar om: , , , , ,

Årets självgodaste julkalender, lucka 19

Skippar ingressen; ni har fattat poängen vid det här laget; jag avslöjar något om mig själv varje dag fram till och med den 24:e och det är egocentrerat så det förslår (jag hoppas att det tydligt framgår att jag numera har en ingress som uttryckligen påstår - svart på vitt - att den inte är en ingress)


19. Hur jag tänker rösta 2010. Det är väl ändå ett avslöjande som heter duga? Men först lite bakgrund till min otroligt sofistikerade urvalsprocess, via vilken jag ämnar komma fram till vilket parti som kommer erhålla min eftersträvansvärda röst i slutändan. Jag börjar givetvis med att läsa igenom alla partiprogram. Sedan struntar jag i dem, och utgår ifrån färgen på dosimetern1 som jag har på mig på jobbet. Varannan månad har jag en röd, varannan månad en grön. Är dosimetern röd under valmånaden, röstar jag rött. Är dosimetern grön, röstar jag grönt. Svårare än så behöver det inte vara2




1 Dosimetrar är instrument som anger hur stor stråldos en person har blivit utsatt för. Används frekvent av såna som jag, som riskerar att utsättas för strålning.

2 Därmed lämnar jag åt de som saknar hjärta att rösta blått, samt åt de som saknar hjärna att rösta brunt.


Lucka:
1-4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 11, 12, 13, 14, 15, 16, 17, 18
Andra bloggar om: , , , , ,

Årets självgodaste julkalender, lucka 18

Skippar ingressen; ni har fattat poängen vid det här laget; jag avslöjar något om mig själv varje dag fram till och med den 24:e och det är egocentrerat så det förslår.


18. De långa slumptrådarna i mitt huvud. Jag ser ibland på livet som långa kedjor av slumpartade sammanträffanden. En händelse resulterar i en annan som resulterar i en tredje som oundvikligen leder till en fjärde. Det är väl ett sätt att försöka förstå och bemästra omvärlden, antar jag. Jag är inte beredd att kalla det ödet, kanske snarare en mild form av kaosteori eller fjärilseffekt är mer passande.

Ett långrandigt exempel:

I 9:an så hade jag en dag glömt min Chicago Blackhawks-keps på en krok i korridoren utanför matsalen. När jag gick för att hämta den efter skoldagens slut, hörde jag ett band repa i musiksalen. Det visade sig vara några kompisar till mig. De saknade visst en basist, och bara så där så var jag plötsligt en musiker (vi hette Flamewave och spelade någon primitiv form av melodiös hardcore, anm.). Detta föranledde mig att välja musik som estetiskt tillval i gymnasiet, varpå jag hamnade i en klass med andra som valt musik (jag bytte dock till bild redan första veckan, för jag ville hellre läsa ett ämne som jag visste att jag skulle få MVG i, nu när betygen plötsligt började ha betydelse).

Detta gjorde i varje fall att jag hamnade i samma klass som H1 och A. Min dåvarande flickvän M1 hade en kompis; M2. Genom undertecknad + M1 blev H1 + M2 bekanta och sedemera ett par. De är fortfarande tillsammans, över ett decennium senare. De hade (antagligen) aldrig presenterats för varandra om jag inte valt musik som tillval. M1 hade (med största sannolikhet) heller aldrig lärt känna A om det inte vore för detta val. M1 lämnade mig så småningom för A, sommaren efter gymnasiet. Precis innan jag skulle rycka in i lumpen.

Och hade jag inte varit singel i lumpen, hade jag (antagligen) aldrig ändrat mig från att vilja läsa datavetenskap till att vilja bli polis istället. Jag nämnde denna dröm i min jobbansökan till tunneltågförarjobbet. Detta, ansåg rekryteraren, gjorde att jag stack ut från övriga sökande. Varpå jag fick jobbet och flyttade till Stockholm. Hade jag inte flyttat ner dit, hade mitt dåvarande förhållande med H2 (antagligen) spruckit redan efter ett halvår istället för efter tre år. Och hade jag inte bott där nere, hade jag (förmodligen) aldrig träffat min nuvarande M (hon blir väl M3 i detta utlägg).

Och hade M3 inte varit skåning - och hade jag inte precis plågat mig igenom 3,5 monotona år i tunnelbanan - så hade jag (kanske) aldrig fått motivation nog till att flytta ner till Skåne och läsa vidare till röntgensjuksköterska (och denna blogg hade därmed aldrig sett dagens ljus).

Och hade inte Landskrona vid den här tiden varit en relativt oattraktiv stad att slå ned sina bopålar i, hade jag (nog) fått lägenhet någon helt annanstans. I Höör kanske (hemska tanke). Men nu ville det sig annorlunda. Och hade jag inte varit en av få i min årskull som bott norr om Lund, hade jag (kanske) inte blivit placerad i Helsingborg på praktik så ofta. Och då hade jag aldrig smygförälskat mig i den staden, och (antagligen) aldrig ens kommit på tanken att söka den lägenhet där som jag skrev under kontrakt på igår.

Den har badkar (se bifogat bildbevis)!


Hur jag nu ska få M3 att inse att vi träffades pga att jag glömde min keps i en korridor utanför en matsal för över 13 år sedan, blir en annan femma ...


Lucka:
1-4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 11, 12, 13, 14, 15, 16, 17
Andra bloggar om: , , ,

Årets självgodaste julkalender, lucka 17

Skippar ingressen; ni har fattat poängen vid det här laget; jag avslöjar något om mig själv varje dag fram till och med den 24:e och det är nog mer egocentrerat än vad det är juligt, ho ho ho.

17. Drömmar.
Jag beslutade igår natt att dagens avslöjande(n) skulle handla om drömmar. Inte om
De Vanliga som jag skriver om lite då och då, utan om De Riktiga. Saker som jag vill få gjort under min tid här. Så här kommer ett gäng, vilka jag lyckades erinra mig om på stående fot:
  • Jag vill skriva en bok. Fakta eller fiktion gör mig detsamma, likaså om den blir utgiven eller ej. Det finns så många som lyckas knåpa ihop några hundra sidor, så hur svårt kan det vara egentligen? (Så resonerar garanterat folk som aldrig ens satt sin fot i fjällen angående att bestiga Mount Everest också ...)
  • När jag var liten så ville jag köra stora saker. Flygplan, brandbilar, grävskopor ... tåg. Been there, done that. Dålig idé. Jag närde även vissa konstnärsambitioner vill jag minnas. Dessa får jag dock utlopp för genom att ta snygga röntgenbilder.
  • Jag vill väldigt gärna jobba utomlands ett tag. Zürich, Amsterdam, Dubai, St. Louis, London, kanske till och med Köpenhamn.
  • Har "alltid" velat åka och se kinesiska muren. Ända sedan jag läste att det går att se muren från månen. Jag kan inte ha varit gammal. Numera vet jag att det inte är sant, men fascinationen är redan väckt, och djupt rotad.
  • Uppleva den ultimata roadtripen: Åka till Chicago, hyra en bil och sedan ta sig i sakta mak längs kvarlevorna av Route 66 till Los Angeles.
  • Detta är väl kanske snarare ett önskemål än en dröm, men jag önskar i varje fall att jag kunde slösa mindre tid på att vältra mig i det förflutna och på att planera för framtiden, och lägga desto mer fokus på nuet istället.
Lucka: 1-4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 11, 12, 13, 14, 15, 16
Andra bloggar om: , , , ,

Till Dig ...

... som precis kom till min blogg genom att söka på utbuktning ändtarm: Sök på divertikel, polyp eller hemorrojd istället, beroende på åt vilket håll det nu buktar, och lycka till!



Schematisk snabbskiss
signerad undertecknad


Andra bloggar om:

Och just det!

Här har ni dagens soundtrack! (eller här, för alla ospotifyerade satar ...)




Årets självgodaste julkalender, lucka 16

För ett år sedan så hade Egoina en julkalender. Den var precis så här. Ett självcentrerat fakta om dagen, serverat med något av ett leende. Och nu - ett år i efterhand - snor jag konceptet rakt av. Detta kommer bli en enda lång egotripp. I 24 delar. Det är så okaraktäristiskt av mig att det nästan måste bli bra. Eller hur?


16. Ven. Jag har bott i den här staden i snart 3,5 år. Det är en bit över 1200 dagar. Och jag har inte - under hela denna tid - orkat släpa mitt lata, bleka arsle med färjan över till Ven en enda gång. Detta är något som får mig att känna skam. Men nästa sommar ... då ...





Fotnot: Ven är en ö tillhörande Landskrona kommun. Den har en area på 7,5 km² och stoltserar med 356 invånare. Den är känd för
Backafall, Tycho Brahe, whisky, cykelturism och att durumvetet i Mamma Teresas legendariska pizzabottnar kommer därifrån.

Lucka: 1-4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 11, 12, 13, 14, 15
Andra bloggar om: , ,

Årets självgodaste julkalender, lucka 15

För ett år sedan så hade Egoina en julkalender. Den var precis så här. Ett självcentrerat fakta om dagen, serverat med ett leende. Och nu, ett år i efterhand, förädlar jag konceptet till perfektion. Detta kommer bli ett enda långt, drygt navelskådande. Hela härliga december. Fast ... Nej ... Bara till och med den 24:e, så klart.


15. Jag har världens renaste paper cut på min vänstra tumme. Okej, kanske inte världens renaste. Men det är riktigt, riktigt rent. Hur jag nu kan veta att det är riktigt, riktigt rent? Jo. Före och efter varje patientkontakt, och före och efter varje toalettbesök, rast och så vidare, så spritar jag händerna med handdesinfektionsmedel. Idag har jag haft lite drygt 30 patienter och tre raster. You do the math. Vet ni hur det känns att få sprit i ett sår? Det svider. Vet ni hur det känns att få sprit i ett och samma sår ca. 80-90 gånger inom loppet av ett och samma arbetspass? Det känns ... mödosamt.

Lite motigt.



Lucka:
1-4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 11, 12, 13, 14
Andra bloggar om: , ,

Farliga Landskrona - Del 61

Henke Larsson. Säga vad man vill om den mannen och den idrott han sysslar med, men satan i gatan vad bra han gör sig i svartvitrandigt.


Andra bloggar om: , ,

Årets självgodaste julkalender, lucka 14

För ett år sedan så hade Egoina en julkalender. Den var precis så här. Ett självcentrerat fakta om dagen, serverat med ett leende. Och nu, ett år i efterhand, förädlar jag konceptet till perfektion. Detta kommer bli ett enda långt, drygt navelskådande. Hela härliga december. Fast ... Nej ... Bara till och med den 24:e, så klart.


14. Jag älskar när människor stressar. När jag ser en kvinna springa febrilt till tåget. När jag ser en man explodera för att kön på ICA knappt rör på sig. Med ådror som sticker ut som metmaskar i tinningarna. När en sköterska halvspringer i en lång sjukhuskorridor med en hög papper i famnen och med svetten lackande i pannan. När en gammal gumma går i en rulltrappa. Du vet väl om att du kommer fram även när du står still? Minen som kvinnan som sprang till tåget gör, när hon ser dörrarna glida igen precis framför näsan på henne. Ren och skär ångest.

Det gör mig glad.

För det får mig att känna mig väsensskild från andra. Som om jag befinner mig i en stor bubbla av lugn och sans. Kontrasten mellan mig och omvärlden gör det lite, lite lättare för mig att andas och fokusera. Jag älskar min bubbla.



Neo kliver in i sin bubbla av lugn





Detta är INTE en bubbla av lugn


Lucka:
1-4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 11, 12, 13
Andra bloggar om: , ,

Déjà vu (jag är inte riktigt nöjd med den rubriken, vilket jag låter förtydliga genom denna parentes)

Hittade via sedvanliga omvägar till ett test. Tyckte jag kände igen frågorna. Och jag tyckte definitivt att jag kände igen svaret jag fick. Efter en ordentlig djupdykning (Le grand bleu, släng dig i väggen) i arkivet, så uppdagades att jag redan gjort testet, den 10:e augusti 2008. Knappt tre dygn efter att jag flyktigt berört det rådande socioekonomiska systemets kärna. Och nu, uppskattningsvis 700 inlägg senare, så vet jag. Att jag fortfarande har en karriär som professionell pokerspelare att falla tillbaka på, skulle hela den här röntgengrejen plötsligt barka åt helsefyr. 


Andra bloggar om:

Pepparkakshuset

Gav mig fan på att göra ett runt pepparkakshus. Radien är 9,9 cm. För vi hade ett grytlock som var exakt så stort. Höjden är 20 cm, vilket ger en volym på ~6,2 dm3. Mer än lagom för vilken lycklig liten pepparkaksgubbe som helst. Komplett med julgran, ca 17 cm hög. Observera gärna de charmigt slarviga detaljerna (kristyr är fan svårt att jobba med!); den rosa dörren, adventsljusstaken i fönstret (med två ljus för lite ...), snögubbens utåtstående näsa (inte det lättaste att få till!), stjärnan på toppen av granen och istapparna som inte alls ville gå av hela tiden. Hade detta varit en mäklarannons, hade den nog inletts med orden "intresseväckande projekt för den händige" ...








Andra bloggar om:
, , , , ,

Årets självgodaste julkalender, lucka 13

För ett år sedan så hade Egoina en julkalender. Den var precis så här. Ett självcentrerat fakta om dagen, serverat med ett leende. Och nu, ett år i efterhand, förädlar jag konceptet till perfektion. Detta kommer bli ett enda långt, drygt navelskådande. Hela härliga december. Fast ... Nej ... Bara till och med den 24:e, så klart.


13. Den värsta lucian. Vaknade med migrän i morse, komplett med aura och allt. Men detta är ändå långt ifrån den värsta lucia jag varit med om. Jag menar, lite diklofenak eller ibuprofen plus ett par timmar i ett mörkt, tyst rum och jag är på benen igen. Annat kan man säga om lucia -02. Spenderades i en studentkorridor i Skellefteå. Drack en flaska starkvinsglögg och en flaska rödvin på egen hand. Märkligt nog så kände jag för att spy strax efteråt (obs; sarkasm). Och det jag spydde upp var logiskt nog rött. Varpå jag - i mitt berusade tillstånd - trodde att jag spytt upp en massa blod och fick panik.

Heja mig.
Däckade i varje fall framåt småtimmarna, steg upp tidigt och tog morgonflyget ner till Stockholm till min dåvarande flickvän. Bakis som aldrig förr. Om ni aldrig flugit i det tillståndet, kan jag meddela att det är något som bör undvikas. Till varje pris. Som pricken över det där förbannade i:et, meddelade sedan flickvännen när jag kom fram att hon ville ta ett break. Ett Rachel-break förvisso, och inte ett Ross-break. Men ett uppehåll likafullt.

Det var verkligen ett underbart dygn. Haha.


Fotnot: Vi var tillsammans i 2,5 år till efter breaket.
Andra bloggar om: , , ,

Måtte ...

... denna låt aldrig sätta sin fot i ett Guitar Hero-spel. Amen.




Andra bloggar om: , , ,

Årets kanske mest självgoda julkalender, lucka 12

För ett år sedan så hade Egoina en julkalender. Den var precis så här. Ett självcentrerat fakta om dagen, serverat med ett leende. Och nu, ett år i efterhand, förädlar jag konceptet till perfektion. Detta kommer bli ett enda långt, drygt navelskådande. Hela härliga december.


12. Jag fattar inte glögg. Eller jo, jag fattar såklart själva drycken. What's not to get, liksom. Vad jag inte fattar, är varför man ska slänga ner en massa russin och mandlar i skiten. Förhöjer det smaken? Knappast. Passar smakerna ihop? Otvivelaktigt. Men skulle man inte lika gärna kunna äta tilltuggen direkt ur en skål vid sidan om? Svar: Ja, det skulle man definitivt kunna. Det är något av ett mysterium det där. För - ärligt talat - skulle någon få för sig att plötsligt börja kasta ner en massa jävla russin i min öl, skulle jag fan nita killen1

Fast i fallet med öl så skulle det väl snarare röra sig om ost och vindruvor. Eller ölkorv. Eller salta kringlor. Eller jordnötter... Hmm. Fan vad jag blev törstig helt plötsligt.



1 Jag försöker här efterlikna vad som i folkmun brukar refereras till som machoattityd. Är dock osäker på om jag lyckats, då uttrycket är något vagt definierat.

Lucka: 1-4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 11
Andra bloggar om: , , , ,

Årets kanske mest självgoda julkalender, lucka 11

För ett år sedan så hade Egoina en julkalender. Den var precis så här. På pricken. men jag kunde inte gärna ta efter konceptet med en gång, för det hade ju bara varit ett fantasilöst plagierande. Så jag gör det ett år i efterhand istället, när alla har förträngt alltihop. Detta kommer bli ett enda långt, drygt navelskådande.


11. Jag går mest och väntar. På att livet ska höja svårighetsnivån några snäpp. Som
God Mode i God of War, ungefär. Helt galet svårt. För ärligt talat, är detta allt? Bristen på motgångar är nästintill total just nu. Har varit i flera år. Skola - Lätt. Kärlek - Lätt. Jobb - Lätt. Och hälsan i behåll som pricken över i. Känns som en fånig sak att blogga om, men jag ska snart iväg på julfest, och detta var det första jag kom att tänka på. Okej, där har vi förvisso en motgång - Jag kan inte bestämma mig för vad jag ska ha på mig.

Nej, jag får fan se till att dislocera en axel snart, annars avlider jag av dekadens.




Lucka: 1-4, 5, 6, 7, 8, 9, 10
Andra bloggar om: ,

Leende

Det här gör mig glad. Ännu gladare blir jag av alla kommentarer till artikeln, där folk bedyrar hur sjukt svårt det 9:e spelet var. För undertecknad spöade skiten ur det spelet på två dagar. Jag visste redan att jag är bäst, men det är aldrig fel att få det svart på vitt.


Say hello to my little friend...

Andra bloggar om:

Årets kanske mest självgoda julkalender, lucka 10

För ett år sedan så hade Egoina en julkalender. Den var precis så här. Och jag kunde inte gärna ta efter det med en gång, för det hade ju bara varit ett fantasilöst plagierande. Så jag gör det ett år i efterhand istället, när alla har förträngt alltihop. Detta kommer bli ett enda långt, drygt navelskådande.


10. Morgonrutin.
05:40:00 - Väckarklockan ringer
05:40:02 - Väckarklockan stängs av
05:40:05 - Jag suckar
05:40:09 - Jag går upp

05:42-05:43 - Jag klär mig, med kläder jag lagt ut kvällen innan i den ordning i vilken de olika plaggen ska tas på. 05:44:00-05:44:30 - Jag fixar håret. Dvs jag sticker huvudet i duschen i några sekunder. 05:45-05:55 - Jag äter frukost. Oftast müsli. 05:56 - Stökar bort efter frukosten. 05:56-05:58 - Borstar tänderna. 05:58-06:00 - Valfri punkt! Användande av tandtråd. 06:00-06:05 - Se på nyheterna. 06:05-06:07 - Ta på ytterkläder. 06:07-Dags att gå - Jag sitter i soffan och fantiserar om hus skönt det skulle vara att gå och lägga sig igen.

Jag skulle egentligen kunna klara det på ca 6-7 minuter kortare tid, men jag vill ha lite marginal. För vissa dagar är helt enkelt predestinerade bad hair-days, och då går de där extra minuterna åt till att kuva dessa vilda lockar. Till att tvinga denna ohämmade naturkraft till kalufs till underkastelse.



Lucka:
1-4, 5, 6, 7, 8, 9
Andra bloggar om: , ,

Årets kanske mest självgoda julkalender, lucka 9

För ett år sedan så hade Egoina en julkalender, där hon avslöjade en sak om sig själv varje dag. Jag kunde inte ta efter det med en gång, för det hade ju bara varit ett tråkigt, fantasilöst plagierande. Så jag gör det nu istället, ett år i efterhand. Nu när alla har förträngt alltihop. Detta kommer bli ett enda långt, drygt navelskådande.


9. Klockan 20:00 dag före arbetsdag så har jag infört ett ovillkorligt vätskestopp. 19:59 - Fritt fram. En kopp te? Varför inte. Noll bitar socker. 20:01 - Nej tack, det är bra. Över min och alla andras döda kroppar. Inte en droppe. Nej, nej och åter nej. Varför? För att jag (inbillar mig att jag) sover sämre annars. Ytligare. Vaknar såväl tidigare som lättare, vrider mig mer. Vätska är för en god natts sömn vad lutfisk är för mängden saliv i min mun.




Lucka:
1-4, 5, 6, 7, 8
Andra bloggar om: , , ,

Årets kanske mest självgoda julkalender, lucka 8

För ett år sedan så hade Egoina en julkalender, där hon avslöjade en sak om sig själv varje dag. Jag kunde inte ta efter det med en gång, för det hade ju bara varit ett tråkigt, fantasilöst plagierande. Så jag gör det nu istället, ett år i efterhand. Nu när alla har förträngt alltihop. Detta kommer bli en enda lång, dryg egotripp.


8. Jag har aldrig riktigt fått lära mig hur man ger upp. Vilket egentligen är en tjusigare omskrivning av att jag är väldigt extremt viljestark obeveklig envis. Ett talande exempel för min trägenhet envishet, är vad jag just nu pysslar med som ett litet sidoprojekt på jobbet.

I FASS så står det ingenting om hur lång tid det tar innan
Buscopan har full effekt efter intramuskulär administrering. En axelryckning för de flesta, ett heligt uppdrag/sökande efter en högre sanning för undertecknad. Jag har mailat läkemedelsföretaget, och fick som svar att de inte vet. Uppenbarligen så genomfördes inte så utförliga tester på den tiden då läkemedlet kom ut på marknaden (det är rätt gammalt). Jag har frågat runt bland de läkare på avdelningen som brukar vilja ge det intramuskulärt istället för intravenöst, och fått alla möjliga svar från "omedelbart" till "inom 15-20 minuter". Vilket inte alls tillfredsställer min kunskapstörst envishet. Dagens lunch spenderade jag därför med att plöja igenom olika medicinska databaser, i jakt på studier som kan ha tagit upp detta. Hitta några stycken som eventuellt kan ha nämnt det i förbifarten, som jag skrev ut och ska läsa på rasterna under resten av veckan. Och hittar jag inte svaret där, blir nästa steg att be bibliotekarierna på sjukhuset att leta reda lite äldre studier åt mig. Såna där roliga, lagom vetenskapliga påhitt från 70-talet som bara existerar i icke-elektroniskt format. Som säker måste beställas efter i faksimilform direkt från förlagen. Och hittar jag inte svaret där, finns ju alltid möjligheten att göra en egen liten studie.

Allt för att få reda på en liten siffra. Ett exakt antal minuter. Som kanske varierar med ålder, vilken muskel som läkemedlet injicerats i, och vilket organ som man avser mäta effekten i. En siffra som egentligen är helt betydelselös för mig.


Men jag måste veta. Saker och ting. Alltid. En del kanske misstar det för drivkraft. Andra för ett tvångsbegär eller en besatthet. Och andra för ambition, kanske till och med beundransvärd målmedvetenhet. Men vi - ni och jag - vet sanningen. Jag är helt enkelt för jävla envis ibland.

Lucka: 1-4, 5, 6, 7
Andra bloggar om: , , , , , , ,

Årets kanske mest självgoda julkalender, lucka 7

För ett år sedan så hade Egoina en julkalender, där hon avslöjade en sak om sig själv varje dag. Jag kunde inte ta efter det med en gång, för det hade ju bara varit ett tråkigt, fantasilöst plagierande. Så jag gör det nu istället, ett år i efterhand. Nu när alla har förträngt alltihop. Detta kommer bli en enda lång, dryg egotripp.


7. När min sambo är bortrest, så ser jag alltid på antingen High Fidelity1, Måndag hela veckan2, Moulin Rouge3, Fantomen på Operan4 eller Queens konsert från Wembley -865. Trots att jag alltid envisas med att säga att Crouching Tiger, Hidden Dragon6 är min favoritfilm.





1
Trailer
2 Trailer
3 Trailer
4 Trailer
5 I want to break free
6 Trailer

Lucka: 1-4, 5, 6
Andra bloggar om: , ,

Recension: Harry Potter-serien

Det blev lite glest mellan inläggen här på bloggen ett tag, men det kanske inte märktes så mycket? Jag flyttade i varje fall in på Hogwarts i ett par veckor. Eller i totalt 4486 sidor, för att vara exakt. Böckerna handlar om en kille med glasögon och ett blixtformat ärr i pannan, samt hans allehanda magiska förehavanden. Temat cirkulerar mest kring kampen mellan gott och ont, och är kanske lite väl övertydligt ibland. Annars var böckerna lättslukade, fantasieggande och oväntat angenäma att sträckläsa.

Betyg, Harry Potter och ...
... De vises sten: 8/10
... Hemligheternas kammare: 7/10
... fången från Azkaban: 7/10
... den flammande bägaren: 9/10
... Fenixorden: 5/10
... Halvblodsprinsen: 8/10
... dödsrelikerna: 9/10



Medelbetyg: ~7,6
Kan med fördel rekommenderas till de av oss med barnasinnet i behåll.


Andra bloggar om:
, , ,

Årets kanske mest självgoda julkalender, lucka 6

För ett år sedan så hade Egoina en julkalender, där hon avslöjade en sak om sig själv varje dag. Jag kunde inte ta efter det med en gång, för det hade ju bara varit ett tråkigt, fantasilöst plagierande. Så jag gör det nu istället, ett år i efterhand. Nu när alla har förträngt alltihop. Detta kommer bli en enda lång, dryg egotripp.


6. Jag bakar världens bästa pepparkakor. Mina pepparkakor äger dina pepparkakor. Och dessutom är de godare, för degen är hemmagjord.





Imorgon ska glasyren på, och sen ska de hängas upp. Därefter antagligen ätas. Lönlöst att lägga tid på pepparkakor om de inte ska ätas i slutändan, menar jag.


Lucka: 1-4, 5
Andra bloggar om: , ,

Office Space

Detaljgranskar tv-tablån efter härförleden inträffade debacle.

Jag:
3:an visar Office Space inatt. Office Space är så bra. Office Space är bra. Office Space är bra.
Hon: En gång till.
Jag: Office Space är bra.
Hon: Vilken film var det som var så bra?
Jag: Office Space!
Hon: Och hur bra var den?
Jag: Så bra!
Hon: Och så från början igen.
Jag: Nej alltså, det räcker nu.


Fem minuter senare

Jag: Office Space är så bra.
Hon: [lång paus] Jag tänker inte bidra till fler konstigheter på din blogg.



Kvinnor.

Dagens i-landsproblem #39: Att slarva när man läser tv-tablån

Var inställd på att se 28 dagar senare på 4:an nu. Visade sig dock vara 28 dagar. Inte riktigt samma typ av film. Istället för lite mysig postapokalyptisk skräck fick jag ett segt drama på en avvänjningsklinik. Måste lära mig läsa ordentligare. Fan.


Andra bloggar om: , , ,

Julen, en spellista

Kom på att jag ju gjort en Spotify-playlist idag också. Som matchade julstöket rätt väl. Här har ni den. Har ni egna, så ro hit med en länk. Och den här ängeln ger mig Zelda-vibbar.


You found a heart piece!

Andra bloggar om: , , ,

Årets kanske mest självgoda julkalender, lucka 5

För ett år sedan så hade Egoina en julkalender, där hon avslöjade en sak om sig själv varje dag. Jag kunde inte ta efter det med en gång, för det hade ju bara varit ett tråkigt, fantasilöst plagierande. Så jag gör det nu istället, ett år i efterhand. Nu när alla har förträngt alltihop. Detta kommer bli en enda lång, dryg egotripp.


5. Trots att jag är vänsterdominant så det skriker om det (i min lilla hjärna, det vill säga), försöker jag ändå bejaka min kreativa sida mest hela tiden.
Idag, till exempel, har det julpysslats så det står härliga till. Jag har då försökt mig på diverse kreativa lösningar. För hur kul är det egentligen att göra precis som man alltid gjort? Se bifogade bildbevis nedan.


Julgranskulor fästa i hängampel med gem ...



Samma julgranssubstitut på avstånd ...



Playstationlussekatter! You know you want them ... Jfr.



Årets julgran. Bättre än förra årets, helt klart ...



En stång, för de som kanske hellre vill fira festivus ...


Lucka: 1-4
Andra bloggar om: ,

Visst fan, en julkalender skulle jag ju ha

För ett år sedan så hade Egoina en julkalender, där hon avslöjade en sak om sig själv varje dag. Det var en underhållande idé, och ett kreativt sätt att producera inlägg på. Jag kunde inte ta efter det med en gång, för det hade ju bara varit ett tråkigt, fantasilöst plagierande. Så jag gör det nu istället, ett år i efterhand. Nu när alla har förträngt alltihop. Detta kommer bli en enda lång, dryg egotripp. Jag är faktiskt redan lite, lite äcklad av mig själv. Det är på så vis som jag vanligtvis brukar veta att jag är inne på rätt spår. Jag ligger - som ni kanske inser - några dagar efter. Så här kommer därför ett navelskådande avslöjande för varje decemberdag som hittills hunnit förflyta. Utan att jag själv ens brytt mig om att blinka just alls.

1. Jag smakar aldrig av maten när jag lagar mat. Aldrig. Jag ser, hör, luktar och förnimmer på allehanda andra vis när maten är klar istället. Att stoppa ofärdig mat i munnen är fel.

2.
Jag brukar ta på mig ytterskor när jag ska diska. Annars blir jag så ofokuserad, och står bara och leker med skummet.

3.
Blir första röntgenbilden jag knäpper av på en arbetsdag dålig, brukar även resten av dagens bilder bli sämre än vanligt. Jag röntgar med andra ord med självförtroendet. Tur att jag för det mesta är helt jävla outstanding, då.

4.
Jag blir lätt illamående av att titta på vikingaskepp med röd- och vitrandiga segel. Det har med Explorer och Piteå dansar och ler anno 2002 att göra.


Andra bloggar om:

Bara ... wow






Andra bloggar om:
, , ,