Känslan av kött som ruttnar

Om skräckens förmåga att ständigt byta skepnad
 
Hade stor behållning av att läsa Fredrik Strages text om de trender som kan utrönas i vad vi anser skrämmande, och hur det speglar olika delar av vår samtid. Jag tänker själv nämligen i dessa banor mest hela tiden, ända sedan jag läste en distanskurs i just skräckfiktion för tre år sedan. Skräck som genre är lite komplicerad, då den till skillnad från t. ex. science fiction eller action inte bara är en litterär inriktning utan även en känsla. Den kan vara både blodig och lemlästande samtidigt som den kan vara djuptgående psykologisk, på ett plan som gör att de flesta av oss inte ens begriper varför den lyckas beröra och träffa oss så djupt mellan varven.
 
Men så hajar jag till, nån timme efter jag lagt texten bakom mig. Min reaktionsförmåga har varit bättre, jag vet. "I den nya Dracula-filmen är mörkrets prins en vanlig actionhjälte och tv-succén 'The walking dead' har sedan flera säsonger reducerat de levande döda till en kuliss för den mänskliga ondskan, som är tusenfalt värre", skriver han. Jag såg den nya Dracula-filmen (Dracula untold, anm.) på bio igår och kan bara hålla med; även om det var intressant att se en lite udda tolkning av mytologin som tog avstamp i kärlek och pliktkänsla, så landade den mest i effekter och action i slutändan.
 
Betyg 2,5 av 5.
 
Men det var nog det där om zombies som tog skruv i huvudet till slut. Jag älskar ju som bekant mina zombier. För ärligt, hej och hå, i varenda zombiefilm som någonsin betytt något så har zombierna i sig inte varit det väsentliga utan bara ett effektivt medel för att förmedla samhällskritik, och Walking Dead passar perfekt in i den kanon som startade med Romeros Dawn of the dead (1978).
 
Så nej, zombier har faktiskt alltid (obs; viss generalisering) varit en kuliss, är väl vad jag vill ha sagt. 
 
 
 
 
 
 
Relaterad (och rekommenderad) läsning:
 
Phillips, K.R. (2005). Projected Fears: Horror Films and American Culture. Westport: Greenwood Press.
Finns på Adlibris, t. ex.
 
 
Passande filmval:
 
Soderbergh, S. (2011). Contagion [film]. USA: Warner Bros.
Lika obehaglig idag som när den kom, byt bara ut den kollektiva rädsla för H1N1 som rådde då mot densamma som finns för ebola idag.

Topp 10: Saker jag kommer att ha svårt att förklara för jordens framtida utomjordiska härskarraser

Vi kommer bli invaderade, det är liksom inte ens öppet för diskussion. Vi människor kan knappt enas om vi tillhör samma ras ens en gång, vi slåss om ovidkommande nationsgränser, vi tillber första bästa gudomliga entitet som uppenbarar sig för oss, och vi vänder oss emot varandra varje chans som ges. Vi är imbecilla varelser, och på köpet den intergalaktiska motsvarigheten till en sittande anka. John Lennon och Jean-Luc Picard fattade poängen, men i övrigt så ser det ärligt talat glest ut på begåvningsfronten så ursäkta om jag tvivlar på oss, mänskligheten. Jag kommer att erbjuda mina tjänster som kulturell rådgivare till första bästa utomjordiska civilisation som väljer att kolonisera oss. Jag förutspår dock att jag kommer att få lite problem med att förklara följande saker:
  1. Att vi inte rangordnar olika djurs ätbarhet utifrån deras faktiska smak utan snarare efter hur söta de är. Sälunge? Aaaaw. Gris? Hoppa upp på min macka, bitch.
  2. Att vi går omkring med en apparat i fickan som ger oss tillgång till mänsklighetens samlade kunskap på några sekunder, och att vi i huvudsak använder den till att lägga upp bilder på vad vi äter.
  3. Shabby chic.
  4. Att vi distansierar oss från andra människors lidande och utsatthet genom att reducera dem till siffror och tala om dem som volymer och kostnader istället.
  5. Att >967 miljoner av oss fortfarande tycker att det är tufft att röka med emfysem, ateroskleros, kronisk bronkit och cancer.
  6. Att det kostar en femma att använda offentliga toaletter, något som leder till att vi alltid måste planera våra vistelser i det offentliga rummet utifrån våra urinblåsors aktivitet om vi inte har med oss kontanter (finns kontanter fortfarande förresten? 2014?) alternativt är beredda att begå ett lagbrott i närmsta buskage.
  7. Att det aldrig tycks komma en tredje Arkiv X-film.
  8. Att folk kan peka ut de bästa shoppingstråken i London, mysigaste uteserveringarna i Prag och folktommaste stränderna på Phuket, men knappt har upplevt eller sett sitt eget land.
  9. Handlingen i Eraserhead (1977), eller för all del slutet2001: A Space Odyssey (1968).
  10. Att vi som art fortfarande inte lyckats designa en diskmedelsflaska som inte blir sunkig och kladdig kring korken redan efter några dagar.
 
Bubblare:
  • Att en del människor ansågs vara ägodelar en gång i tiden
  • Filip och Fredrik
  • Tjurfäktning
  • Barnarbete, -äktenskap och -soldater
  • Konceptet "intelligent design"
  • Att vi - med bred marginal - har resurser att ge alla människor tak över huvudet och mat på bordet, men väljer att låta bli
  • Att ju mer sekulariserat ett land är, desto mer benägna tycks dess invånare vara att istället tillbe den senaste diettrenden. (Eller som det står skrivet i Viktväktarbrevet 5:2 - Atkins som haver GI kär, se till mig som LCHF är)
  • Glappet mellan fotbollens ringa underhållningsvärde och massiva publiktillströmning
 
 
 
 
 
Andra bloggar om: listor, topp 10, satir, solidaritet
 
Bonus! Saker jag kommer ha desto lättare att förklara (i urval):
  • Bromsstrålning
  • Hur en lämpligast beter sig i en rondell
  • Varför varm luft stiger uppåt
  • Hur en dammsugare fungerar
  • Vilka invändningar vi som art hittills fört fram mot Kant-Laplaces rådande nebularhypotes om solsystemets bildande
  • Storheten i H.P. Lovecrafts samlade verk
  • Solidaritet i praktiken
  • Hur en åstadkommer en perfekt kopp te
  • Skilladen mellan originalet och remaken av The Ring (1998, 2002)
  • Storheten och dygden i att våga vara liten ibland
  • Hur en lämpligast snäser av översittare
  • Varför fler borde vara med i facket
  • Hur en rörlig fokuspunkt kan generera tunnare bildsnitt vid en skiktröntgenundersökning
  • Varför Bela Lugosis tolkning av Dracula fick sånt genomslag i just depressionens USA på 1930-talet
  • Den okonstlade glädjen i att köra ner händerna i jorden och dra upp en handfull nypotatis
  • Handlingen och samhällskritiken i valfri zombiefilm

Na na na na na na na na

 
 
 
 

Kolonistugan, inlägg 11

Så det blev OSB-skivor till innerpanelen ändå. Största jobbet var nog att kånka dit skivorna, sen skötte mina bästa kompisar (hjärnan, måttbandet och sticksågen) resten. Därefter kändes det ett väldigt lyft att få dit lite ljus färg, särskilt i innertaket. Sågade ur hål och satte dit en friskluftsventil också, vilket nog var det besvärligaste momentet hittills då jag (såklart) träffade av en jäkla spikläkt med hålsågen. Som såklart inte kunde såga tillräckligt djupt, så jag fick borra läkten i småbitar och slå loss den med (milt) våld.
 
Lite pillrigt runt takbjälkarna, men inga större problem.
 
 
 Färg! Äntligen!
 
 
 Ljust och ganska snyggt. Små irriterande glapp mellan hanbjälkarna och
resten av takstolarna t.h. pga snett sågblad. S.k. skönhetsmiss.
 
 
 Golvet, före och efter färg.
 
Kvar till nästa år: Lister, både till tak och golv, och i hörnen tänker jag mig vitmålad kvartsstav. Och så upp med hyllor och sen får vi se.
 
Avslutar med ett par bilder som får illustrera att det inte enbart är slit och elände ute på kolonin, man får faktiskt nånting tillbaka också mellan varven.
 
 
 
 
Andra bloggar om: koloni, renovering