xrob

Om det finns ett kapitel att skriva, varför skriver jag det inte bara? Allting är så tragiskt bristfälligt, och en dag så slår mitt hjärta sina sista slag. Bristfälligt och smutsigt, samtidigt som vissa saker är så okonstlat rena att det inte går att värja sig mot dem ens om man skulle vilja. Tills sprickorna äter ikapp och allting blir jämngrått på nytt, och allt som nog någonsin förändrades var det hutlösa antalet bortkastade ögonblick. Ha inte för bråttom med att växa upp och befläckas av världens alla brister, min son. Och förlåt för att jag inte lyckats göra den varmare. Misslyckanden är en del av livet. Betecknande, om något.