_{Andra bloggar om: queen, musik}

Jag var en idiot i höstas. Varför träna så ensidigt, varför träna varannan dag trots att kroppen sa emot, varför pusha hårdare och hårdare, och kanske framför allt: varför i helvete försöka formtoppa i JÄVLA NOVEMBER när man egentligen borde gå in för mängdträning då? Det känns inte rationellt någonstans nu i efterhand, och det känns som om jag lärt mig mycket sedan dess. Då såg schemat ut på följande vis: Löpning, löpning, löpning, löpning, löpning. Nu: Löpning, gym, simning, rullskidor, trädgårdsslit, cykling, gym, löpning, gym, simning, gym, kanske en promenad, trädgårdsslit. Och så lyssnar jag på kroppen, vill den inte springa en mil på måndag nästa vecka så slipper den; jag tar det beslutet då och inte nu. Och löpning är också teknik även om ingen tycks reflektera över det i större utsträckning, alla kan det inte men alla kan nog lära sig. Jag ska lära mig. Nya skorna gör underverk. Varierar musiken mycket också, tror det bidrar. Dock har jag ingen förklaring till varför death och doom metal funkar till rullskidor, schlager till intervallöpning, dubstep till terrängpartier, punk och postpunk eller varför inte disco till långpass, rock och hårdrock och till och med lite punkpop till gymmet och VAD SOM HELST SOM INTE ÄR PANFLÖJTSCOVERS AV SKITLÅTAR fungerar i simbassängen. Ett mål just nu är Vasaloppet 2014, men allt kan hända på vägen dit. Göteborgsvarvet 2013 kanske, även om jag håller mig från asfalt för stunden för fötternas skull. Knäet är bättre nu sen en vurpa i början av förra veckan (löpning, inte rullskidor; jag vet; pinsamt). Var rätt svullet och varmt och jävligt där i några dagar, men jag kunde träna ben fullt ut igår utan problem så jag friskförklarar härmed mig själv. Mängdträning med fokus på teknik och distans snarare än tempo känns som rätt väg att följa i nuläget. Sikte på idrott, inte sport. Inte på att vara bäst, utan på att bara göra det. För att jag vill; för att jag älskar det. Det finns en oöverträfflig glädje i att anstränga kroppen och må bra. Går ett terränglopp som verkar gå ut på mjölksyra på Kullaberg nästa månad. Jag kommer nog att springa det, ska bara reka banan först innan anmälan. Sammanfattningsvis så ska träningen vara rationell och försvarbar från och med nu. Och jo, jag jobbar så här osammanhängande i huvudet nuförtiden. Formtoppad enmannabrainstorming.


_{Andra bloggar om: träning}

Förresten så har jag startat ytterligare en blogg för ett tag sedan, kom jag precis på att jag glömt bort att meddela er. Inte för att jag nu upplever att jag har någon form av meddelandeplikt gentemot er, men mer pga att det kanske är intressant vetande för (en bråkdel av) er. Den handlar uteslutande om paj. Och alla gillar ju paj, inte sant? Jag skrev: Inte sant?? Tack. Tack för det entusiastiska gensvaret. Här är en länk dit, vänligen avnjut. Alternativt låt bli.

Angående löneupproret bland sjuksköterskor att inte acceptera en ingångslön på <24.000 kronor så är det något som borde beröra alla, även vi som varit klara i några år. Ni må tro att många gnäller på att nya, oerfarna kollegor plötsligt anser att de ska tjäna lika bra eller mer. Jag skulle kunna stämma in i den klagokören då jag fortfarande tjänar under 24.000 trots tre års universitetsstudier, snart tre års yrkeserfarenhet samt påbörjade studier på avancerad nivå för en framtida masterexamen, men anser att det är uppenbart att högre ingångslöner är något vi alla tjänar på.

I den bästa av världar (dvs inte denna) så bidrar högre ingångslöner på sikt till att övriga löner också får sig en skjuts uppåt. I en mer realistisk värld så kommer det snarare medföra att nyutexaminerade får en något sämre löneutveckling än resten av personalen på avdelningarna tills det minimala gapet mellan nya och gamla återuppstått. Men. Och detta är ett ganska viktigt men. Ju högre ingångslön desto högre medellön, och ju högre medellön desto större pott att fördela bland en avdelnings anställda i lönerevisionen. Dvs ligger medellönen på låt oss säga 25.500 istället för 23.500, och avdelningen tilldelas en löneökning på till exempel 2.1% per anställd... ja, räkna själv ut vad det innebär i praktiken om du är petig.

Varför kan inte anställda i den här branchen dra åt samma håll för en gångs skull? Och heja alla studenter, stå på er.



_{Andra bloggar om: vård, lön, rättvisa, sjuksköterska}

Känslan i ett par rullskidor är inte riktigt densamma som med ett par vanliga längdskidor, har jag lärt mig nu. Skiksen är lite otympliga, men det är antagligen en vanesak. Höll på att trilla omkull otaliga gånger på min första runda igår, men där får ändå den mänskliga faktorn sägas spela en stor roll. Jag är dessutom van att dra/släpa det bakre benet längre bak i steget när jag åker längdskidor, men gör jag det med dessa så lättar enbart bakhjulet och hela foten hamnar snett med vingliga snedsteg som följd. Precis när jag lärt mig att jag måste lyfta foten tidigare och ordentligare för att få flyt i rörelsen, så går gummisnodden under hälen av. Detta var jag dock förberedd på, dels för att det följde med ett par fjädrar som man ska byta ut gummisnoddarna med när de lossnat, och dels för att jag mailade en importör och hörde mig för (då naturvetaren i mig identifierat gummisnodden som konstruktionens svaga punkt) innan köp och fått just detta som svar. Men ingen fara, bara att låsa fast hälarna och skejta och/eller staka resten av sträckan. Fixade dessutom fast gummisnodden igen med en skiftnyckel och lite fingerfärdighet sen när jag kom hem igen, ska ge dem ett försök till innan jag byter helt.

Det var väldigt mycket inställningar att trixa med innan jag kom igång ordentligt, räkna med att första rundan kräver många stopp. Och se för Guds skull till att alla justeringsskruvar är ordentligt åtdragna innan du sätter igång. Mittstänkskärmarna var det annars lite bök med då den ena hamnade snett efter några kilometer, men det var lätt åtgärdat och även där har jag fått med ett set med uppdaterade prylar att byta till när de gamla lossnat. Köpte mina skikes med backspärrar i kullagrena som simulerar fästvalla, och det är också något som kommer ta ett tag att vänja sig vid. Det går nämligen (föga förvånande) inte att rulla bakåt. Alls. Skönt i uppförsbackar så jag slipper saxa utan kan fortsätta med klassisk stil (vilket är den huvudsakliga anledningen till att jag köpte dem), men ämnar man enbart begagna dem till skejt så är det antagligen en onödig extra kostnad.

En annan sak som det kommer ta ett tag att vänja sig vid är bromsarna. De fungerar väldigt bra, men det känns obehagligt att lägga tyngden bakåt för att sätta dem i bruk. Annars är jag nöjd. Det är skönt att ha ordentliga hjul så jag slipper bry mig så mycket om kvistar, grus och annat skit. Obs på lufttrycket i däcken bara. Skönt också att kunna använda sina egna skor. Testkörde bara på asfalt, men grusvägarna och jag kommer nog komma bra överens i sommar. Framtida inköp jag kommer komplettera med är eventuellt knäskydd samt definitivt en cykelpump med manometer. Har en bra bit kvar tills jag kommer få det att se lika lätt och naturligt ut som i filmklippet ovan, men jag har som bekant aldrig fått lära mig när det är dags att ge upp så det är enbart en fråga om tid.


_{Andra bloggar om: motion, träning, skike, skidor, rullskidor, recension}

Återupplivar en gammal favoritföljetong som legat på is i snart tre år nu - Föreläsningskluddet! Pimpat Vårdförbundets logga samt fyllt en marginal med trams idag. Lite kluddrostig kanske, men de dagar jag inte får skapa med röntgenstrålning skapar jag således med kulspetspenna istället. [Infoga kommentar om hur summan av alla kreativa laster är konstant]. Förresten så hade jag helt glömt bort krokomumien. It sure as hell ain't pretty, but it's mine. Är man istället ute efter kvalitet så är fingerfrukterna roligare, spermiekramaren sötare, och anatomikluddet snyggare.

Med reservation för att ytterst få som letar sig till denna blogg förväntar sig kvalitet.

Dagens upptäckt är att min blogg skulle göra sig högeligen väl som ljudbok. Testade damma av och läsa ett klassiskt inlägg om en kokosnöt från mars 2008 högt för mig själv, och det lät skitbra. Meningsuppbyggnaden, det oklanderliga ordvalet, den rikssvenska accenten; allt bara föll på plats. Och inte för att vara ödmjuk i onödan nu, men ska den någonsin komma ut i ljudboksform så är det nog bäst att jag läser in den själv. För att jag är så "svår", att ingen annan "fattar mig", och "grejen jag gör" (gör här citationstecken i luften på det där sättet som "alla" gjorde under fåtalet månader i "mitten" av 1990-talet). Att ta pauser för att göra citationstecken i luften är ett "extremt" ineffektivt sätt att skriva på ett tangentbord på. "Svår".

Hej Landskrona, länge sedan nu! Hur har du haft det? Sisådär mellan varven, vad jag har hört... Jag har antagligen haft det bättre. Bland annat så tränar jag mycket, och jag har precis inlett en pluggpaus på minst ett halvår. Utforskar med andra ord det här med "fritid" för stunden, på konceptuell och sociokulturell nivå, men måste erkänna att jag är övervägande skeptisk. Nåväl, kul att se dig i alla fall. Har faktiskt saknat dig. Tänkte egentligen bara säga att jag gillar knuten. Mycket smakfullare än tarmvredet (jävla volvulus liksom) nere i Malmö, till exempel. Och ett steg upp från den där pennan i centrum. Ha det bra och ta hand om dig, lova det!

Hejdå.







PS. Älskar att många av kommenterarna till artikeln (...avsiktligt?) slår knut på sig själva i desperata försöka att vara cyniska och underfundiga på en och samma gång. Det är roligt att gnälla på Landskrona, jag har fattat att ni tycker det nu; what else is new?

PS2. Mellan varven är ett ganska roligt ordval när man skriver om Landskrona. För att det är en gammal varvsstad? Haha? På tal om att desperat försöka vara rolig. Dock att jag gör det med subtilitet, en klart underskattad konstform.



Farliga Landskrona: 01 02 03 04 05 06 07 08 09 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 33 34 35 36 37 38 39 40 41 42 43 44 45 46 47 48 49 50 51 52 53 54 55 56 57 58 59 60 61 62 63

_{Andra bloggar om: landskrona, konst, utsläpp}

Börjar - som ni såklart vet - få kläm på det här med årskrönikor nu. Allvetande patrask, ditt namn är bloggpublik. Detta är min femte krönika, och de blir ju bara bättre, med reservation för att de aldrig varit särskilt dåliga. En möjlighet till snabbåterblick för den hopplöst nostalgiske ges här: 2007, 2008, 2009, 2010. Men jag är äldre nu. Klokare. Mera erfaren. Vuxnare på alla sätt och vis, förutom det mentala. Och jag har en sjuhelvetes huvudvärk ikväll. Detta kan inte bli annat än bra.

Året har varit tämligen pissigt, nyhetsmässigt sett. Foppa la av, jag blev än mer misantropisk pga en sinnesstörd idiot som sköt ihjäl ungdomar i Norge, jättemånga av oss visade sig hata (resten av) naturen och begav sig ut för att jaga jättefå vargar, vi (Skellefteå, anm.) fick däng i SM-finalen mot jävla Färjestad av alla lag (men vi slog iaf ut Luleå), ett kärnkraftsverk i Japan sa hejdå på ett ytterst våldsamt sätt, SAAB gick i konkurs ca fem gånger, Eric Saade vann svenska schlageruttagningen ... It goes on and on. Så jag skiter ärligt talat i att kommentera det. Jag ser det inte som att jag alienerar mig mer och mer från resten av mänskligheten, det är snarare så att mänskligheten långsamt glider bort från mig och in i nåt främlingsfientligt och navelskådande mörker.

Men det enda jag egentligen ångrar med året är att jag aldrig lärde mig stava till Gadaffi/Gadhafi/Gaddafi/Schlabbedaphi förrän det var för sent. Han såg ut som lejonet i Trollkarlen från Oz.


Annars så gjorde min latenta träningsnarkomani sig påmind, tills jag joggade för mycket och slet ut foten i oktober, och sedan simmade för mycket och slet ut knäna i början av december. På väg tillbaka nu, sprang mina första km på >2 månader idag. Jag började bygga en ny kolonistuga i somras, men hann inte färdigt pga vinter. Jag pluggade astrobiologi 25% studietakt hela våren, och datortomografi och skräckfiktion 50% hela hösten. Oh, och jag skrev 1.9 på Högskoleprovet i våras av bara farten.

Vilket underbar egostycke ovan. Och vänta bara, det blir ännu bättre.

Jag fick åka till USA för att gå på kurs, och till Österrike för att gå på konferens. Folk i USA är inte så feta som vi tror, men däremot så är de amerikaner som är feta verkligen feta. Och Österrike är precis så pittoreskt som man tror. Jag bloggade inte jättemycket under året, men de listor jag krystade ur mig var av högsta kvalitet. I urval så är mina personliga favoriter 10 skillnader mellan mumier och zombies, 10 kebabfilmer som borde göras, Dödahavsböckerna som aldrig skrevs, samt Topp 10: Anledningar till varför en midsommar ombord på Dödsstjärnan är sämre än en midsommar på Endor.


Vi firade ett år som gifta. Ja, jag och min fru alltså. Årets sak jag aldrig gjort tidigare, right there. Årets...

• ...tv-spel är lätt The Legend of Zelda: Skyward Sword, även om jag inte spelat igenom hela spelet ännu. Sån sjuk jävla spelglädje är sällsynt numera.
• ...film... sista Harry Potter var nog den jag såg fram emot mest, medan Scream 4 var den jag skrattade mest åt. Har dock mest glott på gamla svartvita skräckfilmer från 20-talet och framåt de senaste månaderna.
• ...tv-serie: The Walking Dead. Man kan inte annat än älska den serien, trots de stereotypa könsrollerna där handlingskraftiga män dödar zombies och passiva kvinnor tvättar kläder. Det är ju ändå postapokalyptisk klädtvätt.
• ...mest spelade låt enligt last.fm var Heaven nor Hell - Volbeat
• ...statistik: Jobbade 210 dagar varav 68 kvälls- eller helgpass, tränade 76 pass, gick ner 2.5 kg, samlade på mig 22.5 färska högskolepoäng, åt surströmming 1 gång, var jetlaggad 2 gånger, läste uppskattningsvis 22-28 böcker, fick 8.4% löneförhöjning (mest pga att jag tjänade skit innan), laddade ner ca 65 appar, lyssnade på 13 låtar av Britney Spears och 1196 låtar av Queen, samt bytte namn 0 gånger.

Annars har jag mest jobbat, och där har det gått som tåget. Ett metaforiskt, högteknologiskt tåg som det är svårt att få stopp på, inte ett pågatåg från Skånetrafiken och verkligen inte ett SJ-tåg heller.

Prognos 2012: Kommer inte att plugga till våren, mina 60-timmarsveckor jag haft hela hösten nu räcker för ett tag framöver. Fokus på träning, jobb och att skaffa ett s.k. liv istället. Kommer försöka säga upp mig innan året är slut, och testa på att jobba utomlands några månader, ska bli spännande att se om jag lyckas. Kommer försöka bygga klart kolonistugan. Kommer sluka A Memory of Light när den kommer ut, och antagligen gråta som ett litet barn på kuppen. Vi (Skellefteå, än en gång) tar SM-guld igen efter 33 år. Förutsätter även att jag kommer fira vår tvååriga bröllopsdag samt min egen 30-årsdag, där kring augustisnåret nån gång.

Avslutar med ett Gott nytt år, samt en bild på Bela Lugosi från -31.
Fantastisk rollprestation. "I never drink... wine!" Så jävla bra.



_{Andra bloggar om: krönika, årskrönika, 2011, 2012, nyår, satir, musik, film, tv, spel, hockey, studera, plugga, ego, egotripp, topp 10, listor, topplistor, statistik}

Fortfarande inte bra i foten; inte sprungit på 1,5 månader nu. Börjat få ont i knäna av simningen också. Får kanske ta och börja träna med måtta istället. Med reservation för att det inte känns som om jag tränar just alls. Less.

Jag är 29 år. Gränsen för att skriva önskelistor drar jag nånstans vid 35-55, beroende lite på mängden kvardröjande barnasinne. Ett problem är dock att jag inte önskar mig så väldigt mycket. Vill jag ha något, har jag som (o)vana att införskaffa det relativt omgående. Men då folk efterfrågar (läs: kräver) vägledning i denna heta potatis till fråga, kommer här ett tappert försök till en sammanställning över saker som fattas mig. Dessa punkter är inte på något vis sorterade efter habegär.

• Färgglada, mönstrade strumpor att ha på jobbet
• Ny plånbok
• Ett extremt fånigt USB-minne (återvunnen punkt från årets födelsedagsönskelista)
• Ett smidigt hopfällbart kamerastativ (fanns på coolstuff förr iaf)
• God of War 3 till PS3
• Att nån kommer hit och tar växter och böcker från mig
• Tid + ork för mig att åka hem till Norrland en sväng (ping: Region Skånes schemaläggarmaffia)
• En pulsklocka med GPS-funktion (för dyr, jag köper en själv till våren, don't sweat it)
• Presentkort på Adlibris (går alltid hem)
• En stor, kall öl
• Presentkort nån helt annanstans. Stadium eller MQ eller nåt
• DVD-boxen med George A. Romeros Trilogy of the Dead (finns på Amazon)
• Nya kalsonger (ej långkalsonger pga bor i Skåne + är inte en mes)

 

_{Andra bloggar om: jul, önskelista}

Har inte tid att jobba pga allt pluggande. Kursen jag läser är ... oväntat (över)ambitiös, kurslitteratursmässigt. Och jag får inte avsatt tillräckligt med tid för att hinna med alla mina åtaganden på jobbet. Således har jag inte tid att vara ledig heller. Lägg till den för årstiden traditionsenliga julstressen och att jag försöker hinna med träningen så gott det går mitt uppe i allt annat (foten är fortfarande inte riktigt okej, håller mig till simbassängen för stunden, 200 längder i veckan), så har vi en trevlig nedåtgående spiral på gång. Jag hade ju nyss semester. Jag behöver semester. Gnäll, gnäll och nu lite paketinslagning. Det hinner jag precis med innan tvättiden börjar.


_{Andra bloggar om: stress, jul, jobb}

En kul sak att sysselsätta sig med nu när det blåser så förbaskat och man egentligen bara sitter och väntar på att strömmen ska gå, är att helt enkelt stänga av allt som drivs med elektricitet. Lampor, tv, kylskåp, väckarklockor, element ... rubbet. Tända lite stearinljus, leta reda på en ficklampa, starta stormköket på vardagsrumsgolvet och koka en kopp te på det. Det är nu det roliga börjar. Nu sitter man bara där i mörkret. Och väntar. Kanske äter en konservburk ljummen ravioli i tomatsås. Och har ingen aning om strömmen gått på riktigt eller inte. Man har Inte. En. Susning, om man ska börja få panik eller inte. Lider jag av ett strömavbrott nu, eller är det bara en fånig lek? Är mörkret påtvingat (åh nej!) eller självförvållat (wohoo!)? Ingen aning, men det börjar bli lite kyligt. Hmm, gott te. Jag vet, det är från Söderports Kaffe & Te på Södergatan. Dom hade såna där snurrande saker som jag tror mal kaffebönor i skyltfönstret så jag gick in. Tur att man kan koppla mobilen till laptopen och surfa via 3G-nätet, för jag har slitit ut sladdarna till min router. Varsågoda för lek- (och te)tipset. Fungerar även vid åskoväder.