Go Britney!
Och sen har vi det här med ordet chock igen. Men det känns som om jag haft den diskussionen förr. Jag blir i alla fall inte chockad av att någon har rakat av sig håret. Och hamnar man i chocktillstånd på grund av en sån sak så har man problem som man snarast bör ta itu med.
Och Melodifestivalen sen. Måns låt andades Iglesias-komplex, MissMatch var nån blek Garbage-kopia som jag inte förstod poängen med, Magnus Carlsson hördes inte för kören, Sheida var det vanliga etnodiscohelvetet som plågat finalen i flera år nu, Nanne gjorde en cover (alternativt en parodi) på sig själv och resten missade jag. Sebastian var säkert duktig.
Sen så har vi (vi är då jag och min söta sambo) varit i Helsingør idag. Vi hoppar in mitt i handlingen, och sen lite hit och dit, i sann Tarantino-stil. Vi sitter på färjan, har just lämnat Helsingborg på väg mot landet där det finns minst en vinbutik i varje kvarter, och där Knatte, Fnatte och Tjatte heter Rip, Rap og Rup.
En röst i högtalarna börjar tala, och det är exakt samma känsla som Arthur Dent fick ombord på vogonernas skepp innan har fick en babelfisk i örat. Två bord bort sitter min röntgenlärare. Hon ser mig inte. Jag äter en renklämma från polarbröd.
Jag hittar snabbt två Queen-bootlegs i en skivbutik. Pretty fucking neat. Och den trevlige mannen som jobbade i butiken tipsade om ett band som hette Jellyfish, som släppte ett par skivor i början på 90-talet. Dom är skitbra, en korsning mellan Beatles flummiga period, Beach Boys och Queen.
Och sen höll vi hand och pussades litegrann. Och shoppade loss lite. Som det sig bör då man är i Danmark.
Jag tror att jag gillar den här lite schizofrena berättarstilen. Det här inlägget handlar ju inte dirket om just någonting alls. Bara att Britney passar i kort hår, och att Schlagerdeltävlingen var ett slöseri med min och många andras tid. Och att Danmark is starting to grow on me. Och sen så tycker jag att mitt förra inlägg var mycket bättre.
Ja, det är fejk.. Men visst var den snygg? :)