Alla FÅR plats. Kanske inte sängplats, men ändå.
Lite sen med att kommentera detta, men det beror på att jag har ett liv. Nej skoja ba, men jag gillar att bidra till illusionen att jag skulle ha ett. Rökridåer och skådespel, det enda sanna sättet att härsk(n)a. Till saken nu? Okej då.
Debatten om vårdpersonals rätt att visa att de är mot rasism har långsamt puttrat på sedan Jimmie Åkesson inte var ett dugg välkommen på Norrlands Universitetssjukhus för ett par månader sedan. Nu senast när Sd i Jönköping tyckte att vårdpersonal inte ska få visa att de anser att alla får plats. Detta trots att antirasism är ett centralt tema i Hälso- och sjukvårdslagen. Den där lagen som utgör grunden i allt som vi sysslar med om dagarna (och nätterna), ni vet?
Fyra snabba invändningar ändå, icke-diskussionen till trots:
- Den som hävdar att antirasistiska knappar inte får bäras ur hygiensynpunkt har aldrig sett en sjuksköterskas uniform. Vi går omkring med pennor, saxar, namnskyltar, broscher från diverse sjuksköterskehem och yrkeskårer, rosa och blå band, VAS-skalor, VIPS-foldrar, you name it.
- Handlar det om att det finns folk som tycker att vara mot rasism är ett politiskt ställningstagande, så behöver dessa folk växa upp en smula. Antirasism är inte politik. Det är en självklar del i att vara en människa som befinner sig bland andra människor. Det är logik och medmänsklighet. Vi har plats, och vi har råd. Förminska inte er själva genom att vara dummare än absolut nödvändigt.
- Rasism syns inte på ytan. Således är det förbaskat svårt att behandla en patient med rasistiska åsikter sämre än en annan patient, så länge denne har hys nog att hålla dessa åsikter för sig själv. Jag skulle aldrig få för mig att diskutera politik med en patient. Dels för att det är opassande, dels för att jag är normalt funtad.
- Att vårdpersonal vill visa att de tänker behandla alla människor lika borde lugna även de mest hatiska av Sverigedemokrater? Förutsatt att de har insiktsförmåga nog att inse att även de faller under kategorin människor, menar jag. En knapp som säger att jag är emot rasism, är en knapp som säger att jag inte tänker diskriminera någon. Någon. Tror det kallas professionalitet. Eller en lagstadgad skyldighet. Eller en självklarhet. Eller det där konceptet som allt fler verkar ha så himla svårt för i dessa cyniska tider: Medmänsklighet. Välj själv.
Och i slutändan så får man komma ihåg, att om vi vill att framtiden någonsin ska se ut som den gör i Star Trek, måste vi som art övervinna dessa dunkla avarter till tankegångar. Och lära oss hemligheterna bakom interstellära rymdresor. Men vi inleder lämpligen med att göra upp med rasismen.