Bokrecension: Bergtagen - Thomas Mann

Situation (vad och av vem): Bokrecension av Bergtagen, skriven av Thomas Mann (1924). 868 sidor, utgiven av Forum, tryckt 1976.
 
Bakgrund (handling): Hans Castorp ska besöka sin kusin på ett sanatorium i de schweiziska alperna. Han planerar att stanna i 3 veckor för att sedan återvända hem till Tyskland och utbilda sig färdigt till ingenjör. Det slutar med att han stannar på sanatoriet i 7 år. I slutet av boken bryter första världskriget ut.
 
Aktuell bedömning (vad tyckte jag): En säregen roman. Det känns som om jag medvetet förvägras alltför mycket handling. Narrativet accelererar, och varje efterföljande kapitel slukar allt större stycken tid än sina föregångare, utan att det för den sakens skull händer särskilt mycket mer. Tiden bromsar snarare in, paradoxalt nog. Boken är filosofisk emellanåt, i synnerhet tycker jag att Mann skriver tänkvärt om just konceptet tid. Hans Castorps personliga utveckling från omogen yngling till ansvarsmedveten man är värd mödan att följa. Han sjunker ner i dvala, kommer bort från livet, på ett sätt som jag kan relatera till. (Han är överlag ganska passiv som karaktär, det är nästan som om tiden är huvudperson ibland och inte herr Castorp). Jag hade - såklart - även stor yrkesmässig behållning av hur han upplevde det att bli röntgad, och i samma veva medveten om sin egen dödlighet, för första gången:
 
 
De enda gånger jag däremot känner att boken verkligen blir seg, är när Settembrini (frimurare/humanist) och Naphta (jesuit/totalitarist) har alltför långa ideologiska och metafysiska utläggningar med varandra. Ja se dessa evinnerliga själafiskare. Utläggningarna leder dessutom inte heller just någonvart, vilket det kanske finns en bakomliggande poäng med. Satir, måhända. Skiter väl Mann i; hans skriver verkligen inte detta som publikfrieri. Många strömningar som ledde fram till 1:a världskrigets utbrott finns representerade på sanatoriet i ett litet isolerat mikrokosmos som det är intressant att ta del av. Till och med den totala idélösheten finns representerad. 
 
Rekommendation (betyg): 4/5. Som att ta plats i baksätet i en ojämn tidskapsel. En kan nog ha det både bättre och sämre.

Kommentera här: