Klumpen, eller En studie i envishet

Tanken var att jag skulle gräva för att sätta marksten. Snabbt och lätt gjort liksom. Gräva undan jord, lägga täckduk, ösa ner bärlager, packa, på med stenmjöl, jämna till, lägga sten. Stötte dock nästan omedelbart på den här underbara betongklumpen. 




Tror det är en del en fundamentet till husets ursprungliga entrétrappa från 60-talet, men vad den gör 2 cm under min gräsmatta är ju en utmärkt fråga. 

Plan A blev att slå den i mindre bitar med släggan så att den skulle bli mer hanterbar. Jag åstadkom bara stenflisor, men det var bra träning i varje fall. 

Plan B bestod sedan i att gräva ut runt den, tippa upp den på högkant, lägga något att dra i undertill och släpa upp den på markplan. Lyckades med alla steg utom just det där sista lilla essentiella momentet. Att få upp den ur gropen.

Annars måste jag säga att planen var superb. 




Dags så för Plan C, även känd som "Plan Syns inte, finns inte" alternativt "Operation: Vildvittra", vilken gick ut på att gräva en ännu djupare grop precis intill, och helt enkelt putta ner eländet där. 




Ur vägen och ute ur mitt liv. Nu är den nästa husägares bekymmer om ett halv sekel eller så. Skrev en lapp där jag ursäktade för olägenheten som jag lade i en tom kryddburk och kastade ner i helvetesgapet innan jag öste jord över allt. 

Älskar lyckliga slut, även om vägen dit är onödigt krokig ibland. 

Kommentera här: