xrob

Många nyheter har på sista tiden handlat om kränkningar av olika slag, och med det som bakgrund så har jag ägnat det ämnet en del tankeverksamhet. Och jag måste bara fråga (svara gärna): Är människor så verkligen så känsliga (som man får intryck av i artiklarna längst ner i det här inlägget)?

Är det jag som missat någon fundamental del av vad det innebär att vara människa bland människor? Jag anser mig vara immun mot förolämpningar (tills dess att motsatsen är bevisad, givetvis), och har alltid ansett att det enda som kan kränka mig är det som jag tillåter att det har en kränkande inverkan på mig.

Och angående debatten om språkförbudet på GA-skolan här i stan. Rektor Patrik Helgesson säger i en artikel i DN att detta förbud införs för att ingen ska tro att någon säger något kränkande på ett språk som man inte förstår.

Min självklara fråga är då: Hur kan man bli kränkt av något som man inte ens förstår? Människor tar till ologiska (kanske till och med... kränkande?) ytterligheter i tappra försök att uppnå nån form av politiskt korrekt ideal som åtminstone jag inte ser poängen i att eftersträva.

Nej, vad människor behöver är lite tjockare hud på näsan, inte fler förbud. Klimatet människor emellan har blivit hårdare, och språket är en biprodukt, inte huvudproblemet. Att attackera språket är som att rikta en brandsläckare mot toppen av flammorna istället för mot flammbasen - det är synnerligen ineffektivt och den enda skillnaden är att man förutom elden nu har en massa kladd att städa upp också.

Artiklar med anknytning till kränkningar som jag kommenterat i tidigare inlägg:

Artikel: Fuck? Nej tack! (Aftonbladet)
Bloggsvar: Tourettes syndrom förbjuds i Ljusdal?

Artikel: Skola förbjuder utländska språk (Aftonbladet)
Bloggsvar: Farliga Landskrona - Del 3

Artikel: Det har aldrig varit viktigt att könsbestämma lakritsfiguren (E24)
Bloggsvar: Pojke eller flicka? Eller lakrits?