På tal om det förra inlägget, vore det inte kul om det nu uppdagades att undertecknad faktiskt är Mat-Tina? Jag menar, de flesta av er har ju ingen jävla aning om vem fan jag är. Jag skulle kunna vara precis vem som helst. Mannen som står framför dig i kön till bankomaten och stinker sprit klockan elva på förmiddagen. Tanten på första raden på Allsång på Skansen med huvudet på sned och tindrande ögon. Den sölige vikarien som tar betalt av dig i kassan på Lidl. Den okände grannen som aldrig städar efter sig i tvättstugan (och som du misstänker knycker dina underkläder). Eller Mat-Tina, som av någon anledning långt (lååångt) bortom ditt förstånd sitter och låtsas vara en norrländsk, manlig röntgensjuksköterskestuderande med (viss) fallenhet för sarkasm. Som nu bara nämner sig själv lite nonchalant i förbifarten, för hon tänker att det kanske vore misstänksamt om hon inte skrev om sig själv förr eller senare.
Levande charader
Fast hade jag varit Mat-Tina så hade nog min middag bestått av något godare än "Det som råkade finnas i kylen upphackat i småbitar och wokat tillsammans med kokosmjölk, med lite överkokt ris till".
Trilogin om Mat-Tina:
Andra bloggar om: Mat-Tina, Tina Nordström, anonymitet, identitet, sarkasm, humor, trilogi
Jag städar för övrigt alltid efter mig i tvättstugan. Död åt de som inte gör det.
Kommentarer:
Kommentera här:
jättegott! tentavecka på g eller hur? många inlägg blir det...
det uppskattas åtminstone av oss andra i kocklandslaget