Farliga Landskrona - Del 10
Vad är trygghet egentligen? Vad betyder trygghet för människor? Vad krävs för att en människa ska känna sig trygg? Eller: Vad krävs för att en människa ska känna sig otrygg?
Vad betyder det flitiga användandet av ordet trygghet för den politiska debatten? Vilka har mest att vinna på att få människor att känna sig så otrygga som möjligt? Varför är vi i Sverige så extremt besatta av trygghet? Varför förknippas ofta det som är främmande för oss med minskad trygghetskänsla (Eller: När i livet övergår barndomens nyfikna inställning till det okända till förakt och avståndstagande)?
Detta är inget lätt ämne att bena ut, och man kan önska att människor tog sig mer tid till att tänka igenom hur trygga/otrygga de verkligen är före de sväljer allt som vissa politiker säger och går ut och missnöjesröstar på vissa partier som har en mycket negativt inställning till dessa främmande element i vårt samhälle, och gärna vill beskylla dessa för sådant som egentligen (exempelvis) varvskrisen rår för. (Lite som i Tyskland på 30- och 40-talet, när man (lite mer uttryckligen) beskyllde och förföljde de inslag i befolkningsfloran som stack ut för mycket; judar, homosexuella, funktionshindrade, romer etc).
Men förra valet var unikt i det avseende att samtliga partier gick ut med propaganda som gjorde gällande att Landskrona var en mycket otrygg plats, som (givetvis) endast deras parti hade möjlighet att förvandla till en plats där väljarnas barn kunde växa upp i trygghet. Detta är givetvis ett väldigt kraftfullt argument, då det träffar en öm punkt på ett djupt personligt plan för de flesta människor. Man slår in en kil rätt in i det egna hemmet, så att säga.
George W Bush, USA:s 43:e president, använder sig av detta argument väldigt ofta, inte minst för att skapa opinion för kriget mot terrorismen. Även i samband med att man vill genomföra inskränkningar i den personliga integriteten (det är här denna utsvävning får en ännu tydligare anknytning till Sverige i allmänhet och Landskrona i synnerhet om ni är uppmärksamma), såsom ökad avlyssning och övervakning.
Endast med otrygghetsargumentens hjälp hade sådana förändringar kunnat genomföras. Människor som känner sig otrygga är positiva till att ge upp delar av sitt privatliv, medan dom av oss som utsätts för exakt samma verklighet som dessa människor, och som ändå känner oss fullständigt trygga, bara känner maktlöshet.
Och tolka nu inte detta som att jag tycker att alla som röstat på dessa främlingsfientligt inställda partier är idioter. Så är det självklart inte. Det är inte lätt att sålla bland informationen och komma fram till sanningen, särskilt som alla partierna i senaste valet (i samklang med media) valde att kraftigt överdriva kopplingen mellan Landskrona och Den Stora Otryggheten.
Och märkligt nog så fick de hålla på att smutskasta staden nästintill helt oemotsagda, utan att människor gick och bildade sig en egen uppfattning. Hur kan de landskronabor som sitter inne i sina lägenheter och trycker i sin otrygghet veta hur det är ute på stan efter mörkrets inbrott? Genom att läsa tidningen, får man anta...
För att börja besvara frågorna (fast nu ser jag ju att jag redan besvarat frågorna om vad otrygghet betyder för den politiska debatten (mycket), och vilka som tjänar mest på människors otrygghet (massmedia och politiska partier med en tydlig grupp människor att skylla alla problem på), så måste vi först slå fast vad som menas med ordet Trygghet. För att få en så objektiv formulering som möjligt så konsulteras min ordbok:
trygg utom fara, skyddad; säker, pålitlig; lugn, förtröstansfull; obekymrad, ombonad || -t; -are trygga göra trygg, skydda; säkerställa: t. tillgången på olja; t.. sig till söka trygghet hos, ty sig till || -de trygghet det att vara trygg || -en
Anledningen till att jag valde att ta upp det här ämnet just idag är för övrigt att Landskrona Posten genomfört en enkät på stan, i syfte att ta reda på hur trygga invånarna känner sig, nu efter att deras sammanställning visat på en kraftig minskning av gängbrottsligheten. Många har svarat att de faktiskt inte alls känner sig otrygga, något som både gladde och överraskade mig, då jag fortfarande står fast vid att staden fortfarande är helt stendöd och folktom efter mörkrets inbrott.
Någon enstaka klarsynt enkätbesvarare sa till och med något som är så uppenbart och ändå så svårt för människor (i synnerhet svenskar) att ta till sig: "Jag är medveten om riskerna, men de finns överallt".
Vad krävs då för att en människa ska känna sig otrygg? Det måste vara något som är väldigt individuellt, som är väldigt empiriskt präglat, då två människor utsatta för samma samhälle och samhällsklimat upplever det helt olika. Jag tror att en stor del av otryggheten bottnar i att vi är så fokuserade på att allting ska vara så säkert och tryggt. Definierar någon en viss sak som något hotfullt, så blir folk givetvis rädda.
Tänk bara på alla larmrapporter om akrylamid i chips som lamslog chipsätare och chipsindustri i hela landet 2004. Hur många var fortfarande rädda för att äta chips ett halvår efter att massmedia slutat sprida hysterin? Uppmärksammas det att det är farligt att cykla utan hjälm så kommer vi att bli rädda för att cykla. Många skulle till och med avstå helt från att ta cykeln till jobbet. (Obs: Lämplig liknelse för Landskrona).
Då vi utsätts för olika larm hela tiden så slutar vi lyssna till vårt sunda förnuft, och vi känner oss allt otryggare. Detta snappar politiker upp, och agerar sedan för att hjälpa oss med att minimera vår otrygghet. Väl menat kanske, men det är på så sätt som paniken hålls vid liv. Och faktum är att det är barnsligt simpelt att kontrollera rädda människor. Adolf Hitler använde sig av det faktumet, George W Bush använder det, Mikael Odenberg anspelar på det i FRA-debatten, Sverigedemokraterna vinner röster med hjälp av det, kalla kriget existerade enbart med hjälp av den principen. Listan på exempel kan göras lång.
För att citera David Eberhard, vars bok I trygghetsnarkomanernas land - Sverige och det nationella paniksyndromet jag varmt kan rekommendera till samtliga landskronabor:
"(...) för att inte hamna i ett trygghetsslaveri måste vi alla tänka oss noga för. Varje gång man ställs inför något nytt dekret som uppmanar oss till försiktighet, om det så gäller våra barn, vårt jobb eller något vi håller på med på fritiden, så måste vi ifrågasätta. Det bästa sättet att stoppa paniken är att ifrågasätta den. [...] Det är nämligen inte tryggheten som är det viktiga. Det är kärlek, värme, mat och mening. Så ifrågasätt paniken. Det är en grudförutsättning för att stoppa den".
Eller ett annat citat, som gör sig bättre som slutkläm på det här inlägget: "Det är farligt att leva, men om man undviker allt kan man lika gärna vara död". Väl skrivet, nu ska jag till affären för att köpa O'boy och fiskbullar. Hoppas jag överlever, solen är ju trots allt i skrivandets stund på väg ner över Landskrona; otrygghetens självutnämnda mittpunkt.
Hej på dig! hittade visst hit till din blogg, viste inte att du va så...hmm.... politisk eller hur man nu ska uttrycka det :O ... säger till när jag återhämtat mig från "chocken" tills dess, ha det fiiiint! kram