Adventsstormen: Family Edition

En kul sak att sysselsätta sig med nu när det blåser så förbaskat och man egentligen bara sitter och väntar på att strömmen ska gå, är att helt enkelt stänga av allt som drivs med elektricitet. Lampor, tv, kylskåp, väckarklockor, element ... rubbet. Tända lite stearinljus, leta reda på en ficklampa, starta stormköket på vardagsrumsgolvet och koka en kopp te på det. Det är nu det roliga börjar. Nu sitter man bara där i mörkret. Och väntar. Kanske äter en konservburk ljummen ravioli i tomatsås. Och har ingen aning om strömmen gått på riktigt eller inte. Man har Inte. En. Susning, om man ska börja få panik eller inte. Lider jag av ett strömavbrott nu, eller är det bara en fånig lek? Är mörkret påtvingat (åh nej!) eller självförvållat (wohoo!)? Ingen aning, men det börjar bli lite kyligt. Hmm, gott te. Jag vet, det är från Söderports Kaffe & Te på Södergatan. Dom hade såna där snurrande saker som jag tror mal kaffebönor i skyltfönstret så jag gick in. Tur att man kan koppla mobilen till laptopen och surfa via 3G-nätet, för jag har slitit ut sladdarna till min router. Varsågoda för lek- (och te)tipset. Fungerar även vid åskoväder.

Tim Curry








Nu kommer vintern väl?

Fyra plusgrader idag. Får väl ta jacka på mig. Fortfarande ont i foten. Röntgade den igår, såg hel ut med reservation för att en stressfraktur kan vara osynlig på röntgen i upp till fyra veckor enligt emedicine. Intressant bifynd också att jag ser ut precis som alla andra inuti. Det var faktiskt snudd på erotiskt, att jag - besatt av såväl skelett, röntgenbilder som mig själv - äntligen fick se mina egna skelettdelar. En bra dag.


Väldigt tydlig stressfraktur. Obs, inte min fot.

Invigde cykeln igår, foten tolererade det bra så jag ska ut på en längre cykeltur nu. Några timmar. Simning fungerar också bra, även om det knappt känns som träning. Får ingen träningsvärk, blir inte särskilt trött. Simmade 80 längder senast, sen kallade naturen så jag gick upp. Får väl öka mängd och intensitet och se om det ger något.

Har i ett svagt ögonblick gått med på att göra en spellista till jobbets julfest nästa månad. Känns lite som jag föreställer mig att det känns att välja ut tavelmotiv åt IKEA. Det ska passa så många som möjligt, vilket per automatik medför att det blir slätstruket och intetsägande. Slutsats: Köp inte tavlor på IKEA, köp bara tavelramar där och måla sedan själv. Vilket verkligen inte ska övertolkas som att jag kommer köpa en gitarr och spela själv på julfesten.

Läser en distanskurs i skräckfiktion (7,5 hp) nu. På 10 veckor (eller 200 timmar pga halvfart) ska jag plöja igenom och diskutera 16 böcker och även hinna med en större inlämningsuppgift. Det är nu jag har nytta av det faktum att jag lärde mig läsa i lågstadiet, samt att jag sedan dess flitigt övat upp min förmåga att läsa snabbt.

Men först en cykeltur.

Haha, inser att jag precis använde min blogg som en blogg. Oroväckande.




Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , ,

Kommer nog bli bra detta

Bryson (2001) skriver följande:
From October to May, when the jellyfish come inshore to breed, they render the beaches of the tropics useless to humans. It is quite an extraordinary thought when you are standing there looking at it. Before us stood a sweep of bay as serene and inviting as you would find anywhere, and yet there was no environment on earth more likely to offer instant death.
"So you're telling me," said Allan, for whom all of this was new, "that if I waded into the water now I would die?"
"In the most wretched and abject agony known to man," I replied.
"Jesus," he muttered.
"And don't pick up any of the seashells," I added, stopping him from leaning over to pick up a seashell. I explained to him about cone shells - the venomous creatures that lurk inside some of the handsomest shells, waiting for a human hand to sink their vile pincers into.
"Seashells will kill you?" he said. "They've got lethal seashells here?"
"There are more things that will kill you up here than anywhere else in Australia, and that's saying a lot, believe me."
I told him about the cassowary, the flightless, man-sized bird that lives in the rain forests, with a razor claw on each foot with which it can slice you open in a deft and appallingly expansive manner; and the green tree snakes that dangle from branches and so blend into the foliage that you don't see them until they are clamped onto a facial extremity. I mentioned also the small but fearsomely poisonous blue-ringed octopus, whose caress is instant death; and the elegant but irritable numb ray, which moves through the water like a flying carpet discharging 220 volts of electricity into anything that troubles its progress; and the loathsome, sluggish stonefish, so called because it is indistinguishable from a rock, but with the difference that it has twelve spikes on its back that are sharp enough to pierce the sole of a sneaker, injecting the hapless sufferer with a myotoxin bearing a molecular weight of 150,000.
"And what does that mean exactly?"
"Pain beyond description followed shortly by muscular paralysis, respiratory depression, cardiac palpitations, and a severe disinclination to boogie. You might similarly be discommoded by fire-fish, which are easier to spot but no less hurtful. There's even a jellyfish called the snottie."
"You're making all of this up," he said, but without conviction.
"Oh, but I am not."
Then I told him about the dreaded saltwater crocodile, which lurks in tropical lagoons, estuaries, and even bays such as this one, leaping from the waters from time to time to snatch and devour unsuspecting passersby. Just up the coast from where we now strolled a woman named Beryl Wruck had been taken not so long before in a startling manner. "Shall I tell you about it?" I offered.
"No."
(sid. 207-209). Finns på Adlibris för fjuttiga 118 kr (länk), rekommenderas varmt. Ger den 5 av 5 i betyg, med reservation för att det är ett betyg satt enbart i relation till andra reseguider och inte till litterära verk i största allmänhet. Det är således ingen ny Aniara, men allmänbildande humor på hög nivå.





Källor:

Bryson, B. (2001). In a Sunburned Country. New York: Broadway Books.

Andra bloggar om: resor, australien, böcker

Grinig

Har skadat foten, så det blir ingen löpning för mig på en vecka eller i värsta fall två. Har suttit och tjurat över detta faktum i två dygn nu. Smort in den där jävla prinsessan till vänsterfot med Reparil och lindat den för hårt. Får gå över till att simma eller cykla tills den är okej igen. Kanske röntga den om några dagar för att se om det har börjat bildas kallus runt nån marschfraktur (i så fall förlängs vilan till 4-6 veckor). Tills jag vet så fortsätter jag vara grinig, och bitter, och tjurig, och tvär, och trilsk. Till och med obstinat.


Grinig