Sista veckan innan semestern

Lillkillen har fått för sig att jag är som Link i Breath of the wild, för jag vaknar också i bara kalsonger utan en aning om var jag är nånstans. 

-

XRobs årskrönika, volym 10: Runtom i Sverige glöder bokbålen

Folk tycks vara ovanligt ense om att 2016 har varit ett skitår som de knappt kan lägga bakom sig snabbt nog. Jag kan inte tycka det om ett år där jag sett både Queen (+Adam Lambert) och Kent live, så jag efterlyser ett lite mer nyanserat synsätt på den saken. Då denna efterlysning kommer mitt uppe i det mest dualistiska online-klimat jag någonsin upplevt, inser jag såklart att den faller på sin egen orimlighet.
 
Inte för att det nu brukar hindra mig. Men man blir lite trött på folk som inte ens lyssnar för att replikera längre, utan snarare för att medvetet missförstå och feltolka för att vinna poänger som ingen kommer minnas om en vecka ändå. Från Plenisalen och nedåt; vi låter som små barn.
 
Jag har inte så mycket nytt att komma med vad gäller livet detta år. Jag har fortsatt att (1) röntga, (2) samla högskolepoäng, (3) dricka te och (4) leka slut på lillkillens energi så han somnar gott om kvällarna. Jag tar samtliga av dessa fyra hörnstenar i mitt liv på största stort allvar.
 
När vi ändå är inne på Queen och Kent förresten, så är detta år (2016, anm.) det första sedan jag började registrera vad jag lyssnar på (sedan 2007, anm.) som jag inte har lyssnat mest på Queen. Istället har det varit Kent för hela slanten. Hela avskedsturnén har varit en väldigt renande process för mig. Tidigare har många låtar varit så ovillkorligt knutna till olika tråkiga/omvälvande livshändelser så att jag knappt stått ut med dem, men nu har alla knutar lösts upp och jag kan uppskatta hela deras katalog utan förbehåll.
 
Jag avrundar nog redan nu. Aftonbladet publicerade en lista över Kents 40 bästa låtar för ett tag sedan. Den är bara tillgänglig för de som har Plus, men jag kan avslöja så mycket som att de givetvis hade fel. (Precis som jag hade det när jag gjorde min Topp 40: Queen för några år sedan, anm.). Avrundar därför med den definitiva listan över Kents 40 bästa låtar, håll till godo och gott nytt år.
 
 
  1. Mannen i den vita hatten (16 år senare)
  2. 747
  3. Idioter
  4. Utan dina andetag
  5. Pärlor
  6. Cowboys
  7. Socker
  8. Klåparen
  9. Gravitation
  10. En timme en minut
  11. Dom andra
  12. Kärleken väntar
  13. Romeo återvänder ensam
  14. Avtryck
  15. Vi är inte längre där
  16. Gummiband
  17. Chans
  18. Innan allting tar slut
  19. Sundance Kid
  20. Ingenting
  21. Den vänstra stranden
  22. Hjärta
  23. Egoist
  24. Andromeda
  25. Columbus
  26. Skogarna
  27. 999
  28. La belle epoque
  29. Kevlarsjäl
  30. Sverige
  31. FF
  32. Berg & dalvana
  33. Vinternoll2
  34. Förlåtelsen
  35. Max 500
  36. Ensammast i Sverige
  37. Töntarna
  38. Kungen är död
  39. En helt ny karriär
  40. Dom som försvann
Bubblare:
  • Jag ser dig - Växte för mig under avskedsturnén
  • Silver - Nykomling med potential
  • Den sista sången - Allt finns i ögonen
  • Om du var här - Den håller än. Väl?
 
 
 
Har ändrat om i den här listan 8 ggr sen jag skrev den för 9 dagar sedan. Den är med andra ord inte riktigt huggen i sten. // Jag är, är jag? Jag är inte gjord av sten. (Vad är farväl, vad är inte gjort av sten?)

Om 4 timmar

 
 
Ikväll säger vi hejdå till varandra.

5 låtar som lätt borde fått plats på Kents nya Best of-skiva

Jag antar att gränsen måste dras nånstans för vilka låtar som inkluderas på en samlingsskiva av det här slaget, men jag är samtidigt av den bestämda åsikten att den gränsen drogs på fel sida av dessa mästerverk. Tack för ordet. Sa ingen bloggare någonsin.
  1. En himmelsk drog
  2. Max 500
  3. FF
  4. Dom som försvann
  5. Columbus

Bubblare:

 
 
 
Kan heller inte sluta lyssna på avslutande Silver. Verkligen. Lyssnat på den sju gånger bara idag.

Keep passing the open windows

Hittade denna på Facebook, och tänkte att tjaa. Varför inte?

------------------------------------------

Rules: using only song names from ONE ARTIST, cleverly answer these questions. Try not to repeat a song title.

Pick Your Artist: Queen


Are you male or female: Good old-fashioned lover boy

Describe yourself: Stone cold crazy

How do you feel about yourself: I'm going slightly mad

Describe your current boy/girl situation: Love of my life

Describe where you currently live: Long away

If you could go anywhere you wanted to go: Spread your wings

Your favorite form of transportation: I'm in love with my car

Your best friend(s) is (are): Good company

Your favorite colour is: March of the black queen

Favorite time of day: Lazing on a sunday afternoon

If your life were a TV show what should it be called: Under pressure

What is life to you: It's a hard life

What is the best advice you have to give: Keep yourself alive

If you could change your name, what would it be: Killer queen

Thought for the day: Keep passing the open windows

How I would like to die: Dragon attack

------------------------------------------

 


Bryt vidare genom (till andra sidan) - Dörrarna

 
"Bryt vidare genom (till andra sidan)" av Dörrarna,
såsom den tolkats av Google Translate.
 
Du vet dag förstör natten
Natt uppdelar dag
Försökte köra
Försökte dölja
Bryt vidare genom till andra sidan
Bryt vidare genom till andra sidan
Bryt vidare genom till andra sidan, ja

Vi jagade våra nöjen här
Grävde våra skatter där
Men du kan fortfarande minnas
Den tid som vi grät
Bryt vidare genom till andra sidan
Bryt vidare genom till andra sidan

Alla älskar my baby
Alla älskar my baby
Hon får (high)
Hon får (high)
Hon får (high)
Hon får (high)

Jag hittade en ö i armarna
Land i ögonen
Armar som kedjan
Ögon som ligger
Bryt vidare genom till andra sidan
Bryt vidare genom till andra sidan
Bryt vidare genom, oww!
Oh, ja!

Gjorde scenen
Vecka till vecka
Dag för dag
Timme till timme
Grinden är rak
Djup och bred
Bryt vidare genom till andra sidan
Bryt vidare genom till andra sidan
Bryta vidare genom
Bryta vidare genom
Bryta vidare genom
Bryta vidare genom
Ja, ja, ja, ja
Ja, ja, ja, ja, ja

En allt annat än objektiv recension: Konsert, Queen + Adam Lambert, Sweden Rock Festival 2016-06-09

Hur kan jag förresten inte prata om konserten med Queen och Adam Lambert som ägde rum på Sweden Rock i början av månaden?? De läsare som följt med ända sen tiden kring 2002-2007 då jag förde flitig dagbok på Helgon (avrundar er uppåt till 1 st, mig själv inräknad), vet att jag recenserade konserten med Queen + Paul Rodgers (Globen, april 2005) med betyg 1-10 låt för låt, så jag kör i konsekvensens namn med samma upplägg här.
 
Brian May. Foto av undertecknad.
 
Där turnén 2005 var nedtonad och bluesrockig (läs: Utspädd med lika delar Queen och Paul) så kändes upplagan 2016 mer som renodlat Queen, med all den extravagans och koketta kitchighet som följer med konceptet. Sen blev ju konserten 2005 allmänt sågad, medan tongångarna var betydligt mer positiva denna gång (recensioner här, här och här). Därmed inte sagt att Adam Lambert är en bättre sångare än Paul Rodgers (för det är han inte), men hans scenpersona ligger betydligt närmare en flamboyant Freddie Mercury. Han blev ju till och med sågad i sin American Idol-audition en gång i tiden för att han var för teatralisk. Som om det skulle vara något negativt(?).
 
Roger Taylor är lite anonym för kvällen (en naturlig konsekvens av att sitta hukad bakom ett trumset stora delar av konserten), men Brian May. Han ser uppriktigt lycklig ut. Som en man som tillåts fullfölja sitt syfte och syssla med det han älskar mest. Skönt att återvända efter 11 långa år med ett vinnande koncept också, kan tänkas.
 
Adam Lambert. Foto av undertecknad.
 
Setlist och betyg:
  1. One vision, 7/10
  2. Hammer to fall, 8/10
  3. Seven seas of rhye, 7/10
  4. Stone cold crazy, 9/10
  5. Another one bites the dust, 10/10
  6. Fat bottomed girls, 8/10
  7. Play the game, 9/10
  8. Killer queen, 10/10
  9. Don’t stop me now, 10/10
  10. Somebody to love, 9/10
  11. Love of my life (Brian May på sång), 8/10
  12. A kind of magic (Roger Taylor på sång), 8/10
  13. Trumsolo (Roger och Rufus Taylor), 6/10
  14. Under pressure, 9/10
  15. Crazy little thing called love, 7/10
  16. I want to break free, 9/10
  17. I want it all, 10/10
  18. Gitarrsolo + Last Horizon, 8/10
  19. Tie your mother down, 9/10
  20. Bohemian rhapsody, 10/10
  21. Radio ga ga, 10/10
  22. We will rock you (extranummer), 9/10
  23. We are the champions (extranummer), 10/10
Snittbetyg: 8,7 av 10. Totalbetyg: 9 av 10. Väl värt att stå 1½ timme och vänta på för att få plats längst fram. En känslomässig berg- och dalbana för ett fan av min kaliber, och kanske framför allt en värdig hyllning till Freddie Mercury och bandets storhetstid. Sammantaget en helt fantastisk kväll.
 
Kolla, jag var så ambitiös att jag laddade upp ett av mina otaliga klipp från konserten på YouTube också. Kunde kanske önskat bättre ljudupptagning av min mobil, men äh - Ni kan ju inte få allt.
 
 
------------------------------------------------
Bonus! Setlist och betyg från Queen + Paul Rodgers 2005 (pga. att den också förtjänar att bevaras för eftervärlden; den existerar annars bara som textfil på en gammal backup-skiva). Tydligaste minnena jag har från den konserten är Say it's not true som totalt dödade tempot, en fantastisk version av Hammer to fall som nog var höjdpunkten för mig förutom att jag äntligen fick höra '39 framföras live, och att Paul Rodgers verkligen tog i ända från tårna i The show must go on.
  1. Tie Your Mother Down, 8/10
  2. I Want To Break Free, 7/10
  3. Fat Bottomed Girls, 9/10
  4. Wishing Well, 5/10
  5. Crazy Little Thing Called Love, 8/10
  6. Say It's Not True, 2/10
  7. '39 (Brian på sång), 10/10
  8. Love Of My Life (Brian på sång), 10/10
  9. Hammer To Fall (Brian och Paul på sång), 10/10
  10. Feel Like Makin' Love, 6/10
  11. Let There Be Drums (trumsolo), 6/10
  12. I'm In Love With My Car (Roger på sång), 8/10
  13. Last Horizon (gitarrsolo), 9/10
  14. These Are The Days Of Our Lives (Roger på sång), 6/10
  15. Radio Ga Ga (Roger och Paul på sång), 9/10
  16. Can't Get Enough Of Your Love, 7/10
  17. A Kind Of Magic, 8/10
  18. I Want It All, 9/10
  19. Bohemian Rhapsody, 9/10
  20. The Show Must Go On, 9/10
  21. All Right Now, 8/10
  22. We Will Rock You, 9/10
  23. We Are The Champions, 10/10
Snittbetyg: 7,9 av 10. Totalbetyg: 7 av 10. Jag var nog inte objektiv då heller. Ur retrospektiv synpunkt är nog betygen generellt för 1-2 snäpp för höga i de flesta fallen. Särskilt nu när jag har den nya konserten att leva på.

Topp 10: Mina egentliga Queen-favoriter

Fördelen med att jag har registrerat allt jag lyssnat på via dator och mobil sedan nio år tillbaka, är... att... jag... har registrerat allt jag har lyssnat på via dator och mobil sedan nio år tillbaka. Om en gillar statistik (vilket varje illasinnad kunskapsrelativist väl rimligtvis gör?) så är det en veritabel guldgruva. Här är till exempel de 10 Queen-låtar som jag lyssnat mest på under dessa år, och som således rimligtvis är deras 10 bästa. Enligt undertecknad.
  1. Bohemian rhapsody - 110 lyssningar
  2. Somebody to love - 102 lyssningar
  3. Crazy little thing called love - 99 lyssningar
  4. We will rock you - 95 lyssningar
  5. I want to break free - 87 lyssningar
  6. Don't stop me now - 86 lyssningar
  7. I want it all - 81 lyssningar
  8. The show must go on - 81 lyssningr
  9. A kind of magic - 80 lyssningar
  10. Keep yourself alive - 80 lyssningar
 
 
Det mest chockerande här (tycker jag) är att jag uppenbarligen bara lyssnar på Bohemian rhapsody en gång i månaden(!). Men då ska musikgudarna veta att jag även lyssnat på den remastrade versionen från 2011 (36 gånger) och live-versionen från Wembley 1986 (21 gånger), att last.fm inte registrerar när jag lyssnar på musik via tv:n, samt att jag har tittat på musikvideon x antal gånger också (uppskattningsvis ~50 gånger, oklart om jag ska räkna Mupparnas version också (uppskattningsvis 80 gånger)), så siffran är missvisande låg här. Har även lite svårt att se hur de generellt låga siffrorna går ihop med att jag lyssnar på i snitt ~2,5 Queen-låtar dagligen (soloprojekt ej inräknade).
 
En annan reflektion är att listan känns lite substanslös och klinisk. Den fångar liksom inte riktigt Queens storhet och bredd på ett tillfredsställande sätt. Det är samma känsla som när jag sätter igång Guns N Roses Greatest Hits-skiva i bilen. Lite: Visst fan var de mer så här...?, blandat med en mer eller mindre inbillad känsla av obetydlighet. Typ som att stirra upp mot Vintergatan genom ett teleskop en krispig höstkväll, och samtidigt citera Stefan och Krister; Ögonblicket hade kunnat vara större.

15 år!

Grattis på 15-årsdagen, Moulin Rouge!
Det är sant, jag dubbelkollade datumet.
 
[insert standardkommentar om hur fort tiden går och bla bla blaa]
 
 

Då som nu för alltid // Refränger som livskamrater

Har hunnit lyssna igenom Kents nya/sista skiva sju gånger nu, och slås främst av hur sjukt jävla onödigt det är att de lägger av. De låter precis lika bra som alltid. Brukligt hade varit om de haft mage att bli lite kassa innan de la av, det hade dövat min ångest en aning. (Till och med Queen hade svackor liksom).
 
Håller nya skivan som bättre än Tillbaka till samtiden, Jag är inte rädd för mörkret och Kent men sämre än Vapen & ammunition och Röd. Där nånstans hamnar den, kanske i dött lopp med Du & jag döden. Med reservation för att det är förbaskat svårt att rangordna ett gäng skivor som ligger kring 4-5 av 5 i betyg allihop. Lätt antiklimax då jag hade omänskligt höga förväntningar på att sista spåret skulle vara en ny 747 eller Mannen i den vita hatten, men skivan är överlag väldigt bra. Väldigt bra.
 
Spåren Andromeda, Vi är inte längre där, Förlåtelsen och Gigi sticker ut ur mängden som blivande klassiker i min bok. Viss risk för att jag är överdrivet känslosam i min bedömning pga att detta var sista gången jag hade förmånen att kunna lyssna igenom en ny Kentskiva. Har alltid (obs; generalisering) försökt förneka för mig själv att jag är ett Kentfan. Lite oklart varför egentligen. Kanske för att de alltid (obs; ny generalisering) väl har ansetts vara ganska mycket pop för att vara rock. Alla känslor som rörts upp sen de offentliggjorde att de skulle lägga ner för ett par månader sen ställer dock min kärlek bortom all tvivel. Hur gärna jag än vill, kan jag inte lura mitt hjärta (citat från skivan i fråga, anm.).
 
Får väl se det som att jag mognat med åren, precis som Kent. Blivit lite mer välpolerad, med färre anledningar att hymla med känslorna. Har väldigt svårt att se vilka som skulle kunna konkurrera med Kent om titeln viktigaste svenska band under min livstid. Musik kan förflytta en tillbaka i tiden, och aldrig är det mer sant än i fallet med Kent. Jag är precis där igen. På torget i Skellefteå, logementet i Boden, köksgolvet i Råcksta, och just nu på ett hotellrum i Örebro. Refränger som livskamrater.
 
Jag är inte längre där, men jag är nån annanstans.
 
 
 
 
 
 
Betyg: 4/5. Ett närgånget avsked. Avlägset de ylande indiegitarrer jag förälskade mig i en gång i tiden, och mer en vidareutveckling av den patenterade synthrock som dominerat från Tillbaka till samtiden och framåt.
 
Fundering 1: Varför är inte Egoist med på skivan?
Fundering 2: Varför fick jag inte höra mer av det bombastiska soundet från trailern på skivan? Gav mersmak!

Som en val, eventuellt genom kosmos men det är rimligtvis mig helt egalt

Jag överlevde förresten halsinfektionen så ni kan sluta putsa på griftetalen, men det krävdes en antibiotikakur till det. Stora, turkosa rackare till kapslar. Alltid kul när de gör läkemedel samma färg som godis, känns lämpligt. Bröt av snyggt mot färgen på sovrumstaket gjorde de också. Spenderat dagen strandad i Örebro. Skulle haft föreläsningar på universitetet, men ibland blir det ju inte riktigt som en tänkt sig. Dock att stängningen ledde till att de tvingades möblera om i schemat inför imorgon, och resultatet blev faktiskt bättre än tidigare. Så, lugn dag med självstudier på hotellet och bättre schema till imorgon. Känner ändå som att livet inte är så himla illa just nu. Men det kanske är det engelska frukostteet som pratar. Här får ni tre bra covers på The Beatles fantastiska Across the Universe, som avrundning på en lugn måndag. (Precis som om jag kommer hinna blogga mer innan februari. // ...som avrundning på en frisk och snöfylld månad. Så.)
 
 



 
 

Topp 10: Garbage

Alltså, vad gör Garbage för sorts musik egentligen? Smygelektronisk alternativrock/powerpop, typ som ett grungigare Republica? Eller är det Republica som är ett synthpoppigare Garbage? Hursomhelst, här är deras 10 bästa låtar. Även här som Spotify-lista.
  1. Push it
  2. Only happy when it rains
  3. When I grow up
  4. I think I'm paranoid
  5. Cherry lips (go baby go)
  6. Vow
  7. Special
  8. Stupid girl
  9. Milk
  10. Not your kind of people
Bubblare:
  • Supervixen
  • Queer
  • Shut your mouth
 
 

Det gamla mörkrets hjärteslag, som väntar ingen morgondag.

 
 
 
Som fruktar ingen morgondag. 
 
(Kontrasten mellan att citera Boye och länka till ett humorklipp utan vidare substans är ärligt talat fantastisk. Som att utan skam försöka passera dadaism som impressionism. Känner att jag behöver påtala det för er, så att detta inte bara blir ännu ett "pärlor åt svin"-debacle i raden).

pushing down on me // people on streets


 
 
 

20,236 minuter


Det här är ungefär 6% av min vakna tid under året, fast då är inte allt lyssnande via radio, skivor, YouTube och andra människors Spotify inräknat. Räkna med minst 4-5% till. Känns ändå som att jag kan bättre. Årets nyårslöfte är med andra ord att lyssna på mer musik.





10 versioner av Bohemian Rhapsody

10 versioner av Bohemian Rhapsody. För att... varför inte. Med reservation för att det egentligen borde vara lönlöst att försöka förbättra perfektion.
 
1. Elton John och Axl Rose


2. Mupparna


3. Porkka Playboys


4. Glee


5. Panic! At The Disco


6. The Braids


7. Den där onyktra mannen i baksätet på en polisbil


8. Wayne's World


9. Publiken på en Green Day-konsert förra sommaren


10. Rick Miller med sina 25 imitationer



Andra bloggar om: queen, musik

Snabbrecension: Queen Forever

Självklart kan jag inte recensera en Queen-skiva på ett objektivt vis.
Men när hindrade det mig senast?
 
 
 
En gör nog klokt i att inte betrakta denna skiva som en nytt studioalbum. Det är det nämligen inte. Däremot så gör sig Queen Forever perfekt som motpol till samlingen Queen Rocks från -97. Konceptet är nämligen i det närmaste identiskt, fast typ tvärtom.
 
Där Rocks var en kompilation av den tyngre delen av Queens repertoar, utblandat med en nytagning av en äldre låt (en rockigare förbättring av I can't live with you), nån enstaka märklig låt som inte alls hör hemma på skivan (tänker på Put out the fire här. Vad i helvete?) samt en helt ny låt (No-one but you (Only the good die young), fantastisk låt), så är Forever istället en samling av Queens ballader. Än en gång med en ny låt, än en gång med en nytagning av en äldre låt (en avskalad balladversion av Love kills, har inte bestämt mig för om det är en förbättring ännu), och så nån malplacerad låt som inte riktigt borde fått vara med och leka (utgåvan med bara en skiva avslutas av nån anledning med Crazy little thing called love, och deluxe-utgåvan med två skivor innehåller utöver det även The miracle. Bra låtar förstås, men de passar illa in bland övriga urvalet).
 
En skillnad är dock att Forever även innehåller en tidigare outgiven duett med Michael Jackson, som det var väldigt spännande för mig att äntligen få höra även om den kändes lite hopklippt på sina ställen. Samlingens bästa stund är annars uppgrävda Let me in your heart again som blev över från The Works från -84, en bombastisk piano- och gitarr-orienterad powerballad som jag kört på repeat på väg till jobbet i ett par veckor nu. Verkligen Queen från sin bästa sida, märklig prioritering att den skrotades när det begav sig. Saknar dock nån enstaka ballad-favorit. De hade t. ex. gott kunnat slänga in Doing alright, Father to son, Teo torriatte (Let us cling together) eller She makes me (stomtrooper in stilettos), eller för all del omarbetat In my defence från Freddies solokatalog en smula.
 
Jag gör med andra ord anspråk på att ha kunnat slänga ihop en samling Queen-ballader själv som fått högre betyg (åtminstone av mig, anm.).
 
 
 
 
 
Betyg: 4 av 5
Detta är ingen "greatest hits"-skiva, utan visar nog mer upp bandets bredd och utveckling. Således inget köp för den oinsatte - där finns ju redan riktiga Greatest hits (I, II och III), och kanske inte heller för den som vill fördjupa sig - där finns redan de tre fantastiska Deep Cuts-samlingarna från 2011. En del låtar på skivan har mixats om så pass diskret att skillnaden nog är ohörbar för andra än totala Queen-nördar (*vinkar stolt*), medan en del fått behålla sin mixning från 2011 års nyutgåvor av de äldre studioalbumen inför 40-årsjubileumet. Således ett måste åtminstone för hardcore-fanatikern. Eller bara för musikälskaren.
 
Andra bloggar om: queen, musik, recensioner, michael jackson

Let me in your heart again

Hallå, nya Queenlåten har visst en officiell video också! Vad då "vilken nya Queenlåt?". Skivan släpptes för fyra dagar sedan och står i min skivsamling sedan tre dagar tillbaka, skärp dig!
 
 



Andra bloggar om: Queen

Topp 10: Låtar att sjunga i duschen

Den här listan gick nästan för snabbt och enkelt att slänga ihop. Känslan nu är att jag måste ha missat något uppenbart.
 
  1. The music of the night (Phantom of the Opera)
  2. I want to break free - Queen
  3. Common people - Pulp
  4. Good morning Baltimore (Hairspray)
  5. Total eclipse of the heart - Bonnie Tyler
  6. Uptown girl - Billy Joel
  7. Guldet blev till sand (Kristina från Duvemåla)
  8. I feel pretty (West Side Story)
  9. Father of a son - The Ark
  10. Dream lover - Bobby Darin
Bubblare:
 
 
 
Andra bloggar om: musik, listor, topplistor, topp 10

Din vecka med Queen / These are the days of our lives

Två Queen-låtar per dag, egentligen helt oumbärligt för att ta sig igenom vilken arbetsvecka som helst. Keep yourself alive
 
Måndag: It's a hard life / I'm going slightly mad 
Tisdag: Now I'm here / Flash's theme 
Onsdag: Headlong / Dead on time 
Torsdag: Under pressure / The show must go on 
Fredag: I want to break free / Save me 
Lördag: Don't stop me now / It's a beautiful day 
Söndag: Lazing on a Sunday afternoon / Drowse 
 
 
 
Andra bloggar om: Queen, musik, listor

Tidigare inlägg