Farliga Landskrona - Del 6
Jag fick precis ett inlägg från Marko Huttunen, moderaten från Del 5 i min Landskronaserie. Han skrev kort och gott: "Det är lustigt hur ni som inte bor i Landskrona, vet vad som är största hotet mot Landskrona". Det han syftade på med "största hotet" var då min formulering i slutet av inlägget som löd så här:
"Nej du, det största hotet mot Landskrona som jag ser det är inget annat än människor som du (syftar här på Marko Huttunen, anm). Jag beundrar politiker som öppet hyser fördomar mot de invånare som valt dem på det här taktfulla sättet. Sen måste jag erkänna att jag inte vet var man hittar uppgifter om hur många invånare i olika kommuner som lever på bidrag. Du får gärna skicka en länk till mig om du mot förmodan läser detta".
Och med hot så menade jag människor som med hull och hår köper bilden som Sd medvetet målat upp av den här staden, som ett kriminalitetens högfäste, där arbetslösheten och bidragsberoendet ligger på rekordnivåer. En grupp som jag tycker att Marko visat att han tillhör, då han uttalade sig så här i SvD:s artikel om honom: "Gringo kommer aldrig att få bukt med brottsligheten, arbetslösheten och bidragsberoendet i Landskrona".
Denna bild av staden speglar inte verkligheten. Och det gör mig ont att se den upprepas om och om igen, då jag älskar den här stan. Arbetslösheten ligger, som jag skrev senast, på 4.3% (januari 2007), och är därmed i mitt tycke fortfarande ett problem, men dock ett väldigt litet sådant, som borde prioriteras därefter. Och brottsligheten sjunker stadigt, och det är inte en fråga om trendbrott, eller ett resultat av Sd:s valframgångar, utan om en trend som pågått i flera år.
Nu är det ämnet avklarat. Slutsatsen lyder: Medias bild av staden är falsk. Den blir inte sann bara för att den upprepas igen och igen. Den blir inte sann bara för att människor börjar tro på den. Och bara för att klargöra en sak som Huttunen missade, så att det inte råder några oklarheter: Jag bor i Landskrona.
Som jag skrev i början så hade jag ett par saker att skriva om. Nu till sak nummer två: Sd:s katalysatoriska inverkan på handlingskraften i kommunfullmäktige. Landskrona verkar (åtminstone för tillfället) ha en stadigt positiv utvecklingskurva på flera håll. Och det slog mig bara att Sd förmodligen spelar en viktig roll i påskyndandet av denna process.
Tolka mig nu inte fel, jag skulle aldrig i livet få för mig att rösta på ett parti som anser att "ett befolkningsmässigt homogent samhälle har bättre förutsättningar att nå en fredlig och demokratisk utveckling, än en heterogen statsbildning" (fri tolkning: invandrare kan inte samsas eller umgås med folk utan att ställa till problem), inte ens som protest mot hur dagens samhälle (enligt media) ser ut.
Men deras valframgångar ställer saker och ting på sin spets på ett sätt som inte inträffat tidigare. Det får övriga politiker att vakna upp ur sin slummer, och tvingar dessa till att agera (eller ja, de flesta av dem i alla fall, en del tror att det bästa tillvägagångssättet är att sopa Sd under mattan och vägra debattera. Hur man försvarar ett sådant handlande demokratiskt vet jag dock inte).
Så utvecklingen skyndas på, inte till direkt följd av den politik som Sd försöker föra (då de förmodligen inte kommer att få just något alls uträttat under denna mandatperiod heller), utan indirekt - för att deras närvaro är en konstant påminnelse om hur bräckligt uppbyggt ett samhälle egentligen är, och att det behövs handlingskraft och hårt arbete för att bevara det.
En påminnelse som övriga politiker ibland verkar kunna behöva. Som en blåslampa i arslet.