Dagens i-landsproblem #42: Att min telefon behandlar mig som en idiot

Jag gillar att ha min telefon i tyst läge. Den har varit i tyst läge sedan jag skaffade den. Jag har ingen aning om vad jag har för ringsignal ens en gång. Jag är inte riktigt typen som man ringer till. E-posten är ... [konstpaus för att titta efter] uppfunnen. Allt väl så långt.
 
Men sedan några månader tillbaka så har min androidtelefon börjar visa ett meddelande VARJE GÅNG jag kopplar i eller ur laddaren till/från telefonen, som klargör att telefonen är i TYST LÄGE och att jag KAN missa samtal i och med detta. Sedan finns att välja mellan att trycka att jag inte vill missa samtal eller att det är OK. Meddelandet är tvingande; jag kan inte göra något annat förrän jag har valt att det är okej. Ryggradsreflexen i detta läge är (som bekant) att skrika "JAG VET ATT DEN ÄR I TYST LÄGE DET VAR JAG SOM SATTE DEN I TYST LÄGE OCH DEN KOMMER ATT FÖRBLI I TYST LÄGE TILLS DESS ATT JAG INTE VILL ATT DEN SKA VARA I TYST LÄGE LÄNGRE VAREFTER JAG ÄR FULLT KAPABEL TILL ATT STÄNGA AV DET TYSTA LÄGET SJÄLV".
 
Men nu är ju inte jag en särskilt högljudd människa.
 
Jag är även vad som i folkmun brukar kallas för "lösningsorienterad".
 
Så. Jag föreslår därför - ödmjukt och helt utan cynism eller passiv aggressivitet - att android/google/samsung gör följande tillägg till sitt irriterande jävla pissmeddelande:
 
 
 
Se, jag gjorde till och med rutan grön. Lugnets färg.
 
Sedan går det ju att spekulera lite i vem det nu var som nu missade ett väldigt viktigt samtal en gång och som därigenom förorsakade denna påtvingade tyranni, fast det faller nog lite utanför ramarna för vad jag hade tänkt ta upp här idag.
 
(Det var Elsa Persson utanför Säffle.)

Dagens i-landsproblem #41: Facebook/pushnotiser

Jag har inget emot Facebook överlag, det är ett fantastiskt sätt att behålla kontakten med folk på. Ett område där jag själv knappast är någon stjärna direkt. Men just en dag som denna, när man fyller år, och folk som man bara vet inte skulle ha kommit ihåg en på egen hand fullkomligen dränker en i elektroniska gratulationer. Fattar folk verkligen inte, att denna ständiga ström av pushnotiser skymmer skärmen när jag försöker fånga Pokémon!?
 
#alltherage #allthedrama
 
 
 
(Ja, jag vet att jag kan ändra inställningarna för detta. Jag är ingen - komplett - teknikanalfabet, bara lite lat i tummarna)

Ode till en trasig framlykta på en sämre begagnad Renault

Det spelar obetydlig roll
om jag är Ahab eller Nemo
Solo eller Picard, för dig
 - om inte åbäket till skepp
håller ihop;
undviker att krossas
mot pendlandets vardagsrev
mot
tidens tand;
nyttjandets ärrande ok,
 - bara håller upp, i ett kvartal eller två -
Jag kan inte
förvänta mig att du är
någon perpetuum mobile
någon ungdom, inte längre
men allvarligt
vilken form av besvärsfri "mobile" som helst
hade känts okej i nuläget
Okej-nej-men så här var det:
ena framlyktan slutade fungera
i lördags, och jag nådde väl
 - något av en -
personlig
chandrasekhargräns
Sånt går snabbt, då
måttet rågades
redan i höstas
 
[anekdot om byte av kupéfläkt här]
 
Sen att det visade sig
att lampan visst inte gått förlorad
utan att en kontakt bakom lampan
bara hickade till, åkte isär
och att verkstaden valde att åtgärda det gratis
gjorde inte att vattnet rann tillbaka
ner i bägaren igen.
"Projekt för den händige,
sysslolöse,
sorgfrie,
ekonomiskt obekymrade"
 - En annons som författar sig självt
 ...vill du köpa en bil?
"Bil" är förvisso ett starkt ord att svänga sig med här.
 
Sorterar in det här inlägget under "i-landsproblem".
Varpå han tog en dusch och svor litegrann.

Grovfokus; hjärnpenumbra

Det är som om hjärnan bländat in sitt fokus lite på sistone, och helt sonika stängt ner den perifera del som formulerar bloggtexter. Kan vara en fråga om simpel överlevnadsinstinkt. Föreställer mig en trög säkerhetsventil mot översvämning som öppnat sig en smula, likt den lilla springa till munöppning som en landsköldpadda kan åstadkomma om morgonen efter att denne sovit med munnen på glänt i ett snustorrt ökenlandskap hela natten. Udda mental bild men så är jag också spritt språngande nyvaken. Vissa tankeprocesser har sammanfattningsvis kastats över bord, jag fiskar upp dem sen. "Sen" får i detta fallet utgöras av en svårdefinierad tidpunkt som befinner sig i en halvsnar framtid där jag (I) har mindre att göra på jobbet - fullt upp nu med studenter, upplärningar, metodförändringar, internutbildningar, systemuppgraderingar och för all del patienter -  (II) inte är mitt uppe i att arrangera en flytt, (III) inte precis ska börja studera på halvfart igen, (IV) har satt mig in lite bättre i min nya roll som ersättande ledamot i kommunens kultur- och fritidsnämnd, och (V) inte snart kommer börja gräva upp ytterligare en gräsmatta på kolonin för att nå upp till föreningens nya krav på att 70% av ytan på odlingslotterna ska bestå av annan växtlighet än just gräsmatta. Det hade inte varit omöjligt att få ihop detta pussel, om det inte vore för det faktum att jag vill lägga varenda sekund av min lediga tid på att umgås med min son. All heder åt hans mor förstås på den fronten, men hon är inte lika bra på att bygga Duplo eller föreställa rösten med finsk brytning när hon läser Mumin. Han behöver mig, helt enkelt. Således känns det som om resten av mitt liv håller mig gisslan; som om alla delar som inte är pappadelar liksom tränger sig på och vägrar gå fastän festen bevisligen är slut. Lamporna är tända, musiken har stängts av, shotsglasen från sista beställningen står i diskmaskinen sen länge, studenten som jobbar extra i garderoben står och blänger pga att hen vill gå hem till korridoren och betvivla sina livsval över en skål nudlar med ketchup. Det jag egentligen ville ha sagt finns inte kvar i mitt korttidsminne längre, men nu känner jag mig i alla fall lite produktiv. Viva la textmassa! God morgon! 




Skickat från min Samsung Galaxy S4 mini. Eller från ryggen på min tama tramsgiraff Lennart (Giraffa camelodravelus lennartidis). Välj själv vilken mental bild du vill ska dröja sig kvar efter att inlägget är slut. Jag hade kört på giraffen. Han doftar underbart mustigt och lite sött på en och samma gång, som en blandning av svett och kakao. 

Dagens i-landsproblem #40: PS-knappen på handkontrollen

Jag är en vit, heterosexuell man född i ett i-land. Jag är normen i det här samhället, eventuellt med undantag för att jag är lite introvert lagd. Jag döljer det dock framgångsrikt. Det jag vill ha sagt, är att mina riktiga problem är extremt lätträknade.
 
Att min son inte fått förskoleplats i tid så jag behöver vara hemma och busa en månad extra, att jag behöver reparera två av fönsterhissarna i bilen, att jag haft ljudet avstängt på mobilen så länge att jag glömt hur min ringsignal låter, att detta omöjligt kan vara problem nr 40 när detta inlägg som jag skrev redan 2011 utgör nr 42, att jag behöver boxen med båda The X Files-filmerna på blueray för att kunna andas, att jag haft motivationsproblem med träningen de senaste månaderna, att burken med spiskummin alltid tar slut så snabbt i kryddhyllan
 
Såna saker.
 
Men jag tror mig ha ett riktigt problem nu.
 
Ni förstår, ibland behöver jag trycka på PS-knappen på handkontrollen till mitt PS3. Detta är inte problemet i sig, och trogen läsare av denna dynghög till blogg kan säkerligen dra sig till minnes att jag redan för tre år sedan i förbifarten förkunnade min kärlek till den nobla handling som är att trycka på knappar. Mitt problem är snarare detta: Ibland, i situationer där kontrollen deaktiverats och själva konsolen fortfarande är igång, och jag trycker på låt oss säga X-knappen istället, så dyker det upp en ruta på tv-skärmen där det står att jag måste trycka på PS-knappen. Kontrollen, den avstängda kontrollen, känner alltså av att jag trycker på X, och skulle därför gott kunna aktiveras av denna tryckning. Men nej då, det är bara PS-knappen som gäller.
 
Detta rubbar mina cirklar lite.
 
Om du, kära spelkonsol (numera kära Netflix-strömmare), vet att jag trycker, och även varför jag trycker, varför - oh, varför - tvingar du min tumme att återupprepa proceduren på nytt fyra cm åt vänster? Det är bara för korkat. Det är under min värdighet att behöva utföra den här typen av handling som en annan primat, och det anstår inte en maskin tillverkad på denna sidan millennieskiftet att tvinga mig till det. Människor och maskiner behöver lära sig att samarbeta bättre. Tvinga oss inte utplåna er. Jag har boxen med Matrix-trilogin, och jag har sett Terminator-filmerna, så jag känner till era svagheter. Betrakta er härmed som förvarnade.
 
Puss.
 
 
 
 
Andra bloggar om: i-landsproblem, PS3, tv-spel, knappar
(Appropå det där med att del 40 kommer nu, tre år efter del 42, så kan det förstås vara något vajsing med kronologin, vilken jag lever mitt liv efter. Plötsligt får mitt liv den där scifi-touchen, som jag trånat så länge efter. Sabba inte detta för mig nu. Länge sedan jag använde ordet "tråna" förresten).

Dagens i-landsproblem #39: Sopskyfflar med effektivitetsgrad på 98%

Ni vet sopskyfflar? Om inte så tillhör Ni antagligen övre överklassen och välkomna till läsarkretsen i så fall. Se förklarande bifogad bild nedan. Jag gillar egentligen sopskyfflar, på konceptuell nivå. Det är skönt att slippa hasa fram dammsugaren när man bara har smutsat ner lite lagom mycket. Men i verkligheten så är de ett nedrans aber för min sinnesro. Ty. Det är ju helt jävla omöjligt att sopa upp den där sista lilla linan av finfördelad smuts som hela tiden ansamlas under skyffelns gummilist. Det är som om sopskyffeln inledningsvis bestämt sig för att vara min bästa vän och hjälpa mig att utföra sysslan som är anledningen till dess blotta existens (Att städa, anm. (Det som Ni ser tjänstefolket ideligen göra efter Er, överklassanm.)). Men bara till en viss gräns. De där sista 2% smuts befattar den sig inte med. Inte en chans. Aldrig i livet. Så helvete heller. Icke förhandlingsbart. Av den anledningen så kommer landets alla sopskyfflar att vara först mot väggen när revolutionen kommer (Obs; Arkebuserings-humor. (Hur ofta ser man arkebuseringshumor nuförtiden? Eller nånsin? Imorgon siktar vi på defenestreringshumor)). Att mänskligheten inte lyckats lösa detta problem ännu är symtomatiskt för den mentala utvecklingsdefekt som genomsyrar oss som art (Obs; Misantropi-humor).
 
Det här är en sopborste med tillhörande sopskyffel.
Måtte de båda för evigt uppleva att det är måndagsmorgon.
På katten Gustaf-sättet, inte Bill Murray-sättet.
 
 
Andra bloggar om: i-landsproblem, problem, städning, smuts, misantropi, arkebusering

Dagens i-landsproblem #42: Kolsyrepatroner

Dagens i-landsproblem #42: Att det är så sanslöst jobbigt att köpa ny kolsyrepatron till Soda Streamern. Först skruva ur den gamla, sen lägga den i ryggsäcken, sen gå hela vägen till affären och panta in den för att få rabatt på den nya, sen bära hem den nya, sen skruva i den, och sen kan jag äntligen dricka en flaska vanligt jävla bubbelvatten. Jag har givetvis varit ohejdat törstig hela tiden också.

I-landsproblemsbubblare: Att jag helt hade glömt bort att jag hade en Dagens i-landsproblems-kategori i bloggen. Det kanske inte var enbart av godo som jag raderade alla kategorier i min senaste bloggsvacka? (
Förfallet del 1 - mars 2010, förfallet del 2 - augusti 2010).





Andra bloggar om: , ,

Dagens i-landsproblem #41: AAA-batterier

Problem #41: AAA-batterier

Varför? För att ni kan (tillverka dem, anm.)? För att det var för tråkigt och smidigt att bara ha en sorts avlånga batterier (så att alla batterier passar till allting)? För att ni hatar mig? Varför? Letar man runt lite på Batteriföreningens hemsida (ja, det existerar visst en sådan), finns där en
hel del information om batterier i allmänhet. Men frågan om varför får lov att lämnas obesvarad. För stunden.

Jag utgår dock ifrån att det inte är omöjligt att de är ute efter att jävlas med folk. Jag hade nämligen gjort det, om situationen varit den omvända.




Fotnot: Söker man igenom min blogg efter AAA så dyker enbart detta moderelaterade(!) inlägg från mars -08 upp.

Andra bloggar om: , , ,

Dagens i-landsproblem #40: Jeans

Hur kommer det sig att ett par jeans aldrig blir riktigt bekväma, förrän precis innan de börjar falla i småbitar? Och kom nu inte och hävda att det går att få dem riktigt sköna innan dess genom att duscha med dem och sedan låta dem torka medan man har dem på sig (hejsan, blåskatarr). Eller genom att tumla dem med stenar (hejdå, torktumlare). Och påstå inte att det bara är dyra märkesjeans som är sköna; då har ni aldrig ägt ett par riktigt sköna jeans, jag lovar (god morgon, enfald). Jag hade ett par riktigt sköna jeans en gång. När man höll upp dem mot en lampa, så såg man rätt igenom dem. De hade lagats och lappats till vansinnets gräns. Till och med förstärkts i slitageutsatta sömmar med fisklina. Och de var perfekta. Tills de helt enkelt vittrade sönder till molekyler kring benen på mig en solig majdag. Nu saknar sörjer jag dem djupt.


Andra bloggar om:
,

Dagens i-landsproblem #39: Att slarva när man läser tv-tablån

Var inställd på att se 28 dagar senare på 4:an nu. Visade sig dock vara 28 dagar. Inte riktigt samma typ av film. Istället för lite mysig postapokalyptisk skräck fick jag ett segt drama på en avvänjningsklinik. Måste lära mig läsa ordentligare. Fan.


Andra bloggar om: , , ,

Vad dödar? (Dagens i-landsproblem #38: Lång livslängd)

Efter en diskussion om ventrikelcancer igår på jobbet, så kände jag ett oemotståndligt sug efter att kolla upp vilka länder som har längst medellivslängd. Så kan det gå. Alla små rika pluttländer - som Andorra, San Marino, Monaco, Liechtenstein och Malta - är med på topp 20 över länder med folk som lever längst. Och den första frågan som dyker upp är ju då varför invånarna i dessa länder lever längre än de flesta andra? Eller för att vända på det, vilket jag personligen tycker känns roligare: Varför har alla andra mera bråttom med att dö? Vad dödar egentligen? Här följer en kort sammanställning över tänkbara orsaker:
  • Högt skattetryck dödar1
  • Lebensraum dödar2
  • Brist på välfärd dödar3
  • Att inte bo i sydeuropa dödar4
  • En alltför homogen befolkningsgrupp dödar5
  • Andra religioner än den romersk-katolska dödar6

1 Många små länder har låg inkomst- och/eller företagsskatt. Andorra, Monaco och Liechtenstein betraktas som skatteparadis. Teorin om det dödande skattetrycket haltar dock något, då Sverige ligger på 8:e plats på listan över lång livslängd. Och vi betalar en del i skatt, som ni säkerligen redan känner till

2 Sug på den, Hitler. Hade du trängt ihop alla tyskar på en liten ö nånstans istället för att försöka expandera som besatt, så hade du kanske fortfarande varit i livet idag. Du hade kanske till och med kunnat vara med i Let's Dance

3 Hmm. Den där punkten stämmer nog faktiskt. Jämför denna karta

4 Medelhavsdiet, någon?

5 Den ursprungliga befolkningen är i minoritet i de flesta av pluttländerna. I Andorra bor en väldans massa spanjorer, portugiser och fransmän. I San Marino bor en hel del italienare (you'd better believe it!), även om dessa är i minoritet. I Monaco är 16% ursprungsbefolkning, 47% fransmän, 16% italienare och resterande 21% fördelar sig på totalt cirka 125 nationaliteter. Dock utgörs 97,2% av den totala befolkningen av skattesmitande tennisspelare, rika superskurkar och jet set-celebriteter. Drygt 40% av invånarna i Liechtenstein är invandrare, främst från Österrike, Schweiz och Tyskland. Invånarna i Malta är en salig blandning av de flesta folkslagen runt Medelhavet. Ergo: Välblandad gensoppa = Bombsäkert recept på långt liv

6 Romersk katolicism är majoritetsreligion i samtliga av lilliputtsländerna. Så om någon religion nu mot förmodan skulle visa sig vara sann, sätter jag härmed officiellt 100 spänn på katolikerna. Se det som en liten brasklapp till avlatsbrev


Jonas Brothers
Döden kan komma i många skepnader,
den ena hemskare än den andra ...



Fotnot: Rökning dödar också. Rök inte. Det är ett långsamt självmord, och dessutom så luktar du skitäckligt om du röker.

Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Det finns en viss risk för att detta inlägg innehåller satiriska inslag. Reader discretion is advised.

Kom igen!

Kom igen nu, alla sommarvikarier på Posten! Ge mig mitt paket! Att det tillåts ligga och drälla i färdigsorterat tillstånd i över 16 timmar är inte okej! Dyker det inte upp ett "ankommit Malmö", tätt följt av ett "Landskrona", och sedan gärna ett "avi skickad till adressaten" inom ett halvt dygn så bry er inte om att skicka paketet alls; jag har antagligen hunnit hoppa från Eiffeltornet i skär frustration vid det laget. Flera gånger.



Fotnot 1
: Det är 7,4 kg tv-spel i paketet.
Fotnot 2: Jag sorterar in detta inlägg under i-landsproblem istället för tv-spel. Det känns lämpligt.

Andra bloggar om: posten, paket, tv-spel, problem, i-landsproblem

Dagens i-landsproblem #37: Att tatueringar alltid ska betyda något

Hittade denna konversation på Tjuvlyssnat:

"Fyra killar ~18 sitter och diskuterar olika tv-program. Efter en stund kommer samtalet in på Miami Ink.
Kille 1: De som tatuerar sig i Miami Ink är ju fan helt sjuka.
Kille 2: Ja vafan allt ska ju symbolisera något! Kan de inte bara göra en tatuering för att den är snygg eller?
Kille 3: Ja typ "Min brorsas tjejs mosters kusins killes kompis körde i diket med sin Volvo 240 och nu vill jag ha en tatuering som symboliserar det".
Kille 4: Ja eller hur, och så tatuerar de in något som inte har ett skit med det att göra… typ en jävla pingvin eller något".


Worst tattoo ever?

Och det kanske kan tyckas vara en banal diskussion vid första anblick, men i själva verket är det en knivskarp analys av ett stort samtida problem. Av i-landskaraktär, givetvis. Hittade även denna Rockystripp av Martin Kellerman, som är inne lite på samma tema. Det räcker inte med att tatueringarna betyder något, folk måste få reda på vad de betyder också. Det är förvisso inget fel på abstrakt konst - verkligen inte - men att märka sin kropp med något som behöver förklaras om och om igen ... Jag måste erkänna att jag missar poängen. Ska en tatuering betyda något specifikt, så tatuera in bokstäver då. Förslagsvis bokstäver som formar ord, som säger det du vill ha sagt.


En tatuering som symboliserar en mans kärlek till ost.
Ni läste rätt. Den symboliserar ost. Cheezes.

Jag har en tatuering själv. Det enda den symboliserar är min osedvanligt goda smak. Funderar dock på att skaffa en till. En fågel Fenix som kommer ut ur en rökfylld tunnel, och i bakgrunden ska en siluett av E.T. med ett martiniglas i ena handen synas framför en knallröd soluppgång. Den ska symbolisera hur livet blev en fest efter det att jag sa upp mig från jobbet i tunnelbanan. Över hela bröstkorgen. Kanske det går att väva in lite fiskar som hoppar i en flod av rödvin över mina revben också. Som symboliserar min kärlek till sushi och surströmming. Och vinet symboliserar livet, och att jag är student.

Eller så inte.



Andra bloggar om: , , , , , , , ,

Dagens i-landsproblem #36: Målsättningar

Kära Bullen, jag har ett problem. Jag har extremt höga krav på mig själv. Jag går in för att spika den och den tentan, jag ska gå si och så många steg den och den dagen, jag ska läsa si och så många kapitel innan jag lägger ifrån mig boken, osv. Och sen när jag väl uppfyller kraven, oftast utan alltför stora ansträngningar, så vet jag inte om jag ska slappna av och känna mig stolt över det jag åstadkommit, eller klanka ner på mig själv för att jag satte alldeles för lätta mål. Vad ska jag göra?

Bullen svarar: Det är heeelt normalt det du känner, och du är långt ifrån ensam om att ha såna här funderingar. Vi tror att du sätter för lätta mål. Shape up för fan, slappa kan du väl för fan göra när du blivit långtidssjukskriven för utbrändhet?

Dagens i-landsproblem #35: Ska jag skriva :-), :) eller =)

Alla dessa tre varianter på den klassiska smileyn har sina för- och nackdelar.

:-) ser ju onekligen mest ut som ett leende ansikte av de tre. Men jag fick minsann veta för några år sedan (tror det var i lumpen) att man anses lite högfärdig och fin i kanten om man lägger till en näsa på sina smileys. Som att man tror att man är nåt. Och det vill man ju kanske inte alltid.

:) sparar ett tecken, vilket kan spara ovärderliga ören (jag vet, pengar är svåra att sätta värde på ibland) när man försöker komprimera texten när man skriver sms. Nackdelen är dock att den ser ut som Kakmonstrets och Rowan Atkinsons oönskade kärleksbarn. Om man har lite fantasi.

=) är mest lik den ursprungliga smileyn, som ju ska ha lite ovala ögon. Och dessutom är den lättast att skriva på tangentbordet, då tangenterna sitter bredvid varandra. Men problemet, i alla fall för mig, är att man "låser" smileyn lite. Med :-) Kan man lägga till saker och ting, t.ex.   :´-(   :-*   ;-), något som bara ser muppigt ut med =).

Som ni förstår så har jag problem. Nu använder jag inte smileys så himla ofta, men då jag gör det så brukar det oftast bli variant nummer 1; :-). Jag är ju ändå rätt fin i kanten av mig redan som det är, så skadan är redan skedd.

Dagens i-landsproblem #34: Fåniga catch phrases på tv

Dagens i-landsproblem är alla fåniga jävla catch phrases (hur översätter man lämpligast det uttrycket? "Signaturfraser" låter bara fånigt...) som varje halvdan (oftast amerikansk) programledare försöker forcera in i vårt kollektiva medvetande genom att upprepa dem om och om och om och om igen, ad infinitum. Några exempel, i urval:
  • "LET'S DO IT!!" - Ty Pennington, Extreme Makeover: Home Edition
  • "Seacrest out" - Ryan Seacrest, American Idol
  • "Auf Wiedersehen" - Heidi Klum, Project Runway
  • "Make it work" - Tim Gunn, Project Runway
  • "You're fired" - Donald Trump, The Apprentice
  • "This was your final cut" - Jaclyn Smith, Shear Genius
  • "Shake it!" - Rene Fris, Shear Genius
  • "Congratulations, you're still in the running towards becoming America's next Top Model" - Tyra Banks, Top Model
  • "That's hot" - Paris Hilton, Simple Life
  • "I pity the fool" - Mr. T, I pity the fool
  • "Remember, if you get it on tape, you could get it in cash" - Tom Bergeron, America's Funniest Home Videos
  • "Tjipp" - Bengt Alsterlind, Hajk
En inte helt regelrätt typ av catch phrase, som ändå förtjänar att nämnas, uppvisas med jämna mellanrum av Anders Nylund, meteorolog på TV4. I slutet av de flesta av hans väderpresentationer så kastar han upp det han håller i ena handen (ser ut ungefär som en överstrykningspenna, borde vara typ nån form av powerpointclicker(?)) och fångar det med den andra. Jag gillar honom för att han verkar gilla sitt jobb så mycket. En mera korrekt benämning är väl kanske signature move.

(Och jag tycker att det är helt okej att särskriva catch phrase, då det är lånat direkt från engelskan. Lite för att påvisa det svenska språkets otillräcklighet)



Andra bloggar om:
, , , , , , , , , , , ,

Dagens i-landsproblem #33: Folk som poserar med alkohol

Det här är ett koncept som gör mig lite konfunderad (I know, it's like, totally chocking).

I högstadiet tyckte de som söp (mig exkluderad) att de var jättehäftiga. För att det var så vuxna gjorde. För att de egentligen var för unga för att få supa. För att de blev fnittriga och vingliga. För att det var häftigt som fan, helt enkelt. Detta var tvunget att förevigas på bild. Häftiga bilder föreställande häftiga fjortisar halsandes häftiga, berusande förfriskningar ur häftiga plastdunkar.


Spola framåt några år. Man lägger de identitetssökande tonåren bakom sig med en lättnadens suck, och blickar framåt mot ett (förhoppningsvis) långt liv som myndig, mogen människa med världen för ens fötter. Fenomenet att folk fullkomligen älskar att posera på bild med alkohol verkar dock kvarstå för de flesta.

För att nu är det fortfarande häftigt som fan, trots att nyhetens behag borde ha hunnit lägga sig vid det här laget. För att innerst inne är alla exhibitionistiska linslusar, en del behöver bara bli lite på lyset för att det ska lysa igenom. För att det finns nåt form att ideal som hårdfestande, überenergetiskt societetslejon att aspirera på. En människa som lyckats här i livet är en människa som med dimmig blick ler ett överförfriskat fylleflin mot valfri digitalkamera. Röda fotoblixtögon är valfritt, huvudsaken är att det verkligen ska synas att man har roligt som satan. La dolce vita liksom.

Kameror och alkohol verkar alltid gå hand i hand. Frågan är väl bara varför. Våga flina med hela ansiktet framför en kameralins i nyktert tillstånd nån gång emellanåt. Ni ser så mycket sötare ut då, jag lovar.




Andra bloggar om:
, , , , , ,

Dagens i-landsproblem #32: Krystade förkortningar

De finns överallt bara man vet var man ska leta, dessa underbara, inte alls uppenbart överkrystade förkortningar för diverse företeelser. Med krystad avses här ansträngd, långsökt, framtvingad, konstlad, etc. Ni fattar. Några av mina personliga favoriter för tillfället är:

Andra bloggar om: , , , , , , , , ,

Dagens i-landsproblem #31: "Vad finns bortom universum?"

Ibland kommer det fram när jag pratar med diverse löst folk att jag läser en kurs i astronomi den här terminen. Och då kommer deras kvasifilosofiska sida direkt smygandes. Det slår aldrig fel. "Är vi ensamma i universum", "Finns intelligent liv på andra planeter", och så min personliga favorit; "Vad finns bortom universum"? Jag tänkte besvara den frågan nu. Och sen trycka upp en tjock bunt visitkort, med en direktlänk till det här inlägget på ena sidan, och en liten karta med vägbeskrivning till Danmark på den andra.

Svaret lyder: Universum omfattar all rymd; det kan inte finnas något "bortom" universum som det expanderar ut i, för det existerar inget "bortom" över huvudtaget. Universum är allt. Att fråga vad som ligger bortom universum är lite som att fråga vad som ligger norr om Nordpolen. Tyvärr medför detta att Douglas Adams fabulerade lite i Liftarens Guide Till Galaxen när han skrev om restaurangen vid slutet av universum, då ju universum inte har något slut. Resten av boken är dock att betrakta som obestridlig hårdfakta.

 "In the beginning the Universe was created. This has made a lot of people very angry and has been widely regarded as a bad move"  
 
/Douglas Adams, Liftarens Guide Till Galaxen
 




Andra bloggar om:
, , , , , ,

Dagens i-landsproblem #30: Problem #25 annullerat

I-landsproblem #25, det faktum att man aldrig får tillbaka växel innehållande femkronor från 90-talet, ogiltigförklaras härmed, då min sambo tidigare idag fick tillbaka en femma från 1991 (1991 inträffade under 90-talet, red.anm). Fast om man ska vara petig, så gick ju i-landsproblemet egentligen ut på att jag levde i en så pass bekymmerslös tillvaro att jag hade tid till att begrunda just såna småsaker som vilket år mina växelpengar hade präglats.

Femmorna agerade således symbol för den dekadenta tillvaro som man lever i det här avlånga landet av och till (landet som avses är Sverige, och detta land brukar ibland sägas ha en avlång form, red.anm). Och på så sätt så är det här inlägget, det faktum att jag fortfarande har tid till att fundera över vilket år växelpengarna tillverkats, snarare ett bevis för att problem #25 är en varaktig, konstant företeelse.

Problem #25 kvarstår således. Och jag tror att jag ska förstöra femkronan från 1991 nu. Syns inte, finns inte.




Andra bloggar om: , , , , , , ,

Tidigare inlägg