Reflektioner från pappaledigheten - Del 3

  • En månad in på föräldraledigheten och jag minns fortfarande varför jag ska använda tennfilter på högenergiröret när jag kör dual energy på CT:n, hur man tar en falsk epålettbild på en luxerad axel och för all del var jag gömde min personliga temugg innan jag gick. Således inte orolig över att jag skulle ha börjat tappa min mentala skärpa. Lite nedstämd över att jag missar årets influense- och vinterkräksjukekaos kanske.
  • Efter en hel dag av bus, inser jag att mina energidepåer fortfarande räcker längre än sonens. Ett observandum är dock att han knappar in. Bävar för den dag när han orkar hålla igång längre än jag.
  • Häromdagen gav han mig en (oavsiktlig?) wet willy. Vet inte riktigt vad jag ska tycka om det.
  • Hans största fascination här i livet tycks vara skor. Hans näst största fascination är skosnören. Han tycks även vara väldigt fascinerad av skohorn. (Får jag rabatt den dagen då han börjar jobba på Löplabbet?)
  • Den senaste tidens absolut bästa inköp är kryptunneln. Jag, eller jag menar han, leker med den hela tiden och tycker den är hysteriskt kul.
  • Ack att få vara ung igen och länsa kastrullskåpet i köket för första gången. Livets små glädjeämnen.
  • Häromdagen hade han en gurkbit bakom ena örat. Jag är inte ens säker på att vi har gurka hemma.
  • En morgon som spenderas med att se sonen agera dokumentförstörare är en väldigt bra morgon.
  • Mitt ansikte ska bara användas som klättervägg i un-dan-tags-fall. Vänligen beakta detta i fortsättningen.
  • Arbetar mig igenom säsong 2 av Arkiv X just nu, morgonrutinen där han får lite välling och somnar om 1-2 timmar är awesome.
 
To boldly go, osv
 
Andra bloggar om: föräldraledig, röntgen

2013-11-28

 
 
 
 
 

Önskelista julen 2013

I'm too old for this shit
- Roger Murtaugh, Dödligt Vapen
 
Föreställde mig naivt en värld där jag inte skulle avkrävas en önskelista i år. Nu när jag inte länge befinner mig på botten av generationsstegen, osv. Ack korrekta deduktion, ditt namn är inte jag. Så här kommer den, pliktskyldigast och per omgående.
  • Böcker
  • Sushi, gärna från det där stället vid Mariakyrkan
  • Fästmassa för mosaik, cementbaserad
  • Familjeväggkalender (en sån där med flera kolumner)
  • Den där svindyra samlingsboxen (The Lot) med Roger Taylors alla soloprojekt
  • Nåt smakfullt från Skellefteå AIK:s souvernirshop
  • Nånting Batman-relaterat
  • DVD: Freddie Mercury - The Great Pretender
  • DVD: Queen - Days of our Lives
  • DVD: Queen - The Making of a Night at the Opera
  • CD: Brian May / Kerry Ellis - Acoustic By Candlelight
  • Obestridliga bevis för intelligent liv på andra planeter
  • ...obestridliga bevis för intelligent liv på denna planet
  • Ett gott te
  • Alt. att ni skänker era pengar till organisationer som arbetar med HIV/AIDS istället
 
 
Andra bloggar om: önskelista, jul, queen

Dagens i-landsproblem #39: Sopskyfflar med effektivitetsgrad på 98%

Ni vet sopskyfflar? Om inte så tillhör Ni antagligen övre överklassen och välkomna till läsarkretsen i så fall. Se förklarande bifogad bild nedan. Jag gillar egentligen sopskyfflar, på konceptuell nivå. Det är skönt att slippa hasa fram dammsugaren när man bara har smutsat ner lite lagom mycket. Men i verkligheten så är de ett nedrans aber för min sinnesro. Ty. Det är ju helt jävla omöjligt att sopa upp den där sista lilla linan av finfördelad smuts som hela tiden ansamlas under skyffelns gummilist. Det är som om sopskyffeln inledningsvis bestämt sig för att vara min bästa vän och hjälpa mig att utföra sysslan som är anledningen till dess blotta existens (Att städa, anm. (Det som Ni ser tjänstefolket ideligen göra efter Er, överklassanm.)). Men bara till en viss gräns. De där sista 2% smuts befattar den sig inte med. Inte en chans. Aldrig i livet. Så helvete heller. Icke förhandlingsbart. Av den anledningen så kommer landets alla sopskyfflar att vara först mot väggen när revolutionen kommer (Obs; Arkebuserings-humor. (Hur ofta ser man arkebuseringshumor nuförtiden? Eller nånsin? Imorgon siktar vi på defenestreringshumor)). Att mänskligheten inte lyckats lösa detta problem ännu är symtomatiskt för den mentala utvecklingsdefekt som genomsyrar oss som art (Obs; Misantropi-humor).
 
Det här är en sopborste med tillhörande sopskyffel.
Måtte de båda för evigt uppleva att det är måndagsmorgon.
På katten Gustaf-sättet, inte Bill Murray-sättet.
 
 
Andra bloggar om: i-landsproblem, problem, städning, smuts, misantropi, arkebusering

Reflektioner från pappaledigheten - Del 2

Nynnade på en låt när jag skulle lägga honom idag, utan att vara medveten om vilken det var. Googlade fraser ur texten och fick reda på att mitt undermedvetna kan hela Ode to my family av The Cranberries utantill. Detta trots att jag knappt är medveten om låtens existens. Anledningen - trodde jag först - var att låten var b-spår på Zombie-singeln som jag köpte och spelade till leda vintern 94/95, men jag googlade givetvis det också och fann att Away och I don't need var b-spår. Lyssnar och erkänner att jo, det stämmer. Så varför finns låten så väl inpräntad i mitt huvud? För att No need to argue är en bra skiva? För att Ode to my family släpptes som singel och därmed på någon nivå finns upptagen i vårt kollektiva populärkulturella medvetande? För att jag inte sovit åtta sammanhängande timmar sen i januari och nånting. kastas.omkring.inne. i.huvudet. till slut om man aldrig får sova så länge som man känner att man behöver? Fanken vet. Brukar dessutom i första hand nynna på något av följande:
Inte för att det tycks spela nån större roll. En kväll körde jag ett fullkomligt hiskeligt Aqua-medley och han somnade lika bra ändå. Behöver ta ett snack med honom om musiksmak vid tillfälle.
 
 
 
Andra bloggar om: The Cranberries, föräldraledighet

Hallå där XRob, 31 år och veteranbloggare

Hallå där XRob, 31 år och veteranbloggare, som under hela veckan inte uttryckt några som helst åsikter om att affärerna börjat julskylta för tidigt eller om att det är jobbigt att det börjat bli mörkt och kallt ute nu.
 
 
Grattis! Hur känns det?
Tack! Det känns förstås fantastiskt bra, både för mig och för min familj som fått vara med och uppleva detta. Telefonen har ringt hela morgonen med folk som velat gratulera. Detta är tydligen ganska unikt.
 
Hur gick det till egentligen?
Det började redan i måndags morse, min son väckte mig vid halv sex och jag upplevde väl när jag steg upp att jag knappt reflekterade över att det fortfarande var mörkt ute eller att det var särskilt kallt på golvet. Jag kände redan där och då att vädret inte engagerade mig. Och vad gäller julskyltningen så har jag varit rätt trött när jag varit ute och handlat, och har väl inte lagt märke till omgivningen i nån större utsträckning.
 
Du har inte ens ironiserat över att folk aldrig tycks vänja sig vid att det blir vinter varje år?
Nej, faktiskt inte. Det är en väldigt lätt fallgrop att hamna i men jag är ju föräldraledig nu så jag träffar inte lika mycket folk som jag brukar. Det kanske är en del av förklaringen till varför det har gått så bra.
 
Så vad händer nu? Vad kommer du inte att ha en åsikt om härnäst?
Det känns som om jag har väldigt goda chanser att inte ha åsikter om att Sverige inte gick vidare till fotbolls-VM. Jag kommer sannolikt inte att fälla några kommentarer om blixthalka heller då jag bytte till vinterdäck för flera veckor sen, och av bara farten så kommer jag nog lyckas hålla tyst om hur jobbigt det är att gå runt och vara konstant småförkyld också.
 
Så du förutspår med andra ord att formtoppen kommer hålla i sig?
Det gäller förstås att inte få hybris nu och tro att jag kan hålla käften stängd om precis allt. En sak som skulle kunna sabba detta är nog om nån vill prata hockey. Jag känner att jag har åsikter på lager om både SHL och Hockeyallsvenskan. Amning på offentliga platser är också ett ämne där jag har det lite svårt nu i dagarna, måtte det inte komma på tal i helgen.
 
Okej, lycka till framöver och tack för pratstunden!
Tack! Det var bara trevligt att ni ringde!
 
 
 
 
Andra bloggar om: vinter, väder, ironi, intervju

Jättenya arbetarpartiet Moderaterna

Hej!
 
Den här bloggen har väl aldrig varit förklarad helt stendöd även om det varit nära några gånger nu. Man kan lugnt påstå att den mottagit omfattande livsuppehållande åtgärder en längre tid i alla fall. På sistone så har den dock mått oförskämt (okaraktäristiskt) bra. Nu ska jag till och med prata politik i förbifarten. Ämnet tog ånyo plats i mitt medvetande då en Sverigedemokrat tog sig friheten att tilltala mig på Twitter för någon dag sedan. Personen var rätt intressant då denne totalförnekade att det förekom rasism inom partiet. Det går givetvis inte att diskutera något med en sådan hemmablind apologet, så jag lät bli. Rekommenderade däremot en ordbok och några högskolepoäng. Elitistiskt och sarkastiskt, precis så som jag själv gärna blir tilltalad av främlingar (obs; sarkasm). Nu var det inte alls det som jag skulle prata om ikväll, men jag bara älskar att servera en kompakt textmassa i början av ett inlägg på det här viset. Jag föreställer mig att det får mig att verka svår. Eller så övar jag mig bara inför min framtida karriär som fantasyförfattare, då de överlag tycks vara en samling långrandiga rackare. (Sidospår: Fatta hur kort nionde boken i Wheel of Time-serien - Winter's Heart - varit om den fokuserat på vad som de facto utspelar sig utsmetat över 668 sidor. Typ; "Åh nej, Faile är kidnappad jättelänge och det är jättetråkigt - Ojsan, Mat kidnappar Tuon pga impulsiv - Jippi, Rand rensar saidin men ingen tror honom förrän två böcker senare - Sluuut!").
 
Nu till saken. Des Pudels Kern.
 
Jag tycker - som tänkande människa - att det är väldigt intressant att det går att resonera sig fram till att det är en bra idé att försätta oss som land ytterligare i skuld bara för att ge skattelättnader till de av oss som behöver det minst. Okej, ni kanske behöver läsa den här krönikan för att förstå vad jag pratar om. Om det här rört sig om ett större inköp jag själv skulle ha gjort, så hade jag - när jag ställts inför faktumet att jag inte har råd - struntat i alternativt skjutit upp det. Men så har jag begåvats med sunt förnuft också. Vår regering tänker istället att Plan A = SMS-lån.
 
Föreställer mig att den bakomliggande anledningen till förslaget är att det medelst kortsynta skattelättnader fungerat fint att köpa sig till två valsegrar hittills, så varför inte köra på det konceptet fullt ut ännu en gång? Kallar man sig nytt arbetarparti så kommer man undan med det. Och sänkningarna hittills har ju faktiskt gagnat den krympande skara av oss som har en jobbinkomst. Ja, kanske inte just mig som jobbar i en skattefinansierad bransch då (vården, anm.), men äsch.
 
Drar man detta resonemang till sin spets, fås som konsekvens att regeringen måste låna pengar för att sänka skatten. Och vi har nog inte råd med särskilt många fler skattesänkningar, inte om vi samtidigt ska förväntas bära upp den del av vår välfärdsapparat som ännu har tillåtits dröja sig kvar. Men det tänker kanske sittande regering råda bot på efter valet nästa år? Fråga dem om du träffar dem, jag vill gärna veta.
 
Och är jag ensam om att höja på ögonbrynen inför ett sånt här logiskt snedsteg så ber jag om ursäkt. Jag kanske är för ideologiskt färgad för att kunna se fördelarna med det här sättet att tänka. Alternativt så har jag förvandlats till luttrad landstingskärring i förtid. Ingenting är omöjligt, inte i det nya arbetarpartiets tidevarv.
 
 
 
Andra bloggar om: politik, sarkasm, sverige, val

Topp 5: Läskiga clowner

Först, låt oss klargöra vad som avses med begreppet "clown" som jag känner är lite väl löst definierat. Är en clown någon som ägnar sig åt slapstick (och eventuellt knyter ballongdjur)? Är det en synonym för pajas eller narr? Är man per automatik en clown enbart för att man väljer att sminka sig som en? Är en clown någon som roar sina medmänniskor på ett självförnedrande (självutplånande?) sätt? Svaret är ja på samtliga punkter.
 
Och så länge man uppfyller något som helst kriterium som får en person som lider av coulrofobi att börja skruva besvärat på sig så är man definitivt (något av) en clown.
 
Steget från vanlig till elak eller läskig clown är sedan ett inte alltför långt steg att ta, då clowner generellt är illa omtyckta av barn (egen observation, anm.). Konstigt? Nej, inte särskilt. Ett litet barn ser antagligen på en clown som någon som ser ganska antropomorf ut men som sedan har dolt sitt ansikte bakom en överdriven sminkning och inte riktigt beter sig som en vuxen människa brukar. Ett dolt potentiellt hot med andra ord, eventuellt med för stora byxor och/eller högljudd cykeltuta. Något är helt enkelt lite "off" med en clown, och barn brukar i regel vara rätt reaktiva mot sånt.
 
Nedanstående herrar är de obehagligaste clowner som någonsin påtänkts eller existerat:
  1. Ronald McDonald - Den läskigaste företagsmaskoten någonsin, alla kategorier
  2. Det / Pennywise the Dancing Clown - Övernaturligt väsen som skrämmer och dödar barn
  3. Jokern (från Batman) - Brottsligt geni med fallenhet för besatthet, schizofreni och mord
  4. Sideshow Bob (från The Simpsons) - Ondskefullt geni som har förvånansvärt svårt att överlista barn
  5. John Wayne Gacy / Pogo the Clown - Seriemördare, extraknäckte som födelsedagsclown
Bubblare: Killjoy - Antagonist i fyra skräckfilmer som är så fruktansvärt dåliga att de nästan är bra, men bara nästan.
 
 
 
 
Andra bloggar om: clowner, topplistor, skräck, ronald mcdonald, det

Topp 10: Skalliga tv-spelskaraktärer

Topp 10: Skalliga tv-spelskaraktärer.
En lista som bara måste skrivas.
  1. Kratos (God of War)
  2. Pac-Man
  3. Soda Popinski (Punch-Out!!)
  4. Dr. Eggman (Sonic)
  5. Dr. Wily (Mega Man)
  6. Heihachi Mishima (Tekken)
  7. Orca (The Legend of Zelda: The Wind Waker)
  8. Ellen Ripley (Alien 3)
  9. Riddick (The Chronicles of Riddick: Assault on Dark Athena)
  10. Bitores Mendez (Resident Evil 4)
Bald videogame characters
 
 
Bubblare:
  • Bald Bull (Punch-Out!!)
  • Den gamle mannen i första Zelda-spelet (IT'S DANGEROUS TO GO ALONE! TAKE THIS!)
  • Kirby
  • El Burro (GTA)
  • Kane (Command & Conquer)
Inte ens nära (pga avskyr dessa herrar):
  • Craig Marduk (Tekken)
  • Voldo (Soul Calibur)
 
 
Andra bloggar om: topp 10, listor, spel, pacman, kratos, skallighet, hår, nintendo, zelda, sonic, megaman, tekken, alien, resident evil

"Parafrasera Tomten" och den stora bloggdöden

Hittade en anteckning jag gjort i februari; "Parafrasera Tomten" hade jag skrivit.
 
Uppenbarligen en uppmaning, uppenbarligen till mig själv, desto mindre uppenbart vad jag menade. Älskar när jag utsätter mig för sånt här. Handstilen spretade lite (mer än vanligt); var jag måhända stressad, ovan vid pennan, upprörd, i rörelse? Men kanske framför allt: Varför skrev jag Tomten med stor begynnelsebokstav? Nu skriver jag förvisso bl. a. Solen och Internet med versal i början, men påhittade företeelser (som t. ex. gud och tomten) skriver jag undantagslöst med inledande gemen.
 
Den rimligaste förklaringen jag kan tänka mig (Ockhams rakkniv in action!) är att jag planerade att parafrasera Tomten av Viktor Rydberg. Midvinternattens köld är hård, osv. Fast "planera" kanske är ett starkt begrepp att svänga sig med i sammanhanget förresten, men trodde kanske att det skulle bli ... ett sätt att fördriva lite tid? Nåt att sysselsätta den understimulerade hjärnan med? Då kör vi då.
 
Skånenattens köld är sällan hård,
men stjärnorna gnistrar och glimmar.
Knappt någon sova på denna innergård
inte ens under dessa småtimmar.
Månen vandrar vidare; en sorgfri tillvaro,
allt medan snön lyser med sin frånvaro.
Barnets skrik ekar över taken.
Småbarnsföräldern är definitivt vaken.
 

Gick förresten igenom mina gamla bloggbokmärken ikväll och bland de privata bloggarna var bara fyra av 30 fortfarande aktiva. Så gick det med bloggboomen(?). Och så ofta läser jag uppenbarligen bloggar själv. Fast borta på
bloggportalen skyltas fortfarande med höga besökarsiffror för många bloggar, så det är väl bara den intressanta delen av bloggosfären som gått vidare med sina liv. Ser att jag fortfarande är den 1296:e mest besökta privata bloggen, helt ok med tanke på att jag producerar typ två inlägg/månad numera.
 
Nåväl, sonen vaknar om sju timmar så jag behöver sova. Fast morgonrutinen är rätt trevlig. Lite välling och så däckar han på nytt hos mig i soffan medan jag tittar på ett par Arkiv X-avsnitt. Att vara föräldraledig är inte alls dumt. Sen ska vi ta dagen som den kommer. Långpromenad med barnvagnen vid fint väder. Bus inomhus vid regn. God natt.
 
 
 
Andra bloggar om: viktor rydberg, arkiv x, ockhams rakkniv, versaler, föräldraledig, poesi, bloggdöd

Topp 5: Batman

  1. Christian Bale (2005, 2008, 2012)
  2. Michael Keaton (1989, 1992)
  3. Adam West (1966-68)
  4. Val Kilmer (1995)
  5. Robert Lowery (1949)
Inte ens nära: George Clooney (1997)
...och jag hyser inga större förhoppningar för: Ben Affleck (2015)
 
 
 
Andra bloggar om: batman

Roger Taylor släpper nytt! (Dubbel snabbrecension - Fun on Earth + The Lot)

Plötsligt dök den upp på Spotify bara så där; Roger Taylors nya soloskiva Fun on Earth (pressrelease här). Lyssnar igenom den för första gången just i detta nu, och det är överlag en ganska lugn och avskalad historia - med något enstaka undantag. Avsändaren är utan tvekan en åldrad man. Fattar inte riktigt grejen med saxofoner på ett par av spåren, men det ger tillsammans med de avslappnade gitarrpartierna lite sköna Pink Floyd-vibbar mellan varven. Sista spåret, Smile, andas dock mer Beatles än Floyd. I am the drummer (in a rock n' roll band) sticker ut från albumtemat som klassiskt bluesrockig - låten känns på det viset nästan mer Brian May än Roger Taylor om man bortser från att fokus så uppenbart ligger på trummor och inte gitarr. Up sticker också ut med sitt elektroniska sound. Utöver nykomponerat material så serveras lugnare versioner av tidigare låtar som Say it's not true, Small och The unblinking eye, som faktiskt faller mig i smaken oväntat väl. Och stylophone-solot i The unblinking eye är kvar, så få inte panik! Ger ingen djupanalys nu, behöver lyssna betydligt mer i så fall. Antagligen hade Rogers första soloskiva sen Electric fire (1998) passerat mig obemärkt förbi om jag inte varit en sådan inbiten Queen-fanatiker, men nu blir det givetvis ett köp.
 
Betyg: 3/5. Överraskande avslappnat och stilfullt.
 
 
 
Och! Missa för guds skull inte The Lot som också släpps idag! Det är en samlingsutgåva med Roger Taylors samtliga soloskivor (inklusive allt med The Cross) fördelat på 12 skivor (+1 DVD om man köper samlingen i fysiskt format och inte bara lyssnar via Spotify). Åtta av skivorna är själva originalskivorna från när det begav sig medan fyra av dem är komplilerade särskilt för The Lot, fulla med remixar, b-sidor, livespår, etc. Det finns otaliga godbitar här.
 
Betyg: 5/5. Habegär!
 
 
 
Andra bloggar om: musik, queen, roger taylor, rock, recension

Reflektioner från pappaledigheten - Del 1

Är inne på dag fem av min pappaledighet. Jag ska vara hemma i fyra månader. Det här är sånt jag tänker på.
  • Egentligen är det som en enda jättejättelång långhelg fast nästan helt utan sömn
  • Måndagar är numera som vilka andra dagar som helst! Upp klockan fem och se glad ut!
  • Alla små handavtryck på nedre halvan av tv:n ger mig väldigt oroande Blair witch-vibbar
  • Är man väldigt liten så kan man få väldigt hög feber väldigt snabbt
  • Lämnar jag sonen ensam i ett rum, antar jag att han ställer till med en sjuhelsikes oreda. Men jag kan inte veta att han gör det. Jag kallar fenomenet för Schrödingers småbarn.
  • Man kan stämma in i kakofonin och gnälla på det här landet angående allehanda skitsaker precis som alla andra (obs; generalisering), men å andra sidan så ges jag möjlighet till såna här saker (att vara ledig toklänge, anm.)
  • Humor hos småbarn är ett extremt ombytligt fenomen
  • En vanlig människa hinner sällan avsätta den tid det ofta tar att stå i Försäkringskassans telefonkö. En föräldraledig människa hinner det definitivt inte
  • Att byta blöja på ett övertrött barn är en konstform jag kommit att bemästra till fullo
  • Det gör inget att han väcker mig för 12:e gången på en och samma natt för plötsligt så ler han för en sekund och då spelar inget annat någon roll i vilket fall som helst

Topp 5: Min sons favoritavdelningar på IKEA

Topp 5: Min (9-mån) sons favoritavdelningar på IKEA
  1. Ljusavdelningen
  2. Spegelavdelningen
  3. -
  4. -
  5. Resten