Dagens i-landsproblem #39: Sopskyfflar med effektivitetsgrad på 98%

Ni vet sopskyfflar? Om inte så tillhör Ni antagligen övre överklassen och välkomna till läsarkretsen i så fall. Se förklarande bifogad bild nedan. Jag gillar egentligen sopskyfflar, på konceptuell nivå. Det är skönt att slippa hasa fram dammsugaren när man bara har smutsat ner lite lagom mycket. Men i verkligheten så är de ett nedrans aber för min sinnesro. Ty. Det är ju helt jävla omöjligt att sopa upp den där sista lilla linan av finfördelad smuts som hela tiden ansamlas under skyffelns gummilist. Det är som om sopskyffeln inledningsvis bestämt sig för att vara min bästa vän och hjälpa mig att utföra sysslan som är anledningen till dess blotta existens (Att städa, anm. (Det som Ni ser tjänstefolket ideligen göra efter Er, överklassanm.)). Men bara till en viss gräns. De där sista 2% smuts befattar den sig inte med. Inte en chans. Aldrig i livet. Så helvete heller. Icke förhandlingsbart. Av den anledningen så kommer landets alla sopskyfflar att vara först mot väggen när revolutionen kommer (Obs; Arkebuserings-humor. (Hur ofta ser man arkebuseringshumor nuförtiden? Eller nånsin? Imorgon siktar vi på defenestreringshumor)). Att mänskligheten inte lyckats lösa detta problem ännu är symtomatiskt för den mentala utvecklingsdefekt som genomsyrar oss som art (Obs; Misantropi-humor).
 
Det här är en sopborste med tillhörande sopskyffel.
Måtte de båda för evigt uppleva att det är måndagsmorgon.
På katten Gustaf-sättet, inte Bill Murray-sättet.
 
 

Kommentera här: