xrob

Varför man ska vara med i facket? Jag får den frågan då och då (som förtroendevald, anm.) av potentiella medlemmar, och brukar rabbla de vanligaste anledningarna till att folk är med (rådgivning och stöd, att någon som är insatt i lagar och avtal kan föra din talan gentemot din chef (och högre upp i organisationen), hur svenska arbetsmarknadsmodellen ser ut med kollektivavtal osv och att en tillräckligt stor andel i en sektor måste vara organiserade för att man ska ha rätt att teckna ett sådant, att övertidsersättningar och extra semesterveckor osv inte är lagstadgade saker utan grunkor som förhandlats fram, inkomstförsäkringen, stipendier och resebidrag, fler medlemmar = starkare påverkan på arbetsgivaren, juridiskt stöd om man blir anmäld eller begår misstag i tjänsten, löneförhandlingshjälp, att facket är en bra informationskanal om vad som händer i ens landsting, osv). Jag blir snabbt en långrandig jävel, helt enkelt.

 

Jag brukar också dra en metafor där jag jämför ett medlemsskap i facket med att vaccinera sig mot influensan. Om bara tillräckligt många gör det så bryter inte en epidemi ut. Men nu kom jag på en ännu bättre som jag ska dra nästa gång. Den går ut på att vi medlemmar är som bönderna i schack; starka och effektiva om vi håller ihop (läs: kör med bondeöar), och betydligt värdelösare på egen hand. Kan ju dra det ännu längre och börja prata fribondar på damflygeln (karriärister), rockader (omorganisationer) och springargafflar (samverkade prioriteringar), men där nånstans känner jag på mig att jag skulle börja tappa folk.

 

Jag brukar tappa folk.

 

 

 

Nog för att jag är av åsikten att det är de som tappar mig.

Obs att denna metafor ej nödvändigtvis var nördig, men definitivt kvasiintellektuell.

 

Andra bloggar om: vården, vårdförbundet