Slutet av augusti


Dagens i-landsproblem #41: Facebook/pushnotiser

Jag har inget emot Facebook överlag, det är ett fantastiskt sätt att behålla kontakten med folk på. Ett område där jag själv knappast är någon stjärna direkt. Men just en dag som denna, när man fyller år, och folk som man bara vet inte skulle ha kommit ihåg en på egen hand fullkomligen dränker en i elektroniska gratulationer. Fattar folk verkligen inte, att denna ständiga ström av pushnotiser skymmer skärmen när jag försöker fånga Pokémon!?
 
#alltherage #allthedrama
 
 
 
(Ja, jag vet att jag kan ändra inställningarna för detta. Jag är ingen - komplett - teknikanalfabet, bara lite lat i tummarna)

95%

Missade att fira både 10 år sen jag slutade i tunnelbanan och 10 år sen jag flyttade ner till Skåne nu under augusti. Gillar livslögnen att jag på något sätt styr över mitt liv, när vi alla egentligen bara är löv i en storm. Kontroll är alltid en illusion, som jag nog brukar säga lite för ofta. Missar inte min egen födelsedag i dag i alla fall. Firar med att jobba kväll. En bra present vore om någon - efter Arga snickaren, arga kocken och arga doktorn - uppfann konceptet Arga statistikern. Där har vi ett program jag skulle sitta klistrad vid. "...och var i HELVETE har du konfidensintervallet nu då!!?"


Ormbunkar och mossa. Brännässlor, åska.


Sjösättning // Ouroboros

Om det finns ett kapitel att skriva, varför skriver jag det inte bara? Allting är så tragiskt bristfälligt, och en dag så slår mitt hjärta sina sista slag. Bristfälligt och smutsigt, samtidigt som vissa saker är så okonstlat rena att det inte går att värja sig mot dem ens om man skulle vilja. Tills sprickorna äter ikapp och allting blir jämngrått på nytt, och allt som nog någonsin förändrades var det hutlösa antalet bortkastade ögonblick. Ha inte för bråttom med att växa upp och befläckas av världens alla brister, min son. Och förlåt för att jag inte lyckats göra den varmare. Misslyckanden är en del av livet. Betecknande, om något.