Tips vid röntgen av barn

Amatörpsykologi och joniserande strålning
 
Jag har inte jobbat alltför många år i mitt yrke som röntgensjuksköterska ännu, men som vän av utveckling så är det omöjligt för mig att inte plocka på mig ett och annat knep längs vägen. Har tänkt lite på barnundersökningar under kvällen. Det som är vardag för mig, kan vara en väldigt stor händelse för ett litet barn. Ibland har barnet bestämt sig redan innan det kommer in på undersökningsrummet att det inte vill vara med om någon röntgenundersökning. Alls. Kanske pga att det haft en lång dag, kanske pga att föräldrarna utstrålar oro som det snappar upp (påpassliga små rackare!), kanske pga tidigare dåliga erfarenheter av vitklädda människor. I vilket fall som helst så får man jobba i en liten mental uppförsbacke ibland. Här är några tips som förhoppningsvis kan minimera den uppförsbacken:
  • Stressa inte, och prata inte för fort eller för mycket. Håll dig koncis och relevant. Var alltid uppriktig. Skit i att du har sju andra patienter som väntar utanför, de är inte lika viktiga just nu. Och försök för Guds skull komma ihåg vad alla kroppsdelar heter på svenska och inte på latin!
  • Ställ in all röntgenutrustning innan barnet kommer in på rummet. Stora takmonterade kameror som susar omkring och surrar brukar knappas hjälpa om barnet redan är lite oroligt. Öka belysningen en aning också, barn gillar i regel inte mörker lika mycket som röntgenpersonal gör.
  • Om du inte ställt in all utrustning i förväg, låt barnet hjälpa till. Om det tillåts bekanta sig med kameran, avdramatiseras snabbt hela situationen. Sen kan ni tillsammans öva på att ställa in och låtsas ta en bild på en förälder (eller vem som nu än följt med barnet till röntgen).
  • Presentera dig och håll dig på barnets nivå när ni pratar (böj dig ner). Prata direkt med barnet. Barnet vill ha information från dig, inte via sina föräldrar/medföljare.
  • Ge barnet all information om undersökningen utan att skrämma det; hur det går till, hur lång tid det tar, hur det brukar upplevas. Låt föräldrarna lyssna medan du informerar barnet, så blir de också insatta i vad som kommer hända.
  • Få med föräldrarna på vad som ska ske. Barn känner väldigt lätt av om en förälder är orolig, och bygger vidare på den känslan. Barnet är den viktigaste personen i rummet, men föräldrarnas medverkan kan hjälpa/stjälpa hela undersökningen ibland.
  • Positiv uppmuntran är viktigt. Låt barnet veta när det är duktigt och när röntgenbilderna blir bra. Detta underlättar även för framtida besök på en röntgenavdelning.
  • Ställ frågor och var intresserad och lyhörd. I vissa åldrar vill barn gärna berätta vad som hänt (förbered dig på otaliga gripande berättelser om dumma studsmattor), i vissa åldrar vill de hellre prata om annat för distraktionens skull. Och en del barn vill inte prata alls. Ett barns ålder och dess mentala nivå är två helt skilda ting, så försök gå in i patientmötet med så få förutfattade meningar som möjligt. Man skulle nästan kunna tro att barn är individer precis som alla oss andra.
  • Lova ingenting till 100%. Du vet faktiskt inte om nästa bild kommer bli den sista, och du kan inte alltid garantera att undersökningen kommer vara helt smärtfri. Använd förresten aldrig ordet "inte" i meningar som "det kommer inte göra ont", allt ett stressat barn antagligen kommer att snappa upp är "göra ont".
  • Låt barnet sätta villkoren, inom rimliga gränser. Medinflytande minskar upplevelsen av förlorad kontroll och därmed ofta även barnets oro. Fråga barnet om det t. ex. vill ha med sig någon in på undersökningen, svaret är faktiskt långt ifrån givet.
  • Äldre barn är i regel måna om sitt privatliv, och ofta medvetna om att strålning är något farligt. Var beredd på detta, och stäng dörren till undersökningsrummet om barnet behöver ta av sig mycket kläder för bildtagningen. Skyl barnet med en filt om möjligt. Förbered dig även på att kunna besvara frågor om strålning på ett lättbegripligt sätt. Förklara vad du gör för att minska stråldosen, samt varför det är viktigt att röntgenbilderna tas.
Buköversikt. Nyckel på villovägar.
 
 
Sen finns det ju mycket förebyggande arbete som en kan intressera sig för i mån av inflytelserik position och avsaknad av övermäktig arbetsbörda. Som att se till att barnavdelningarna har bra informationsmaterial och påläst personal inför de mer avancerade undersökningarna (tänker väl främst på DT och MR här), och att informationen som går ut till polikliniska barnpatienter är så pass bra att föräldrarna kan förbereda barnet på vad som kommer att äga rum långt innan de befinner sig på avdelningen.
 
Men det faller utanför ramarna för vad jag hade tänkt att det här inlägget skulle handla om.
 
 
 
Andra bloggar om: röntgen, barn, vården, sjukvården

Snabbrecension: Queen Forever

Självklart kan jag inte recensera en Queen-skiva på ett objektivt vis.
Men när hindrade det mig senast?
 
 
 
En gör nog klokt i att inte betrakta denna skiva som en nytt studioalbum. Det är det nämligen inte. Däremot så gör sig Queen Forever perfekt som motpol till samlingen Queen Rocks från -97. Konceptet är nämligen i det närmaste identiskt, fast typ tvärtom.
 
Där Rocks var en kompilation av den tyngre delen av Queens repertoar, utblandat med en nytagning av en äldre låt (en rockigare förbättring av I can't live with you), nån enstaka märklig låt som inte alls hör hemma på skivan (tänker på Put out the fire här. Vad i helvete?) samt en helt ny låt (No-one but you (Only the good die young), fantastisk låt), så är Forever istället en samling av Queens ballader. Än en gång med en ny låt, än en gång med en nytagning av en äldre låt (en avskalad balladversion av Love kills, har inte bestämt mig för om det är en förbättring ännu), och så nån malplacerad låt som inte riktigt borde fått vara med och leka (utgåvan med bara en skiva avslutas av nån anledning med Crazy little thing called love, och deluxe-utgåvan med två skivor innehåller utöver det även The miracle. Bra låtar förstås, men de passar illa in bland övriga urvalet).
 
En skillnad är dock att Forever även innehåller en tidigare outgiven duett med Michael Jackson, som det var väldigt spännande för mig att äntligen få höra även om den kändes lite hopklippt på sina ställen. Samlingens bästa stund är annars uppgrävda Let me in your heart again som blev över från The Works från -84, en bombastisk piano- och gitarr-orienterad powerballad som jag kört på repeat på väg till jobbet i ett par veckor nu. Verkligen Queen från sin bästa sida, märklig prioritering att den skrotades när det begav sig. Saknar dock nån enstaka ballad-favorit. De hade t. ex. gott kunnat slänga in Doing alright, Father to son, Teo torriatte (Let us cling together) eller She makes me (stomtrooper in stilettos), eller för all del omarbetat In my defence från Freddies solokatalog en smula.
 
Jag gör med andra ord anspråk på att ha kunnat slänga ihop en samling Queen-ballader själv som fått högre betyg (åtminstone av mig, anm.).
 
 
 
 
 
Betyg: 4 av 5
Detta är ingen "greatest hits"-skiva, utan visar nog mer upp bandets bredd och utveckling. Således inget köp för den oinsatte - där finns ju redan riktiga Greatest hits (I, II och III), och kanske inte heller för den som vill fördjupa sig - där finns redan de tre fantastiska Deep Cuts-samlingarna från 2011. En del låtar på skivan har mixats om så pass diskret att skillnaden nog är ohörbar för andra än totala Queen-nördar (*vinkar stolt*), medan en del fått behålla sin mixning från 2011 års nyutgåvor av de äldre studioalbumen inför 40-årsjubileumet. Således ett måste åtminstone för hardcore-fanatikern. Eller bara för musikälskaren.
 
Andra bloggar om: queen, musik, recensioner, michael jackson

Tips till nya förtroendevalda och skyddsombud inom vården

Varsågod, lär av mina misstag istället för av dina egna (alt. lär dig inte alls)
 
 
Vid månadsskiftet löper mitt mandat som förtroendevald och skyddsombud ut efter tre år. Det har varit tre väldigt spännande år, där jag fått lära mig mycket om hur ett verksamhetsområde fungerar och styrs. Det har också varit en frustrerande tid, där jag ibland fått lägga mycket tid och energi på saker som i slutändan ändå bara känts som ett spel för gallerierna. Dags nu att lägga all den tiden på något som skulle generera en högre lön och utveckla min yrkeskompetens istället, menar jag.
 
Därmed inte sagt att jag vill få de här tre åren ogjorda. Jag kan uppriktigt rekommendera alla att ta chansen att sitta som förtroendevald en period. Den ökade förståelsen för hur vården fungerar (och inte fungerar) som jag har idag, skulle jag aldrig i livet vilja få ogjord (oinlärd?). Här kommer några snabba tips till framtida fackliga förmågor. En stafettpinne till den som tycker att det är smidigare att lära av andras misstag istället för enbart sina egna.
 
  • Välj dina strider. Den här regeln är användbar på så många olika områden i livet. Du kan inte lösa allt, och du är ingen supermänniska. Och det är helt okej. Välj hellre ut en sak och gör den förträffligt bra, resten får lov att lösa sig sen. Har du turen att vara på en arbetsplats med två förtroendevalda, så dela upp frågorna när ni blir överväldigade.
  • Håll emotionell distans. Inte alla besitter förmågan att inte bli förbannad när man sitter på ett möte och upplever att ens medlemmar blir totalt överkörda. Försök ändå att hålla dig saklig. Få med i protokollet att ni är oeniga. Det går utmärkt att processa och tvista i efterhand. Andas lugnt, livet blir bättre.
  • Du är ingen klagolåda. Många kommer dock att behandla dig som en. Det allmänmänskliga behovet av att känna sig sedd och hörd underskattas ofta. Ibland är sakerna fackligt relevanta, ibland inte. Hänvisa dem till Vårdförbundet Direkt (0771 - 420 420, vardagar 8-18) om det handlar om saker som du känner att du har dålig koll på (och inte kommer ha tid att kolla upp i efterhand).
  • Dina medlemmars vilja, och dina medlemmars bästa, är förvånansvärt ofta två skilda ting. Men de har ändå valt dig och får vackert lov att lita på att du (och facket i övrigt) handlar för att så många som möjligt ska få det så bra som möjligt. Och känner de ändå att deras förtroende för dig har förbrukats, så kan de ju få ta över rodret själva. Om du har begåvats med en diplomatisk ådra, så är detta ett utmärkt tillfälle att vara lite finkänslig på.
  • Du kommer långt med ett bra kontaktnät. Se till att vårda kontakterna med de andra förtroendevalda i ditt verksamhetsområde, och för all del med din lokala fackliga expedition och ditt huvudskyddsombud. Försök hålla dig uppdaterad gällande vad som händer på andra liknande avdelningar i ditt landsting, ni kan sannolikt ha stor nytta av varandra.
  • Arbetsgivare och förtroendevalda kan nå längre om de har vett att arbeta mot samma mål. En bra chef har sina anställdas bästa i åtanke, precis som en bra förtroendevald. Ni har således mycket att vinna på att bearbeta många problem både gemensamt och utifrån varsin infallsvinkel. Har din avdelning begåvats med en lite sämre chef så kan din åktur som facklig däremot bli betydligt skumpigare. Ha i åtanke bara att din chef har lojalitetsplikt uppåt i organisationen, och att det ofta inte är denne som är uppphovsmakare till de flesta av besluten som fattas även om hen tvingas försvara dem.
  • Var transparent. Håll dina medlemmar uppdaterade med vad som händer och vad du gör. Du kommer att höra frasen "men facket gör ju aldrig nåt" till leda. Vilket alltid är trevligt att få slängt i ansiktet när du slitit arslet av dig för att få igenom en förbättring, och vet att många andra förtroendevalda och skyddsombud gör samma sak överallt varje dag. Så var öppen med vad du gör. Din jobbmail är ett effektivt redskap här (med måtta, spamma inte folk).
  • Läs alltid, alltid på. Ha koll på aktuella lagar, allmänna bestämmelser, huvudöverenskommelser, mötesprotokoll, etc. Om inte annat, så kommer det att skrämma skiten ur din chef.
  • Arbetsmiljö och patientsäkerhet hänger alltid ihop. Dålig arbetsmiljö leder alltid till sämre patientsäkerhet, och kan inte patientsäkerheten garanteras leder det alltid till en försämring i arbetsmiljön. Detta kan gälla allt från hög arbetsbelastning och långa arbetspass, till konflikter och bristande ledarskap. Gör ett grundligt systematiskt arbetsmiljöarbete, och glöm inte den psykosociala biten. Tar inte din chef dig på allvar, så hänvisa till patientsäkerhetslagen. Det är ett förbaskat bra verktyg.
  • Ha roligt. Det är kul att få insyn i en organisation, föra folks talan, ges möjlighet till inflytande i det som sker, osv. Löneöverläggningarna i synnerhet har varit en favoritsysselsättning för mig. Jag kommer att sakna allt, men ett kapitel måste faktiskt avslutas nån gång.
 
 
 
Andra bloggar om: vården, röntgen, facket, vårdförbundet, förtroendevald