Perfektionslimbo

Jag har visst smyghöjt kraven på mig själv, så ingenting jag gör duger längre. Därför gör jag heller ingenting. Min egen hjärna har således försatt mig i ett moment 22. För att... vad... andas? Nåväl, här kommer en bild på Jimi Hendrix när han dricker te. 

Bilder på kändisar som dricker te är (uppenbarligen) min nya grej.




Skarvsladd


Dagen då hjärnan tilläts tänka på hallonbåtar

Har jobbat idag, och under större delen av dagen så har jag hyst ett sådant ofattbart sug efter hallonbåtar. Oklart varför egentligen. När åt jag ens hallonbåtar senast? Var jag i vuxen ålder? Jag skulle heller inte kalla det för ett begär av några större proportioner, men jag har - under dagens lopp - gett tillåtelse åt en icke oansenlig del av mitt medvetande att fritt fantisera kring hur det skulle kännas att låta tänderna sjunka ner i en fast, fin hallonbåt. Jag skulle nog ha tagit den med framtänderna. Delat den rakt av på mitten, kölsidan uppåt, sedan flyttat delarna med tungan ut mot molarerna direkt efter att den ökade saliveringen kickat in. Gjort processen kort med den, och i nästa vända tagit en hel näve och bara pressat in i munnen, som om det vore ett stim med krill och jag var en utsvulten bardval. 

Nåväl. 

Jag körde bil till jobbet idag, och hade alla möjligheter i världen att svänga inom en affär och köpa en påse på vägen hem. Jag kontrollgooglade, och godiset finns fortfarande. De innehåller visst ca 7 g protein per 100 g. Jag stämplade ut efter passet, gick nedför trappan till källaren och bytte om, promenerade till bilen. Jag har medvetet börjat parkera längre och längre bort från sjukhuset, så jag fick gå i nästan en kvart. Låste upp dörrarna, spände fast mig, valde ut en bra playlist, startade motorn och rullade ut på E4:an. När jag närmade mig avfarten till ICA...

... 

...så insåg jag att jag har en orubblig mental spärr när det kommer till att köpa godis åt mig själv. Jag har nog inte gjort det en enda gång sen jag flyttade hemifrån. Jag äter godis när det bjuds (jag är väl uppfostrad!), och jag köpte medvetet för mycket naturgodis till lillkillen en gång så jag skulle få smaka en del, men att köpa till mig själv enbart i syfte att förtära det? Aldrig. Kommer inte att inträffa. Finns inte på kartan. Nån jävla måtta får det väl ändå lov att vara med bekvämligheterna liksom. Jag hyser redan tillräckligt med självförakt som det är, med patetiska ursäkter om att jag inte kan springa pga mina löparknän, inte sticker till gymmet för att jag behöver plugga och hellre vill träffa familjen, osv. Fattas bara att jag skulle börja frekventera godishyllan på Maxi också. Helvete. 

Verkligen. HELVETE.