Jakten på Den Stora Meningslösheten // Livet, Universum och Allting // Var jag alltid en misantrop?

Jag snöar in på sidospår ibland. Det ligger i min arts natur. Denna blogg är min största lättjas barn. Och omvänt, min slapphets ansenligaste krabat. Vissa skulle gå så långt som att kalla beteendet för intelligensens börda, men det är att tänka för höga tankar om oss människor. Det är synd om oss, visst, men kanske inte så som Indras dotter avsåg. Och inte oförtjänt. Vi är vi - oss allihopa - och det är vårt enskilt största tillkortakommande. Vad gör vi? Sår split. Hatar. Kör om i högerfilen. Skadar. Missförstår. Förstör allt vi kommer åt och över. Mobbar. Använder för mycket tändvätska när vi grillar. Parasiterar och hatar ännu mer. Frågar om man behöver hjälp så fort man kommer in i en butik. Polariserar. Åt helvete med oss, ärligt talat.
 
 ---
 
Since dawn of time the fate of man is that of lice.
Equal as parasites and moving without eyes.
(Year Zero - Ghost)
 
Kanske är jag otålig som inte kan skönja någon utveckling, men samtidigt så kan jag inte skaka av mig känslan av att vi har våra bästa dagar bakom oss. Irrationalitetens slutgiltiga seger, och den ackompanjeras av applåder. Åt helvete med oss. Ärligt talat.
 
---
 
Mvh, Muntergök. Imorgon är en vilt främmande dag.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback