Dröm #25 - Den försenade elefanttaxin

Vaknar irriterad klockan kvart över nio1. Jag hade beställt en elefanttaxi till klockan nio, och nu skulle jag bli försenad. Det är hopplöst att komma i tid i Indien. Sultanen kommer bli rasande, och min erfarenhet av honom är att han föredrar att lyssna till ursäkter först efter det att ens huvud avlägsnats från resten av kroppen medelst svärdsklinga. I undantagsfall medelst tigerkäke eller nagelsax.

Detta kändes som ett klockrent undantagsfall.

Således befann jag mig alltså mitt i en grov härva av trubbel. Dock hade jag förberett allt han bett mig om; jag hade införskaffat tvåhundra iPod nanos i blandade färger, omsorgsfullt laddat batterierna på dessa (försök göra det på en kvart på ett hotellrum med bara ett eluttag; jag utmanar dig!), samt fyllt varenda en av dem med Quiet Riots samlade verk. Allt till hans dotters stora glam metal/pudelrock-party.

Så hör jag äntligen en elefant trumpeta nerifrån gatan. Klockan är nu 09:302. Springer nedför trapporna och ut på gatan med alla iPods i en stor säck. Elefanten är en uppenbarelse värd att ägna ett stycke åt att beskriva i detalj.

För det första: Hellraiserspikar över hela huvudet och snabeln3. För det andra: Elefanten är helt rosa. För det tredje: Den har blå flames-tatueringar över större delen av frambenen. För det fjärde: En enorm boombox à la tidigt 90-tal är fastspänd över dess rumpa. Den spelar en avskalad tubaversion av Sorcerer's apprentice - Paul Dukas, om och om igen.

Världsmedborgare som jag är, hivar jag mig vant upp på den rosa bestens rygg. Här kommer nästa överraskning: Elefanten är Linda Blair. Hon vrider huvudet 180 grader på sedvanligt exorcistmanér4 så att vi får ögonkontakt. Sedan börjar elefanten - som samtidigt är Linda Blair - att tala till mig. På tyska. Tur att jag läst tyska i gymnasiet. Och tur att jag har en babelfisk i örat.

- Wohin wirst du heute gehen? (Where do you want to go today?) frågar hon, och skiter därmed i att be om ursäkt för förseningen. Som det kanske anstår en stjärna (nåja) av hennes magnitud (nåja igen). Och ett korrekt svar hade här kanske varit något i stil med Zum Palast, bitte eller Raus zum Palast, mein Leben hängt davon ab! Men icke; mitt dröm-alter ego var mer intresserat av att ta drömmen till en metafysisk nivå istället:

- Wie fühlt es sich, an einem fiktiven Elefanten in einen anderen Mann's Traum sein? (Hur känns det att vara en fiktiv elefant i en annan människas dröm?). Hon svarar att hon förvisso har stor erfarenhet att dyka upp i folks drömmar, men att detta var första gången som hon fick spela spikbeprydd rosa elefant. Alltid skönt att slippa vara en demonbesatt unge; det är direkt förödande för ens karriär att spela samma roll om igen, bla bla bla. Det slår mig vilket otroligt tråkigt intervjuobjekt hon är, och det är det sista jag hinner tänka innan jag vaknar till och tittar på klockan.

Klockan är kvart över nio.








1 Det här är lite intressant ur drömsynpunkt; min hjärna placerade alltså drömhändelserna tidsmässigt vid tidpunkten för mitt uppvaknande. Udda.

2 Vid den riktiga tidpunkten 09:30 så satt jag och kollade min mail. I Sverige, inte Indien.

3, 4 Mina drömmar gör ofta såna här skräckfilmsreferenser, utan att nödvändigtvis vara särskilt skrämmande själva. Lite som hur mitt vakna jag alltid gör Vänner-referenser utan att vara underhållande.


Andra bloggar om: , , , , , , ,

Kommentera här: