Hej Oatly havredryck chai, och välkommen in i mitt liv (typ en recension)

Fick, från en dag till nästa, för mig att börja ha Oatlys ekologiska havredryck i mitt te istället för vanlig mjölk. För att det såg så gott ut. Det var det också. Godast var det nog i en kopp chai på kvällen. Sen såg jag att de har en havredryck med chai-smak i sitt sortiment också. Tanken som omedelbart infann sig var att jag skulle kunna använda den i vanligt te, för att chai:a till det en smula. Vardagslyx, ungefär. Och typ på jobbet där jag bara har landstingets centralupphandlade ursäkt till earl grey att tillgå. Så jag har testat produkten i lite olika varianter under veckan, betyg nedan.
 
 
Lånade bilden från Oatlys hemsida. De verkar
ganska trevliga, så de misstycker säkert inte.
 
 
Havredryck chai, bara som den är: 6 av 10
Havredryck chai, uppvärmd i mikrovågsugnen: 9 av 10
Havredryck chai, i landstingets earl grey: 6 av 10
Havredryck chai, i earl grey av lite finare slag: 8 av 10
(Att jämföra med landstingets earl grey med vanlig mjölk: 4 av 10)
 
Således egentligen godast uppvärmd och utan te, men är man inbiten tedrickare så är man.
Andra bloggar om: te, chai, oatly

Dröm #35 - Poltergeisten i Paris

Jag är i Paris och det är sommar. Egentligen spelar det ingen roll var jag är, men av någon anledning så är jag i Paris. På en äng i norra utkanten av Paris, för att vara exakt. Mitt på ängen har någon staplat ett hundratal flyttkartonger i en enorm pyramid. Pyramidens långsträckta skugga når ända fram till mina fötter där jag står och plockar rödklöver i kvällssolen. Den där typiskt manliga dumdristigheten kommer över mig, och jag börjar klätta mot toppen. Självfallet så ramlar jag och bryter lårbenet. Hamnar på sjukhus, förstår inte vad någon säger pga läste tyska i skolan, blir opererad (LIH-spikad om någon bryr sig), röntgen ser bra ut, bara att börja mobilisera med kryckor. Jag tar en taxi till hotellet - vilket jag tvärsäkert vet ligger på Avenue de la Bourdonnais - och börjar packa mina saker. För jag vill åka hem. Det är här problemen börjar, för efter mig på hotellrummet ränner en poltergeist som packar upp allt igen. Vi är ungefär lika snabba, poltergeisten och jag, där jag stapplar omkring på mina franska kryckor - så ingenting vettigt blir egentligen gjort. Särskilt inte när poltergeisten börjar kasta ut mina kläder genom fönstret, då åker det upp fler saker än ner i väskorna. Jag ger upp och vaknar istället, med en kvardröjande konstig känsla av uppgivenhet.

Som en verktygslåda som släpas längs en grusgång

Jag: Säg O
Sonen: Ooo
Jag: Säg P
Sonen: Pe
Jag: Säg Q
Sonen: Kuu
Jag: Säg R
Sonen: [Svårbeskrivligt, harklande missljud]
Jag: ...
Sonen: ...
Jag: Om du varit en sjöfågel och utstött det där lätet, så hade du nog blivit avlivad
 
 
 

När katastrofen är ett faktum

Så jag gillar att dricka te. Ingen metafor, utan en mindre besatthet och ett älskat tidsfördriv. En av mina te-robotar (yes, plural; jag äger fler än en te-sil formad som en robot) fick följa med till jobbet i helgen, studiebesök på röntgenfabriken. Och så händer detta:
 
 
Fallolycka, egentligen bara från ca en meters höjd men den är ju så liten. En meter motsvarar rimligtvis 25 meter för en så pass liten robot. Dessutom har jag tagit hand om väldigt många patienter som brutit såväl höfter som axlar enbart genom att trilla omkull i ett och samma plan. Lågenergitrauman som står sig slätt mot detta fria fall. Tack och lov så inträffade det på rätt plats; i manöverkorridoren utanför ett DT-labb. Så, detta skedde per omgående:
 
 
120 kV, quality ref-mAs på 180, 1.0 sekunders rotationstid, pitch 0.4, 1/1 mm iterativa recon TRA, COR, SAG (ww 2500 / wc 700) utifrån tunna snitt med J45f-algoritm (för att kunna fungera bra till både MPR och VRT efteråt). 

Visade preliminärt inte på några interna skador utöver den momentana förlusten av teblad. Inga odislocerade små fraktursprickor, inga kärlkatastrofer (så vitt jag nu kunde utröna utan intravenös kontrasttillförsel, vilken givetvis fick utebli då patienten visade sig helt sakna njurar). 

Så vad har vi lärt oss av detta? Att jag har för lite att göra på jobbet? Nej då, snarare att min akuta handlingsberedskap är i topptrim. 
 
 
 
 

Vi gör oss bäst, när vi inte vet vad vi gör

Tänker på alla tvärsäkra män. Jag är banne mig aldrig säker på vad jag säger och gör (sade han tvärsäkert). Men Columbus ba "Ge mig några svindyra skepp, jag känner på mig att det går att segla till Indien åt det här hållet också!". Han hade ju fan i mig inte en susning om vad han sysslade med. Och det är lite det som är charmen med det hela, antar jag (att det är meningen att vi andra ska tycka)? Fast så hör jag till skaran som inte riktigt fattat hela "Att gå vilse är ett sätt att lära sig hitta rätt"-attityden också. Fråga om vägen?
 
 

Övervakningshetsen, del 92

Jag är trött i huvudet så jag ska hålla detta kort. Sd här i kommunen motionerar för kameraövervakning, och precis samma trötta debatt som ägde rum när jag bodde i Landskrona kommer antagligen att kickas igång även här. Och precis som då, för 7-8 år sedan, så har folk fel. ("Folk" här är = De som inom fem minuter in i en debatt om övervakning kommer använda sig av uttrycket "de som har rent mjöl i sin påse har ju ingenting att oroa sig för, hö hö"). De har fel, och detta för att:
  1. Det här fina, rena mjölet som vi har i våra påsar förväntas rinna rätt igenom den finmaskiga sil som övervakningen består av (i detta fall ett gäng kameror). För att ingen förväntas vara intresserad av att jag - oskyldig, normal (nåja...) människa - passerar genom centrala Åstorp en onsdagskväll på väg hem från jobbet. Men skulle ett brott begås någonstans i närheten - och jag fastar på bild hos en av dessa kameror - så är jag helt plötsligt misstänkliggjord bara för att jag vistades på allmän plats. Då spelar det inte lika stor roll hur rent mitt jävla mjöl är längre.
  2. Alla (generalisering; jag vet) underskattar titt som tätt kraften i det konspiratoriska tänkande som drabbar oss som art med jämna mellanrum. Som ett litet virus som verkar i kölvattnet av våra kortikala funktioner. Den som letar efter misstänkta, avvikande mönster i en annan människas beteende, kommer att hitta det den letar efter förr eller senare. Detta oavsett om mönstret verkligen är avvikande eller ej. Passerar jag en kamera 15 minuter senare än vad jag brukar göra en dag? Jaså, det var ju misstänkt gjort av mig. Säkert inget samband alls med tågförseningarna den kvällen, snarare med personrånet som ägde rum tidigare samma kväll. Eller? Är ett resemönster en larmsignal? (underförstått: Är det någon annans business än min egen??) Vem ska ens bedöma detta? Skånepolisen? "Nej vi har inget register över romer, ojsan det hade vi visst". Känns tryggt.
  3. Åter till mjölet. Att det ens finns de som tror att dess renhet är konstant, eller ens något objektivt? Orka, människor. Hux flux förändras hotbilden, typ några rövhattar flyger in flygplan i World Trade Center. Nu spelar det ingen roll att min afghanske kollega på jobbet har rent mjöl i sin påse, för nu anses plötsligt själva påsen vara fel. Och vad är rent mjöl om 10-15 år? Samma som idag? Eller måste jag vara uttalad "sverigevän" för att betraktas som potentiellt renmjölig då?
Visst borde vi ha avancerat ett snäpp upp längs intelligensstegen nu såhär post-Snowden, och börjat reflektera lite över det globaliserade övervakningssamhälle som tornar upp sig runtomkring oss? Inte? Bara jag, då. Jag har ingenting att dölja i min mjölpåse så vitt jag vet, men jag vill likförbannat inte att ni ska stå och glo ner i den. Nu måste jag avrunda; jag har glömt lägga upp dagens middag på Instagram. Hejdåå.

Ang. klänningen

Okej, jag hade inte tänkt kommentera klänningen då det är så smärtsamt uppenbart att den är svart och blå. Således en diskussion som inte är värdig mitt deltagande. Men så märker jag att majoriteten av er anser att den är guld och vit?? Fuck that, all hövlighet är out the window på fem röda sekunder. Ett av få tillfällen där jag tillskriver tid en färg förresten. Men jag har löst det på ett ganska enkelt sätt. Ty, det är ju ett välkänt faktum att "av barn och dårar får man höra sanningen". Och som tur är så bor jag ihop med en ur varje kategori! Efter ett snabbt enkel-blindtest här hemma så står svaret klart; klänningen är svart och blå enligt 100% av urvalsgruppen. Quod erat demonstrandum. 

På samma sätt har jag även fått reda på att mörk materia utgörs av "små katter med stor mage" och att rödförskjutning är inte alls är ett bevis för universums allmänna expansion utan något som "finns i affären, som mjölk".