För då kommer känslan...

...den smygande känslan.
 
Ni vet den där känslan, när man väljer ut en 700-sidors oläst kloss ur bokhyllan som är tänkt ska räcka hela semester, och så läser man ut den redan på andra semesterdagen. För hjärnan, som bara velat sålla kurslitteratur och vetenskapliga artiklar i nästan tre års tid nu, har plötsligt - utan förvarning - ställt in sig på att sluka skönlitteratur igen. Inte helt ovälkommet, men ändå; Fettklumpsjävel.
 
Boken i fråga var House of leaves av Mark Z. Danielewski. Den var helt fantastisk. Jag använder till att pressa blommor nu.
 
Klämmer ihjäl den. Hittar en himmelsk drog.
 
Fast midsommarblomster är inte narkotikaklassat, jag har dubbelkollat.
 
 
...är jag den enda som aldrig förstår?
 
 
 
 
 
 
Jag saknar Kent. There. I said it.
Kommentera inlägget här: