Chokladpudding

Uppenbarligen är chokladpudding inte resultatet av en bakpulvervulkan, några matskedar O'Boy och lite flytande kväve. Och uppenbarligen så är det faktum att jag trodde det, anledningen till varför jag inte får hjälpa till att göra chokladpudding imorgon.

Ja ja, det var inte det som jag skulle skriva om ändå. Jag tänkte bara tipsa er om att utifall att ni inte har något vettigare för er imorgon, så visar BBC Knowledge 28 dokumentärer i rad om människokroppen. Bara att bunkra upp med popcorn! Och kanske en flaska bubbel. Det är ju trots allt äntligen dags att säga hejdå till det här jävla året och välkomna det nya.




Andra bloggar om: , , ,

Kalla kriget och Buddy Holly

Det hände en del på 50-talet (har jag läst, inte upplevt själv). Till exempel så gjordes det musik då, precis som alltid annars. Rock n Roll, doo-wop, blues och rockabilly och grejer. Inte helt fel. Och har jag gjort topplistor till 60-, 70-, 80-, 90- och 00-talet, så stod helt enkelt 50-talet på tur. Här är listan. Det bästa med att ha täckt in de senaste 60 åren av musik är att om jag kommer på någon låt som jag glömt, så platsar den garanterat in på någon av listorna. Förutsatt att det inte är någon dammig gammal Sinatra- eller Piafklassiker från 1940-whatever, då får jag problem.



Den där "Hmm, jag borde göra en EPIC 80-talsplaylist"-tanken som jag fick för ett par månader sedan är nu uppe i sex stycken spellistor med totalt 1289 låtar (74 timmar) än så länge. Och då ska man veta att jag har ratat uppskattningsvis 10-12 ggr så många låtar. En par vanliga differentialdiagnoser för att man blöder från öronen är skallbasfraktur eller ebolavirus, men jag tror snarare att mitt nuvarande tillstånd beror på att jag lyssnat på omänskliga mängder skräp de senaste veckorna.

Ni ska med andra ord vara tacksamma för att ni får guldkornen serverade på detta viset. Jävligt tacksamma.




Andra bloggar om: musik, spotify, 50-tal, rockabilly, rock, musikhistoria

Det är alltid så här. Precis så här.





Skillnaden

Skillnaden mellan att slå upp ordet "ordbok" i en ordbok, och att googla på "google", är att ordboken inte imploderar och skapar ett svart hål när man gör det.



Tack och lov att händelsehorisonten är digital, säger jag bara.



Andra bloggar om:
,

Dröm #26: Jakten på fredsspiran

Jag hoppar in mitt i handlingen. Eller så bytte jag drömfas mitt i drömmen så att jag plötsligt tilläts minnas det som utspelades. Fungerar det ens så? Hursomhelst så behöver jag hitta ett magiskt föremål, som i rätta händer kan skapa fred och allmänt välbefinnande för allt och alla. I fel händer kan det å andra sidan bara bringa krig och elände. Föremålet är en spira i silver med någon skum typ av legering som gör att den snarare ser ut att vara gjord av talk, ca. 60 cm lång med spiralmönster längs hela handtaget som avslutas i en åttakantig lykta i ena änden.

Jag är långt ifrån den enda som letar efter den. Dock har jag en fördel i att min högra hand tatuerar sig själv med jämna mellanrum. Varje tatuering som dyker upp är en ledtråd, som visar var spiran kommer att befinna sig om exakt två timmar. Jag är på ett ställe där den borde ha befunnit sig för ett par dagar sedan, en avlägsen by i ett land som jag aldrig tagit reda på namnet på. Det enda jag vet om stället är att det är omgivet av berg. Det, och att det ligger i en tvillingdimension till Jorden.

Spiran är inte kvar, så jag sitter mest och väntar på nästa tatuering. Som med utmärkt sinne för timing dyker upp precis där och då, mitt i handflatan. Det är en flagga, vit- och svartrandig med röda kvadrater i varje hörn. Som av en händelse sitter en gammal man och ystar getost i närheten, som är expert på just flaggor. Min sedvanliga tur. Fast getter heter inte getter i tvillingdimensionen utan karoliner, så om man ska vara petig så sitter han och ystar karolinerost.

Han säger i varje fall att flaggan symboliserar den nyligen utropade Staten Jerusalem, som blev en egen stat sedan romarna bestämde sig för att ta över den för att få slut på det eviga käbblandet där. Hur det kommer sig att den gamle ostystaren har koll på nya länder i en dimension som han inte ens borde känna till över huvudtaget, låter drömmen vara osagt.

Drömmen bestämmer sig strax därefter för att lämna ytterligare en logisk lucka obesvarad, då jag sekunderna senare lyckas teleportera mig tillbaka till Jorden utan att jag behöver förklara hur jag bar mig åt. Jag bara blinkade till och befann mig någon annanstans. Om jag lyckades landa i Staten Jerusalem? Icke. Jag står mitt i terminal 3 på Kastrups flygplats, Köpenhamn. Nästa flyg till Jerusalem avgår ... nu!

En jävla tur att jag hade med mig mitt pass till tvillingdimensionen, säger jag bara.

Jag sitter på planet. Flygtid: Fyra timmar till Tel Aviv, därefter buss i fyra timmar till Staten Jerusalem. Spiran kommer med andra ord att ha försvunnit för länge sedan innan jag är framme. Och mycket riktigt, jag hinner bara tänka tanken innan en ny flagga tatuerats över den gamla. Den nya flaggan är också randig, fast i vitt och ljusblått, och den har en stor svart fågel i mitten. Ser ut som en vråk, men instinktivt känner jag på mig att det är en olyckskorp. Corax misfortunalis. Damen bredvid mig är expert på flaggor hon också; världen tycks vara fullständigt överbefolkad av dessa geografiexperter nuförtiden.

Hon har rött hår, ser ut som mamman i Ensam Hemma fast mera sansad till sättet.

Flaggan, får jag veta, tillhör Kurrekurreduttön. Det är en intressant historia det där med fågeln på flaggan, för Kurrekurreduttön har inget som helst fågelliv. Det är en enda stor ornitologisk blind fläck. Det enda som finns där är sand, jungelvegetation, sköldpaddor och sköldpaddsätande infödingar. Ibland så får jag örhängen där jag sitter maktlös ombord på planet på väg åt helt fel håll (Kurrekurreduttön ligger visst några mil söder om Azorerna, mitt ute i Atlanten). Det är som om de fluktuerar mellan dimensionerna; ibland så sitter de där i hål som jag inte ens visste att jag hade, och ibland så antar jag att de sitter i någon annans öron. Ibland får jag illrosa pumps också, men alltsomoftast så är jag barfota.

Lika bra det; de matchade ändå inte min intermittenta handväska.

Jag låter bli att försöka teleportera mig tillbaka till tvillingdimensionen för att slippa sitta på ett plan och uggla i flera timmar. För teleporterar jag mig när jag befinner mig så pass högt uppe i luften så kommer jag att hamna högt uppe i luften i tvillingdimensionen, fast utan flygplanskropp runtomkring mig. Då skulle jag dö. Och trots att jag är riktigt kass på att jaga fredsspiror, så vill jag ändå fortsätta vara vid liv.

Så där sitter jag och diskuterar flaggor. Jag kom aldrig fram till Tel Aviv, för väckarklockan räddade mig undan tristessen - och flygplansmaten - till slut.






Andra bloggar om:
, , , , , , , , , , , , ,

XRobs årskrönika 2010. Röntgen står sig egentligen fortfarande för jävla slätt som åskådarsport.

Det har varit ett händelserikt år, minst sagt.

Jag har flyttat från Landskrona till Helsingborg. Vi tvingade IKEA:s flyttgubbar bära upp över ett halvt ton nya möbler till vår lilla vindslya. Jag hunnit både fria och gifta mig. Jag har halvt jobbat ändalykten av mig hela sommaren för att ha råd med ett ordentligt bröllop. Ändalykten ser dock oförskämt intakt ut under omständigheterna. Jag har varit i Paris, jag har varit i Prag. Jag har åkt hela vägen till Australien bara för att hålla ett kort föredrag om röntgenstrålning.

Passade på att förälska mig i landet i samma veva.

Den 15:e januari fyllde jag 10.000 dagar. Vi såg Rammstein i år, två gånger till och med. Jag läste en extrakurs i medicinsk engelska i våras bara för att hålla hjärnans tempo uppe. Jag skrev en
jättelång topplista tillägnad 90-talet, och några månader senare gjorde jag en ännu längre 90-talsplaylist. I somras blev vi med kolonilott. Jag tog tusentals röntgenbilder, men som rubriken gör gällande så gör sig inte mitt jobb så värst bra som bloggstoff. Det har förstås mest med offentlighets- och sekretesslagen 2009:400 (25 kap., §§ 1-18) att göra.

Ni får helt enkelt tro mig när jag säger att merparten av bilderna är värda en egen vägg på Louvren.

Hösten har sedan varit lite tråkigare på ungefär alla plan som finns, men det ska jag inte besvära er med. Det här är inget forum som jag använder för att spy ur mig bedrövelser. Det skulle ge bloggen en innebörd och ett syfte (och jag sysslar som bekant inte med sånt).


Annars var det mycket tjafs om ...
  • ... en massa aska från någon vulkan på Island någonstans med jättekrångligt namn som ställde till med jättemycket krångel.
  • ... olja som inte alls var där den skulle vara, och om hur mycket det sög att den inte var det.
  • ... bruna pseudodemokrater som medelst vaga löften om låtsaslösningar knep några platser i Plenisalen.
  • ... Försäkringskassan, som tycktes få tuppfjuck och öppet började förakta sjuka och svaga.
  • ... folk som sparkade omkring en liten läderboll nere i Sydafrika någonstans men eftersom vi inte fick vara med så brydde vi oss inte på riktigt.
  • ... gruvarbetare som satt fast toklänge, men så löste det sig till slut och alla var nästan överdrivet glada över det en kort stund.
  • ... att vi tog fem guld vid OS i Vancouver och det var väl okej trots att det sket sig i hockeyn.
  • ... hur vi var rekordsämst i schlager-EM och att det var synd om Anna Bergendahl.
  • ... att värnplikten och kårobligatoriet avskaffades, på gott och ont. Mest gott.
  • ... 50-öringen, saknad av enbart nostalgiska skäl än så länge.
  • ... ärkepuckot i Malmö som sköt folk, och de ofrivilligt(?) komiska människor som jagade honom.
  • ... hur kul det var att sitta och stirra på en till synes helt ordinär klippvägg i direktsändning, och så hux flux så kom det en storjävla borrjävel igenom den och då insåg man att man suttit och stirrat på tunneln genom Hallandsåsen och allt blev bara surrealistiskt och så fick man sitta och stirra på en vanlig vägg en stund för att lugna ner sig. Jesus!
  • ... Victoria och Daniel, vars bröllop fick marginellt mera utrymme i media än mitt eget.
  • ... Aung San Suu Kyi, som fick lämna sitt förbaskade hus till slut. Skönt för henne.

Mina tre bästa inlägg under året var ...

  1. Topp 10: Rammsteinlåtar som skulle kunna översättas till svenska och funka som dansbandslåtar (2010-05-15)
  2. 10 anledningar till varför zombies är bättre än vampyrer (2010-08-12)
  3. Topp 10: Saker min blivande fru gärna lägger rabarber på (2010-06-18)

Utnämningar! Årets ...


Prognos, 2011: Kommer läsa lite astrobiologi till våren, så mycket vet jag. Kommer få betydligt mer att göra på jobbet. Så mycket vet jag också. Räknar således med en hektisk vår och hoppas innerligt att hösten går i samma tecken så jag inte somnar av all livsdekadens. Förutspår att jag kommer se sista Harry Potter-filmen på bio, och hoppas att A Memory of Light och Skyward Sword hinner komma ut så jag har något värdigt min tid att koppla av med. Tror min latenta träningsnarkomani kommer göra sig påmind också. Inte en dag för tidigt i såna fall. Sannolikt kommer jag att slå ner någon som säger "god fortsättning" till mig också. Hatar det uttrycket.




Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Bekantskap

Jag fick en sån där ritplatta som jag ville ha i julklapp. Och vad driver den mig till? Att sitta och dutta med en iris som jag aldrig blir nöjd med klockan två på morgonen. Konstruktivt. Ska bekanta mig ordentligare med plattan framöver. På dagtid, förslagsvis.


Hajen III

När jag dagen innan Lucia skrev att Hajen III var en julfilm, så skojade jag bara. Det är ett klassiskt exempel på en sådan där sak som jag bara slänger ur mig utan att ägna det alltför mycket (för- eller) eftertanke. Alla som känner mig kan intyga det; ibland förvandlas min hjärna till en populärkulturell tombola. Hursomhelst så känner jag nu att jag behöver förtydliga att det var ett skämt och inget annat, för jag läste precis att 6:an visar just Hajen III imorgon. På julafton. Klockan 22:00. Och det värsta är att jag känner mig sugen på att bänka mig framför tv:n med glögg och lussekatter och kolla på skiten.




Andra bloggar om: , , , , , ,
(Hade det här varit Twitter så hade jag taggat inlägget med #IroniSomSlogFel)

Nostalgi?

Hur länge måste det dröja innan det är okej att bli nostalgisk över något? Finns det ens en tydlig gräns? 90-talet dröjde det några år innan det var okej att se tillbaka på med förskönande nostalgifilter. Idealiserande vemodstrånadsdurkslag. Runt första halvan av 2005 började det bli acceptabelt, även om man gärna fick hålla det lite för sig själv. När Schyffert sedan satte igång med sitt The 90's - Ett försvarstal i slutet av 2007 så var det okej att prata om 90-talet på allvar. Med det i åtanke, så är jag ca. sex år för tidig med att slänga ihop en 00-talsplaylist på Spotify. Men den finns där och väntar på dig när du känner dig redo. Vemodstrånadsdurkslag är förresten ett väldigt, väldigt användbart uttryck.



Andra bloggar om: , , , , ,

Julkänsla

Hon: Är väldigt nyfiken på vad jag kommer få i julklapp av dig.
Jag: Äh, det är inget särskilt. Har inte haft tid att fixa nåt ordentligt. Bara lite saker som jag köpt på Internet, slagit in i papper med några jävla tomtar på och slängt i en hög under ett litet plastträd i ett hörn här nånstans.




Julkänsla är för övrigt ett (lite för) svävande definierat uttryck. Lite som smärta. Det är vad det är för dig och ingen annan. Med skillnaden att vi har smärtreceptorer då. Mig veterligen saknar vi allt vad julreceptorer heter även om det är en intressant tanke. Om man skulle gnida varm saffran mot huden i syfte att försöka åstadkomma mekanisk, termisk och kemisk retning på en och samma gång, förvandlas man då till en liten sockertrippande 6-åring som (underhaltigt) försöker imitera Hacke Hackspett i väntan på att tomten ska komma (någon jävla gång)?

Återkommer med traditionsenlig årskrönika i mellandagarna. God Jul.




Andra bloggar om:

Topp 10: Saker jag vill se On Ice

Det här är skrivet med all seriositet som jag upplever att jag kan uppbåda ikväll. Koncept som jag skulle vilja se direkt transfererade till ett sammanhang där de ... tjaa ... utförs på is istället.
  1. Rammstein On Ice!
  2. En helt vanlig pubrunda ... On Ice
  3. Hela säsong fyra av Vänner On Ice
  4. Den gudomliga komedin On Ice
  5. Fotbolls-VM -94 On Ice
  6. Gyttjebrottning On Ice
  7. Innebandy On Ice. Fast med puckar och axelskydd och icingregel
  8. Den allmänna relativitetsteorin On Ice. Halkiga rumstidskrökningar ...
  9. Mikael Persbrandt On Ice
  10. Dagen D (1944-06-06) On Ice. Över 150.000 skridskoförsedda soldater skrinnar iland i Normandie!
Varför just säsong fyra av Vänner? För att det är min favoritsäsong, that's why. Den börjar med WE WERE ON A BREAK!!, Chandler är kär i Kathy, Emily och Ross är jättesöta innan hon blir svartsjuk och knäpp i säsong 5, Joey dansar med vaktmästaren, Phoebe blir gravid med trillingarna och säsongen slutar med att Ross säger fel namn på bröllopet ... Classic!

Bubblare:
  • Riverdance On Ice ( ... "Frozen River??")
  • 1984 On Ice. Både boken och året
  • Månlandningen eller Hindenburgkatastrofen On Ice
  • En världsomsegling under havet On Ice!
Diskvalificerad:
  • Bambi On Ice. Seen it!



Andra bloggar om:
, , , , , , , ,

Sammanfattning

Detta har varit min enda lediga dag denna vecka. Den sammanfattas bäst av denna bild som jag tog i morse nån gång lite tidigare när solen stod hyfsat högt på himlen.




Ganglion

Upptäckte för någon vecka sedan ett ca 2,5 cm stort ganglion i anslutning till min högra handled. Det ömmade lite, men var i regel snällt och artigt i sitt uppträdande. Jag döpte det snabbt till Mussolini (för han var också en jävla knöl), och genomlyste det i smyg för att se så det inte innehöll någon skelettkomponent. Det gjorde det inte. I förrgår drämde jag sedan till Mussolini med ett rör. Hårt. Han dog och nu finns han inte mer, men jag försöker att inte vicka för mycket på handleden utifall att han skulle få för sig att komma tillbaka från graven i syfte att förpesta mina datorberoende arbetsdagar ytterligare.


R.I.P., Mussolini lille ...


Andra bloggar om:

Julfilmer

Snart börjar, som det sig bör, kanalernas tablåer fyllas av diverse julfilmer. Funderade på en topp 10-lista i ämnet, men det får avvakta. Just nu kommer jag nämligen bara på fyra filmer som känns givna; Ensam hemma (1990), The Nightmare Before Christmas (1993), Die Hard (1988) och Hajen III (1983).

Lint

Julfest med jobbet igår. I min högra byxficka såhär dagen efter: Ett kvitto från Harrys, ett uttagskvitto från Swedbank, en båtbiljett, en prydligt ihopvikt båttidtabell samt 150 danska kronor i sedlar. I min vänstra byxficka: Ett VISA-kort (med mitt namn på), ett körkort (med mitt namn och en inte alltför smickrande bild på) samt 137 svenska kronor i blandade valörer. Det slår mig nu hur smart det måste ha varit, att ha en ficka för varje land på det viset. Slutsats: Jag upphör aldrig med att vara organiserad och logiskt beräknande, oavsett hur mycket öl, rödvin och läskig dansk snaps jag inmundigar.

Innuendo

 


Jag hade fler rätt än honom. Det stipulerar per automatik att jag är bättre än honom. Jag bäddar in dagens soundtrack bara för det. Innuendo - Queen.




Andra bloggar om: queen

Allmänt informationsmeddelande

Informationen i detta inlägg kan komma människor till gagn oavsett var i livet de befinner sig, men den är kanske först och främst riktad till ett riktigt praktexemplar till ärkenöt som går i min frus klass. Följande information betraktar jag som något av ett minimikrav för existensberättigande. Det som jag nu är i stånd att förtälja kan - i extrema fall - säkerligen rädda ett och annat liv. Detta är - och borde alltid betraktas som - ett obestridbart faktum och något av en grundsanning som genomsyrar hela vår västerländska civilisation: Sångaren i Queen, ni vet; han med mustasch och karisma och könsambivalent manér och oefterhärmligt röstomfång, hette inte - och jag upprepar - inte Eddie Murphy.




Andra bloggar om: queen, musik, eddie murphy, freddie mercury

If you're going to San Francisco

Min playlist för 60-talet är klar nu. Den är skitbra. Tänkte bara säga det innan jag slocknar helt. Halvdrömde precis att valrossar antagligen köper all sin tandkräm på Lidl. Här hittar ni spellistan. God natt.

Namnskylt

Fick precis reda på att jag får en gratis namnskylt hos Skyltmax om jag bara lägger in en länk och skriver aktiebolag i det här inlägget, ett erbjudande som passar mig ypperligt då jag tillfälligt pensionerat min gröna namnskylt sedan den 26:e november. Jag har helt enkelt inte varit på alltför grönt humör (på arbetstid) sedan dess.


Min gula skylt. I svartvitt.

Fotnot: Min gröna skylt använder jag när jag känner mig lugn och lite lagom laid back. Min gula skylt tar jag på mig de dagar som jag känner mig irriterad. Mina kollegor har lärt sig att hålla sig undan från mig när jag har en gul dag. Nåväl, i varje fall de flesta. Min blå skylt kommer till användning under mina ambitiösa(re) dagar. Behöver nu komplettera samlingen med en silverfärgad skylt. Hur den passar in i mitt humörspektrum (sing.: spektrum, plur.: spektra) får ni klura ut själva. Nästa steg blir sannolikt en röd skylt.

Fredag, kväll, och lite bisarr falsettsång






Hos mig, halv tolv

Jag ämnade ägna omvärlden uppmärksamhet idag; sanning! Det blir sällan aldrig som man tänkt sig. Somnade till Halv åtta hos mig; uppfattade en förrätt bestående av tigerräkor men efter det är allt ett enda töcken av traumapatienter och citrusfruktträd och jag tror det fanns en tvättbjörn och underbara Australien och lösryckta fragment av mera lysterfyllda dar. Jag ger er därför denna strålningsimmuna kexchokladval, och hoppas ni kan förlåta mig. Jag har döpt den till Anja. Det är en rysk variant av Anna, och betyder den benådade. Den är glad. Och god. Kexchoklad.

Och kan ni inte förlåta mig så är det er totala brist på storsinthet som är problemet och knappast min sedvanliga likgiltighet, eller mitt abnormt stora sömnbehov som blossat upp den senaste tiden.




Andra bloggar om: