Jag är för trött för att komma på en rubrik ikväll. Nånting om hur folk över klassgränserna aldrig tycks kunna förstå sig på varandras respektive verkligheter.
Såg en gubbe (som nutiden sprungit åttor kring) på tv tidigare idag. Kring mitt-på-dagen-snåret, antagligen på SVT Forum. Han tyckte att ett bra sätt att öka på folks incitament till arbete, vore försämrade villkor för arbetslösa. Tror han pratade om att göra inskränkningar i befintliga socialförsäkringar på något vis, lyssnade bara i nån halvminut. Men den halvminuten räckte för att han - och framför allt hans verklighetsfrånvända och människoföraktande synsätt - skulle etsa sig fast i huvudet. För det är så det funkar, eller? Ingen vill ju jobba egentligen, och de som står utanför arbetsmarknaden gör samtliga så av egen fri vilja? Det finns inga människor som dagens cyniska marknad helt enkelt bara spottar ut? Utförsäkrade f.d. långtidssjukskrivna, folk med fel efternamn, etc? För att det verkar så himla roligt att inte veta om man har råd med mat på bordet åt sina barn månaden ut. Nej, men fortsätt ni att montera bort skyddsnät efter skyddsnät. Solidaritet är ju så jävla passé. Har kroppsarbetat ute på kolonin ett par timmar i morse, sen tagit en tre timmar lång powerwalk med barnvagnen, följt av intervaller upp och ner för trapporna med tvättkorg under ena armen och ett 10 kilos barn dinglandes i den andra. Skyller således kvällens lättretlighet på fysisk utmattning. Trevlig helg, nu ska jag äta musslor.