En människa med en frakturerad höft är inte samma sak som en låda med körsbärstomater
Ikväll fattar jag inte: New Public Management
Jag förstår som vanligt ingenting. Just ikväll så har jag svårt att greppa hur New Public Management [NPM] löser just något alls i vården. Tanken - som jag åtminstone tror mig förstått rätt - är att den offentliga sektorn förutsätts bli effektivare genom styrning uppifrån och konkurrens utifrån.
Konkurrensen ska komma ur att folk själva väljer var de vill få sin vård, och hux flux måste vårdinrättningar anstränga sig för att behålla sina patienter. Plötsligt beter sig instanser som små företag på en marknad, och begrepp som patienter ersätts av kunder, undersökningar av produkter och vårdbehov av efterfrågan. Saker kvantifieras och görs mätbara, vilket egentligen borde tilltala en gammal naturvetare såsom jag själv. Och hade jag jobbat med bilar eller trådspik och inte med människor så hade jag kanske varit ganska nöjd med detta. Hade jag varit en aktör på en fri marknad så hade det kanske till och med känts naturligt.
Men nu är allt bara så jävla fejk.
Efterfrågan består av landstingets budget, och patienter är inte några jävla kunder som shoppar. De är människor som behöver vår hjälp. Och när de går till en läkare, är det sen denne som bestämmer vilken produkt som behövs. Antar att läkarna då blir till personal shoppers i allt detta? Produkten - operationen eller provtagningen eller whatever - beställer sedan landstinget, nästan alltid av sig själv i ett slutet system. Den här påhittade marknaden fungerar inte ens utan stödhjul, utan konkurrensen måste konstrueras från politiskt håll. Saknas konkurrens så tvingas det fram en utförsäljning, och agerar inte sjukvårdspersonalen utifrån en marknadslogik (utan bara fortsätter rädda liv som några andra tomtar!) så ska de tvingas in i det rätta sättet att tänka på genom ett påhittat prissättningssystem.
Vi tar det ett varv till, med ett exempel: En läkare (personal shopper; beställare) på en akutavdelning (ett företag) i ett landsting (på en marknad) beställer (shoppar) å en patients (kunds) vägnar en DT-undersökning (produkt) av en röntgenavdelning (grossist) i samma landsting. Denna kostar av någon anledning 2.665 kronor. Denna summa flyttas från akuten till röntgen, för att senare bli en försvinnande liten del av de respektive avdelningarnas bokslut. Dras akuten sedan med för stort underskott så kan den tvingas skära ned inför nästa år. Om den inte är för oumbärlig för landstinget i stort, vilket den ju är. Då åläggs avdelningarna som går med plus istället med sparbeting, så kan pengarna som blir över där gå tillbaka till de mer behövande delar av landstinget.
Med konstanta politiska stödåtgärder ska alla tillgängliga medel användas för att upprätthålla en marknad som så smärtsamt tydligt inte är den här sektorns naturliga tillstånd.
För att få en budget att gå ihop, är vi bara en tillräckligt skrupelfri chef ifrån att patienter börjar skrivas ut för tidigt så att de återkommer som kunder ännu en gång - Vi får ju betalt per vårdtillfälle! Om betalning erhålles per diagnos och vårdtillfälle, så tjänar man helt plötsligt på att medvetet felbehandla. Nu är vi inte där riktigt ännu hoppas och tror jag, men det är detta sättet att tänka på som ligger bakom att din vårdcentral inte låter dig söka för två åkommor samtidigt utan tvingar dig boka två separata tider.
Och av detta förstår jag knappt något alls.
Etiska dilemman förstår jag mig på. Ekonomiska styrsystem - Inte riktigt.