Rastlösa hjärnvindlingar är den ledes verktyg
Har tidigare haft dagar där jag låtsats att jag inte alls förstår mig på ironi. Tänker vidareutveckla den tanken lite, så att jag även börjar ha svårt att greppa metaforer.
Och, jag tänker inleda varje konversation med att smacka högljutt två ggr, följt av ett utdraget, aningen högdraget, "Jaaaa..." 🧐
Hade för några år sedan en karaktär som alltid refererade till sig själv i tredje person som "Talangen". Han brukade även hålla en onödigt utbroderad monolog om varje patients anamnes när han kom tillbaka ut i manöverrummet. Väldigt illa omtyckt. Väldigt illa. Jag tänker att jag nog kan införliva väl valda delar av honom i den här nya karaktären också.
En annan tanke vore att säga "Hej!" lite, lite för högt varje gång. Precis så högt så att folk reagerar på det, men inte så högt så att det kan uppfattas som något som sker avsiktligt. Och så kan jag ju passa på att damma av en gammal favorit: Att hålla upp dörren åt folk när de är lite för långt bort från den, så att de upplever att det vore oartigt att inte börja småjogga för att hinna igenom den.
Mina enda intressen ska vara att dissa alla sorters dans som något extremt onaturligt, och att se ner på folk som har husdjur. Jag älskar segling, men kan absolut ingenting om det. Jag gillar bara känslan av att leva i en värld där folk kan äga något så fantastiskt som en segelyacht eller två. Kallar någon mig för "Kapten" så kommer jag att börja fnittra otyglat.
Allt jag behöver är lite finslipning och ett namn, sen så är vi redo att börja testa honom live. Jag hatar honom redan.