Så var man på väg igen
Det har varit en brokigare väg hit i år än förra gången. Då hade jag covid i september och så ett break i träningen då lillkillen föddes i december, annars kunde jag som bara köra på.
Den här säsongen... Först bihåleinflammation i fem veckor, följt av kristallsjuka i fem veckor till. Förkyld i oktober, influensa i januari, förkyld i februari. Influensan kickade igång nån form av IBS-skov också som aldrig verkade vilja ta slut. Ingen vidare kontinuitet i just nånting alls. Men, jag har åkt några mil mer på snö i år än förra gången.
Och jag är starkare.
Och erfarnare.
Och, precis som förra gången: Dör jag i spåret, se till att begrava mig med pjäxorna på.