Men vänta lite nu, skrev jag verkligen om att jag smorde in hela armen med rapsolja igår? Nytt lågvattenmärke, onekligen. Vad tillför det? Egentligen? Till Internet, till mänskligheten ... till bloggen? Varför ska jag dela med mig av mina gagnlösa matlagningshemligheter till er liksom? Fast å andra sidan så var det den godaste köttfärssåsen jag ätit på evigheter, så bevisligen så fungerade det alldeles utmärkt. Idag har jag jobbat häcken av mig. Siktar på att göra detsamma imorgon. Och i övermorgon. Kan inte gå in så mycket på vad jag gjort idag, eller vad jag gör alls på jobbet för den delen, då mycket är belagt med sekretess; ni får vackert förlita er på att jag har skitkul och sliter i mitt plytes transpirationer (Ja, det går att göra både och). Skulle dessa tangenttryckningar ljuga, liksom? (Faktiskt inte, för omväxlings skull).

Men samtidigt ... Blondinbella skriver att hon köpt en ny klocka, Kenza skriver att hon solat, Stina-Lee informerar om att hon inhandlat ett linne, och Carolina Gynning låter oss veta att hon hade sovmorgon i morse. Att jag då skrev att jag råkade kladda ner mig själv med lite rapsolja ... kanske inte är hela världen ändå? Om man vinklar ljuset man ser det i en smula?

Ju ihåligare och ytligare desto bättre? Att vara rädd för att råka säga något som faktiskt betyder något är det nya, nya svart? ... Eller är det kanske det klassiska glappet mellan önskan att vara produktiv, och bristen på saker att säga, som spökar lite?

Håller på att mixa ihop ett gäng matlådor, verkar bli 12-15 stycken nånting. Just nu puttrar köttfärssåsen i kapp med älgskaven, som trängs på spisen tillsammans med en stekpanna full med plättar. Allt går som smort, tills jag plötsligt får frispel och smörjer in min hela vänstra arm med rapsolja. Inte ens jag vet hur det gick till, men det skvallrar ju knappast om vare sig mental stabilitet eller impulskontroll från min sida. En enda sekund slappnade jag av lite i vänster hjärnhalva. Jag slant nog lite med matskaparlusten, om man får uttrycka det så. Så nu måste jag slänga mig i duschen, eventuellt i sällskap med en flaska Yes. Det hinner jag lätt, efter jag vänt på nästa plätt... a. Hepp, hepp!


_{Andra bloggar om: mat, impulskontroll}

... helgens soundtrack är den här låten. Passande, då jag precis fått min första lön. Och även för att jag terroriserat min omgivning med låten konstant sedan i fredags. Sen är det ju en smaksak om man föredrar versionen med Queen, Shirley Bassey eller Peggy Lee. Eller glömde och glömde förresten, har inte haft tillfälle att kåsera kring musikstycket för Er, om jag ska vara alldeles uppriktig för en gångs skull. Ty, jag har spenderat helgen i nedkopplat läge, i sällskap med den där stjärnan på himlavalvet av spektraltyp G2, som mer än gärna förser en hårt arbetande man som till exempel undertecknad med en grisrosa kulör av det lite svidande slaget.

Tillägg: Sen finns ju förstås Päron till farsa-versionen också ...



_{Andra bloggar om: musik, Queen, Shirley Bassey, Peggy Lee, sol}

Det ligger ett pappersark i min väska. Min nya väska, för den förra kastade in handduken på väg till jobbet igår morse. Vekling. Men åter till A4:at. Det är fyllt med bokstäver. Bland annat kan orden "anställningsform" och "tills vidare" tydas, någonstans där i mitten. Sen har min signatur plitats ner längst ner i högra hörnet. Vilket var på tiden, har ju faktiskt jobbat 9 hela arbetsdagar som vikarie vid det här laget. Hur mycket framfötter ska man behöva visa, liksom? Har även inhandlat ett par nya skor, som efter grundliga funktionstester bedömts som dugliga. Bland annat har jag hoppat över stängsel och staket med dem. Med alkohol i kroppen. Utan att trilla omkull. De gamla skorna, de med varsitt hål i, avtackas för lång och trogen tjänst. Tack för att ni stod ut med fotsvetten. Och tack för att ni bar mig ända hit. Stafettpinnen lämnas nu över, och bla bla bla och så vidare. Frukost nu. Livet ... är väldigt, väldigt bra.

"That is not that which can eternal lie,
and with strange aeons even death may die"
/H.P. Lovecraft

"Not dead which eternal lie,
stranger eons death may die"
/Metallica (The thing that should not be)


Tyckte väl att det lät bekant. Apropå att jag borde sova nu.

Eftersom MMS:et jag skickade i morse inte verkar ha dykt upp här på bloggen, återger jag det nu i sin helhet nedan:

"Landskrona, 06:24. Det är rätt kul att sitta på bussen till jobbet, och se folk sitta och läsa om mig i dagens Landskrona City, utan att ha en aning om att jag sitter och tittar på dem. Ytterligare en av anonymitetens fördelar. Ja just det, det glömde jag kanske att berätta för er; jag är med i City idag. Tack Isabelle, intervjun blev ju skitbra! Trodde jag skulle behöva medietränas, men jag ser nu att jag redan är ett fullblodsproffs."


Tillägg: För er utomsocknes, långt bortom pappersfjärilens räckvidd, finns intervjun att läsa här. Och hela tidningen finns som pdf här, utifall att någon föredrar det. Det roligaste med det hela är nästan att min hiskeliga badrumsvägg får sina 15 minuter i rampljuset i och med detta. Det unnar jag den faktiskt.


_{Andra bloggar om: landskrona}

"Det är sex de säljer", förkunnar ... någon för mig helt okänd f. d. tennisspelare, numera professionell grodmakare (potentiellt framtida yrke: pudelgörare).

Det han stör sig på är att kvinnliga tennisspelare stönar så förbenat. En fundering dyker osökt upp i mitt huvud (som vanligt): Om de nu säljer sex genom sitt sätt att spela på ... låt oss för ett ögonblick ponera att de gör det, hur verklighetsfrånvänt det än låter ... gör det mig som åskådare per automatik till sexköpare då? För senast jag kollade så var det något olagligt i det här landet. Och jag vill ju verkligen inte bryta mot lagen. Detta trots att jag bor i Landskrona (obs; billigt skämt).

Eller varför inte ta det ett steg längre när jag ändå håller på? Om jag länkar till ett klipp föreställande dessa sexsäljande atleter, är jag då en hallick? Förvirrande är bara förnamnet. Tur för mig att jag inte brukar titta på tennis.



_{Andra bloggar om: tennis, sport, sex, sexköpslagen, landskrona, sarkasm, maria sharapova}

Missade att fira när bloggen fyllde 900 dagar. Detta skedde visst i söndags. Men varför låta sig nedslås; idag firas istället bloggens 902:a levnadsdag! Som av en slump av i det närmsta kosmisk magnitud, knäppte jag precis den 9002:a bilden med min lilla trotjänare till digitalkamera. Ett lämpligt sätt att få detta förbannade firande ur vägen vore således att lägga upp bilden och skriva "hurra" undertill. Så det är exakt vad jag kommer att göra nu.

Okej, så här fungerar det:

Ta upp ett paket färs ur frysen innan du går och lägger dig. Gå och lägg dig. Sov. Stig upp. Åk iväg och jobba. På väg hem, kom på att du hellre vill ha paj än spagetti och köttfärssås till middag. Gå in på ICA på väg hem och köp ägg, för du har ett vagt minne av att du sett nån tv-kock ha ägg i en paj nån gång. Köp lite svamp också, det är alltid gott. Väl hemma rör du ihop mjöl (jag valde rågsikt), olivolja eller nåt annat fett, vatten och salt i en bunke. Pressa sedan ut geggan i botten av en pajform.

Sätt in i ugnen en kvart.

Under tiden du väntar rör du ihop lök, färs, svampen från ICA, kanske krossade tomater, nån skvätt grädde, varför inte lite viltfond, salt, peppar och lite för mycket timjan i stekpannan. Stek. Kanske kan man börja med löken och färsen, och sen i med resten allteftersom. Ta ut pajdegen ur ugnen. Häll i färsröran i det förhoppningsvis stelnade pajskalet. Knäck ett par ägg i en bunke. Använder du samma bunke som tidigare, så blir det mindre disk. Pillra bort alla skalbitar som råkade komma med. Kom på i sista stund att det brukar vara ost i pajer. Öppna kylskåpet och håll tummarna. Märk till din förvåning att du har två sorters ost i kylen. Ta den ena och riv den i lagom stora bitar. Släng ner bitarna i äggbunken och rör om lite.

Häll sedan ost- och äggröran (molkayst- å eggagegga, för er skåningar) över färsröran (som nu ligger i pajskalet, om du gjort allt rätt). Ät upp den andra osten för att du är så hungrig. Den skulle säkert ha blivit för gammal snart i vilket fall som helst. Sätt in mästerverket i ugnen igen, denna gång på kanske 25 minuter.

Ta ut den färdiga pajen ur ugnen. Låt svalna! Att bränna sig på tungan är en väldigt oangenäm upplevelse. Passa till exempel på att tala i telefon under tiden du väntar. Sen äter du din paj. Ta lite sallad till om du är lagd åt det hållet.


Betyg: Ätbar, om än med diskutabel marginal. Det estetiskt icke tilltalande utseendet ligger rätten lite i fatet. Jag ger den ändå 3/5. Det är trots allt paj vi talar om här. Den är säkert nästan GI också.



_{Andra bloggar om: mat, recept, paj, köttfärs, kött, recension}

Alla elefanter har en gång börjat sina liv som små embryon. Alla levande varelser har legat i sin respektive linda, en gång. Mitt mammutträd, mitt Sequoiadendron giganteum (snygg övergång, inte sant?) är fortfarande 3,4 cm högt. Precis som för 20 dagar sedan. Dock har antalet spretiga små blad ökat från 6 till 13. En sann överlevare vet att ta sin goda tid på sig.

Har MMS-bloggat tre inlägg till idag. Fortfarande inget som dykt upp här, märker jag nu. Tar ju udden av skrivarglädjen lite, om man säger så. Dessutom verkar datorn ha åkt på nån trojan igen, som jag var dum nog att släppa in på eget bevåg. Dock är läget inte lika kritiskt som senast det begav sig. Ännu, i alla fall. Och nu har jag ju min bärbara lilla sötnos, så jag överlever. Ska bara lyckas bränna ut de foton jag tagit sen senaste kraschen, så kan det där gamla virusbesudlade vraket sjunka till vilken botten det nu behagar vila på. Nu; lite Sopranos, kanske ett äpple, och sen ladda inför den stundande arbetsveckan. Lämpligast genom att sova.

Har MMS-bloggat två inlägg hittills idag. Dessa lyser dock fortfarande med sin frånvaro. Så tji fick ni, de var blivande klassiker båda två. Nu ska jag spendera resten av dagen med att sura över det. Och kanske med att vara ohejdat lättroad, gärna på samma gång. Det är inte lätt att ha långhelg, jag saknar redan mitt jobb.

 _{(Var han sarkastisk nu?? Menade han allvar?? Och hur många tyckte att Tobey Maguire var trovärdig som 'bad boy' med eyeliner i Spider-Man 3?? Ingen vet ...)}

... i min nya, bärbara dator. Har gått och lagt mig för att jag ska upp tidigt imorgon och jobba (arbetsdag nummer fyra, coming up!). I vanliga fall brukar det innebära att läsa nåt kapitel i nån bok och sen sova som en stock. Men nu stundar nya kvällsrutiner. Nu ligger jag här och ser på gamla Sopranos-avsnitt istället. Jag kostar till och med på mig att blogga lite om det. Livet är ganska bra ibland.

Jag: Men ... ta mig på allvar!
Hon: Varför?
Jag: För att nån måste väl göra det, och jag gör det då fan inte!
Hon: [Himlar med ögonen]


Has it come to this?

Veckans tema är hett. Så vi kör väl på det. Bild 1 talar kanske för sig själv. Eld är ... tjaa ... något med hög temperatur. Det har med exoterma reaktioner att göra. Bild 2 däremot, kan kanske behöva utvecklas lite. Det är några blivande chiliplantor. Såna är heta att äta. Det har med capsaicin att göra. Och bild 3 är undertecknad i min sjuksköterskeoutfit. Ganska hett, inte sant? Det har med renodlad sex appeal att göra (obs; självdistans).

Såå ... Vilken bild är hetast nu då?

_{Andra bloggar om: foto, hetta, eld, sjuksköterska, vården, chili}

I sms-utkorgen: "Guuud vilken seg resa! Inget kvar att läsa, ingen lust att skriva, för pigg för att sova, för trött för att hoppa ut genom fönstret och fly undan ledan. Och bäst av allt; jag har antagligen inte tillräckligt med pengar på mobilen för att skicka iväg det här sms:et. Puss"



<sub>Fotnot: Jag hade 2 öre på kontantkortet, märkte jag strax därefter. Det är inte tillräckligt, kan tilläggas.

Andra bloggar om: tåg, resa, X2000, mobil</sub>

Skatteverket är rätt snälla ändå. Även om det kanske hade varit bättre för alla inblandade om de bara lärt sig räkna rätt från första början.

Tog inget studielån alls sista månaden av vårterminen, så jag har gått ganska mycket back hittills. 5-6000, nånting. Det blir lätt så när man inte kan täcka upp kostnaden för hyran ens en gång. Och så ska man ... vad heter det nu ... äta, också. Och leva, vad nu det innebär (Inre fantasi: Språkpolisen utvisar alla diffusa verb till Östeuropa. För "där hör de hemski", säger en talessman för SPRÅKPO till Itar-Tass).

Men när jag loggar in på banken för att beskåda eländet med egna ögon (Inre fantasi: Sliter ut ögonen på en förbipasserande och beskådar eländet med hennes ögon istället), så ligger jag plus/minus noll. Till och med lite plus. Utan någon som helst förvarning. Folk har ju fått ventrikulära extraslag för mindre, om man säger så.

Nu är det ju förvisso en hel del månad kvar fortfarande. Och jag håller mig kanske inte jätteflytande direkt (Inre fantasi: Jag är ett uppluckrat lik som sakta flyter fram längs Mississippifloden. Det sitter en kråka på min rygg som hackar med sin svarta näbb i mina bleka, ruttna ryggmuskler). Men jag lever.

Så tack så mycket, Skatteverket. Nu kan jag ha ketchup på nudlarna.



_{Läs även andra bloggares åsikter om skatteverket, återbäring, ekonomi, pengar
Längtar till första lönen? Vem, jag?}

Jag sitter här och bloggar på en bärbar dator. Min syster sitter bredvid och bloggar på en annan bärbar dator. Men jag vinner. Jag vet bara inte riktigt hur. Jag är på semester, för övrigt. Inläggen kommer med andra ord att dyka upp lite sporadiskt under veckan. Så att ni vet. Förslagsvis kan ni besöka arkivet om abstinensen blir för svår. Annars har jag hört att apoteket ska börja sälja XRob-plåster, i avvänjningssyfte. Inget jag stödjer. Men det skulle bara kunna vara ett lösryckt rykte. Så försök att hålla ut. Det är inte direkt lätt för mig att koppla av och njuta lite av livet heller.


_{Lösryckt rykte ... Verrückt ... Ha, skitbra.}

Utanför en vallokal, kanske nära dig:

Han: Rösta på Sverigedemokraterna (räcker fram röstsedel)
Jag: Hahahaha!
Han: ......
Jag: Jaha, menade du allvar?? Förlåt, trodde du skämtade!
Han: Skitkul ...

Det var faktiskt nästan så att jag röstade på dem. Men jag tror inte valförrättarna som sitter och räknar rösterna skulle ha begripit att jag i såna fall röstat sarkastiskt. Världen ligger alltid ett steg efter mig på den fronten.



_{Andra bloggar om: landskrona, val}

Svart och vitt. Det är temat denna vecka. Ska jag orka pallra mig bort åt Karlslundshållet och fota några randiga BoIS-are? Ska jag försöka fånga en Sverigedemokrats världsbild på bild? Nej, jag kör på att helt sonika plocka bort färgen ur bilderna istället. Det är för tidigt för fotoexkursioner. För tidigt och för kyligt. Spar energi tills dess att jag ska iväg och rösta istället. Tre väldigt aktuella ting fick agera modeller; sköterskeuret, sköterskebroschen och min nya, tjusiga namnbricka. Alla tre ska invigas nästa måndag.

_{Andra bloggar om: foto, svartvitt, färg, svart, vit, sjuksköterska, vården, röntgen}

Eller nåt. Uppmärksammades på att jag inte bloggat sedan den 1:a. Och det är inte riktigt likt mig. Jag är vid liv kan jag meddela, till såväl förtret som glädje. Vad jag sysslat med sen dess? Jag har varit i skolan. Införskaffandet av bildning har sedan flitigt varvats med inmundigandet av diverse alkoholhaltiga drycker. Eller diverse och diverse förresten; jag har druckit dem alla. Förutom ölen jag arbetar på just nu, då. Det är nästan som att vara tillbaka i lumpen, men med färre skarpladdade vapen att fippla med. Imorgon byts dock valet av berusningsdon till champagne. Som det sig bör. För om 16 timmar lite drygt så är det dags. Sen är jag något på riktigt. Kommer antagligen kännas märkligt att erhålla en identitet på det viset, i form av en rulle papper och en liten brosch. Men de känslorna tar jag då. Sen siktar jag väl på att nyktra till framåt lördag eftermiddag.


Ha, "inmundiga" och "fippla" i samma inlägg. Synonymkvalitetsseismografen pendlar hej vilt fram och tillbaka.


_{Andra bloggar om: examen, alkohol, synonymer, champagne
A built-in remedy. For Kruschev and Kennedy.}

Mitt Sequoiadendron giganteum växer. Inte så det knakar, mind you, men det blir bevisligen större. Nuvarande höjd: 3,4 cm. Det håller även på att utveckla ytterligare en uppsättning blad, se bifogat bildbevis. Och det har fått en kompis; träd nummer två är på väg upp! Ett tredje träd är också på gång, men det är oklart om det kommer att överleva i nuläget. Vi är dock försiktigt förhoppningsfulla.

_{Andra bloggar om: växter, träd, mammutträd, foto}

Det är sannerligen inte mycket. Och på den tiden ska ett seminarium, en preklinisk övning och tre fester dessutom hinnas med. Blir en tuff vecka, detta.


Fick precis ett mystiskt kuvert från Sverigedemokraterna i brevinkastet. "Ge oss Sverige tillbaka!", proklameras det på utsidan. Come and get it ... Ska man våga gissa att kuvertet innehåller röstsedlar? Och kanske till och med en pamflett av nationalpatriotisk natur? ... tänk om de slängt med en Trisslott också? Nej, jag vågar inte chansa. Jag slänger nog skiten i soporna utan att öppna det. Konservatism kanske smittar.

Uppdelning i grupper har förresten aldrig varit en bra lösning. Oavsett vad problemet har varit. Snarare har det väl skapat problem, om något. EU motverkar detta. Och då kan inte vi sitta uppe i vårt hörn av kontinenten med armarna i kors som förändringshatande barnungar. Sverigedemokraterna ... Vad ska man säga egentligen ... (Misstänkt) sinnessvaga människor med äckliga åsikter som anspelar på diffusa, nostalgiska föreställningar om nåt bakåtsträvande idyll-Sverige; känns som något som jag verkligen vill ska representera mig inför resten av Europa (obs; sarkasm).

Men skit i de töntarna nu. Hundra timmar kvar! Fy fan vad jag är bra!



_{Andra bloggar om: studera, plugga, studenten, examen, val, sarkasm}