Grundkurs i pajdegsfilosofi

Pajdeg är bland det lättaste som finns. Ta:

3 dl mjöl,
ca 125 gram smör,
samt
en liten nypa salt

och (1) knåda ihop i en bunke. That's it.

Blir degen inte smidig så (2) tillsätt 2-3 msk ljummet vatten och fortsätt knåda. Jag brukar köra med hälften vetemjöl och hälften grahamsmjöl, men smaken är som baken. Går fint att köra med enbart vete-, grahams- eller för all del dinkelmjöl. Personligen föredrar jag kex-smaken på grahamsmjölet.

Ibland tillsätter jag 1 msk tomatpuré också men det är ärligt talat mest för färgens skull. Det finns de som hävdar att man kan byta ut smöret i degen mot kesella, margarin eller olja. De ljuger. Det blir aldrig samma sak. Margarin smakar fel, kesella blir segt och hårt, olja blir torrt och smuligt. Kör med smör, punkt.

(3) Tryck ut degen i en pajform med händerna och förgrädda i ca 10-15 min i 225 grader. Glöm inte att nagga botten först. Ställer du in deg + form i frysen i några minuter (eller i kylen i några fler minuter) innan du sätter in den i ugnen så blir den frasigare. Dessutom tenderar kanterna att säcka ihop om man inte kyler degen först.

Det funkar även bra att trycka ut degen i en form och låta den stå i kyl eller frys över natten om man känner på sig att man kommer vara extra lat dagen efter. Ska du förvara den längre än så bör du nog plasta in den så den inte torkar ut.

Observera att det här receptet är för matpajer. För att göra efterrättspajdeg så håller du dig till vetemjöl och tillsätter 0,5 dl strösocker utöver grundreceptet (minska eventuellt mjölmängden något pga sockret, alt. behåll mängden så det blir lite över att smula över pajen sen inför sista gräddningen). Sen kan man ju alltid leka med havregryn, sirap etc om man ska göra smulpaj.
 
 
 
Andra bloggar om: paj, mat

Pajpojken

Hejdå, ditt lilla ok
 
Har bestämt mig för att avsluta de livsuppehållande åtgärderna för min andra blogg - Pajpojken - och låta den vila i frid. Jag lagar fortfarande paj mest hela tiden, men orkar helt enkelt inte gå in och skriva ner recepten, så den uppdateras nästintill aldrig. Annars är det ett helt okej namn på en superhjältes sidekick. "Crêpekvinnan & Pajpojken: Mysteriet med den intetsägande brödtexten". Kommer lägga över en del av pajrecepten i den här bloggen under de kommande dagarna, så det finns en viss risk för att ni kommer tro att detta förvandlats till en matblogg. Så varsågoda att tro det. Börja tro... nu!
 
 
 

Bland tagetes och zombies

"Bland tagetes och zombies". Även känd som arbetstiteln på min kommande självbiografi.

Som om jag skulle skriva den själv. Jag hyr så klart in Haruki Murakami som spökförfattare, hävdar officiellt att det är Illuminati tillsammans med CSN som skrivit boken i syfte att smutskasta mitt goda om än okända namn, och gråter ut i pressen om hur jag förgäves försökt stoppa publiceringen.
 
Fast stopp nu. Egentligen skulle jag bara testa HDR-inställningen på mobilkameran. Jävla fantasi, håll dig lite i skinnet nu.
 
 
Föreställer mig boken som en blandning mellan Fågeln som vrider upp världen, Snabba cash, Max potta, näst sista delen i Terry Goodkinds Sword of Truth-serie, och Mannen som dog som en lax. Samtal förs med Edward Furlong om att spela mig i filmatiseringen.
 
(Men alla vet att jag på min höjd skulle kunna passera som en undre medelklassens Chuck Klosterman)

Krypandes till korset

Alla gör vi misstag

I
mars 2010 tog jag bort nästan alla kategorier här på bloggen, och i augusti samma år avslutade jag jobbet. Sedan dess har jag levt i en ostrukturerad (men kronologisk) röra. Det är förstås lätt och populistiskt att säga nu vad som var dumt , men givetvis var det som då kändes som en nystart à la tabula rasa inget annat än ett litet snedsteg.
 
Såå, nu har jag återinfört kategorier. Inte samma som senast, för jag är inte samma människa som senast. Och jag orkar inte gå igenom alla inlägg för att se var de bäst passar in (1.896 stycken har det blivit än så länge för den statistikgirige), men jag har placerat in ett gäng lite här och var.
 
Intressant att färdas bakåt i tiden och se hur sarkastiskt raljerande jag var för några år sedan. Med insikter jag nått sen dess, är det lätt att skämmas över kortsyntheten och det blinda svingandet. Det okultiverade språkbruket ska vi inte tala om. Underhållande som tidsdokument dock.
 
---End communication---

Kolonistugan, inlägg 10

Del 10: Att bygga en stuga är som att anlägga en trädgård
 
Eller för all del som att administrera hängningsprotokollen i PACS:et (obs; röntgenreferens). Du blir aldrig, aldrig riktigt, riktigt färdig. Jag skrev ju - som ni säkert minns(?) - så sent som i oktober -12 att inlägg nio var det allra sista. Ett sånt där typiskt infall av naivitet, som efter att det ekat fram genom de elektroniska rymderna till slut kommer tillbaka och slår en blåögd hobbyrenoverare i bakhuvudet, 607 dagar senare.
 
Defying nature since 2012
 
Stugan står fortfarande upp!
 
Den har med andra ord överlevt två skånska vintrar nu!
 
Viva det norrländska nybörjarhantverket!
 
 
Efter första vintern (12/13) monterade jag upp hängrännor och stuprör, då det var något som inte hanns med innan frosten kom. Sen var jag strikt upptagen med att vara nybliven pappa - samt att göra vid resten av kolonilotten - under resten av den sommaren, så bygget stod i princip stilla. Tills min semester i år, då.
 
Geggig business att gräva upp vårblöt gräsmatta
 
Nu är vi ikapp. Nu snackar vi nutid.
  • Anlade under våren (lillkillens inskolningsperiod på förskolan) en liten uteplats av plattor som blivit över när jag gjorde om gångarna mellan odlingslanden till täckbarksgångar.
  • Köpte 4,8m råspont för lite när det begav sig, så att det inte räckte till hela innergolvet. Det är äntligen åtgärdat nu. Lite snabbt mätande, sågande och spikande medan lillkillen vackert fick agera åskådare, fastspänd i sin vagn. Minnesanteckning: Jordgubbar är en effektiv muta.
  • Det gick oväntat smärtfritt och snabbt att få värmeisoleringen på plats, då det visade sig att avståndet mellan reglarna i väggarna var exakt lika brett som bredden på isoleringsskivorna. Glasullsskivor med lambda 37 fick duga, kommer ju antagligen aldrig övernatta i stugan ändå. Bara kapa och trycka på plats, totalt kanske 1½ timmes jobb och då sölade jag. Munskyddet sponsrade landstinget med.
Glasull och bråte. Sörj för välventilerad arbetsplats.
 
Inom det närmsta kommer jag sätta upp innerpanel, och göra hål för en friskluftsventil. På inköpslistan: Hålsåg. Tänkte först använda OSB-skivor pga att de skulle se snygga ut ljusmålade, men tyckte de vägde rätt mycket när jag väl började räkna på det. Lutar nu åt vanlig, hederlig konstruktionsplywood. Räcker det med 7mm tjocklek eller är det för tanigt? Kanske 11mm istället? Får se när jag väl står där och ska lasta dem på hyrsläpet.
 
Sen måla golv och väggar, och äntligen sätta in hyllor så man kan få lite ordning där inne.
 
Fortsättning följer med andra ord.
 
 
 
 
Länkar till tidigare stuginlägg: 1 | 2 | 3 | 4 | 5 | 6 | 7 | 8 | 9
Andra bloggar om: koloni, renovering

Min son är ingen blom(- eller bad)kruka

 
 
När jag ställer ner min son på marken (Nu lät det nästan som att han är en blomkruka eller en matkasse. Han är ingen blomkruka), så står han ytterst sällan kvar längre tid än vad som kan avrundas ner till noll sekunder. Jag vet i ärlighetens namn inte hur det är meningen att man ska komma tillrätta med nåt sånt här. På en lekplats eller ute på kolonin så är det väl skit samma. Men på en parkering t. ex.
 
Eller som idag på stranden.
 
Sekunderna efter jag tog bilden ovan, drabbades han av vad jag kommit att kalla "frihets-fnatt" (ibland för "kamikaze-fjuck" eller "ultrarapid upptäckarlust") och sprang rätt ut i havet. Han hann kanske en halvmeter ut i vattnet innan han stupade framlänges och hamnade under ytan. Plockade upp en lite förvånad, hyfsat uppjagad och definitivt väldigt blöt pojke. Å ena sidan är det ju trevligt att ha begåvats med en livlig, glad och orädd liten kille. Och det var en fin dag för ett dopp. Men överlevnadsinstinkten? Borde inte den kicka in snart?
 
Känns som om hans aktionsradie är lite väl vid redan; det kan gå väldigt långt och länge innan han ens ser efter om jag är kvar. Upptäcker han då att jag börjat gå/springa efter honom så ökar han bara takten. Tror det är nån form av illa avvägd humor. Jag tycker att jag ger tydliga besked angående vad som är ok och vad som inte är det, och att jag sedan agerar konsekvent utifrån det jag sagt. Jag är nästan alltid lugn och saklig, och det är även han*. Bara snabb och ärligt talat spritt språngande galen också. Un poco loco. Men det går t. ex. bra att förklara för honom att grillen är varm och att han ska ge fan i den, så fattningsförmågan finns redan där. Så problemet gällande just detta är ... vad? Litar han för mycket på att jag alltid kommer ränna efter och ta hand om honom? (Kan ett barn vara för tryggt?)
 
Vet nog redan att svaret är att detta är en fas som går över, så jag oroar mig i onödan och behöver bara vara extra mycket på min vakt tills dess. Vet också att svaret inte är "fråga på Familjeliv". Inte utifrån egna erfarenheter, men utifrån det instinktiva agg jag hyser när jag sonderar av diskussionsnivån där. Skulle bara vara skönt att känna att jag kan lita på var jag har honom. Det kan jag inte idag.
 
 
 
 
 
 
 * Hur en sån liten kille kan vara saklig trots ett väldigt knappt ordförråd? Vet faktiskt inte, ska fråga honom imorgon bitti. Känner dock på mig att svaret kommer bli nåt i stil med: "Pappa. Blöja. Kiss. Ooj." Kalla det instinkt.
 
Andra bloggar om: barn

Topp 10: Tom Cruise

  1. Rock of Ages
  2. Tropic Thunder
  3. Magnolia
  4. -
  5. -
  6. -
  7. -
  8. -
  9. Rain Man
  10. Jerry Maguire
Bubblare: Cocktail.
 
Med reservation för att jag inte sett Mission Impossible 3 eller 4, Valkyria, eller Oblivion. Kommer nog inte se Mission Impossible 5 heller.
 
 
 
Andra bloggar om: tom cruise

Varför man ska vara med i facket?

Varför man ska vara med i facket? Jag får den frågan då och då (som förtroendevald, anm.) av potentiella medlemmar, och brukar rabbla de vanligaste anledningarna till att folk är med (rådgivning och stöd, att någon som är insatt i lagar och avtal kan föra din talan gentemot din chef (och högre upp i organisationen), hur svenska arbetsmarknadsmodellen ser ut med kollektivavtal osv och att en tillräckligt stor andel i en sektor måste vara organiserade för att man ska ha rätt att teckna ett sådant, att övertidsersättningar och extra semesterveckor osv inte är lagstadgade saker utan grunkor som förhandlats fram, inkomstförsäkringen, stipendier och resebidrag, fler medlemmar = starkare påverkan på arbetsgivaren, juridiskt stöd om man blir anmäld eller begår misstag i tjänsten, löneförhandlingshjälp, att facket är en bra informationskanal om vad som händer i ens landsting, osv). Jag blir snabbt en långrandig jävel, helt enkelt.
 
Jag brukar också dra en metafor där jag jämför ett medlemsskap i facket med att vaccinera sig mot influensan. Om bara tillräckligt många gör det så bryter inte en epidemi ut. Men nu kom jag på en ännu bättre som jag ska dra nästa gång. Den går ut på att vi medlemmar är som bönderna i schack; starka och effektiva om vi håller ihop (läs: kör med bondeöar), och betydligt värdelösare på egen hand. Kan ju dra det ännu längre och börja prata fribondar på damflygeln (karriärister), rockader (omorganisationer) och springargafflar (samverkade prioriteringar), men där nånstans känner jag på mig att jag skulle börja tappa folk.
 
Jag brukar tappa folk.
 
 
 
Nog för att jag är av åsikten att det är de som tappar mig.
Obs att denna metafor ej nödvändigtvis var nördig, men definitivt kvasiintellektuell.
 
Andra bloggar om: vården, vårdförbundet

Det systematiska lidandets välpolerade maskineri

 
 
 

Eko




Om att våga se sig själv i spegeln

Alltså, hej. Ska vara allvarlig en stund igen. Alldeles för länge, har alldeles för många, blivit alldeles för oproportionerligt förbannade, när människor säger att "män våldtar". Observera att ingen har hävdat att "alla män våldtar". Maskinen kom nog närmast när de sjöng att "alla som inte dansar är våldtäktsmän" för några år sedan, men då jag sedan dess sett flertalet män röra sig rytmiskt (spastiskt) till musik så kommer även de undan med det. Men låt oss återgå till saken, och för all del titta lite på fakta. För alla gillar väl obestridliga fakta, eller hur?
 

För det första: Våldtäkter sker, varje dag. Källa: Brottsförebyggade rådet.

För det andra: Det är i 98% av fallen inte kvinnor som anmäls för våldtäkt. Källa: Brottsförebyggande rådet.
 
 
Så vad återstår egentligen för alternativ för att få den ekvationen att gå ihop? Just det, att det måste vara män som utför våldtäkterna. Om du sedan blir arg för att du får din världsbild ifrågasatt, och för att du tvingas konfronteras med obekväma aspekter av din upplevda identitet och könsroll, så kanske du behöver stanna upp - andas djupt - och fråga dig själv varför det var en så pass öm punkt? Och sedan, när du slutat tycka synd om dig själv - och kanske mäktar med att höja blicken lite - så kan du i nästa led börja klura på vad just du kan göra för att förhindra att fler våldtäkter sker?
 
Det finns andra som har det värre än dig. Och visste du inte det, så beror det sannolikt på att du är en privilegierad liten empatilös skit. Skärp dig, det här är bara pinsamt.
 
 
 
 
 
Andra bloggar om: idioti

Snabb topp 3, färgskivor

1. Blue - Joni Mitchell
2. White album - The Beatles
3. Metallicas "Black album"


Metroid

Sonen låter som en hungrig metroid när han kommer rusande mot mig i hallen ibland när jag kommer hem. Det är inte riktigt så likt så jag börjar famla efter min Ice Beam, men tillräckligt för att jag ska hinna rysa till.

Äntligen lite nördiga slipsnålar

 
Hittade (via denna blogg) till mina drömmars slipsnål på The Little Saint. Och dollarn står på fina 6,67 idag så det var bara att shoppa loss. Bara ett tips!
 
 
 
 
 
Andra bloggar om: slipsnålar, zelda, batman, star trek, totoro

Fem anledningar att gilla Sverige

Med anledning av nationaldagen, fem anledningar att gilla Sverige:
  1. Att veckodagarna har namn efter asagudar.
  2. Allemansrätten. Eller vafan, naturen överlag. Att solen är morgonpiggare än mig på sommaren, och går ner långt efter jag gått och lagt mig igen, om alls.
  3. Att det är ett land som människor vill fly till, och inte fly ifrån.
  4. Meshuggah, Ghost, In Flames, Opeth...
  5. Den där påsen med 100 värmeljus vid kassorna på IKEA som man alltid köper.
Bubblare:
  • Nästan alla mina favoritmänniskor bor här.
  • Reglerna kring föräldraledighet, och för all del minst fem veckors betald semester - och billig, högkvalitativ sjukvård, nedskärningar till trots.
  • Att det är gratis att plugga vid alla universitet och högskolor. Att man till och med får fickpengar från CSN för att göra det. Rätt sjukt egentligen.
Och för all del lite sjukt att nämna CSN i ett inlägg som listar vad som är bra med Sverige. Misstolka mig inte nu. Jag och CSN hade en toppenrelation i början. De gav mig pengar och jag hade råd med tak över huvudet, mat på bordet och tjocka böcker att plöja igenom. Men nu är det andra bullar. Nu är det bara ge oss, ge oss, ge oss. CSN är lite needy. Lite clingy. CSN är förbaskat high maintenance. Ni har förändrats, CSN. Vi behöver prata.
 
 
 
Andra bloggar om: sverige

Starships

 
 
 
Tog mig igenom boxen med alla säsonger av Arkiv X så sent som i april, men vill redan se om dem igen. I alla fall Vancouver-säsongerna. Hoppas på en regnig semester.

Frukostdiskussioner

Vid frukostbordet
 
Jag: Kan du säga "Batman"?
Sonen: *sträcker armarna i luften och utbrister triumferande* MAMMA!!
 
 

Finns inte så himla mycket mer att tillägga.