Sista veckan innan semestern

Lillkillen har fått för sig att jag är som Link i Breath of the wild, för jag vaknar också i bara kalsonger utan en aning om var jag är nånstans. 

-

Topp 10: Vad man kan göra med 377 enkronor från 1998

1998 så började jag samla på enkronor från 1998. För att ... vad vore livet utan nycker? För att, kan folk samla på frimärken och handväskor så varför inte detta? För att det var ett bra år. Började gymnasiet, var väl nånstans där i gränslandet mellan barn och vuxen. Tonåren, har jag sett fasen refereras till ibland. Zelda: Ocarina of Time, Tekken 3, Half-Life, Starcraft och Gran Turismo kom ut. Varje gång jag fick en enkrona från -98 tillbaka i växel så lade jag undan den i en burk. 19 år senare så innehåller burken 377 st.
 
Nå, samlandet ställs lite på sin spets den sista juni i år, då mynten kommer att sluta gälla som betalmedel. Jag kommer med andra ord inte att få tillbaka några fler i växel längre. (Inte för att jag använder kontanter numera, men ändå.) Och de blir värdelösa på köpet. Det verkar heller inte helt oproblematiskt att göra sig av med dem på ett smidigt sätt. Så frågan är: Ska jag låta tiden ticka iväg/ut, och kasta 377 kronor i sjön? Eller agera? Samlingen har ändå ett värde motsvarande en ny regnjacka (eller dylikt) till lillkillen.
 
Samlingen
 
Så, här följer en något vemodig topp 10 över tänkbara saker jag kan göra av denna samling som trots allt hängt med i över halva mitt liv:
  1. Ställa mig på McDonalds och mata ner dem en och en i bössorna till deras barnfond.
  2. Köpa 31 liter mellanmjölk från Skånemejerier och betala i enkronor. (Även ett suveränt tips på hur man blir populär hos personerna bakom en i kön).
  3. Lägga i en strumpa och använda till att slå ihjäl sniglar i trädgården. (Sammanlagd vikt: 2,64 kg. Fungerar nog på igelkottar också).
  4. Göra ett sånt där cheesy bord där jag lägger alla enkronor under en skiva av glas. (Obs; NEJ).
  5. Parkera i centrum i 1,5 veckor.
  6. Bygga ett 7 dm högt torn. Putta omkull. Skratta högt. Återupprepa. #UltimateJenga
  7. "Glömma" på offentlig toalett så att mynten blir någon annans problem istället. (Obs; ej på flygplats).
  8. Kasta i önskebrunn, för antingen en enda jätteönskning eller 377 små.
  9. Lägga på en räls och låta ett tåg platta till dem, och sedan använda till att tillverka smycken. Sälj för 2 kr/st.
  10. Invänta skolbarn som knackar dörr och säljer salami till sin klassresa. Köp massor. Betala i mynt.
Bubblare:
  • Spelautomater!
  • Pengaregn i stadsparken!
  • Anordna skattjakt!
  • Göra dragspelaren vid Lunds centralstation extra glad!

Tidsmaskin // Hyllningslimerick till David Tennant

En tidsresenär satt fast i en slinga,
Där han sin evighet skulle tillbringa.
"Om jag skiftar polariteten till detta relä, 
och sen trycker på återstä..."
En tidsresenär satt fast i en slinga. 

Kärlek, Inc.

Lillkillen kommenterade idag att han tycker om de dagar då jag är gäst hemma. Ska nog tolkas som att han anser att jag jobbar för mycket? Nå, det är han inte ensam om. Det är som en lågbudgetversion av Cats in the cradle. (Att kolla upp vid tillfälle: Hade Cats in the cradle verkligen stor budget??) 


Vi såg Aladdin härom kvällen, och har pratat mycket om önskningar sedan dess. Han har kommit fram till vad han ska önska sig om han någonsin hittar en magisk lampa:

1. Att någon vill komma och sova över i 1000 dagar och 1000 nätter. 
2. Att kunna krama pappa och pussa mamma SAMTIDIGT.  
3. Att bli vuxen på en gång.

Bonusönskning: Att det alltid är fint väder de dagar då pappa är ledig. 

Jag har sagt till honom att 3:an är en fälla, i övrigt jobbar jag på det.  

Skriv inläggstext 


Ny namnskylt på gång

Jag brukar välja namnskylt efter humör på jobbet, och håller ständigt i internutbildningar i ämnet för nya kollegor. Har fyra stycken hittills; en grön för när jag är lugn, en blå för när jag är ambitiös, en grå för när jag är melankolisk och en gul för när jag är irriterad. Nåde den som sölar framför mig i kön till kaffeautomaten när jag har min gula skylt, säger jag bara. Dock bör det nämnas i sammanhanget att jag bara haft min gula skylt kanske 6-7 ggr under snart 8 års tid sedan jag blev färdigutbildad. Nåväl, tyckte det var dags att utöka sortimentet med en svart skylt (tolkningen av färgvalet är öppen/fri), och bloggar jag om att jag beställer denna nya skylt från Skyltmax.se (underförstått: Det jag gör exakt just nu) så får jag dessutom rabatt på köpet. Inte så illa.

För en sekund

Så var det nästan för bra. Tur då att sekunder alltid passerar. Jag vet nämligen inte vem jag är när jag är nöjd. Lycklig, ja, men aldrig tillfreds. Snarare så för nöjdhet alltid osalighet med sig. Nog för att jag känner igen en copingmekanism när jag erfar en. Bättre konstant i rörelse än i konstant förändring, hjärnan? 


Hatvågen som kom av sig?

Älskar att tänka tanken att den hatiska populistdyngans tidevarv kanske lider mot sitt slut ändå? Tänker på Wilders katastrofval i Nederländerna, Hofers magplask i Österrike, att Le Pen backar i Frankrike, hur M störtdyker i opinionen efter sin Sd-flört, hur Trump inte kan samla stöd från sitt eget parti i representanthuset för en simpel jävla sjukvårdsreform ens en gång. Och här på hemmaplan så tuggar neofascister fradga för att vi, när vi för ovanlighetens skull går samman som en enad nation, är nationalistiska på fel (läs: på ett för kärleksfullt och öppet) sätt? Hur understår det oss att inte lyssna till deras domedagspredikan? Varför är vi inte argare? Varför ger inte den här avskyvärda händelsen mer bränsle åt deras agenda? Jag vet ärligt talat inte. Kanske för att vi har insett hur många fler - och hur mycket starkare - vi är? Kanske för att vi har bestämt oss för vilken typ av land vi vill leva i nu? Kanske för att ingen riktigt känner för att lyssna till en samling cyniska rövhattar som vill omvandla en sån här oerhörd tragedi till politiska pluspoäng? Sen är jag inte dummare än att jag inser att en restriktivare flyktingpolitik lär vara att vänta i kölvattnet av allt detta (och i ärlighetens namn så är ju något fel med dagens system om personer som det har beslutats ska utvisas ändå lätt kan avvika och fortsätta vistas i landet?) och att man kanske borde avvakta tills valen i Frankrike och Tyskland ägt rum innan man uttalar sig om huruvida några vindar verkligen har vänt eller ej. Men samtidigt så måste man ha huvudet bra jävla långt ner i populistsanden för att inte känna av den våg av värme och samhörighet som blossat upp de senaste dagarna.

Därmed inte sagt att det inte är okej att känna ilska över en sån här händelse. Det är en rätt naturlig del av sorgeprocessen trots allt. Vuxna människor klarar dock i regel av att hantera fler än en känsla eller tanke åt gången. 
 
Hursomhelst, bara en tanke som jag hittade (och som jag för en gångs skull inte ogillade från start). 
 
 

Efterspel

Folk som går bananas över att Stockholm stod ihop i solidaritet och medmänsklighet igår - Vad är det för fel på er? Som blir förbannade över att terrorismen inte riktigt fick den effekt som terroristen hoppats på. Ni kommer liksom inte att lyckas pressa fram hat ur oss normalt fungerande människor. Ni kan ge upp. Det är så jävla tröttsamt att behöva förhålla sig till eran rasism hela tiden. Vi kommer inte att "öppna ögonen" och börja hata alla flyktingar (läs:muslimer) nu. Ni kan sluta dela vidare ocensurerade bilder på offer med texter om att de inte ska ha dött förgäves, att folk måste börja vakna, osv. Låt oss vara. Inga billiga politiska poänger finns att vinna idag. Idag kramas vi och håller ihop. Som normalt fungerande människor, försatta i en onormal situation. 


❤️ /Robert 


Anledningar, självspeglingar

Det har inte skrivits så särskilt många spaltcentimeter av mig under januari månad. Jag är inte omedveten om detta. Men! Jag passerade precis 1000 pidgeys, sååatteeeh... Pilutta er. 


Tage!

 
 
 
 

XRobs årskrönika, volym 10: Runtom i Sverige glöder bokbålen

Folk tycks vara ovanligt ense om att 2016 har varit ett skitår som de knappt kan lägga bakom sig snabbt nog. Jag kan inte tycka det om ett år där jag sett både Queen (+Adam Lambert) och Kent live, så jag efterlyser ett lite mer nyanserat synsätt på den saken. Då denna efterlysning kommer mitt uppe i det mest dualistiska online-klimat jag någonsin upplevt, inser jag såklart att den faller på sin egen orimlighet.
 
Inte för att det nu brukar hindra mig. Men man blir lite trött på folk som inte ens lyssnar för att replikera längre, utan snarare för att medvetet missförstå och feltolka för att vinna poänger som ingen kommer minnas om en vecka ändå. Från Plenisalen och nedåt; vi låter som små barn.
 
Jag har inte så mycket nytt att komma med vad gäller livet detta år. Jag har fortsatt att (1) röntga, (2) samla högskolepoäng, (3) dricka te och (4) leka slut på lillkillens energi så han somnar gott om kvällarna. Jag tar samtliga av dessa fyra hörnstenar i mitt liv på största stort allvar.
 
När vi ändå är inne på Queen och Kent förresten, så är detta år (2016, anm.) det första sedan jag började registrera vad jag lyssnar på (sedan 2007, anm.) som jag inte har lyssnat mest på Queen. Istället har det varit Kent för hela slanten. Hela avskedsturnén har varit en väldigt renande process för mig. Tidigare har många låtar varit så ovillkorligt knutna till olika tråkiga/omvälvande livshändelser så att jag knappt stått ut med dem, men nu har alla knutar lösts upp och jag kan uppskatta hela deras katalog utan förbehåll.
 
Jag avrundar nog redan nu. Aftonbladet publicerade en lista över Kents 40 bästa låtar för ett tag sedan. Den är bara tillgänglig för de som har Plus, men jag kan avslöja så mycket som att de givetvis hade fel. (Precis som jag hade det när jag gjorde min Topp 40: Queen för några år sedan, anm.). Avrundar därför med den definitiva listan över Kents 40 bästa låtar, håll till godo och gott nytt år.
 
 
  1. Mannen i den vita hatten (16 år senare)
  2. 747
  3. Idioter
  4. Utan dina andetag
  5. Pärlor
  6. Cowboys
  7. Socker
  8. Klåparen
  9. Gravitation
  10. En timme en minut
  11. Dom andra
  12. Kärleken väntar
  13. Romeo återvänder ensam
  14. Avtryck
  15. Vi är inte längre där
  16. Gummiband
  17. Chans
  18. Innan allting tar slut
  19. Sundance Kid
  20. Ingenting
  21. Den vänstra stranden
  22. Hjärta
  23. Egoist
  24. Andromeda
  25. Columbus
  26. Skogarna
  27. 999
  28. La belle epoque
  29. Kevlarsjäl
  30. Sverige
  31. FF
  32. Berg & dalvana
  33. Vinternoll2
  34. Förlåtelsen
  35. Max 500
  36. Ensammast i Sverige
  37. Töntarna
  38. Kungen är död
  39. En helt ny karriär
  40. Dom som försvann
Bubblare:
  • Jag ser dig - Växte för mig under avskedsturnén
  • Silver - Nykomling med potential
  • Den sista sången - Allt finns i ögonen
  • Om du var här - Den håller än. Väl?
 
 
 
Har ändrat om i den här listan 8 ggr sen jag skrev den för 9 dagar sedan. Den är med andra ord inte riktigt huggen i sten. // Jag är, är jag? Jag är inte gjord av sten. (Vad är farväl, vad är inte gjort av sten?)

Fem filmer som får en annan innebörd om de ses baklänges

Fem filmer som får en helt annan innebörd om de ses baklänges.
  1. Thelma & Louise - Två kvinnor följer efter några poliser i öknen, sätter in pengar på en bank och slår sig ner som hemmafruar
  2. Benjamin Buttons otroliga liv - En man åldras, krymper betänkligt i storlek och dör
  3. Rambo - Muskulös humanist återuppbygger ett land i tredje världen
  4. Jurassic Park - Ett gäng bulimiska dinosaurier spyr upp människor, som sedan lämnar dem ifred på en ö så att de allihop kan krypa in i en mygga
  5. 127 timmar - En man springer ut i öknen, hittar sin borttappade arm!
 
Bonus:
  • Alien - Besättningen på ett rymdskepp har panik och moonwalkar omkring genom skeppets ventilationstrummor ända tills en söt liten rymdvarelse kryper in i deras magar och lugnar dem. Avslutas med en (ansikts)kram innan läggdags.

Om 4 timmar

 
 
Ikväll säger vi hejdå till varandra.

Är jag en astronaut?

Antar att detta behöver avhandlas. Jag var inställd på att han skulle vinna. Jag blev förvånad över brexit, men sen dess har jag levt i en bubbla där allt känns möjligt så varför inte detta också när vi ändå är igång? Jag rider bara vidare på samma våg av uppgivenhet ett tag till, helt enkelt. Men en sak begriper jag inte, och det är genomslagskraften som den här skräniga och ärligt talat ganska substanslösa populistiska retoriken tycks ha hos oss. Okej att den spelar på rädslor, men det har väl alla politiska läger sysslat med i alla tider? Varför reagerar så ytterst få när Trump säger att han vill dubbla landets intäkter, SAMTIDIGT som han vill sänka skatterna och riva upp de flesta handelsavtal som finns, utan att förklara hur? Det är rimligtvis uttalanden som borde ackompanjeras av en rätt tung bevisbörda? Och då ska vi inte ens gå in på klimatförnekandet, kvinnosynen, rasismen, überprotektionismen och den där muren han vill bygga... Varför är så få immuna mot detta trams? Politikerförakt, faktaresistens, eller vad? Och vad, sidospår, lär komma i kölvattnet av det här evinnerliga nationalstatsrunkandet som brer ut sig allt mer; en ökad eller minskad risk för konflikter? Obs, retorisk fråga. Han har väldigt mycket att bevisa. Känslan just nu är att han är så pass underkvalificerad att leda på ett ansvarsfullt sätt att det helt saknar motstycke. Finns nog all anledning att vara bekymrad här. När jag nu skulle ha tid till det mellan allt jobbande, pluggande och pokémon-fångande.


Bingo

Fick precis bingo, och dagen har knappt börjat än! Känner peppen. Har även dubbelkollat min puls, och jag är vid liv. Sinusrytm.





Anpassad sökning






RSS 2