Så långt ifrån taket som möjligt
Ligger på golvet för att komma så långt ifrån taket som det bara är fysiskt möjligt. Russinfingrarna rör sig frenetiskt över tangentbordet, inte för att de nu sysslar med något vettigt. Ögonen bryr sig inte ens om att följa dem, de är upptagna med att ta in hela den stora vita ytan ovanför. Korsdraget från fönstret svalkar, allt doftar schampo och elektronikdamm. Kroppen är snart stel som en svensk känsloyttring, kall som ett lik mot golvet. Missade att döda en spindel igår och jag vet att den finns kvar här inne. Kalla det spindelsinne. Förr eller senare tittar den fram. Jag kan vänta. Elektriska flugsmällan inom räckhåll. Ditt octopedala lekamen ska knastra och spraka innan jag sluter ögonen ikväll. Jag är alltid intresserad av segrar, det spelar aldrig någon roll hur små de är. Jag kan vänta.