Queensamlingen, det stora avtäckandet

Min säng har väldigt många sidor. Idag vaknade jag på den elitistiska. Den sida, från vilken jag anser att omvärlden ska vara extremt tacksam över att jag ägnar den lite av min uppmärksamhet då och då. När jag tänker efter lite, så är det faktiskt en sida som jag vaknar på rätt ofta. Säkert en utmärkt egenskap för varje ambitiös sköterska att besitta. Det här är ett sådant där sällsynt ägna omvärlden lite uppmärksamhet-ögonblick. Ögonblicket är inspirerat av det här inlägget. Och så här ser samlingen ut:

Tre tavlor, fem t-shirts, tre pins, ett tygmärke, en bok, sex LP-skivor (varav en dubbel-LP), 14 DVD:er (varav sex dubbel-DVD) och 51 skivor (varav sex dubbel-CD och åtta soloplattor). Och så har jag givetvis Highlander- och Flash Gordon-filmerna, men det var ju underförstått (alla har väl dem?). Och en (numera tom) förpackning Bohemian Raspberry.

Dessa prylar är prio ett att evakuera om det skulle börja brinna. Jag skojar inte.

Prio två är sköldpaddan. Prio tre är sambon. Prio fyra är jag själv.



Queen

Queen

Queen

Queen

Queen

Queen

Queen

Queen

Queen

Queen

Queen

Queen

Queen

Queen

Queen

Queen

Queen

Queen

Queen

Queen

Queen



Tillägg 2009-11-22 kl. 10:05

Har införskaffat tre nya Queenskivor; Queen Guitar Rhapsodies av Carlos Bonell, Fun in Space av Roger Taylor och Live at The Brixton Academy av Brian May. Bra skivor alla tre, men skulle jag rekommendera någon av dem så slår jag nog ett slag för den förstnämnda. Finns på Queenonline.com. Kom även på att jag har en till bok som borde inkluderas i samlingen; BANG! The Complete History of the Universe, författad av bland andra Brian May. Utmärkt kombinerande av två av mina lite större intressen. Finns på Adlibris.








Tillägg 2010-01-19 kl. 23:18

min Queen-samling fått två nytillskott. Två riktigt dåliga sådana. Men samlar man, så samlar man. En skiva med remixade versioner av Freddies solomaterial, och en skiva med euro house/happy hardcore-versioner (eller vad man nu ska kalla det) av kända Queenlåtar. Ville jag verkligen höra Culture Beat massakrera Under pressure, eller DJ Bobo 90-talsrappa sig igenom Radio Ga Ga? Jo, det ville jag, av ren nyfikenhet. Men inte mer än en gång.

Vilket avlångt inlägg det blev.
Andra bloggar om: , , , , , , , , ,

Topp 10: Fantasilösa företagsnamn som slutar på -ia

Detta är mycket, mycket enkelt.
Och mycket, mycket fantasilöst. Från företagens sida.

Topp 10:
  1. Tågia - Ja, vi fattar, ni sysslar med tåg ...
  2. Bilia - Jaa, vi fattar, ni sysslar med bilar ...
  3. Bokia - Ja, vi fattar, ni sysslar med böcker ...
  4. Resia - Jaaa, vi fattar, ni sysslar med resor .....
  5. Spelia - Ja, vi fattar, ni sysslar med spel ...
  6. Filmia - Ja, vi fattar, ni sysslar med filmer ...
  7. Lekia - Jaa, vi fattar, ni sysslar med leksaker ...
  8. Telia - Ja, vi fattar, ni sysslar med telekommunikation .....
  9. Järnia - Ja, vi fattar, ni sysslar med verktyg ... och sånt ... ?
  10. Bolia - Jaa, vi fattar, ni sysslar med hem och bostäder1 ...

Bubblare:

  • Poolia - Ja, vi fattar, ni är en jobbpool .....
  • Matia - Jaaaa, vi fattar, ni sysslar med mat ...

Inte ens nära:
  • Skandia - Ja, vi fattar, ni sysslar med .... Skandinavien? Vi fattar inte.




1 Det tycks finnas två Bolia, ett inredningsföretag och ett förvaltningsföretag.

Andra bloggar om:
, , , , , , , , , , , , , ,

Hej då, Super PLAY (en kärleksförklaring och minnesruna)


Super PLAY 164
Detta är att betrakta som en diffus form av nekrolog


Först var du Nintendo-Magasinet. Och jag älskade dig. Och sedan växte du till Super Power, i takt med att jag själv växte upp. Och jag älskade dig ännu mer. Till slut blev du perfekta Super PLAY. Tidningen som vågade ta tv-spel på allvar. Och jag älskade dig gränslöst. Och nu, nu är du ingenting alls längre. Ett snabbt utklingande eko. Ett vittrande monument över en oskyldigare tid. Och i kölvattnet av vakuumet du lämnar efter dig, står jag kvar. Och älskar dig fortfarande.

Jag läste igenom ditt allra sista nummer på väg från Skellefteå hem till Landskrona igår. 135 mil av chockrosa melankoli och nostalgi. 116 sidor av tider som flytt, och glimtar mot en framtid som vi tyvärr aldrig kommer att få utforska tillsammans.

Det känns lite fånigt att erkänna att ett månatligt tryckalster haft en sådan betydelse för mig. Men du var så mycket mer än bara en samling sidor. Det går inte riktigt att sätta ord på ... Du var älskarinnan som aldrig hade huvudvärk. Oraklet som satt på alla svar. Vännen som aldrig svek.

Länge, länge så läste jag dig bara hemma hos olika kompisar. Från och med guldglänsande nummer 100 började jag prenumerera själv. Jag hade precis flyttat till min första egna lägenhet. En svinkall 1:a på 27 kvadratmeter vid Telefonplan, som det enligt min dåvarande flickvän dessutom spökade i. Jag minns när jag kom hem efter en slitsam arbetsdag och min första alldeles egna Super PLAY låg på hallgolvet. Obetalbart. Glömde äta middag den dagen; jag hade bara ögon för dig. Jag tog en ofrivillig paus från subskriberandet vintern 06/07 då studentekonomin inte tillät själsliga förlustelser såsom tidningsprenumerationer. Tänkte börja om för ett par månader sedan, men döm av min förvåning när PC Gamer damp ned i brevinkastet istället för dig.

Trodde Hjemmet Mortensen [ett tidskriftsförlag, anm.] drev med mig. Lite som att få besök av Robin, när man egentligen satt och väntade på Batman. Kastade mig på telefonen, och det var då jag fick reda på det. Du var döende. Hade inte långt kvar. Jag var tvungen att sätta mig ned. Rummet snurrade. Om jag inte ville fortsätta prenumerera på PC Gamer istället? Vilken cynisk fråga! Jag orkade inte ens förklara för telefonisten vad skillnaden mellan tv- och datorspel var, utan tackade vänligt nej. Klick. Trodde hon på fullaste allvar att jag var redo att gå vidare så snabbt, innan du ens hunnit kallna i graven?

Detta var i augusti. Nu, i slutet av oktober, har jag passerat det arla chocktillståndet. Rationella tankar har börjat mala i huvudet igen. Jag har börjat fungera som tv-spelare människa igen. Och jag har hittat en lämplig rebound-tidning. När jag kom fram efter hemresan igår, möttes jag av mitt första nummer av LEVEL, där på hallmattan under ett mindre berg av reklamblad. En bättre metafor över att livet trots allt går vidare får man leta efter. Tobias Bjarneby - en av de orädda, unga män som var med och startade Super PLAY när det begav sig, numera chefredaktör på LEVEL - skriver i ledaren, att "vi lämnade skalet och varumärket bakom oss, men själen - allt det tidningen [Super PLAY, anm.] stod för - tog vi med oss till det som skulle komma att bli LEVEL" (sid.9).

Det är en sanning med modifikation, i min mening. LEVEL är inte Super PLAY. LEVEL kommer heller aldrig att kunna bli Super PLAY. Super PLAY var ... något mer. Något som inte kan köpas för pengar. Något mer än personerna som gjorde den, mer än alla typsnitt och screenshots och infallsvinklar och betygsskalor och underfundigt formulerade recensioner och artiklar. Mer än bara en tidningsprodukt. Super PLAY levde. Det fanns något där, mellan textraderna och pappersmassan, något som andades gränstestande, upptäckarlust, nytänkande, jävlar anamma, vyvidgande, ihärdighet och kanske framför allt en bottenlös kärlek till ett underhållningsmedium och en kultur; en röd tråd som löpt parallellt med min egen livslinje sedan Nintendo-Magasinets glansdagar i lågstadiet.

Super PLAY inte bara bevakade och bejakade hela spelkulturen, den växte fram tillsammans med den och var en självklar del av dess nav. Missförstå mig inte nu, LEVEL är ett skickligt stycke speljournalistikhantverk av världsklass. Men den är ... inte Super PLAY, helt enkelt. Det är bara en tidning. Hej då, Super PLAY. Vila i frid nu. Eller välj CONTINUE.





Andra bloggar om:
, , , , , , , , , , , , , , , , , , , . intressant?

Trendanalys (du och jag, döden)



Beskåda utvecklingen ovan. Blinka inte. Eller visst, blinka då. Men beskåda. Som vanligt när jag börjar skriva mindre frekvent, så väller ni in. Svärmvis, som små knott. Erkänn nu att det beror på att ni tror att jag har gått och självdött eller något. Blinka igen. Men då har jag en nyhet för er, era morbida jävla gamar. Eller newsflash, för de av oss som inte riktigt kan hålla oss ifrån utrikiskan. Skulle jag gå och dö, så skulle jag inte kunna skriva det här.

Ty, de har inga hotspots1 i de sälla jaktmarkerna.

Håll med andra ord utkik efter dolda meddelanden i Sydsvenskan eller Västerbottens Folkblad om ni misstänker att jag
gått hädan. Ett litet tips där kan ju vara att jag föredrar vigenère-chiffer. Bara att sätta igång att leta. Fast inte just nu. Nu är jag ju bevisligen lite produktiv här.

Blinka igen.






1 Plats med publik WLAN-täckning
Andra bloggar om:

13 omgångar spelade

Och det är väl vid den här tiden på året som man brukar blicka uppåt i tabellerna, och försöka analysera vad topplagen gjort rätt som vi misslyckats med. Problemet är bara att det inte finns så himla mycket uppåt att blicka ut över i år. A-laget ligger 2:a, J20 ligger 1:a, och J18 ligger också 1:a. Det är nästan så att man känner sig ... lycklig, i brist på bättre ord. Känns lite ovant, men kunde jag vänja mig vid den skånska dialekten, så ska jag väl klara av detta också.


Andra bloggar om:
,

Taktkänsla

Slår av på inläggstakten under några dagar; semestertider stundar. Vänligen ha överseende med detta. Tack.


Exakt så här. Fast betydligt svalare.


Pulverbåge?

Jag skrev: Kompressionsutrustning
OpenOffice: Menade du Pulverbågssvetsutrustning?

Och jag var inte riktigt säker på det. Jag visste inte ens vad det var. Men nu, nu vet jag. Tack vare
svets.se, vet jag nu att pulverbågssvetsning är en "högproduktiv, mekaniserad svetsmetod, som kan utföras med 1-3 kontinuerliga elektroder. Ljusbågen eller ljusbågarna brinner under ett lager svetspulver som smälter närmast ljusbågen och bildar slagg på svetsen." Och nej, det var inte alls vad jag menade. Inget slagg på svetsen. Jag menade vad jag skrev. Precis som alltid.




Dagens att göra

  1. Hitta en lämplig dansk språkkurs.

För att det påminner mig om jobbet

Jag är smått beroende av Civilization Revolution (trailer här). För att det är ett helt fantastiskt spel. Det enda negativa är att möjligheterna att ändra på inställningar, t. ex. vad gäller antalet deltagande civilisationer, storleken på kartan och dominerande terrängtyp, tagits bort. Och det kanske största minuset - Det går inte att fortsätta spela efter det att någon vunnit, som i de tidigare Civilization-spelen. Borta är de härliga tiotimmarsholmgångarna, kvar är de förvisso angenäma men ack så flyktiga tvåkommafemtimmarsvändorna. Men det är ju ingenting som en gudabenådad liten patch inte skulle kunna råda bot på, inte sant? (Jag förutsätter att du läser och tar åt dig av detta, Sid Meier).

Men på plussidan hamnar ... resten. Grafiken, kontrollen, svårighetsnivån, spelbarheten, "bara 10 minuter till"-känslan; rubbet. Det jag gillar mest är dock att atombomba mina motståndare. Jämna dem med marken. Få dem att ångra stunden de föddes till sin patetiska jämmerdalsexistens, och samtliga synder de begått gentemot undertecknad sedan dess. Och det fick mig att fundera lite. Gillar jag det för att jag är en ond liten diktator innerst inne, eller är det fråga om ett vanebeteende som jag lärt mig leder till någon form av belöning?

Civilization Revolution

Jag lutar åt det senare (om de två alternativen nu ens utesluter varandra). Ty, här följer en liten jämförelse. Detta är mitt tv-spelande: Jag trycker på en knapp; människor bestrålas; jag erhåller något som gynnar mig, i det här fallet kanske en seger i ett långdraget krig. Det här påminner om något, gör det inte? Detta är en vanlig arbetsdag för mig: Jag trycker på en knapp; människor bestrålas; jag erhåller något som gynnar mig, i det här fallet pengar på kontot den 25:e.

Eller så är det tvärtom; mina hemliga diktatordrömmar får utlopp via mitt jobb ...



Betyg:
9/10

Andra bloggar om: , , , , , , , ,

Tillbakakaka

Äntligen så förstår jag.



Kan inte du byta namn till Ellen?

Håller på att plocka ut en påse med riven gratängost ur kylskåpet, när det slår mig.

Jag: Skulle inte du kunna byta namn till Ellen?
Hon: Varför då?
Jag: För då, när du säger nåt korkat, så skulle jag kunna kalla dig för Hjärncellen.
Hon: Aha ... Haha.
Jag: Eller, när du sitter och räknar, så skulle jag kunna säga Multiplikationstabellen till dig.
Hon: Suck ...
Jag: Eller om du kommer och hälsar på mig på jobbet, så kan jag presentera dig som den nya Skalpellen. Det skulle också kunna vara namnet på en perukmakare. Skalp-Ellen.
Hon: Har du många till?
Jag: Och när vi är och fiskar, så kan jag kalla dig för Regnbågsforellen.
Hon: ...
Jag: Och om du skulle få jobb som trafikpolis, så kan jag säga Rondellen till dig.
Hon: Jag ger upp ...
Jag: Och satsar du på en karriär som bordellmamma, så kan du heta Bordellen!
Hon: ...
Jag: Eller, ännu bättre: Mademoisellen! Haha!
Hon: ...
Jag: Bord-Ellen kan även vara en snickare, förstås.
Hon: ...
Jag: Ska du ställa upp i friidrotts-VM som långdistanslöpare, så blir du Gasellen med hela svenska folket!
Hon: Jaaa ...
Jag: Och börjar du jobba för Lantmäteriet, så kan du skriva Kart-Ellen på dina visitkort! Och flyttar du till Österlen och börjar odla äpplen, så blir du Surkartellen istället. Åh, och börjar du måla, så kan du signera tavlorna med Akvarellen! Och blir du alkis så kan ditt nya smeknamn vara Fyllecellen!!
Hon: Har du många fler?
Jag: Ska du vara med i Top Model, så kan du kalla dig för Fotomodellen. Och jobbar du på nån nöjespark, så blir du automatiskt Karusellen ... Nej, nu är jag nog klar.
Hon: Bra, då äter vi frukost.




Hoppas verkligen att hon tar sitt förnuft till fånga och byter namn.

Andra bloggar om:

Kärringen i köksskåpet

Angående att det är jobbigt att riva potatis.

Hon:
Jag ska nog slänga kärringen i köket och skaffa en ny.
Jag (halvtyst): Jag har själv funderat på samma sak ...
Hon: Du har vad!?

Oops.



Fotnot:
Rivjärn heter kärring här nere. På sina ställen.

Andra bloggar om:
,

Taget ur sitt sammanhang


Jag:
Nej, min är inte riktigt den sortens skönhet som sticker i ögonen på folk. Den mer kittlar lite i näsan.
Hon: Jag vet (gnuggar sig demonstrativt under näsan).
Jag: ...



Långsökt röntgenhumor (intet nytt på valfri front)

Barium är en alkalisk jordartsmetall med hyfsat högt atomnummer. Tämligen heavy metal, med andra ord. Ämnet är välanvänt som kontrastmedel vid röntgenundersökningar av mag/tarm-kanalen, där det administreras via antingen den ena änden eller den andra (peroralt eller via rektum, för er med nedsatt interpretationsförmåga eller större brister i det anatomiska kunnandet). Den i särklass vanligaste biverkningen är förstoppning. Barium har även fått ge namn åt en gata i en skånsk stad nära dig. På denna gata ligger det visst ett bageri. Aptitretande är bara förnamnet.




Andra bloggar om:
, , ,

Sammanträffande?

Bara jag som tyckte att det var hysteriskt kul att de placerat den här nyheten på text-tv sid. 112? Jaha, skit i det då.


Dagens ord: Nakenröntgen

Dagens bästa ord är nakenröntgen (klicka, för Guds skull), utan konkurrens. Och dagens bästa citat är "röntgenstrålningen ska vara helt ofarlig för de fotograferade." Just för att röntgenstrålning aldrig är ofarlig. Således borde det röra sig om något annat än just röntgenstrålning, eller så blåljuger artikeln - Bagdad-Bob style. Stokastiska effekter kan man aldrig bortse ifrån, oavsett storleken på stråldosen. Och efter lite högeffektivt googlande, så framgick det snabbt att det rör sig om elektromagnetiska vågor som studsar mot passagerarna. Detta borde inte ligga inom det våglängdsområde som röntgenstrålning gör. Förvirrande. Följdaktligen så är rubriken (antagligen) ute och cyklar - Tour de France style. Sorterar för övrigt in denna notis under kategorin "totalt vedervärdiga och onödiga integritetskränkningar" där någonstans bland bakhuvudets alla vindlingar (gestikulerar bak mot nacken med en avfärdande knyck på handleden). Tillsammans med de förbannade övervakningskamerorna i centrum, FRA-lagen och Teskedsgumman. Nej, stryk det där sista. Och kom inte dragandes med något "tänk på barnen", "de med rent mjöl i påsen ska knipa käft och acceptera alla övergrepp på privatlivet som är för deras eget bästa" eller "det är en otrygg och läskig värld där ute och jag är en emotionell krympling som inte vågar gå utanför ytterdörren utan någon som tittar på", det är inga argument, bara bortförklaringar, modell fåniga.



Andra bloggar om: , , , , , , ,

Vaccinbiverkningar, dag 2

Vaccinerades mot den nya influensan igår, strax efter kl. 15. Framåt 19-tiden började det göra ont i muskeln på vänster överarm (m. triceps brachii), i vilken vaccinet administrerats. Vid kl. 22 gjorde det så pass ont att jag ansåg mig ha en måttlig till svår rörelseinskränkning i armen, något som dock lättade lite av en varm dusch. Jag sov sedan dåligt under natten; varje gång jag snurrade runt på vänster sida så vaknade jag. Sov ungefär 4-5 timmar totalt. På morgonen hade jag problem med att klä mig, och smärtan hade då spridit sig till att involvera även vänster skuldra (scapula) och bröstmuskel (m. pectoralis major). Framåt lunch idag kände jag mig febrig och yr, dock utan någon temperaturstegring. Den känslan sitter fortfarande i. Värken har nu spridit sig till att involvera en stor del av lederna i kroppen, och jag har även en lindrig huvudvärk. Tack vare ett flitigt brukande av Treo kunde arbetsdagen ändå genomlidas utan alltför stora besvär. Därmed inte nödvändigtvis sagt att jag inte hellre legat hemma och sovit idag. Skönt att jag i varje fall inte är ensam om att må så här; större delen av avdelningen gick omkring som menlösa zombies idag. Bäst att skiten fungerar nu bara, så jag inte går igenom detta i onödan.

Så då vet ni.




AB | AB | Exp | Exp | SvD | DN


Andra bloggar om: , ,

Internet, en sammanfattning



Varför jag skulle låta bli att vaccinera mig / Det blir sällan som man tänkt sig

Jag vill inte bidra till att skapa resistenta virus, var den första tanken som dök upp i huvudet på mig. Sen dök det upp några fler.

Jag tillhör ingen riskgrupp. Och Danmark verkar ta det rolig/lugnt, så varför skulle då inte jag göra detsamma? Vaccinet är dessutom framstressat, och tycks vara undermåligt testat. Och hur länge sitter ett vaccin i - 8-10 månader? Och blir man smittad så är man immun i - 10 år? För alltid? Tills viruset muterat tillräckligt? Och vill jag verkligen stödja det slöseri med pengar som en massvaccinering innebär? Kanske kunde man pumpa in pengarna i vårdens magra lönebudgetar istället ... Dödligheten är inte högre än vid en vanlig influensa, och såna har jag aldrig brytt mig om att vaccinera mig mot. Så varför nu?

Och när sedan arbetskamrater börjar komma med altruistiska kommentarer som att "jag är här för patienternas skull - därför kommer jag att vaccinera mig", så vill man ju bara spy. Och alla "tänk på barnen" sen! Att föra in såna känsloargument i en sakdebatt är ett tydligt symtom på bristande logisk stringens.

Men. Om knappt två veckor kommer jag att påbörja min första betalda semester på drygt 3,5 år. Och fan ta mig om en liten influensavåg ska få sabba det för mig. Så nu sitter jag här. Med lite
värk i överarmen, och med ett sött litet plåster över instickssåret. Osårbar och tacksam.

Det där sista kanske var sarkastiskt.


Andra bloggar om: , , , , ,

09-10-11, 12:13:14

Den 09-10-11, klockan 12:13:14 så ska jag se till att göra 15 ... nånting. Armhävningar kanske? Bäst jag ställer väckarklockan så jag inte glömmer bort det. Äta 15 kalorier? Försöka åstadkomma ett ljud på exakt 15 decibel? Tänka 15 goda tankar? Springa ikapp 15 geparder och precisionsoperera dessa med djungelkniv? Njuta lite extra av AIK:s 15 hittills intjänade poäng? Vara lite gladare än vanligt över att jag inte är 15 längre? Göra en topp 15-lista över anledningar till varför jag ska alternativt inte ska vaccinera mig nu på måndag? Lägga upp 15 suddiga närbilder på min navel? (obs; ordagrann tolkning av uttrycket "navelskådning"-humor). Tänka ut 15 namn som jag aldrig skulle döpa en levande varelse till? (Slartibartfast, Per Ledin, Vårtgård ... Den listan har potential).

Ska sova på saken. Åter runt kvart över 12-snåret.



Andra bloggar om: , , , , , , , , ,

Topp 10: Ett till tio

  1. One - Metallica
  2. Two princes - Spin Doctors
  3. Three little birds - Bob Marley & The Wailers
  4. 4 sekunder - Magnus Uggla
  5. Five years - David Bowie
  6. 6 AM - Moneybrother
  7. Seven nation army - The White Stripes
  8. Eight miles high - The Byrds
  9. Nine lives - Aerosmith
  10. 10 minuter (för mig själv) - Kent
Bubblare:
Jag gör ingen ackompanjerande Spotify-spellista denna gång, då inte #1, #9 eller bubblare #3 finns där.


Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , , , , ,

Ökenvärldar


Jag:
"[...] och ökenvärldar. Så vi får kanske kolla upp så att det inte bara är buffel och båg och lingontåg."
Hon: "Va?"
Jag: "Va?"


Fotnot: Lingontåg = Skulle eventuellt kunna betyda en lång rad av saker som man inte känner för att ge ett rutten lingon för. Om inte, så rimmar det i alla fall på "båg". Be du in sista
bön.

Skalman, den oskalade sanningen


Någon
Aftonbladet måste ha haft väldigt kul när han/hon valde ut alternativen till den här omröstningen. Men jag är inte avundsjuk; jag har också kul på jobbet ibland. Dock är det sällan jag sitter och fantiserar över hur Skalman ser ut naken. Jag har helt enkelt inte tid till det. Så här ser Skalman ut, påklädd:

En klok sköldpadda i sina bästa år. Här nedan följer en skiss som jag gjort, som det är meningen ska föreställa hur jag tror att Skalman skulle se ut, om han tog av sig alla sina kläder. Jag rakade även av honom håret. Har man bara tre hårstrån kvar är det dags att ta steget och raka av skiten.

 

Meeen, insisterar ni säkert nu, själva grejen var väl ändå att Skalman skulle ... komma ut ur sitt skal? Lätta lite på undersköldarna? Kasta av sig sitt carapax? Jag har funderat lite kring det. Och med tanke på hur mycket saker den mannen reptilen tycks ha där under, "allt utom lokomotiv, rymdraketer och atlantångare", så kan det rimligtvis inte finnas plats för mycket annat. Här följer därför en ännu en skiss, över vad jag tror skulle synliggöras, skulle Skalman skalas bar:

Och det är således detta som 30,3% av alla människor helst vill se? Ni är för fan sjukare än jag trodde. Vänligen lämna denna blogg omedelbart. Men kom gärna tillbaks imorgon. Det blir så ensamt här annars.



Andra bloggar om: , , , , ,

The games people play #2

Dagens lek: Om ni använder åkkort med fotolegitimation, till exempel skånekortet student, så kan ni leka den här leken. Ni måste även ha en kompis samma typ av åkkort, dvs ett med foto. Leken är enkel. Innan konduktören kommer förbi och ropar "biljetterna tack", "nypåstigna", "achtung!", eller vad de nu brukar säga, så byter ni biljett med varandra. Nu blir det spännande. Kommer konduktören att lägga märke till bytet, eller kommer han/hon att slentrianmässigt fästa blicken på biljettens utgångsdatum en halvsekund, säga "tack", och gå vidare? Extra spännande blir det om ni vågar byta biljett med en kompis av motsatt kön. Statistiken än så länge är föga smickrande för Skånetrafikens konduktörer: Inte en enda gång har bytet upptäckts. Och leken fortsätter ...

Nu är det sovdags, och därmed även dags för kvällens omgång av
lek #1.

The games people play

Dagens lek: Klä av dig naken och gör en jättekonstig grimas precis innan du drar för persiennerna på kvällen. Ställ dig sedan utan kläder, på exakt samma vis, när du drar upp persiennerna igen på morgonen. Utifall att någon granne av en händelse tjuvkikat på dig vid båda tillfällena, så måste han/hon nu fundera över om du verkligen stått på exakt samma sätt hela natten lång eller inte. Ganska så hilarious. Hejdå! (off to work)


Tillägg 08:38 - Till de av mina grannar som blev utsatta för detta igår kväll och/eller i morse: Jag ber härmed innerligt om ursäkt. Hoppas att ni inte utvecklar komplex. Vi är alla lika precis mycket värda, oavsett hur vi är skapta.

Det är svårt att propagera propert när pennor inte är tassanpassade






Den här dagen har börjat ... udda. Landets mest underskattade blogg är härmed vaken. God morgon, och så vidare. Mjau, med eftertryck.



Farliga Landskrona - Del 58

Del 58: 10 anledningar till varför Du inte vill göra inbrott här

1) TV:n är lika djup som den är hög. Det krävdes fyra vuxna män för att få den på plats. Varav två fick ryggskott, och en blev förtidspensionerad på kuppen. Jag siktar på att lämna kvar skiten när vi väl flyttar härifrån en vacker dag. Det blir nog lättast så.


2) Det finns mest växter här ... Stöldbegärliga? Kanske, för vissa. Högt andrahandsvärde på svarta marknaden? Skulle inte tro det.

3) ... växter, och böcker ...
Ta med sig en bananlåda eller två och plocka på sig några kilo? Kör hårt, vi har ändå läst de flesta. Dock betvivlar jag att någon bryter sig in hos någon enbart för att införskaffa sig en högre bildningsnivå. Dessutom väger de litegrann, fråga bara min stackars rygg efter tre år vid universitetet.


4) ... varav de enda lite dyrare exemplaren handlar om radiologi eller astronomi.
Jag kanske är fördomsfull nu, men jag tror inte att inbrottstjuvar generellt förkovrar sig i dessa ämnen.

5) Ingången till lägenheten bevakas dygnet runt av en vaktsköldpadda. Tränad i den mytomspunna kampsportstilen Krav Skalmaga, utrustad med käkmuskler that just won't quit. Känner han inte igen din doft, så hugger han. Mot strupen. God natt.


6) Ölen är slut. Den är till och med väldigt slut.

7) Kylskåpet innehåller mest grönsaker och rotfrukter. Nitlott modell större för den hungrige tjuven, om man säger så. Förutsatt att man inte gör inbrott här för att koka en god, höstig soppa då. Grattis, i såna fall.


8) Mycket av elektroniken här hemma känns ... lite utdaterad, på något vis. Ett lite mera optimistiskt laddat ord är väl retro. Se bifogade bildbevis nedan. Den första bilden föreställer en s. k.
VHS-maskin. Någon där ute som fortfarande minns vad det är? Den observante kan även beskåda en NES-kassett och ett Gamecube-spel ovanpå VHS-mackapären. Verkligen cutting edge.


9) De flesta av er vet ändå inte var jag bor. Ej heller vet ni vem jag är. Så tji fick ni.

10) ... Nämnde jag förresten den blodtörstiga vaktsköldpaddan??



Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Dröm #22 - Blondinbellas uppsats

Jag har (i drömmen, bör påpekas) fått i uppdrag att korrekturläsa en uppsats som Blondinbella skrivit. För detta åtagande skulle jag erhålla 2.500 riksdaler. Och eftersom jag gör det mesta för pengar, så tackade jag givetvis ja. Tror jag tilldelades denna ärofyllda uppgift pga att min blogg inte innehåller ett enda stavfl (obs; medvettet stafels-humor).

Jag ångrar mig dock snabbt, när jag ser vad den handlar om.

Hon har spenderat två månader i Grekland, där hon undersökt om det stämmer att även grekiska kvinnor hör ett svagt, pipande ljud i öronen ibland. Uppsatsen är på 165 sidor. Slutsatsen är att ja, det gör de, ibland. Denna konklusion nås på sid. 162. Jag delges snabbt intrycket att hon använt uppsatsen som ett svepskäl för att spendera två härliga månader i Grekland. Särskilt som hon avslutar med att säga att studien kommer att följas upp med liknande studier i Malaysia och dylika länder med snarlikt klimat.

Jag vaknar desillusionerad och misantropisk, något som dock ger med sig efter frukost.









(Bara jag som blev lite sugen på att läsa igenom hela min blogg för att ta reda på om det där med stavfelen verkligen stämmer?? Hmm. Misstänkte det.)

Andra bloggar om: , , ,