Känslan av kött som ruttnar

Om skräckens förmåga att ständigt byta skepnad
 
Hade stor behållning av att läsa Fredrik Strages text om de trender som kan utrönas i vad vi anser skrämmande, och hur det speglar olika delar av vår samtid. Jag tänker själv nämligen i dessa banor mest hela tiden, ända sedan jag läste en distanskurs i just skräckfiktion för tre år sedan. Skräck som genre är lite komplicerad, då den till skillnad från t. ex. science fiction eller action inte bara är en litterär inriktning utan även en känsla. Den kan vara både blodig och lemlästande samtidigt som den kan vara djuptgående psykologisk, på ett plan som gör att de flesta av oss inte ens begriper varför den lyckas beröra och träffa oss så djupt mellan varven.
 
Men så hajar jag till, nån timme efter jag lagt texten bakom mig. Min reaktionsförmåga har varit bättre, jag vet. "I den nya Dracula-filmen är mörkrets prins en vanlig actionhjälte och tv-succén 'The walking dead' har sedan flera säsonger reducerat de levande döda till en kuliss för den mänskliga ondskan, som är tusenfalt värre", skriver han. Jag såg den nya Dracula-filmen (Dracula untold, anm.) på bio igår och kan bara hålla med; även om det var intressant att se en lite udda tolkning av mytologin som tog avstamp i kärlek och pliktkänsla, så landade den mest i effekter och action i slutändan.
 
Betyg 2,5 av 5.
 
Men det var nog det där om zombies som tog skruv i huvudet till slut. Jag älskar ju som bekant mina zombier. För ärligt, hej och hå, i varenda zombiefilm som någonsin betytt något så har zombierna i sig inte varit det väsentliga utan bara ett effektivt medel för att förmedla samhällskritik, och Walking Dead passar perfekt in i den kanon som startade med Romeros Dawn of the dead (1978).
 
Så nej, zombier har faktiskt alltid (obs; viss generalisering) varit en kuliss, är väl vad jag vill ha sagt. 
 
 
 
 
 
 
Relaterad (och rekommenderad) läsning:
 
Phillips, K.R. (2005). Projected Fears: Horror Films and American Culture. Westport: Greenwood Press.
Finns på Adlibris, t. ex.
 
 
Passande filmval:
 
Soderbergh, S. (2011). Contagion [film]. USA: Warner Bros.
Lika obehaglig idag som när den kom, byt bara ut den kollektiva rädsla för H1N1 som rådde då mot densamma som finns för ebola idag.

Kommentera här: