Vissa skivor lämnar en allt annat än oberörd. Dom sätter så pass djupa spår att de förändrar riktningen för ens liv. Jag har, efter ~20 minuters funderande, lyckats lista de 5 skivor som betytt mest för mig genom åren. Än så länge, bör tilläggas. Men då det mest släpps skräp nuförtiden så misstänker jag att den kommer att stå sig ett bra tag.
Plats 5: Up - R.E.M (1998). Elektroniskt influerad, lagom melakolisk och klockren från första till sista ton. Och äntligen fick R.E.M:s flummiga musik ackompanjeras av (minst) lika flummiga texter. Den släpptes då det (enligt undertecknad) inte kommit någon bra musik sedan Soundgarden släppte Superunknown -94. Jag hade inte mycket till övers för musik vid det här laget, och impulsköpte den till min dåvarande flickvän i julklapp i brist på fantasi. Den var startskottet för en ny era av tilltro till nutida musik, och efter vi gått skilda vägar så var detta den första skivan jag köpte, fast denna gång till mig själv.
Plats 4: Use Your Illusion I & II - Guns N Roses (1991). Ett av dom bästa rockalbumen någonsin (eller två, om man nu ska vara petig). Var väldigt populär bland mina kompisar när GnR var som störst när vi gick i låg- och mellanstadiet, och den föll mig i smaken perfekt, med sina tydliga influenser av blues, klassisk musik och country. Detta var ju givetvis inget jag begrep mig på då, men nu i efterhand så har jag klurat ut hur det kunde komma sig att denna skiva hade så stor dragningskraft på mig. Och att Slash kan spela gitarr som en Gud var definitivt ingen nackdel.
Plats 3: Skull and Bones - Cypress Hill (2000). Detta är den enda vettiga hip hop-skivan som gjorts. Någonsin. Och den har en självklar plats på min topp 5-lista, då den helt på egen hand fått mig att bli mer öppen inför andra musikstilar (än rock). Nuförtiden ger jag all musik en chans, och dömer inget förrän jag lyssnat igenom det ordentligt, då denna skiva bevisat att det kan existera guldkorn även i de sämsta av musikstilar. Sen kan det ha underlättat lite att skiva två (det är en dubbel-CD) är väldigt rockinfluerad.
Plats 2: A Night at the Opera - Queen (1975). Inte bara ett av de bästa rockalbumen någonsin, utan antagligen det bästa, med sin självklara höjdpunkt i min absoluta favoritlåt - Bohemian Rhapsody. Någon måste ha sålt sin själ till Djävulen för att den ska besitta en sån total känsla av perfektion som den gör. Jag minns exakt var jag befann mig när jag hörde den för första gången. Det var en världsomvälvande upplevelse. Den fick mig att bli en smått besatt Queen-fanatiker, något som jag varit sen dess. Så för att sammanfatta det hela: Den bästa skivan någonsin, med den bästa låten någonsin, av den bästa gruppen någonsin.
Men den ligger ändå inte på förstaplatsen, då jag inte rankar de 5 bästa skivorna, utan de 5 skivor som haft störst inflytande på mitt liv.
Plats 1: Metallica - Metallica (1991). A.k.a "den svarta skivan". Det var den här skivan som var startskottet på exakt allting. Det var i och med upptäckten av den här skivan i början av lågstadiet som jag blev medveten om att det existerade musik utanför det radioskvalande vakuum som var Ace of Base och Roxette. Det här är grunden till hela min musiksmak så som det ser ut idag. Den här skivan är så jävla bra att den nästintill tog död på hela trash metal-genren. Den har fortfarande inte återhämtat sig fullt ut.
Jag får rysningar när jag föreställer mig hur mitt liv skulle ha sett ut om det inte vore för dessa 5 skivor. (Och det är nu som dom som känner sig manade skriver sina egna listor).
Kommentarer:
Kommentera här:
jag älskar UP, och alla r.e.m andra skivor också :)