xrob

Jag är stressad (som i att jag har mycket att göra). Men jag stressar inte (som i att jag bibehåller mitt norrländska lugn). Och det gör mig stressad (som i att jag blir stressad på riktigt). Men jag stressar som sagt inte (jag vet inte riktigt hur man gör). Min kropp däremot. Där kan vi snacka stresstillstånd. Det är nästan lite kul. Och när så pacman uppenbarar sig i min brieost, är det inget annat än ett tecken. Jag måste sluta låta stressens spöken jaga mig. Äta de stora antistresspillrena och börja jaga dem istället? Helt enkelt sluka de kaxiga små jävlarna? Tömma livets bana på alla måsteprickar för att nå upp till nästa nivå? ... Eller är det att tolka in för mycket i uppenbarelsen?