10 bisarra situationer du lätt hamnar i som röntgensjuksköterska

10 bisarra situationer du lätt hamnar i som röntgensjuksköterska
 
Med "bisarr" avses här att en normal människa antagligen skulle reagera lite på situationernas absurditet. För dig som röntgensjuksköterska är det givetvis bara ännu en dag på jobbet. Eventuell kompletterande information för den oinsatte i länkar inom hakparenteser i slutet av varje punkt.
 
 
 
  1. Att tvingas säga åt någon att släcka lampan eller dra för persiennerna för att du inte kan se ordentligt annars.
  2. Att stå och stirra på ett lätt sederat småbarns underliv i väntar på att hen ska urinera kontrastvätska. [Miktionsuretrocystografi]
  3. Att känna igen en patient utifrån dennes njurstenar eller levercystor istället för ansikte eller namn.
  4. Att förklara för 10:e gången på en och samma dag att en patient inte precis kissade på sig. Det kändes bara så. [Omnipaque: Biverkningar: Allmänna symtom: Vanliga: Värmekänsla]
  5. Att inte få svara på om en underarm är bruten eller ej, trots att benen pekar rakt ut. [Typ så här]
  6. Att stå och injicera ett orangefärgat skum, som både doftar och smakar apelsin, i någons ändtarm. [Lumirem]
  7. Att det alltid diskuteras varbölder, punkterade lungor och artärbråck på lunchen.
  8. Att spendera >10 minuter av dagen med att skryta över en perfekt tagen sidobild av en armbåge.
  9. Att prata med en patient om när på året som man lämpligast beskär plommonträd, samtidigt som en läkare håller på att borra sig in i dennes ryggrad. [Lite åt det här hållet]
  10. Att komma på sig själv med att drömmande stirra på en kollegas armvecksvener medan ni pratar.
 
 
 
Andra bloggar om: röntgen, vården, topp 10, topplistor, listor, röntgensjuksköterska
Och jag var givetvis tvungen att googla vad abscess, pneumothorax och aneurysm kallas på vardagligt språk till punkt sju. Hopplöst att memorera.

Sjukgymnastiken

Saknar min sjukgymnast (som jag gick till när jag fick problem med mitt löparknä, anm). Detta ägde rum en gång när jag levde ett liv så annorlunda mot det jag lever nu, att det lika gärna kunde ha levts av en helt annan person. Hon var en jäkel på att rita streckgubbar om inte annat.
 
Vet inte varför det tagit mig så lång tid att komma igång med de här övningarna igen, men nu är jag i alla fall i rörelse igen sedan en vecka tillbaka. En anledning har ju varit att jag är rätt utmattad när lillkillen väl kommit i säng om kvällarna. En annan att jag inte orkat röja igenom röran i mitt nattduksskåp efter papperna. Och en tredje att många av övningarna ärligt talat är ... tja, jobbiga.
 
Jag vet att om bara viljan finns där så hittar man vägar, men det här är min blogg så det erkänner jag aldrig.
 
Lägger därför in dem här, så har jag en ursäkt mindre att använda mig av utifall att motivationen skulle tryta. Eller när jag är på resande fot. Hade faktiskt varit väldigt trevlig att kunna ta några löpsteg igen innan 2015 är slut.
 
 
Omgång 1, upprepas 3 ggr/vecka tills jag tröttnat.
Jag ger det 2 månader. Tillåtet att spinna 15-20 minuter innan jag sätter igång.
 
 
 
Töj baksida, 20 sekunder/ben. Sträck som en galning.
 
 
Töj baksida-utsida med elastiskt rep (tippa benet inåt), 20 sekunder/ben.
 
 
Töj framsida-utsida, 20 sekunder/ben. Lättast med näsan mot en vägg.
 
 
Töj säte, 20 sekunder/ben.
 
 
Töj rygg-sida, 20 sekunder/sida.
 
 
Kontrollerad knäböj, 3*12/ben. Framför spegel pga att jag klantar till det och tappar linjen höft-knä-fotled annars. Pronera inte heller, din jäkla dåre.
 
 
Höftlyft 3*12/ben.
 
 
Sidoplanka, 3*20 sekunder/sida.
 
 
Resa mig upp och sätta mig igen på ett ben, 3*12/ben. Skitjobbigt. Håll även koll så att sonen inte drar undan stolen. Igen.
 
 
Sträck 3*6/ben i varje position (vinkla foten utåt, rakt och sen inåt).
 
 

Omgång 2, att lägga till omgång 1. Fortfarande 3 ggr/vecka.
Borde också gälla i ~2 månader. Ska börja hoppa av bussen hem på hållplatsen innan också, så att jag får in lite promenader. Fortfarande okej att spinna 15-20 minuter som uppvärmning.
 
 
Slalom på ett böjt ben, 3 meter mellan 6 koner. 4 ggr fram och tillbaka/ben. Utan att lyfta foten.
 
 
Sitt på en stol som du virat ett gummiband under, sträck 3*25/ben. Typ unilateral benspark för hemmabruk.
 
 
Knäböj 3*12. Tänk i första hand på att rumpan ska uppåt, inte på att extendera knäna. Ev en hopvirad handduk under hålfötterna för att undvika pronation, alt. gör övningen i löparskor.
 
 
Sidoplanka, öka på till 3*30s/sida.
 
 
Mjuka skridskohopp i sidled, 3*20. Fuska inte med hur djupt jag går ner i yttermomenten.
 
 
Tyngdöverföring framåt, lyft bakre benet ordentligt. 3*8/ben.
 

Omgång 3, att lägga till omgång 1 och 2. 3 ggr/vecka.
Ev stryka den där jäkla övningen med att ställa sig och sätta sig enbent på en stol som en annan galning. Stryk kanske kontrollerad knäböj också, se hur det känns på den fronten.
 
Här kan jag även börja jogga korta pass enligt följande trappa:
1: Gång 10 min, jogga 5 min, gång 5 min.
2: Gång 5 min, jogga 10 min, gång 5 min.
3: Gång 5 min, jogga 15 min, gång 5 min.
4: Gång 5 min, jogga 20 min, gång 5 min.
Varje steg i trappan ska pågå i två veckor, så det här omgången övningar pågår också i 2 månader.
Joggingen kan ersätta ett sjukgymnatikpass i veckan om jag får ont om tid.
 
 
"Monstergång" i sidled med gummiband, 4*10 år vardera håll. Inga vittnen, ser skitfånigt ut.
 
 
Bredbent jogg på stället med gummiband, 3*30 sekunder. Full fart, tänk tabata light.
 

Omgång 4, att lägga till omgång 1, 2 och 3.
Stryk följande övningar: Bensträck/spark på stol, skridskohopp i sidled, jogg på stället med gummiband, slalom på böjt ben. Fungerar joggandet så fortsätt på 5 min gång, 20 min jogg, 5 min gång ett tag till. Om det känns fortsatt bra så öka på med 5 minuter per vecka.
 
 
Utfall på stället, 3*20/ben. Håll bäckenet rakt hela tiden!
 
 
Hopp i gummiband, 3*12/ben. Gör några av hoppen med vändning, dvs jag ska vrida mig lite i luften. Lätt bakåtlutad (därav gummibandet) och böj på knäet vid landning.
 
 
Töj säte, 2*20 sekunder/sida.
 
 
Knäböj som tidigare men 3*10 nu (obs på handduk i hålfötterna), men håll kvar sista omgången i varje set som jägarvila. Inget halvdant slapptaskande nu.
 
 
Sidoplanka, 3*30 sekunder/sida, överväg ökning av tiden.
 
 
Höftlyft, 3*12/sida.
 
 
Tyngdöverföring framåt, lyft bakre benet ordentligt. 3*10/ben nu.
   


Om allt bara klaffar den här gången, så är jag löpare igen framåt hösten. Och om allt inte klaffar, så börjar jag om igen, igen. Ett annat år, med en annan våg av beslutsamhet.

Flash, typ

Hej och hå, idag gästbloggar jag på Röntgensjuksköterskebloggen så in där och läs. Temat fick bli synliggörandet av en - enligt mig - tämligen osynlig yrkeskår. Rätt kul koncept att låna ut sina tangenttryckningar på det där viset, om så bara för en liten stund. Tillbaka till min kopp te och min träningsvärk nu. Det är helt sjukt synd om mig ikväll.

En vanlig dag på jobbet

Jag: Tänkte strosa iväg och initiera en miktionsavgång på predestinerad plats för sådan aktivitet. 
Kollega: Va? 
Jag: Jag ämnar begagna mig av avdelningens sanitetsporslin för en kvick, urinrelaterad angelägenhet. 
Kollega: Va? 
Jag: JAG SKA KISSA!! 
 
 
 

Dagens feltänk: Skånevård Sund

Okej, bara ett litet feltänk till sen lovar jag att skriva nåt annat. Idag: Förvaltningschefen för Skånevård Sund, Björn Zackrisson.
 
Hej Björn,
 
Du tog ju som bekant beslut om att stänga det nyrenoverade gymmet på Helsingborgs lasarett nu vid årsskiftet. Det är ett väldigt kortsiktigt och korkat beslut, och det känns faktiskt rätt märkligt att hälsa av alla saker prioriteras bort på ett lasarett. I tider där neddragningar av såväl personal som personalförmåner, överbeläggningar, avsaknad av arbetsro pga omorganisationer och konstanta oljud av renoveringar duggar tätt, så hade lite goodwill från ledningens sida varit en ljusglimt i mörkret. Men icke. Du säger att alla anställda inom förvaltningen ska behandlas lika, och att det därför vore orättvist om det finns ett gym i Helsingborg (medan det inte finns några i Ängelholm, Landskrona eller Trelleborg). Likabehandling stödjer jag förstås, så länge det inte drivs till absurditetens gräns. Men beslutet kunde precis lika gärna ha varit att godkänna gym på de sjukhus som saknar det i dagsläget, det är bara det att ni istället väljer att småjävlas. Att erbjuda ett lättillgängligt träningsalternativ till sin personal är en investering som är lätt att motivera ekonomiskt, då det leder till att fler anställda tränar. En friskare, starkare grupp arbetstagare med bättre mental hälsa leder sedan till färre sjukskrivningar och rehabiliteringar. Hur är tanken att sjuktalen ska minska, om verktygen för att nå dit plockas bort? Gymmet har dessutom gjort sjukhuset mer attraktivt vid nyanställningar. Men regionens oskrivna policy de senaste åren tycks ju vara att hitta den sämsta gemensamma nämnaren och se till så att alla får det lika dåligt, så beslutet är ju åtminstone i enlighet med rådande praxis. Och om ert mål är att få uppgivna anställda som bara dyker upp, gör det de ska, inkasserar sin lön och går hem igen utan vidare engagemang i verksamheten eller arbetsglädje så är ni på god väg. Heja, heja.
 
 
 
Andra bloggar om: feltänk, region skåne

Dagens feltänk: Jan Björklund

Nej, jag tänker inte skriva en sån här om dagen så oroa er inte. Det är bara ovanligt mycket idioti i görningen såhär kring årsskiftet. Idag: Jan Björklund.
 

Hej Jan,
 
Jag läste i Aftonbladet att ni i Folkpartiet hade kunnat tänka er att stötta en S-regering utan Mp, och att anledningen till att Mp var otänkbara att samarbeta med var att S och Mp redan kommit överens om frågor som "energipolitik, flygplatser och motorvägar". Jag tolkar detta som att flygplatser gäller Bromma, och motorvägar gäller förbifart Stockholm. Detta är egentligen två lokalpolitiska frågor som inte berör oss utanför Stockholm nämnvärt, och således inte borde få rikspolitiska konsekvenser. Vi struntar i vad ni gör där uppe, kort och gott. Höj blicken och bry er om resten av Sverige, tack på förhand. Kvar är då energipolitiken. Både Fp och Mp vill satsa på förnybara energikällor. Den största skillnaden jag kan hitta i era respektive energipolitiska program är att Mp vill att förnybara källor ska stå för 100% av vår elförbrukning, medan ni i Fp vid sidan av den förnybara energin även vill generera mer radioaktivt avfall. Vi har redan runt 6.000 ton av den varan som mellanlagras i Oskarshamn i brist på långsiktiga lösningar som det ser ut idag. Jag känner att det räcker så. Ni skriver vidare i ert miljöprogram att "fortsatt forskning och utveckling behövs för att minimera riskerna vid drift samt hantering av bränsle och avfall", men vad sägs om att vänta lite och se om det ens går att få den där forsknings- och utvecklingsbiten att trilla på plats först? Gärna innan ni planerar för nya kärnkraftverk som ökar på berget av förbrukat uran ytterligare. Eller så kan vi bara släppa det helt och kika på sol-, vind-, skog- och vattenkraft istället? Det jag vill ha sagt till dig är att: Släpp kärnkraften, den är förlegad och har ersatts av bättre (läs: och redan i dagsläget hållbara) alternativ. Sedan - när ni kommit ikapp samtiden - så kanske ni bör fundera över om detta lilla aber verkligen var värt det debacle som utgjort svensk politik hela denna höst och vinter. Politikerförakt tar tyvärr tid att tvätta väck igen. Inte för att dramatiken nu inte skulle besitta ett visst underhållningsvärde.
 
 
 
Andra bloggar om: feltänk, jan björklund

Dagens feltänk: Jennifer Wegerup

Lovade visst på nyårsafton att jag bl. a. skulle bidra till att ni skärper er en smula i år. Udda bisats som bara skrev in sig själv medan hjärnan tog en kort paus, men det börjar framstå som en allt bättre idé ju mer tid som förflutit. Det behöver ju dock föra med sig en lite mera direkt samtalston, så jag kommer att börja vända mig direkt till de som kanske inte riktigt tänkt färdigt innan de öppnat munnen/laptopen. Idag: Jennifer Wegerup, krönikör på Aftonbladet.
 

Hej Jennifer,
 
Såg i din krönika för ett par dagar sedan att du tycker att decemberöverenskommelsen är värre än ett nyval, och att den utgör en djup förlust för svensk demokrati. Och det kan man såklart tycka, du är säkert inte ensam om det heller. Jag håller med dig om att en minoritetsregering ska jobba för och förtjäna sitt stöd, istället för att utlovas det i förhand av en kapitulerande opposition. I och för sig ett väldigt skevt förhandlingsläge att försöka prata med en oppositon som (1) inte ger sken av att vilja prata, och (2) inte har något att förlora i förhandlingarna. Det jag egentligen höjer på ögonbrynen inför i din krönika, är att du skriver att "en mängd självständiga riksdagsledamöter kommer att tvingas rösta/lägga ner sina röster mot sin vilja". Det är det som pudelns kärna här enligt dig. Och det är just den formuleringen som jag reagerar på. För om du på allvar tror att detta aldrig tidigare skett, så tror du fel. Om du t. ex. aldrig sett hela Centerpartiet svälja sin stolthet, sälja ut ännu en av sina hjärtefrågor och istället rösta med resten av Alliansen, så måste du ha blundat. Och går vi ner på individnivå - som du ju vurmar för i din formulering - så skulle det vara märkligt om varenda politiker som passerat genom Riksdagen, alltid tyckt precis som sitt parti. I varenda fråga, som några andra uniforma åsiktsrobotar. För man röstar inte mot sitt parti, eller hur? Man kommer överens om ett gemensamt agerande utåt. Det som nu skett är således precis samma process som sker inom partier och via tillfälliga partiallianser hela tiden. Enda skillnaden här är att överenskommelsen skett över den slitna blockgränsen och således är lite mer omfattande. "Våra ledande politiker har gjort upp med varandra, över väljarnas huvuden", skriver du vidare som om det vore något att regarea på. Detta sker dagligen. Och det är väl bara bra, då alternativet väl hade varit dagliga folkomröstningar? Särskilt som syftet denna gång var att isolera parlamentarisk fascism, en gren som vi råkar vara världsledande inom. Och är det verkligen värre att en minoritetsregering nu tillåts regera, än att låta ett ännu mindre vågmästarparti helt stjälpa nämnda regering? Nej, demokratiskt här är väl att den konstellation som samlar störst väljarstöd - i detta fallet en rödgrön - får styra i fyra år? Så kan vi därefter ge besked om vi tycker de skött sig bra eller inte, via våra röstsedlar. Precis som vi gjorde i höstas då vi röstade bort Alliansen.
 
 
 
Andra bloggar om: feltänk

Dagens feltänk: Ulf Adelsohn

Okej så jag lovade visst igår kväll att jag bl. a. skulle bidra till att ni skärper er en smula i år. Udda bisats som bara skrev in sig själv medan hjärnan tog en kort paus, men nu när jag sovit på saken så är det kanske inte så himla dumt ändå. Det behöver ju dock föra med sig en lite mera direkt samtalston, så jag kommer att börja vända mig direkt till de som kanske inte riktigt tänkt färdigt innan de öppnat munnen/laptopen. Idag: Ulf Adelsohn.
 
 
Hej Ulf,
 
Du hade som bekant lite synpunkter på den s. k. decemberöverenskommelsen. I samma veva så pissar du på det enda egentligt vettiga som Reinfeldt stod för under hans åtta år vid makten; hans konsekventa avståndstagande från Sd. Du insinuerar även att du tycker att V är en värre vågmästare än Sd. Kommunism är förvisso ingen höjdare, men V gjorde upp med sitt ursprung för rätt länge sedan nu och står inte längre för det medan Sd fortfarande utövar en tydlig rasistisk politik som dräller av neofascistiska förtecken. Den polariseringspolitik som du i och med den åsikten kanske inte hyllar men åtminstone bidrar till att normalisera, verkar ju fungera jättebra med brinnande moskéer och attackerade tiggare människor. Du tycker vidare att man inte ska betrakta Sd som ett enfrågeparti, då de inte bara sysslar med att piska upp hat mot invandring. Och du har en poäng med att de t. ex. lyft många frågor som berör pensionärer såsom du själv, men när de sedan går ut och röstar ner en S/Mp-budget som ärligt talat var den pensionärsvänligaste som åtminstone undertecknad tagit del av, så skiner deras egentliga fokus som enfrågeparti tydligt igenom. Det går att tolka ditt utspel som att du önskar en återaktualisering av den klassiska höger/vänster-polemiken, något som av en slump skulle gynna ditt parti då folk antagligen skulle söka sig till M respektive S. Ett fullt förståeligt agerande i så fall, efter att den samlade borgerligheten gjorde sitt sämsta val i modern tid i höstas. Förståeligt, men hopplöst förlegat. Blockpolitiken (läs mellan raderna: och i förlängningen blockpolitiskt stöpta politiker såsom du själv) har börjat spela ut sin roll, då frågor som t. ex. klimat, migration och integration behöver lösas över gamla blockgränser. Och det är bara början.
 
Tänk om, tänk rätt.
 
 
 
 
 
Andra bloggar om: ulf adelsohn, feltänk, decemberöverenskommelsen