Topp 10: Vad man kan göra med 377 enkronor från 1998

1998 så började jag samla på enkronor från 1998. För att ... vad vore livet utan nycker? För att, kan folk samla på frimärken och handväskor så varför inte detta? För att det var ett bra år. Började gymnasiet, var väl nånstans där i gränslandet mellan barn och vuxen. Tonåren, har jag sett fasen refereras till ibland. Zelda: Ocarina of Time, Tekken 3, Half-Life, Starcraft och Gran Turismo kom ut. Varje gång jag fick en enkrona från -98 tillbaka i växel så lade jag undan den i en burk. 19 år senare så innehåller burken 377 st.
 
Nå, samlandet ställs lite på sin spets den sista juni i år, då mynten kommer att sluta gälla som betalmedel. Jag kommer med andra ord inte att få tillbaka några fler i växel längre. (Inte för att jag använder kontanter numera, men ändå.) Och de blir värdelösa på köpet. Det verkar heller inte helt oproblematiskt att göra sig av med dem på ett smidigt sätt. Så frågan är: Ska jag låta tiden ticka iväg/ut, och kasta 377 kronor i sjön? Eller agera? Samlingen har ändå ett värde motsvarande en ny regnjacka (eller dylikt) till lillkillen.
 
Samlingen
 
Så, här följer en något vemodig topp 10 över tänkbara saker jag kan göra av denna samling som trots allt hängt med i över halva mitt liv:
  1. Ställa mig på McDonalds och mata ner dem en och en i bössorna till deras barnfond.
  2. Köpa 31 liter mellanmjölk från Skånemejerier och betala i enkronor. (Även ett suveränt tips på hur man blir populär hos personerna bakom en i kön).
  3. Lägga i en strumpa och använda till att slå ihjäl sniglar i trädgården. (Sammanlagd vikt: 2,64 kg. Fungerar nog på igelkottar också).
  4. Göra ett sånt där cheesy bord där jag lägger alla enkronor under en skiva av glas. (Obs; NEJ).
  5. Parkera i centrum i 1,5 veckor.
  6. Bygga ett 7 dm högt torn. Putta omkull. Skratta högt. Återupprepa. #UltimateJenga
  7. "Glömma" på offentlig toalett så att mynten blir någon annans problem istället. (Obs; ej på flygplats).
  8. Kasta i önskebrunn, för antingen en enda jätteönskning eller 377 små.
  9. Lägga på en räls och låta ett tåg platta till dem, och sedan använda till att tillverka smycken. Sälj för 2 kr/st.
  10. Invänta skolbarn som knackar dörr och säljer salami till sin klassresa. Köp massor. Betala i mynt.
Bubblare:
  • Spelautomater!
  • Pengaregn i stadsparken!
  • Anordna skattjakt!
  • Göra dragspelaren vid Lunds centralstation extra glad!

Tage!

 
 
 
 

Hur snabbt kan en röntgensjuksköterska byta en glödlampa?

Hur snabbt en röntgensjuksköterska kan byta en glödlampa? Kul att du undrar, jag har nämligen räknat lite på det där. Svaret är 10 minuter och 45 sekunder. Själva bytet är över på 15 sekunder ungefär, resterande tid går åt till att dokumentera tidpunkt, antalet iskruvade glödlampor, sockelstorlek, antal lux, candela och watt, serienummer på lampan, iskruvningsställe, anledningen till lampbytet, vem som bad dig byta glödlampan (förutsätter här att denne inte dokumenterat detta själv), och om bytet föranledde några komplikationer. Och eftersom datasystemet du dokumenterar i inte kan kommunicera med glödlampans övriga system, behöver du även ringa lamptillverkaren och berätta vad du gjort. Glöm heller inte att fylla i tidpunkterna för när du startade och avslutade bytet, serienummer och var lampan ska ta vägen på en papperslapp som du ger till en transportör så att denne sedan kan källsortera den utbytta glödlampan. 

XRobs årskrönika, episod IX: 2015 var nog både ett skit- och ett toppenår på en och samma gång

Sitter och avrundar 2015 med feberfrossa och halsont, vilket på ett sätt känns ganska passande. Året började... *kollar almanackan* i januari.
 
Vi åkte upp till Norrland och körde skoter, ungen fyllde år, och så flyttade vi från ena änden av hålan till den andra. Växjö vann SM-guld, vilket jag fortfarande håller på att bearbeta. Gick en astronomikurs av bara farten för att hålla huvudet igång. Vi odlade en massa, igen. Mest pumpa, igen. Vi åkte upp till Norrland, igen. Jag åkte till Norge och jobbade ett par veckor, köpte ny bil. Eller ny och ny, mellan raderna i den formuleringen påstår jag ju att Renaulten var att klassa som bil när den i själva verket bara var ett elektronikkrånglande svart hål som slukade mina surt förvärvade landstingspengar. Sen började jag plocka högskolepoäng för att ta masterexamen, målet är att vara färdig hösten 2017. Vi får väl se. Sen är resten av hösten mest ett töcken av arbetspass och sena pluggkvällar om vartannat. På vintern åkte vi upp till Norrland en tredje gång. Såg nya Star Wars. Blev sjuk. Inte av filmen dock.
 
Prognosen från förra året stämde med andra ord rätt bra, förutom vad gäller brysselkålen. Höll alla löften gjorde jag också, har t.ex. lyssnat på ~4-000 fler låtar än föregående år. Och då är inte lyssnande via bilradion, andras Spotify och via Telias tv-app inräknade, så siffran ligger nog närmre 5.500 fler än 2014. Enbart på Spotify lyssnade jag på 143% mer musik under 2015 än 2014. Fortfarande långt från 2008 års rekordnivåer dock.
 
Årets...
  • ...mest spelade låt på Spotify: We will rock you - Queen
  • ...mest spelade artist: Queen (stabil formkurva där)
  • ...brev som aldrig kom: Mitt kraftigt försenade antagningsbrev till Hogwarts
  • ...ambivalens: Den som borde uppstå i huvudet hos personer som på allvar säger att Sverige håller på att gå under av flyktingkrisen samtidigt som BNP för förra kvartalet visade på +3,9% jämfört med 2014. (Att jämföra med Finlands under samma period som pekade på -0,1%). Och, även om domedagsprofeterna skulle visa sig ha rätt - både i att Sverige nog redan har gått under och i att det är okej att knyta en annan människas värde till hur mycket denna bidrar till samhället just nu - Vad ska få kosta om inte människor? Jag fattar verkligen inte. Man kan förstås inte rädda alla, men man bör väl försöka? Nej, gå du tillbaka till att drömma om ett Sverige likt det i Idas sommarvisa (skriven av en polsk flykting), läsa om adresser till tilltänka flyktingboenden på din iPhone (skapad av sonen till en syriansk flykting), tänka på fotbolls-EM nästa år (som sonen till flyktingar från forna Jugoslavien sköt oss till) och slappna av. Du har verkligen lyckats klura ut hur världen fungerar. Grattis. #känga
  • ...verkliga kris: Klimatet
  • ...bioupplevelse: Star Wars: The Force Awakens
  • ...nya skiva: Meliora - Ghost
  • ...politiska magplask: Åsa Romson. Vad sysslar du med? Med en så svag och oerfaren statsminister så behöver vice statsministern leverera. Gärna annat än grodor. Jag kommer inte att glömma att id-kontrollerna och muren mellan perrogerna på Kastrup är ett resultat av politik som S och Mp drivit igenom med stöd från alla utom C och V. Jag kommer förresten heller inte att glömma att debatten som föregick förslaget orsakade fullt tumult i Mp men inte i S. #desillusionerad
  • ...rymdhändelser: Vatten på Mars, fantastiska bilder på Pluto och nya Star Wars-filmen
  • ...tv-serie: Doctor Who, utan konkurrens
  • ...nyårslöften: Vet ni, jag tänkte skita i det i år. Jag kommer föra en mental lista över de fem viktigaste sakerna i mitt liv (vild gissning; sonen ligger överst) och jobba för att fördela min tid därefter så att listan över saker jag lagt mest tid på under 2016 ser likadan ut när vi sitter här igen om 12 månader.
Prognos, 2016: Vi kommer inte att flytta under året. Jag kommer plugga vidare i sakta mak, vårterminen består av PET/CT och projektplan till masteruppsatsen. Räknar med att sonen fyller tre inom en månad. Vi kommer fösöka sälja kolonilotten då den spelat ut sin roll för oss i och med att vi har rätt stor uteplats nu. Jag har inte plats för två gräsmattor att klippa i mitt liv. Mitt förråd av Ipren kommer att ta slut inom 6 dagar, förhoppningsvis är jag frisk tills dess. Frölunda vinner SM-guld, och sedvanlig sorgeperiod mellan april och midsommar infinner sig.
 
Obama får äran att avrunda året, nu ska jag sova mig igenom frossa och värk är det tänkt. Välkommen 2016, du har inte alltför stora skor att fylla. #cynism
 
 

Fråga -> Svar

Fråga: Var är hjärtat?
 
 
 
 
Svar: Här!
 
Och ja, jag har gjort den själv. Spektakulärt.
 

Fattar ingenting igen // Parallella universa // galengalenGALEN

Vaknar i morse upp i vad som tycks vara en parallell dimension. Allting är sig... ganska. Likt. Väl? Men små, små nyanser skvallrar om att ingenting är riktigt som det brukar. (Ja, allt känns väldigt 1Q84 för den som pallar med en Murakami-referens på en söndag). Till exempel, så begriper jag mig inte på någonting längre. Eller, gjorde jag det innan? ...Är det så här begynnande galenskap känns? Har hittills lyckats identifiera följande saker som jag inte riktigt begriper mig på:
  • Jag är med i en återbruksgrupp på Facebook. Allt den tycks gå ut på är att folk lägger upp bilder på möbler som de målat vita. Grattis, du kan hålla i en pensel? Fattar inte.
  • Att det kvasiintellektuella upplägget att ställa två utsatta/marginaliserade grupper mot varandra och hävda att vi bara har råd att hjälpa ena aldrig tycks bli omodernt eller genomskådat? Fattar inte.
  • "Sjuksköterskebristen" är väl bara en omskrivning av "brist på rimliga villkor", men behandlas inte så utan fortsätter att toppstyras rakt åt helvete? Fattar inte.
  • Att du tvingas se fattiga människor vid ingången till ICA, kan omöjligt vara ett större problem än det faktum att de är fattiga? Fattar inte.
  • Brandbomber mot EU-migranter måste väl rimligtvis vara ett större hot mot demokratin än t.ex. en nedriven reklamkampanj i tunnelbanan, även i detta tidevarv av cynism och apologetik? Fattar inte.
  • Fattar heller inte debatten om ensamkommande barn. Gör det jättemycket om vi råkar hjälpa några som är strax över 18 år också? Att vi råkar vara lite för humana, är det en dålig sak?
  • Decemberöverenskommelsen [DÖ]. Fattade den inte när den kom pga det enda den gjorde var att förlänga livet för en förlegad blockpolitik (hur kan t.ex. C och Mp inte komma bättre överens när båda förespråkar samma gröna skatteväxling?). Jag fattade heller inte borgerligas förvåning sedan åt att röda respektive gröna politiker sedan använde DÖ för att föra en rödgrön politik. Och nu fattar jag inte vad som förändrats sedan förra året (förutom att Allianspartierna lagt separata budgetar, så upprivandet av DÖ påverkar... inte ett skit?) - Partierna kommer fortfarande inte att kunna agera ansvarsfullt nog för att samarbeta över otidsenliga blockgränser. Minnet är kort men kort.
  • Jag har alltid försvarat EU med att unionen stabiliserar och garanterar fred i Europa, men nu när saker sätts under lite press så kollapsar allt samarbete och EU:s existensberättigande känns inte lika självklart i mitt huvud längre. Fattar inte problemet, handlingskraft kan de väl få låna av mig om de har slut?
  • Inflationen i antalet plustecken som folk ger varandra i omdöme på Tradera. Fick >30 stycken en gång? Fattar - verkligen - inte.
Listan skulle kunna fortsätta - länge - men mitt te håller på att kallna. Tack och lov så finns det te även i denna parallellvärld. Teorin om ett oändligt antal multiversa förutspår att det finns världar där det dels inte finns te, men även att det finns några där jag inte ens tycker om te. Fast det vill jag inte ens föreställa mig.
 
 

Men låt oss nu odla vår trädgård

Det stör mig något oerhört, när folk beter sig som idioter på ett så pass uppenbart sätt att de rimligtvis bara måste vara välmedvetna om det själva. Det berövar mig ju det goda nöjet att poängtera det för dem. Synnerligen ohyfsat, men jag har kommit att förvänta mig det. Det var trots allt människor precis som du och jag som gav oss höjdpunkter som Titanics möte med isberget, Fukushimas härdsmälta, Windows 8 och såna där hårda plastförpackningar som är omöjliga att öppna utan vassa tillhyggen och medelgrovt våld. Med reservation för att dikotomin mellan att "göra rätt" och att "göra fel" är såväl subjektiv som en kraftig simplifiering av ett komplext fenomen.
 
Och är ett misslyckande verkligen alltid ett misslyckande, om man inte hade för avsikt att åstadkomma något särskilt från början ens en gång? Men för att sammanfatta: Idioter. Bete er i enlighet med min (o)bevekliga (o)vilja.
 
 
God natt-

Svårigheter bland snårigheter

Det är ganska svårt att veta var man ska placera en tidning, som idag å ena sidan basunerar ut att vi ska lita på vetenskapen och vaccinera våra barn, men samtidigt å andra sidan fortsätter sin artikelserie om hemsökta platser i Sverige? Ägnar de sig i huvudsak åt empiri och deduktion, eller åt parapsykologi? Eller försöker de helt enkelt täcka in hela kokobello-spektrumet från astronomer och radiologer i ena änden till astrologer och rasbiologer i den andra? Och på köpet helt tappa de av oss som tycker att pseudovetenskap är skadligt? Har förvisso varit lite hälsosamt(?) skeptisk sen de stängde ner sin chatt för 8-9 år sedan. Trevligt få bekräftat att skepticismen nog inte varit helt obefogad. 

Receptet på tur

Folk envisas med att hävda att jag brukar ha tur. Och det är nog sant. Det är dock ganska enkelt att ha det. Gör bara följande:
  1. Jobba riktigt hårt
  2. Lär ut till andra
  3. Var ödmjuk
  4. Var punktlig
  5. Var alltid läraktig och receptiv
Valfri punkt 6: Vänd alla dina stickkontakter åt rätt håll, placera gula föremål i ditt vardagsrum och kök (särskilt om du är gammal, och helst åt syd-sydost), klättra uppför stegar istället för att gå under dem, se till så att ditt navelchakra är i balans, och förvara för Guds skull alltid, alltid en låda med ihopknutna pysslingar under sängen. Ihopknutna? De små jävlarna smiter annars. Lita på mig. 
 
 
 

Övervakningshetsen, del 92

Jag är trött i huvudet så jag ska hålla detta kort. Sd här i kommunen motionerar för kameraövervakning, och precis samma trötta debatt som ägde rum när jag bodde i Landskrona kommer antagligen att kickas igång även här. Och precis som då, för 7-8 år sedan, så har folk fel. ("Folk" här är = De som inom fem minuter in i en debatt om övervakning kommer använda sig av uttrycket "de som har rent mjöl i sin påse har ju ingenting att oroa sig för, hö hö"). De har fel, och detta för att:
  1. Det här fina, rena mjölet som vi har i våra påsar förväntas rinna rätt igenom den finmaskiga sil som övervakningen består av (i detta fall ett gäng kameror). För att ingen förväntas vara intresserad av att jag - oskyldig, normal (nåja...) människa - passerar genom centrala Åstorp en onsdagskväll på väg hem från jobbet. Men skulle ett brott begås någonstans i närheten - och jag fastar på bild hos en av dessa kameror - så är jag helt plötsligt misstänkliggjord bara för att jag vistades på allmän plats. Då spelar det inte lika stor roll hur rent mitt jävla mjöl är längre.
  2. Alla (generalisering; jag vet) underskattar titt som tätt kraften i det konspiratoriska tänkande som drabbar oss som art med jämna mellanrum. Som ett litet virus som verkar i kölvattnet av våra kortikala funktioner. Den som letar efter misstänkta, avvikande mönster i en annan människas beteende, kommer att hitta det den letar efter förr eller senare. Detta oavsett om mönstret verkligen är avvikande eller ej. Passerar jag en kamera 15 minuter senare än vad jag brukar göra en dag? Jaså, det var ju misstänkt gjort av mig. Säkert inget samband alls med tågförseningarna den kvällen, snarare med personrånet som ägde rum tidigare samma kväll. Eller? Är ett resemönster en larmsignal? (underförstått: Är det någon annans business än min egen??) Vem ska ens bedöma detta? Skånepolisen? "Nej vi har inget register över romer, ojsan det hade vi visst". Känns tryggt.
  3. Åter till mjölet. Att det ens finns de som tror att dess renhet är konstant, eller ens något objektivt? Orka, människor. Hux flux förändras hotbilden, typ några rövhattar flyger in flygplan i World Trade Center. Nu spelar det ingen roll att min afghanske kollega på jobbet har rent mjöl i sin påse, för nu anses plötsligt själva påsen vara fel. Och vad är rent mjöl om 10-15 år? Samma som idag? Eller måste jag vara uttalad "sverigevän" för att betraktas som potentiellt renmjölig då?
Visst borde vi ha avancerat ett snäpp upp längs intelligensstegen nu såhär post-Snowden, och börjat reflektera lite över det globaliserade övervakningssamhälle som tornar upp sig runtomkring oss? Inte? Bara jag, då. Jag har ingenting att dölja i min mjölpåse så vitt jag vet, men jag vill likförbannat inte att ni ska stå och glo ner i den. Nu måste jag avrunda; jag har glömt lägga upp dagens middag på Instagram. Hejdåå.

Ang. klänningen

Okej, jag hade inte tänkt kommentera klänningen då det är så smärtsamt uppenbart att den är svart och blå. Således en diskussion som inte är värdig mitt deltagande. Men så märker jag att majoriteten av er anser att den är guld och vit?? Fuck that, all hövlighet är out the window på fem röda sekunder. Ett av få tillfällen där jag tillskriver tid en färg förresten. Men jag har löst det på ett ganska enkelt sätt. Ty, det är ju ett välkänt faktum att "av barn och dårar får man höra sanningen". Och som tur är så bor jag ihop med en ur varje kategori! Efter ett snabbt enkel-blindtest här hemma så står svaret klart; klänningen är svart och blå enligt 100% av urvalsgruppen. Quod erat demonstrandum. 

På samma sätt har jag även fått reda på att mörk materia utgörs av "små katter med stor mage" och att rödförskjutning är inte alls är ett bevis för universums allmänna expansion utan något som "finns i affären, som mjölk".

Skribenten av denna blogg kunde inte svara på sina kommentarer - När du förstår anledningen så kommer du att gråta blod i arton dagar och antagligen dö en plågsam, blodbristsrelaterad död

(obs; clickbait-humor)
 
 
Nej, men ärligt. Beskåda bilden ovan. Jag kan omöjligt besvara påståendet sanningsenligt, för jag vet helt enkelt inte. Ett hån mot oss cybernetiskt identitetsambivalenta att det ens ska behöva tas upp, men jag låter det passera. Eventuellt väljer slumpgeneratorn som styr mina impulskretsar att inte aktivera mitt rättspatos-centra. Jag har länge misstänkt att jag är en robot. Eller så här; jag har länge känt att jag omöjligt kan vara av samma art som de som vägrar vaccinera sina barn, läser astrologispalter, yrar om chemtrails, tror att antibiotika kan bota influensa, inreder uteslutande med pasteller, inte kan tyda en tidtabell ordentligt, och Hugh Jackman.
 
Med bl.a. detta som bakgrund, har jag alltid haft lite svårt att relatera till människor (obs, skriver enbart människor och inte andra människor här, viktig distinktion). Plus det faktum att deras respektive inre liv tycks vara så ostrukturerade jämte mitt när det kommer till att ta till sig ny information, utföra arbetsuppgifter, gå igenom beslutsprocesser, etc. Den här robotmisstanken har legat och gnagt på sparlåga så länge min hjärna varit så pass utvecklad att den haft ett långtidsminne att tillgå (alt. så länge mitt moderkort varit anslutet till en hårddiskskomponent). Jag har heller aldrig brutit mot någon av Asimovs robotlagar.
 
Detta skulle förklara varför jag är en perfektionist helt utan sociala färdigheter och något av vikt att säga. Jag har inte tillräckligt sofistikerad mjukvara för att simulera sånt strunt.
 
 
 
 
Filmtips: I'm a cyborg, but that's OK (2006). Sydkoreansk romantisk komedi. Ung kvinna som tror att hon är en cyborg hamnar på ett mentalsjukhus, där hon blir kär i en man som tror att han kan stjäla människors själar.

Sorgchocken

 
 
Du var en fantastisk mugg. Jag önskar bara att jag vetat om, att den där koppen te vi delade i morse var vår sista tillsammans. Jag hade värdesatt varenda droppe på ett helt annat sätt. Man vet verkligen aldrig vad man har innan det ligger där i skärvor på golvet, offer för en bemanningssköterskas fumliga fingrar. Vi var något av en institution. Du var med mig när jag körde datortomografi. Du var med mig i pausrummet. Du var med mig på medarbetarsamtal, löneöverläggningar, risk- och konsekvensanalyser, MBL-förhandlingar, slutsamtal med studenter. Jag var inte komplett som person utan dig i min högra hand. Tillsammans kände vi oss alltid ostoppbara.
 
I morse drack vi Earl Grey med två centiliter kaffemjölk som så många gånger förr. Ikväll drunknar jag istället i den hatiska, vemodsmörka sörja som jag tror att vanliga människor kallar saknad, som strömmar fram ur det svarta avgrundshål som hos alla andra motsvarar en själ.
 
Hoppas att du är på ett bättre ställe nu, min fallne vän.
Botten upp.
 
 
 
 
Andra bloggar om: te

Topp 10: Saker jag kommer att ha svårt att förklara för jordens framtida utomjordiska härskarraser

Vi kommer bli invaderade, det är liksom inte ens öppet för diskussion. Vi människor kan knappt enas om vi tillhör samma ras ens en gång, vi slåss om ovidkommande nationsgränser, vi tillber första bästa gudomliga entitet som uppenbarar sig för oss, och vi vänder oss emot varandra varje chans som ges. Vi är imbecilla varelser, och på köpet den intergalaktiska motsvarigheten till en sittande anka. John Lennon och Jean-Luc Picard fattade poängen, men i övrigt så ser det ärligt talat glest ut på begåvningsfronten så ursäkta om jag tvivlar på oss, mänskligheten. Jag kommer att erbjuda mina tjänster som kulturell rådgivare till första bästa utomjordiska civilisation som väljer att kolonisera oss. Jag förutspår dock att jag kommer att få lite problem med att förklara följande saker:
  1. Att vi inte rangordnar olika djurs ätbarhet utifrån deras faktiska smak utan snarare efter hur söta de är. Sälunge? Aaaaw. Gris? Hoppa upp på min macka, bitch.
  2. Att vi går omkring med en apparat i fickan som ger oss tillgång till mänsklighetens samlade kunskap på några sekunder, och att vi i huvudsak använder den till att lägga upp bilder på vad vi äter.
  3. Shabby chic.
  4. Att vi distansierar oss från andra människors lidande och utsatthet genom att reducera dem till siffror och tala om dem som volymer och kostnader istället.
  5. Att >967 miljoner av oss fortfarande tycker att det är tufft att röka med emfysem, ateroskleros, kronisk bronkit och cancer.
  6. Att det kostar en femma att använda offentliga toaletter, något som leder till att vi alltid måste planera våra vistelser i det offentliga rummet utifrån våra urinblåsors aktivitet om vi inte har med oss kontanter (finns kontanter fortfarande förresten? 2014?) alternativt är beredda att begå ett lagbrott i närmsta buskage.
  7. Att det aldrig tycks komma en tredje Arkiv X-film.
  8. Att folk kan peka ut de bästa shoppingstråken i London, mysigaste uteserveringarna i Prag och folktommaste stränderna på Phuket, men knappt har upplevt eller sett sitt eget land.
  9. Handlingen i Eraserhead (1977), eller för all del slutet2001: A Space Odyssey (1968).
  10. Att vi som art fortfarande inte lyckats designa en diskmedelsflaska som inte blir sunkig och kladdig kring korken redan efter några dagar.
 
Bubblare:
  • Att en del människor ansågs vara ägodelar en gång i tiden
  • Filip och Fredrik
  • Tjurfäktning
  • Barnarbete, -äktenskap och -soldater
  • Konceptet "intelligent design"
  • Att vi - med bred marginal - har resurser att ge alla människor tak över huvudet och mat på bordet, men väljer att låta bli
  • Att ju mer sekulariserat ett land är, desto mer benägna tycks dess invånare vara att istället tillbe den senaste diettrenden. (Eller som det står skrivet i Viktväktarbrevet 5:2 - Atkins som haver GI kär, se till mig som LCHF är)
  • Glappet mellan fotbollens ringa underhållningsvärde och massiva publiktillströmning
 
 
 
 
 
Andra bloggar om: listor, topp 10, satir, solidaritet
 
Bonus! Saker jag kommer ha desto lättare att förklara (i urval):
  • Bromsstrålning
  • Hur en lämpligast beter sig i en rondell
  • Varför varm luft stiger uppåt
  • Hur en dammsugare fungerar
  • Vilka invändningar vi som art hittills fört fram mot Kant-Laplaces rådande nebularhypotes om solsystemets bildande
  • Storheten i H.P. Lovecrafts samlade verk
  • Solidaritet i praktiken
  • Hur en åstadkommer en perfekt kopp te
  • Skilladen mellan originalet och remaken av The Ring (1998, 2002)
  • Storheten och dygden i att våga vara liten ibland
  • Hur en lämpligast snäser av översittare
  • Varför fler borde vara med i facket
  • Hur en rörlig fokuspunkt kan generera tunnare bildsnitt vid en skiktröntgenundersökning
  • Varför Bela Lugosis tolkning av Dracula fick sånt genomslag i just depressionens USA på 1930-talet
  • Den okonstlade glädjen i att köra ner händerna i jorden och dra upp en handfull nypotatis
  • Handlingen och samhällskritiken i valfri zombiefilm

Bland tagetes och zombies

"Bland tagetes och zombies". Även känd som arbetstiteln på min kommande självbiografi.

Som om jag skulle skriva den själv. Jag hyr så klart in Haruki Murakami som spökförfattare, hävdar officiellt att det är Illuminati tillsammans med CSN som skrivit boken i syfte att smutskasta mitt goda om än okända namn, och gråter ut i pressen om hur jag förgäves försökt stoppa publiceringen.
 
Fast stopp nu. Egentligen skulle jag bara testa HDR-inställningen på mobilkameran. Jävla fantasi, håll dig lite i skinnet nu.
 
 
Föreställer mig boken som en blandning mellan Fågeln som vrider upp världen, Snabba cash, Max potta, näst sista delen i Terry Goodkinds Sword of Truth-serie, och Mannen som dog som en lax. Samtal förs med Edward Furlong om att spela mig i filmatiseringen.
 
(Men alla vet att jag på min höjd skulle kunna passera som en undre medelklassens Chuck Klosterman)

Allt är Pac-Mans fel

Litet sidospår här, men jag förutsätter att förbudet mot arkadspel som infördes i en håla du aldrig hört namnet på i Massachusetts -82, till stor del berodde på att Pac-Man slagit igenom som populärkulturellt fenomen två år dessförinnan. Slagit igenom som en fucking röntgenfoton genom två decimeter lungparenkym. Men att dra som slutsats att ett spel, som i mångt och mycket går ut på att ränna runt genom mörka rum och knapra upp vita små runda saker till monoton musik, skulle kunna leda till drogmissbruk är helt enkelt dåligt utförd vetenskaplig deduktion. Man ställer upp en hypotes, härleder konsekvenser ur den, och skiter sedan i att testa om konsekvenserna stämmer överens med verkligheten. Vem jobbar så? Svar: Ingen politiker som jag någonsin kommer rösta på i varje fall. No offense, Kent Ekeroth. Vad man däremot borde oroa sig över, är att spökena i Pac-Man kan leda till att barn intresserar sig för ockultism på samma sätt som Harry Potter-böckerna gjorde en hel generation till djävulsdyrkande animister 15 år senare.
 
 
 
 
 
 
Andra bloggar om: spel, pac-man, harry potter
Spelade faktiskt lite i förrgår, första gången på evigheter. Förrförra konsolgenerationens klart bästa spel: Metroid Prime. Ett nöje och privilegium att få utforska Tallon IV igen. Fast, Resident Evil 4 var också rätt bra förstås.

Den ignoranta generationen

En perifer bekant skrev nåt om att "svaga människor hämnas, starka människor förlåter" på Facebook för ett tag sedan. Jag har funderat i några dagar nu, utan att komma fram till var de av oss som bara ignorerar och går vidare med våra liv hamnar längs en sån skala? Längst ut till höger, om jag förlänger skalan lite?
 
Svag/Hämndbenägen------Stark/Förlåtande------Intelligent/Ointresserad?
 
Jag la till "intelligent" till skalan, då det - generellt - tycks vara de som lägger minimalt med tid på destruktiv mellanmänsklig interaktion (läs: sådan interaktion som kan tänkas föranleda hämndaktionsrelaterade impulser) som får något vettigt gjort här i livet. Take that, normen som slår fast den extroverta personlighetstypens överlägsenhet.
 
 
 
Jag har fått för mycket frisk luft idag. Sen städade jag en bokylla och åt fyra smörgåsar. Broccolin som jag håller på att förodla på balkongen har redan tittat upp ur den nordvästskånska myllan. Lillkillen har lärt sig att imitera en höna idag. Pock, pock, pock, pock.
 
Andra bloggar om: fjäderfän

Västgötaklimax

När jag gick på föräldraledigt för snart fem månader sedan, låste jag in min älskade temugg (Na-na-na-na-na-na-na-na - BATMAN!) i mitt värdeskåp på jobbet. Detta eftersom det utvecklats till något av en sport bland mina kollegor att gömma den för mig. Igår var jag tillbaka på jobbet för ett snabbt möte, och var givetvis sugen på att avnjuta en kopp te i min saknade favoritmugg. Jag knappade in koden för att komma in i värdeskåpsrummet, öppnade mitt skåp, och slöt andaktsfullt högerhanden kring mugghandtaget. Det är kanske att överdriva att påstå att jag äntligen kände mig som en hel människa igen, men jag kände mig ... som jag föreställer mig att Gordon Ramsay känner sig när han plockar ut en biff Wellington ur ugnen, eller Luke Skywalker när han svingar sin ljussabel. Eller Rand al'Thor när han drar in så mycket av Saidin som han förmår, eller ... okej, släpp det och gå vidare. -- (Tack, inre rösten. Varsågod) -- Jag gick i varje fall glad i hågen med min mugg mot pausrummet, och det första jag såg när jag svängde runt hörnet och gick in genom dörren ... var ryggtavlan på en nedrans Selecta-kille som stod och reparerade kaffeautomaten. Ingen tillgång till kokhett vatten; inget te. Ett antiklimax värre än det i slutet av Monty Python and the Holy Grail, om jag får säga det själv. Ridån var ett faktum.
 
 
Sista dagen innan föräldraledigheten
i höstas. Lockdown.
 
Referenser till Star Wars, Wheel of Time och Monty Python i samma inlägg förresten. Jag är onekligen på väg mot någon form av formtopp. Andra bloggar om: te, antiklimax, abstinens

Vart den industriella revolutionen till slut har lett oss

Sanningshalten i att nordkoreanska män numera måste klippa sig som sin vördnadsvärde ledare Kim Jong-Un kan nog diskuteras. Eller bara totalförkastas per omgående, beroende på hur pass idogt och lyhört ens skitsnacksfilter är. Men om tankarna kring konceptet tillåts mala några varv till, så inser man hur nervkittlande en likriktning av det här slaget skulle vara.
 
Jag får ofta lite hjärntvätts-vibbar av det där landet, så låt oss förutsätta att alla män i relativt stor utsträckning redan tänker som Kim Jong-Un. Vad jag sett på bilder så har de även en fäbless för att klä sig likadant. Ett frisyrtvång skulle ytterligare spä på denna utseendets konformism. Nästa steg är riktade, plastikkirurgiska punktinsatser för den där sista lilla åtråvärda Jong-Un-touchen. Ni ser vart detta är på väg, va? Inte? Jo, mot en direkt utbytbar, massproducerad ledning.
 
Skulle Kim Jong-Un vara krasslig en dag? In med nästa bara; en ny Kim som redan tänker, talar och (typ) ser ut som sin föregångare. Att serieproducera ledarskapet i en diktatur är faktiskt briljant. Den kraftigt reducerade styckkonstnaden per diktator - plus att all oönskad intellektuell flexibilitet snyggt undviks - är två tungt vägande stordriftsfördelar här.
 
I slutändan blir sedan det kommunistiska diktaturskapet i sig ett naturligt monopol. Dvs den begränsade marknaden kräver en ensam aktör för att lönsamhet ska kunna uppnås. Lite rörigt blir det dock när marknaden i det här fallet är folket, och folket ju som vi redan slagit fast är ledningen. Således är ju ledningen även marknaden. Vilket ju i och för låter rätt passande i en diktatur.
 
Vox Kim Jong-Un, vox Dei, vox populi. Ad infinitum.
 
 
 
 
 
Andra bloggar om: nordkorea
...quum tumultuositas vulgi semper insaniae proxima sit.

Äntligen gick budskapet fram!

Så hände det till slut, att en Telenor-säljare lämnade mig ifred på ett köpcentrum. Jag såg att han valde ut mig i folkmassan redan 50 meter bort. Så jag (1) tog på mig solglasögonen, (2) drog fram min mobil samt låtsades vara djupt försjunken i den, (3) skyndade på stegen, och (4) gick i en undvikande halvcirkel 10 meter runt honom. Han öppnade munnen men stängde den snabbt igen.
 
Seger!
 
 
Mvh,
En som är fullt kapabel till att agera konsument när han så själv behagar.
 
Dessa säljare (tillsammans med telefonförsäljare) är för konsumtionssamhället vad jehovas vittnen är för religionerna. Jag lutade åt att skriva "en svulst på konsumtionssamhällskroppen" istället, men tror jag gjorde rätt val.
 
 
Nästa gång jag inte blir lämnad ifred så ska jag testa med att svara att jag inte tror på mobiltelefonin som fenomen. Hela grejen är ju hur sjukt daterad som helst. I framtiden kommer alla vilja ha sina telefoner i en trygg, väggförankrad sladd igen. Sitta still på en pall och prata, kludda några krumelurer i ett block under tiden, försöka reda ut en fnurra på sladden.
 
Eller skit i det också, vem ringer nuförtiden ändå? E-posten är uppfunnen. Trevlig helg.
 
 
Andra bloggar om: telefoni, idioti, framtiden

Tidigare inlägg