Bloggpremiär

Har startat en till blogg, mest för skojs skull (precis som den här då, med andra ord). Den kommer att bestå uteslutande av videos, förevisandes min goda smak. Den saknar syfte (än en gång, precis som den här). Kanske kan man hoppas att den lär folk att inte ta livet på sånt blodigt jävla allvar hela tiden. Samt lära ut vad humor är, ett område inom vilket oroväckande många människor uppvisar stora kunskapsbrister. Adressen lyder som följer:

http://xrob.blogg.se/xrob2/

Jag vet, uppfinningsrikedomen vet inga gränser en dag som denna.



Nu har jag inte Aftonbladet Plus, så jag kan inte läsa hela artikeln i fråga, men jag väljer att vara skeptiskt inställd till citatet ("Jag har blivit mycket spirituell") fällt av Paris Hilton efter 23 dagar bakom lås och bom. Mest för att jag är av den uppfattningen att spirituell mognad kräver betydligt längre lagringstid än 23 dagar. Andra artiklar som tar upp dagens huvudnyhet (obs, sarkasm och satir - två i ett) finns här:
Annars hade Eva-Lenas blogg dagens intressantaste tanke kring det hela: "Är det verkligen frihet att inte kunna röra sig utomhus utan att ständigt vara bevakad av fotografer (...) ?"

Ja ja, hon (Paris) ser ju glad ut i alla fall, och det är väl huvudsaken ändå.

Farliga Landskrona - Del 25

image219

God morgon!
Landskrona Posten skriver idag om en undersökning som gjorts av
kommunen och BoStaden (måste dock varna för BoStadens hemsida - menyerna funkar inte alls i Firefox).
Och siffrorna som framkommit är helt sanslöst, snudd på löjligt, höga. 44% säger sig uppleva en minskad känsla av trygghet, sett till de senaste 2 åren. Hälften känner sig otrygga då de går ute själva om kvällarna. Hela 31% går inte ut alls, varav 69% säger att det beror på rädslan för att utsättas för brott. Och det är givetvis väldigt höga siffror.

Hade gärna sett en större enkät, endast 400 deltagare är inte särskilt mycket, särskilt som problemet uppenbarligen är rätt stort bland människor.

Sen vill jag (som vanligt) veta mer. Att få ta del av den demografiska fördelningen, och annat som kan tänkas spela in på resultatet. Saker som ålder, kön, yrke, inkomst, religiös övertygelse, utbildning och civilstånd påverkar en människas sätt att uppleva och tolka sin omvärld. Och hur deltagarna är fördelade mellan olika bostadsområden lär spela in väldigt mycket i just den här sortens undersökning.

Jag som student är till exempel inte rädd för att bli rånad, då jag sällan har något av värde att stjäla. Hade undersökningen gjorts uteslutande på studenter/andra som lever på existensminimum så hade resultatet kanske sett annorlunda ut.

Och det finns människor som upplever det som otryggt bara att se icke svenskklingande namn i sin trappuppgång (här kan man anknyta till Sd:s klockrena (obs, sarkasm) förslag att förbjuda utländsk arkitektur för att svenskar kan uppleva det som otryggt (om man är på det humöret)). Hade undersökningen enbart gjorts på sverigedemokrater/pensionärer/andra grupper som vanligtvis upplever banala småsaker som otrygga på en daglig basis, så hade resultatet förmodligen blivit väldigt annorlunda.

En undersökning som inte ackompanjeras av såna data säger egentligen inte så mycket (Och nej, jag ogiltigförklarar inte undersökningen på något sätt, jag vill bara ta del av dom uppgifterna för att kunna analysera den och ta till mig resultatet på ett korrekt sätt). Hoppas den dyker upp i sin helhet på kommunens hemsida snart.

Nej, nu har jag faktiskt skjutit upp frukosten länge nog, tror jag varit inne på otrygghet i Del 10 tidigare, utan att kanske komma fram till så mycket, men texten är härligt högtravande, så den rekommenderas. Trevligt i varje fall att få konkreta siffror på vad folk tycker, även om informationen i Landskrona Postens artiklar inte riktigt räckte till för att stilla min nyfikenhet denna gång.


01 02 03 04 05 06 07 08 09 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24

Andra bloggar om: , ,

Karim




Gårdagens lilla filmprojekt. Detta är ett beteende som han kan hålla på med nästan hela dagen, när han är på det humöret.

Midsommar





image218


Min utsikt i morse




Farliga Landskrona - Del 24

Saker jag saknar i Landskrona:
  1. En indisk restaurang.
  2. En skivbutik.
  3. Hundägare som vet hur man plockar upp hundskiten efter sig.
  4. En galleria som faktiskt innehåller butiker.
  5. En centralt belägen tågstation (ser verkligen inte vitsen med att den placerats där den ligger).
  6. Ett hockeylag som det satsas mer på.
  7. En konstnärs/hobbybutik i stil med Panduro eller Kreatima.
Det var allt jag kunde komma på för stunden, i övrigt är den här stan rätt perfekt ändå. Och det där med butiker i gallerian sägs ju vara på gång nu, ska bli spännande att följa. Och visst, Flügger på Östergatan säljer förvisso lite akrylfärger och målardukar, men det är allt (som jag har hittat i alla fall, rätta mig gärna om jag har fel). Funderade på att lägga till en punkt 8: Fler saker att göra på fritiden för ungdomar, men jag sket i det. Att sysselsätta sig borde vara varje driftig människas egna ansvar. Fast det vore ju trevligt om de idioter som roat sig med att knäcka nyplanterade träd i stadsparken kunde hitta nåt vettigare sätt att fördriva tiden på.


1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23

Uppochnervända världen

Kom det precis ett vettigt förslag? Från ...centern?? Samma C som inför valet inte ville att ungdomar skulle skyddas av LAS längre? Jag har sedan dess avfärdat dom som allmänt anakronistiska och... tjaa, skumma i största allmänhet. Inte för att jag nu var särskilt förtjust i deras politik sen tidigare, men då dom var beredda att offra ungdomars trygghet på arbetsmarknaden för att fina till arbetslöshetssiffrorna lite så blev det liksom för mycket.

Nåväl.

Ska vi studenter nu tillåtas tjäna tillräckligt mycket för att slippa leva på existensminimum? Man kan ju hoppas. Samtidigt går det lite stick i stäv med alliansens övriga politik. Fast iofs, när människor som inte är i stånd att arbeta ihop sitt levebröd inte tillåts överleva på bidrag heller, varför skulle inte människor som faktiskt arbetar samtidigt kunna få bidrag?

Sen vet jag inte hur andra studenter fungerar, men mitt pluggande tar upp ungefär 60 timmar i veckan, och om man ska lyckas få tid över till att jobba också så lär man väl vara tvungen att gå på en konstant amfetaminkick september-juni.

Hade hellre sett en ökning av studiebidraget, men det skulle ju kosta en hel del, att tillåta studenterna att tjäna mer pengar tjänar ju faktiskt staten också på. Men å andra sidan så går det knappast nöd på CSN med deras räntor, så det tjänas bra med pengar på oss studenter redan som det är.

Men om en student känner att han eller hon klarar av att jobba och plugga samtidigt så ska denne självklart ha all rätt i världen att göra det. Sen är det väl knappast någon nyhet att man alltid har kunnat kringgå inkomstgränsen genom att skaffa ett extraknäck i Danmark istället.

Fortsätt så här, C.

Trött..

image217

Idag känner jag mig precis som vår sköldpadda. Dessvärre så kan han ligga och softa hela dagen om han så vill, själv måste jag strax springa till bussen för att hinna till jobbet.

Jag är dum i huvudet

Jag jobbade 16,5 timmar igår kväll/natt, varav jag sov fyra. Och jag har, den hårda vägen, fått erfara att både min förmåga till logiskt resonerande, och min förmåga att avgöra vad min kropp är kapabel till, kraftigt reduceras då jag har sovit för lite och arbetat för hårt. För att inte rentutav helt försvinna.

(Rentutav är ett roligt ord. Eller särskriver man det? SAOL säger NEJ, du behöver inte särskriva rentutav)

Jag skulle efter jobbet åka med 3:an till Jem & Fix vid stationen och köpa två säckar sand. Åka hem med dessa. Åka tillbaka till stationen och köpa 5 säckar jord på ICA Kvantum. Gå hem med dessa. Så långt inga konstigheter. Till min hjälp skulle jag ha ett stycke transportkärra a la billigt skräp från Clas Ohlson.

Fel 1: Jag tänkte "jag är så trött, så det är lika bra att jag tar det i en och samma runda för att spara tid".

Fel 2: Att jag köpte den där billiga jävla skitkärran för 1,5 år sen. Den klarar uppenbarligen inte över 100 kg.

Fel 3: Att jag, när det visade sig att jordsäckarna innehöll 60 liter och inte 10 liter, tyckte att "nej, då tar jag 3 st istället för 5". Detta tillsammans med 2 säckar sand á 20 kg vardera blir en del att släpa på.

Fel 4: Att inte ta med i beräkningarna att solen skiner och det är rätt varmt idag. Sånt påverkar ens fysiska prestationsförmåga.

Fel 5: Att missbedöma avståndet mellan vår lgh och stationen. Det är inte "lite drygt 1.6 km, 1.8 på sin höjd". Det är ganska exakt 3 km, varken mer eller mindre.

Nåväl, för att förvandla en halvlång historia till en historia av det lite mer halvkorta slaget, så släpade jag hem 180 liter jord och 40 kg sand på en strejkande liten jävla transportkärra idag. Det tog lite drygt 80 minuter. Det var jobbigt. Tag med i beräkningarna att jag var ordentligt trött också. Så hur har din dag varit?

Jag funderar på att operera in en manick (det är som en mackapär fast lite mindre) som konstant mäter blodets melatoninhalt (melatoninhalten ökar när man är trött, och är viktig i upprätthållandet av dygnsrytmen). Överstiger den en viss förutbestämd nivå så ska en stor omyndighetsförklararsaftblandare som jag har monterat fast på huvudet gå igång, och proklamera för omvärlden att jag inte bör tillåtas att fatta några som helst beslut över huvudtaget.

Och så blir jag visst cynisk och lite smått paranoid när jag är trött också. Det enda jag kan tänka på när jag läser
det här är att det känns som ett så pass perfekt sympatiskapande scenario att det bara måste vara regisserat. (JA, precis som i Wag the Dog).

Whatever. God natt.

Definition

Alla bloggar mår nog bra av att ha en ordentlig definition, slog det mig igår natt innan jag somnade. Något att hålla i när åskan går, så att säga. Och när jag vaknade så fanns den bara där, den perfekta definitionen av syftet med den här bloggen, fint sammanfattad och redo att offentliggöras. (Med där syftas det här på någonstans i min hjärna, förmodligen någonstans framom sulcus centralis, redo att serveras). Här kommer den, den slutgiltiga definitionen. Ty, såsom jag drömde den, så skall den också återges till mänskligheten:

Det här är ingen politisk blogg. Den råkar bara glida in på det ämnet ibland, fråga mig inte hur. Inte heller är det en modeblogg. Bara i ytterst sällsynta fall. Och då menar jag verkligen ytterst. Och det är ingen dagbok. Undantag göres dock emellanåt. Den innehåller i regel inga sportreferat eller reseskildringar heller. Men det förekommer, det måste jag medge. Och att kommentera aktuella nyheter skulle aldrig falla mig in. Sånt trams gör jag bara när jag har tid över och råkar vara vaken, det finns ändå mer än tillräckligt med gravallvarliga bloggar där ute som gör det redan. Och kåserier skriver jag aldrig. Bara ibland, och mest för att kåseri känns som ett så missanpassat ord. Vardagsbetraktelser förekomma icket inom denna bloggs gränser. Förutsatt att det inte har att göra med kränkningar, paranoia eller något helt annat som jag förbehåller mig rätten att kalla intressant för tillfället. Att recensera skivor, filmer och böcker är en tämligen hjärndöd sysselsättning. Jag lämnar åt s.k. proffstyckare att tala om för människor vad dom ska och inte ska tycka om. Nåja, för det mesta i alla fall. Att skriva om Landskrona, denna underbara stad, förstår jag inte poängen med. Låt media ha ensamrätt på den biten, den sköter de så tillfredsställande så. Det skulle heller aldrig falla mig in att hänge mig åt vare sig sarkasm, ironi eller satir. Jag vet inte ens vad orden betyder, och jag vet inte hur man använder en ordbok.

Amen.

Ödets nyck

Sammanträffande: När mitt huvud funderar som flitigast över vilken sorts bloggare jag är och/eller vill vara, så hittar jag via ett inlägg ett litet test, som avslöjar just vilken sorts bloggare jag är. Testet har namnet Vilken bloggtyp är du?, vilket ju inte lämnar särskilt mycket åt fantasin gällande vare sig innehållet i, eller syftet med, testet. Jag fick vackert infinna mig i att placeras i följande fack:

Vilken bloggtyp är du?

Allt-i-allo-bloggare
Allt-i-allo-bloggare

Du skriver om det mesta och vill absolut inte nischa din blogg. Du recenserar skivor, knåpar ihop politiska kåserier, antar allsköns "utmaningar", skriver om vardagsbetraktelser, tjejkvällar, gillar att fylla i listor och postar något enstaka inlägg om ett klädesplagg du gärna skulle vilja lägga vantarna på. Du gör allt för att understryka att du är openminded och att den ena dagen inte är den andra lik. Men det är precis tvärtom.

How do you compare?
Take this test! | Tests from Testriffic

Man får intrycket att testet är anpassat för tjejer, men då vi precis slagit fast att min kvinnliga sida har ett litet övertag över min manliga, så borde det faktumet rimligtvis ha ringa betydelse för resultatet. Och det känns inte som att ringmärkas som allt-i-allo-bloggare hjälpte mig särskilt mycket i mina funderingar, även om jag känner mig väldigt träffad.

Min manliga sida vs. min kvinnliga #2

Tidigare inlägg i serien här.

Hade egentligen tänkt ta ett uppehåll från bloggandet nu på åtminstone en vecka och försöka konkretisera fram nån form av mening med det hela, men kliar det i fingrarna så gör det. (Och dessutom har vissa bidragit med sin visdom och på så sätt påskyndat processen en aning) :-)

Hittade två test idag, manlighetstestet och kvinnlighetstestet. Utmärkt tillfälle att återanknyta till ett 4 månader gammalt inlägg med andra ord. Manlighet är uppenbarligen att pissa stående, ha ölmage, gilla filmer med många explosioner och att klia sig i skrevet, medans kvinnlighet är att vilja ha barn, sminka sig, shoppa och att gå till frisören ofta. Inga stereotyper här alltså.

Mina resultat lyder som följer:
  • Manlighetstestet: 115 poäng. Utlåtande: "Du är en mognande kille. Om några år är du redo att kallas för man. Ta en öl och lär av de äldre så blir du en god man".
  • Kvinnlighetstestet: 207 poäng(!). Utlåtande: "Du är laddad med östrogen och det råder ingen tvekan om att du är kvinnlig! You go girl!"
You go girl!? WTF!??

Det faktum att jag har för många par byxor (hur man nu kan ha det), har långt hår, ogillar allt vad snus och motorer heter, tycker fotboll är hjärndött, gillar att shoppa kläder, använder parfym emellanåt och håller efter mina naglar fällde avgörandet och gav min kvinnliga sida ett kraftigt övertag över min manliga.

Jag hamnade strax under medelvärdet för manlighet, och långt över medel för kvinnlighet. Men då den stereotypa bilden av manlighet verkar gå ut på att vara allmänt sluskig och sunkig, så har jag svårt att se resultatet som något negativt.

Ja, du hörde rätt - Jag fäller ner toalettsitsen efter mig och jag är stolt över det!

Egotripp

I mitt funderande över vad den här bloggen egentligen har för syfte så har jag än så länge kommit fram att den åtminstone bör handla om mig själv till att börja med. Och så hittade jag en till sån här lista för en stund sedan, och en liten egotripp innan man går och lägger sig är väl aldrig fel? Den verkar ha mycket med ens samvete att göra. En del svar förbehåller jag mig dock rätten att förklara lite utförligare.



[x] Jag har gjort något som jag lovat någon annan att inte göra. (Dock inget som fått några större konsekvenser, utan mer i syfte att uppnå någon form av komisk effekt)

[ ] Jag har gjort något som jag lovat mig själv att inte göra.

[ ] Jag har smygit ut utan lov.

[ ] Jag har ljugit om var jag är för mina föräldrar.

[x] Jag har en hemlighet som ingen vet. (Rätt många faktiskt)

[x] Jag har fuskat i ett spel. (fast bara när jag spelar för mig själv, typ patiens)

[ ] Jag har struntat i ett prov.

[x] Jag har druckit alkohol.

[x] Jag dricker mig berusad mer än 5 gånger per år. (Det här är en knepig fråga. Var går gränsen för "berusad"? Och mer än 5 ggr/år, ska man anta att det är det senaste året som menas, eller ska man dela antalet ggr man varit berusad med antalet levnadsår?)

[ ] Jag kan inte svälja piller. (Jag lärde mig det i slutet av högstadiet, så det så)

[ ] Jag har blivit diagnoserad med depression.

[ ] Jag tar mediciner mot depression.

[x] Jag har sovit en hel dag utan att ha behövt det. ("Utan att ha behövt det" är en konstig sak att skriva)

[x] Jag har vaknat gråtande. (Åsyftas även tiden då man var ett spädbarn?)

[x] Jag har somnat gråtande.

[ ] Jag kan sjunga så att andra kan lyssna på det. (Jag säger bara sex ord: "Tunnelbana", och "mikrofon som råkade vara påslagen". Observera att jag inte har kryssat i rutan, då det står "att andra KAN lyssna på det", och inte "att jag omedvetet TVINGAT andra att lyssna på eländet")

[x] Jag har stulit en bricka från en snabbmatsrestaurang. (Scenario: Ödsliga metropolen Boden, en sen vinterkväll i kallaste januari. Några uttråkade, berusade värnpliktiga är på väg tillbaka mot regementet, då bestämmer sig för att de är lite hungriga..)

[ ] Jag har lätt för att öppna mig för nya människor.

[x] Jag ser på nyheterna.

[ ] Jag dödar inte insekter.

[x] Jag svär ofta.

[x] Jag sjunger i duschen.

[x] Jag är en morgonperson. (eller, ja OCH nej. ibland är jag en morgonperson, ibland en kvällsperson, ibland en nattperson, ibland bara en person)

[ ] Jag tvinnar mitt hår mellan mina fingrar.

[x] Jag är bra på att baka. (mest bröd, har inte testat så mycket annat)

[ ] Min favoritfärg är vit, ljusröd eller ljusblå.

[x] Jag skulle kunna ha pyjamas på mig till skolan. (tjaa, varför inte liksom. har dock ingen)

[x] Jag vet hur man skjuter. (ak-5, ksp 58, glock 17, pansarskott m/86, slangbella)

[ ] Jag är kär i kärleken.

[x] Jag skrattar åt mina egna skämt. (är något kul så är det kul, oavsett källa)

[ ] Jag äter snabbmat varje vecka. (huuu...)

[x] Jag är bra på matematik.

[ ] Jag tror på spöken. (hmm, nej den kryssar jag nog inte i. jag tror det när jag ser det)

[x] Jag kan inte sova om det finns en spindel i rummet. (dom kryper in i min mun när jag sover, jag lovar och svär. jag dödar alltid allt som kan tänkas krypa in i min mun innan jag somnar)

[x] Jag är väldigt kittlig. (fast "väldigt" är ju öppet för tolkning)

[x] Jag älskar mörk choklad.

[x] Jag är bra på att minnas ansikten.

[x] Jag är bra på att minnas namn.

[ ] Jag har ingen aning vad jag vill göra med resten av mitt liv. (I have a plan. I intend to stick to it)



Satan i gatan vad jag missbrukar ordet "dock" hela tiden. Det ser verkligen inte snyggt ut. Det finns så många synonymer som jag skulle kunna variera mig med, om jag nu måste bygga upp meningarna på det där sättet, "likväl", "i alla fall", "ändå", "men", "likafullt", "emellertid", "ändock", "inte desto mindre" och "trots allt" är bara några alternativ som jag kan komma på just nu. Ack, vad skulle jag inte ge för att min hjärna skulle få för sig att skriva ett "emellertid" emellanåt, utan att jag skulle behöva tänka efter?

Fråga idag på Aftonbladet:

image216
Följande somrar har förändrat mitt liv vad jag kan minnas: 1994, 1997, 1998, 2001, 2005.

(Se vad jag gör nu förresten; Text, text och åter text, och jag säger i själva verket ingenting med den. Den är.. "Substansfattig", är nog ett bra ord. "Innehållslöst svammel" ett annat).

Vad vill jag med det här? Hävda mig? Göra mig hörd? Synas? Underhålla? Irritera? Ifrågasätta? Debattera? Uppehålla mitt rastlösa huvud en stund? Eller bara skriva? (Wow, mitt online-alter ego har en identitetskris. Mitt fysiska, riktiga jag följer detta med stort intresse).

Ska det här bloggandet ha någon form av varaktig framtid, så behöver jag komma fram till någon form av svar, så mycket är i alla fall säkert. Eller så skriver jag bara för att skriva, och försöker undvika att analysera sönder allting.

Bloggvakuum

Jag har under de senaste två veckorna fortsatt djupare in i det mentala vakuum där jag omöjligt kan ta vare sig mig själv, eller andra människor som tar sig själva på för stort allvar, på allvar. Jag känner att jag inte ens kan erkänna en del av mina egna åsikter, om det finns en möjlighet att de skulle kunna tas på (för stort) allvar.

Jag har systematiskt börjat undvika de otaliga bloggar som konstant kväljer ur sig politiska, seriösa, långa inlägg på löpande band - Allt känns så otroligt fånigt och banalt. Tillkrystat och föråldrat. Det känns bara som att själva grejen med att ständigt hävda sin jävla karbonkopia till åsikt om exakt allting helt saknar egenvärde.

Att känna till en annan människas åsikt om nånting - Vad fan är poängen med det egentligen? Kommer det att förändra min åsikt? Knappast. Och där faller ju nästan hela grejen; alla sitter där på var sin blogg med sin åsikt - Och sen då? Ingenting. Inte ett piss. Utvecklingen har tagit sommarlov, förutsatt att den nånsin funnits där.

Varför yttrar folk vad dom tycker hela tiden? För att få bekräftat att det finns andra människor som tycker likadant? Varför existerar ett sånt behov? Korkat är ju bara förnamnet.. Eller för att dom känner att dom behöver bevisa nånting - Skrivande med osäkerhet och behov av bekräftelse som drivkraft? "Måste.. yttra.. åsikt.. måste.. få.. klapp.. på.. huvudet...."

Jag skriver för att jag känner att jag måste. Jag kan inte inte skriva. Jag har alltid skrivit. Och jag tror faktiskt inte att så är fallet för alla. Varför skriver just du blogg egentligen? Hjälp mig reda ut den här skiten.

Men visst, ett inlägg utan åsikt vore väl rätt överflödigt. Så, här är en aktuell åsikt som delas med så många andra: Regeringen är extra puckad
idag. Att antalet sjukskrivningar ökar beror på att allt färre tvingas göra allt mer. Detta blir man till slut sjuk av. Kroppen fungerar på det sättet, oavsett om man väljer att ta hänsyn till det eller inte. Sen spelar det ingen större roll om vi har en karensdag eller 50. Avlasta befintlig personal istället så kommer sjukskrivningarna att sjunka.

Så där. Kopia var ordet. Suck..

Filmrecension - Pirates of the Caribbean: At World's End

image215

Var lite rädd för att filmen, med sin ansenliga längd (168 minuter), skulle ha rätt kasst tempo. Men den oron infriades inte, tempot var högt och angenämt filmen igenom. Fylld med humor och sammanfattningsvis en riktigt härlig äventyrsfilm av det slaget som är rätt så sällsynt nuförtiden, med medryckande stämning och storslagna actionscener.

Storyn kanske kan ses som filmens svaga punkt, lite sådär lagom tillkrystad och hoppig, men skit samma - Pirater är helt enkelt för coola för att det ska spela någon större roll. Men det ska sägas - Hade trilogin inte haft Johnny Depp så hade jag nog inte brytt mig så mycket om den.

En sevärd och värdig avslutning på filmserien.

Betyg: 7/10

We Will Rock You

Jag är klar med mitt lilla musikvideoprojekt nu, varsågoda:


Dagens vill ha!

Kanske inte är något som gemene man suktar efter, men är ett av ens stora intressen den mänskliga kroppen i allmänhet och det mänskliga skelettet i synnerhet, så vill man ha en sån här:

image213

För den som inte omedelbart ser vad det föreställer så kan jag tala om att det är en mugg, formad som en ryggkota. Smakfullt, inte sant? Finns både här och här, och kostar $9.95. Bara ett tips, alla som inte vet vad ni ska köpa till mig i födelsedagspresent/julklapp/belöning för att jag är så duktig i skolan (blink, blink).

image214

Fast om vi är inne på skelettrelaterade presenter till mig så vill jag nog hellre ha en sån här i första hand.

Logisk problemlösningsförmåga i 3D

Hade tänkt spendera kvällen med att redigera ett videoprojekt som jag håller på med för tillfället, men jag fastnade framför det här sjukt beroendeframkallande spelet istället. Det har 30 nivåer, och nivå 23 är en riktigt svår jävla skitnöt att knäcka. Har (givetvis) klarat av hela spelet nu, klarar du det också, eller erkänner du dig sämre än mig (på meningslösa onlineklurigheter)? Jag skojar inte, det är skitkul. Går ut på att binda ihop två punkter av samma färg på en kub (se bild):

image211

Enjoy!

Klassiker! (eller 'Varför jag älskar Internet')



I förrgår natt så låg jag och hade lite svårt att somna, och så plötsligt dök den här låten upp i huvudet. Eller ja, ett vagt fragment av den i alla fall: Melodin till två av raderna i refrängen, och en bild av någon iklädd en röd kåpa och med ett enormt vitt horn istället för ansikte, och orden mumu land. Att kunna utgå från den vaga uppfattningen om vilken låt som man är ute efter, till att faktiskt hitta den, är rätt fantastiskt.

Rekommenderad läsning:
Myten om The KLF - 5-poängsuppsats i populärkultur

Sommarlov

Har nu "sommarlov" i en vecka innan jag ska börja jobba. Det är en märklig känsla, att kunna komma hem och vara ledig på riktigt. Jag kan sitta här utan att behöva plugga. Alls. Alla tentor avklarade, inga uppgifter som behöver kompletteras; allt är färdigt för i år. Jag kanske inte kommer att behöva anstränga hjärnan på hela dagen, eller ens på hela veckan. Det var en tämligen bekväm och avslappnad känsla som initialt infann sig.

Bara för att redan efter någon halvtimme omvandlas till en väldigt påfrestande rastlöshet. Har klättrat på väggarna hela förmiddagen nu. Har beställt
kurslitteratur till nästa termin för att åtminstone känna att jag gör nånting. Ska väl snart bege mig ut på stan en sväng, men det är inte alls samma sorts sysselsättning som att lära sig något. Att gå på stan ger mental avslappning och kroppsligt välmående - Precis raka motsatsen till att sitta och plugga med andra ord.

Allt jag kan komma på att engagera mig i är bara undermåliga substitut. Jag skulle ju alltid kunna läsa i princip vad som helst som känns ens det minsta meningsfullt, men det lärandet skulle inte alls ha ett lika konkret syfte. Det måste vara så här det känns att gå på heroinavvänjning och bara ha tillgång till nån jävla Metadonspruta, fast i lightversion.

Undrar om det finns stödgrupper för såna som jag?
- "Hej, jag heter Robert, och jag är studieberoende"
- "Hej Robert"

Kränkningsnytt #2

En man i USA säger sig ha fått sina medborgerliga rättigheter kränkta då han blev kramad. Känns vid första anblick lite verklighetsfrämmande, gör det inte? Men om man ser till alla andra saker som folk känt sig kränkta av på sista tiden så är det egentligen ett väldigt logiskt nästa steg.

Möjliga framtida steg: 12-årig pojke känner sig kränkt av att behöva betala för sig på Pressbyrån. Whitney Houston känner sig kränkt över att hennes kommande comeback-skiva floppar. Bert Karlsson kränks av sin egen kropp då han behöver laga ett hål i en kindtand. Jag stämmer både SMHI och DMI, då de utlovat ett ytterst kränkande väderlag på min nästa lediga dag.

"Någon jävel kommer alltid att känna sig kränkt", skriver Robert Aschberg i en krönika på Aftonbladet. Tillför egentligen inte något nytt till diskussionen, men det är trevligt att få bekräftat att jag inte är ensam om att reagera på kränkningshysterin. "Att känna sig kränkt är en ny folkrörelse, snart större än körsång, sportfiske och golf".

Man kan till och med bli utvisad i ishockey om man kränker någon. I alla fall om man får lov att tro följande formulering på Wikipedia: "Misconduct - osportsligt uppträdande, exempelvis att dyka i försök att få motståndare utvisad eller att kränka någon på isen eller vid sidan av". (Ordet "kränkande" förekommer förvisso i regelverket hos Svenska Ishockeyförbundet, men inte i den bemärkelsen, anm).

Men man får lov att vara lite observant på att personerna som sägs vara kränkta i media sällan är direkt citerade som just kränkta, så egentligen är det svårt att avgöra hurvida det faktiskt råder en kränkningsepidemi, eller om det bara är ett gäng journalister som gaddat ihop sig för att missbruka (...kränka?) det svenska språket.

image210
Lindex kampanj för några år sedan, som plockades bort från tunnelbanan för att den hade potential att kränka någon. Eller, bilderna blev kvar, texten (we love boobs) togs bort. Det är visst bättre att enbart fokusera på kvinnor i underkläder än på en underfundig slogan, antar jag att sensmoralen var.

Orkar inte leta reda på alla tidigare inlägg om kränkningar på bloggen, klicka här istället.

Hitler



Är det här humor? Jo, det är nog det. Lite billigt måhända, och Hitler är oförskämt lätt att göra humor av, och kan man tyska så är det mest irriterande, men det lyckas vara kul ändå på nåt sätt.

Likhet inför lagen

image208

Föga förvånande så satt inte Paris Hilton av hela sin tid i fängelset. 45 dagar förvandlades till 23 för att slutligen bli ynka 72 timmar. Inte för att man på något sätt börjar få intrycket att kändisar kommer lättare undan än oss vanliga dödliga. Absolut inte. Och inte för att man på något sätt börjar ana att rättegångar mot kändisar bara är ett spel för gallerierna, i syfte att upprätthålla illusionen att vi alla behandlas lika och är lika mycket värda.

Förvisso spenderade Martha Stewart fem månader i fängelse, men jag har en känsla av att om det hade varit jag som hade tjänat en dryg halv miljon på insideraffärer, så hade jag suttit längre. Och hade jag och OJ Simpson bytt plats så hade jag varit dömd till döden för länge sen.

image209

Man kan inte undgå att älska citatet i slutet av
Aftonbladets artikel:
- Jag hade valet att sitta av mitt straff i "pay jail", men jag avstod eftersom jag känner att media porträtterar mig på ett sätt som inte stämmer och det är därför jag vill vara på ett vanligt fängelse - för att visa att jag kan göra det och att jag behandlas som alla andra. Jag kommer att sitta av tiden, jag kommer att göra det rätta.

Man behöver liksom inte tillägga nåt, det är perfekt precis som det är. Man känner sig onekligen lite överflödig, då hon lyckas göra narr av sig själv bättre än någon annan. Hade hon bara haft lite självdistans också, så hade jag betraktat henne som ett geni.

Crazy on you


Humoristisk avsaknad av humor

image207
Politiker och invånare i Springfield i Minnesota, ett av åtskilliga Springfield runtom i USA (det finns 32 stycken), har gått ut och förnekat alla likheter med det Springfield som återges i The Simpsons, en av de bästa och genialaste tv-serierna någonsin.

- "Jag tycker inte att det är en hälsosam tv-serie. Jag hatar serien och om jag hörde att Springfield skulle stödja något sådant, skulle jag tänka att det vore ett tecken på vad som är fel med Amerika", säger Jan Erickson, invånare i stan, till St. Paul Pioneer Press, uppger DN (hela artikeln
här).

Det humoristiska ligger givetvis dels i det faktum att staden kämpar för att slippa förknippas med någonting kul (känner mig redan sugen på att åka till Springfield, Minnesota på semester, gör inte du?), och dels i citatet ovan, som påvisar en komplett avsaknad av insikt i vad satirär för något.

Sen blir det i slutklämmen nästan lite invecklat, då hon (Jan) säger att hon (jodå, det är en hon, se ursprungliga artikeln här) skulle tolka det faktum att hennes hemstad skulle uppmuntra liknelser med en tv-serie, som genom satir visar på vad som är fel med Amerika, som just ett tecken på vad som är fel med Amerika.

Fotnot: Springfield, Minnesota har 2,135 invånare, varav majoriteten tycks sakna humor.

Farliga Landskrona - Del 23

Tänkte i förmiddags skriva ett inlägg om hur förjävlig hela den otroligt fräcka elektronikstölden mot Audio Video på Borgmästargatan i förrgår är, hur en klick kriminella killar (KKK?) helt på egen hand lyckas dra en hel stads namn i smutsen, hur tryggt det känns (sarkasm) att läsa om hur det här gänget börjat begå allt tyngre och större brott. Sen tänkte jag avrunda med att det känns skönt att polisen trots allt kan spänna musklerna och verkligen göra en kanoninsats emellanåt.

Förmodligen så skulle jag ha lagt till nån slutkläm inbegripandes hur underbar och vacker Landskrona stad trots allt är, återkomma - som så många gånger förr - till hur man inte får erkänna sig besegrad och låta otryggheten ta över och styra ens liv, vilken potential staden faktiskt besitter om man bara rensade ut avskummet och fick alla att dra åt samma håll, bla bla bla.. Det vanliga mantrat som man med lätthet skulle kunna fylla ett par böcker med.

Men det blev liksom aldrig av.

Och så här på kvällskvisten så kan jag omöjligt skriva ett sånt inlägg av den allvarliga och högtravande karaktären utan att känna mig pretentiös och tillkrystad. Ungefär som om jag skulle ha behov av att få min självbild som medkännande och god medborgare bekräftad av omvärlden.

Alltför många skitbloggar har fastnat i bekräftelseträsket, och när skrivandets primära drivkraft är att försöka hävda nån form av patetiskt konstlad drömbild av sig själv så kan man lika gärna lägga ner och sluta förpesta Internet. Jag är medveten om att jag, genom att påvisa problemet bakom det sättet att skriva, själv blir en del av problemet genom att jag samtidigt hävdar att jag på något sätt skulle stå över hela problematiken. Resonemanget går liksom inte att ta sig runt.

Och allt jag egentligen ville var att skriva att jag verkligen inte tycker om att ett så pass grovt brott begåtts. Mitt på dagen, mitt i centrum. Inte som ett avståndstagande, och inte som ett ställningstagande heller. Bara ett konstaterande - Brotten begicks, och så här tycker jag om det.

Att det är det slugiltiga tecknet på att situationen i Landskrona trots allt är på väg att nå statusen OHÅLLBAR. Stick i stäv med alla tidigare inlägg, där jag försökt lyfta fram det positiva med Landskrona. Misstolka mig inte nu, allt det positiva finns kvar precis som vanligt. Det verkar bara som att det, i takt med att brotten blir allt grövre, är allt färre människor som tar sig tid att se det.

Fan. Att det ska vara så jävla komplicerat att få ur sig en sån enkel sak egentligen.


Tidigare delar: 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22
Andra bloggar om:

Milkshake



Älskar den här scenen (ur Date Movie), Alyson Hannigan kan vara hysteriskt kul emellanåt. Tyvärr så är resten av filmen rätt kass, så se den inte, det är bara ett slöseri med tid.