xrob

Alternativ titel: Tillbaka som operatör vid landstingsmaskinens aldrig avstannande löpande band av människor i behov av min hjälp och kompetens. Det är lite snurrigt ännu. Kommer in i en avdelning mitt uppe i en omfattande omorganisation, där en enhetschef plötsligt blivit fyra. Alla chefer på den nivån inom regionen ska nämligen ha ungefär lika många medarbetare under sig, och min förra chef hade alldeles för många. Likriktning är den senaste trenden, och jag hoppas att det inte sker pga att politiker vill (1) göra oss mer utbytbara, eller (2) driva ut alla kreativa personer ur organisationen. Nej. Jag är sannolikt cynisk när jag skriver så. Det är ganska rörigt, alla rådfrågar alla innan saker rör lite på sig, och egentligen är det ganska härligt alltihop. För vi är ändå i den här röran tillsammans, jag och mina fina kollegor. Det är få förunnat att vara omgiven av så starka, drivna kvinnor dagarna i ända. Så till mitt återinträde. Arbetsuppgifter som jag innan pappaledigheten kunde utföra på autopilot, samtidigt som jag sippade på en kopp te, och svarade på ett fackligt mail, och skissade på en ny metodbeskrivning för nån DT-undersökning nånstans i bakhuvudet, kräver nu mitt fulla och odelade fokus. Nygammal på jobbet. Rutiner har ändrat sig, policys tillkommit, väggar målats om. Detaljer som gör att jag inte riktigt känner mig bekväm ännu, det är lite som att ta på sig ett par stela, nya jeans som nog sitter lite för tight över låren. Jag behöver gå in dem (eller duscha med dem men då funkar inte liknelsen längre, så skit i duschen (skit aldrig i en dusch, det finns toaletter för sånt. Uppför dig)). Men när jag igår satte mig ner och tryckte på knappen som bestrålade min första patient på >5 månader så insåg jag vilken abstinens jag trots allt haft. Och det var länge sedan som jag varit så glad över att få koppla om en tryckspruta. Jag försöker nu intala mig själv att jag nog kan hitta tillbaka till den där människan som brukade trivas på sitt jobb, och inte bara längtar sig hem till sin son hela dagarna. Dag två (dvs idag) bestod av ett heldagsmöte om nya visningsprotokollsmallar i vårt PACS. Två koncept som "möte" och "hela dagen" borde aldrig få korsbefruktas, i alla fall inte så här tidigt efter min återkomst. Helt tom i huvudet redan vid lunch. Nya tag imorgon, god natt.

 

 

Andra bloggar om: röntgen