För då kommer känslan...

...den smygande känslan.
 
Ni vet den där känslan, när man väljer ut en 700-sidors oläst kloss ur bokhyllan som är tänkt ska räcka hela semester, och så läser man ut den redan på andra semesterdagen. För hjärnan, som bara velat sålla kurslitteratur och vetenskapliga artiklar i nästan tre års tid nu, har plötsligt - utan förvarning - ställt in sig på att sluka skönlitteratur igen. Inte helt ovälkommet, men ändå; Fettklumpsjävel.
 
Boken i fråga var House of leaves av Mark Z. Danielewski. Den var helt fantastisk. Jag använder till att pressa blommor nu.
 
Klämmer ihjäl den. Hittar en himmelsk drog.
 
Fast midsommarblomster är inte narkotikaklassat, jag har dubbelkollat.
 
 
...är jag den enda som aldrig förstår?
 
 
 
 
 
 
Jag saknar Kent. There. I said it.

Nattågstankar

Nattåget rullar sakta ut från Sundsvall. Lillkillen snarkar lugnt ovanför. Framme i Bastuträsk om ca 6 timmar. Överväger en muffin. För obekväm för att somna, för trött för att läsa. Såg Episod II ikväll innan vi la oss. Såg den på bio tre gånger när den kom, sen har jag nog inte sett om den vad jag kan minnas. Bättre än jag minns den, känslan just nu är att jag kommer försvara den tills jag dör. Eeh. Livet är nog väldigt svart/vitt kl 03:54. Eller ok, mycket kan förstås sägas om dialogen mellan Ani och Padme, men det finns mycket i övrigt som gör det till en bra film. Jag gillar det politiska spelet, Nathalies kostymer är ju fantastiska, samspelet mellan Anakin och Obi-Wan är underhållande, samspelet mellan Anakin och Palpatine härligt olycksbådande, att Windu får mer plats samtidigt som Jar-Jar får mindre plats är ett steg upp från Episod I, Christopher Lee gör en bra insats som greve Dooku. Och jag föredrar nog Anakins resa mot den mörka sidan bättre i Episod II än i III:an om jag ska vara ärlig. Här tvivlar och tvekar han, i Episod III känns allt framstressat för att trilogin ska knytas ihop och det får honom bara att framstå som lättlurad. Men så går det om man slösar bort hela Episod I med att följa honom som 9-åring, antar jag. 

Dagens i-landsproblem #44