xrob

Fredag, två dagar kvar. Vet väl inte om att sitta på en buss i 11 timmar är den Ultimata Uppladdningen™, men likväl ett nödvändigt ont. Bra mat både på vägen ner och på hotellet sen när vi väl var framme. Lite udda att dela hotellrum med någon man inte känner, men alla här är ju skidintresserade så det funkar. Det är bara att prata väder och valla. Gick ner till målområdet för att sträcka på benen lite på kvällen, rätt häftigt att se "I fäders spår"-portalen på riktigt. Hejade på de som kom i mål från Nattvasan 30 samtidigt och förhörde mig lite om föret. Lyckades sova hyfsat ändå. 

 

Lördag, en dag kvar. Inte så mycket att göra idag annat än att äta stadigt, hämta ut nummerlapp, shoppa loss på mässan, våndas, och stå och glo på proffsen när de vallar. Huvudvärk, antagligen pga anspänningar och att jag drack för dåligt igår. Brukar iofs dricka dålig när jag reser. Fortsatt snålblåst, prognosen imorgon är skiftande vind från N/NV och några enstaka minusgrader. Låter lovande ändå. Bussen lämnar hotellet 04:15 imorgon bitti, så siktar på en tidig kväll. Missar med andra ord melodifestivalen ikväll, då det går alldeles för sent. 

 

Det bästa med att vara här, och omgiven av andra skidgalningar, är att man för en gångs skull är omgiven av andra skidgalningar. Hemmavid är det hopplöst att försöka prata rillningsmönster och varmsickling med folk. Här? "Jaså vindkalsonger, jadå jag har med mig tre par själv, lämnar aldrig hemmet utan". Det här är mitt folk. 

 

Söndag, dagen V. Upp 02:45, frukost. Gröt, mackor, ägg och apelsinjuice. Svårt tvinga i sig innan magen vaknat, men vad göra? Bussen går om en halvtimme nu. Underställ: På! 

 

Morgonen gick annars mest ut på att stå i kö. Först för att bussen skulle komma fram i trafikkaoset, sen för att placera ut skidorna, sen för att begagna sig av en bajamaja, och sen för att komma upp för den där nedrans första backen. Jag har siffror på det. Det tog mig 1 timme och 3 minuter att komma upp till den högsta punkten vid backens topp. Valde det absolut sämsta spåret vid starten. Det 11:e från vänster. Allt såg bra ut tills vi närmade oss backen, då plötsligt alla 10 spår till vänster om mig började välla in framför mig. Var efter det helt fastlåst långt ut på vänsterkanten, som stod i princip helt still. Måste se till att seeda upp mig till nästa år, och för all del ställa mig närmare mitten.

 

(ja, jag har redan anmält mig för att göra om det) 

 

När jag väl var uppe så var det helt magiskt. Lätt nedförsbacke, isiga fina spår och sol ute på myrarna, och jag kände mig inte ett dugg trött. En fördel med att tvingas ta det extremlugnt uppför backen, förstås. Därefter rullade milen på utan att jag kände att det började ta emot alls. Smågan, Mångsbodarna, Risberg, Evertsberg. Det var först i backarna upp mot Oxberg som det började tära lite på mig, dessförinnan var alla kilometrar väldigt billiga att inkassera. Efter det så var däremot alla uppförsbackar helt söndersaxade och bestod mest av snömos, vilket tog mycket energi och tid. 

 

Hökberg, Eldris, och slutligen Mora. Småkuperat och jag tyckte att det började bli längre och längre mellan km-markeringarna. Mystiskt. Hade ändå krafter kvar till en liten spurt i mål de sista hundratalet metrarna. Mellan toppen av första backen och mål så hade jag lyckats åka om strax under 1.200 andra åkare.

 

Jag hade föreställt mig inför loppet att jag, när jag var som mest utpumpad, skulle återvända till mina mest primitiva drifter. Lite som Buck i Skriet från vildmarken, som knyter an till sin inre urhund. Sin latenta varg. Nå. Heut' Ist Mein Tag. Den gamla slagdängan av Blümchen. Där hamnade jag mentalt. Den gick på repeat i hjärnan. Mitt innersta väsen är tydligen tysk 90-talspop/eurodisco/techno. 

 

 

Sen slussades jag vidare i den fantastiska logistiken kring loppet. Skidinlämning, bli av med tidtagningschipet, få medalj och lättare mat, buss till inlämnade väskor, dusch, buss tillbaka, gravering av medalj, uthämtning av skidorna igen. 

 

Jag släpade på en väldans massa onödig extravikt under loppet märkte jag. Hade med mig två liter sportdryck, men jag drack bara en halv. Hade även med mig 400 g nötmix och ett par torra mössor, men inte hade väl jag tid med sånt dravel. Tar lärdom av detta. Ska även detaljstudera banprofilen bättre nästa gång, så jag inte blir överraskad framför allt under loppets andra halva. Svårt lägga upp en strategi annars liksom. Märkte även att mina vindkalsonger kan skava som tusan. Har åkte 4-5 mil i dem flera ggr tidigare, men tydligen än 9 mil något HELT annat. 

 

Min snittpuls under loppet låg på 124 bpm, en fingervisning om att jag skulle ha kunnat ta ut mig mer? Eller på att jag är bra tränad? 

 

Dagen efter: Imorgon så blir det en heldag på en buss igen. Denna gång med värk i diverse delar av kroppen. Kommer bli kul. Superkul. Längtar hem nu.