Groda (I'll kill you to pieces)

Okej (bra start på inlägget där; okej). Så jag satt där i g(r)odan ro och trodde mig ha hyfsad koll på läget, och fick frågan om hur jag borde vinkla röntgenröret för att få spina ischiadica att projiceras medialt om os ilium, så att man kan mäta interspinalavståndet. Och jag svarar att röret skulle kunna vinklas lateralt ifrån. När orden kom ut ur min mun så var det precis som om jag flöt ut ur min egen kropp och beskådade eländet en meter till höger om mig själv. Och min astrala kopia pekade på mig, gapskrattade och utbrast: "Det där var verkligen jättefel sagt".

Och han hade såklart rätt. Röret kan givetvis inte vinklas lateralt ifrån, det skulle ge en distorsion i bilden som skulle medföra att interspinalavståndet får ett för lågt värde. Röret ska vinklas kaudalt ifrån för att undersökningen fortfarande ska vara ortodiagrafisk. Men orden, som jag visste var fel redan samtidigt som de smet ut ur min mun, gick inte att hindra. Jag hade inte kontroll över mina egna stämband. Mina klasskompisar bara satt och gapade. Deras världsbild hade precis förändrats. Kanske för alltid.

Den här dagen glömmer jag aldrig.



Andra bloggar om: , , , , ,
Kategorier:

Kommentarer:

1 Sandra:

gud vad piiiinsamt... jag skäms ända från norrland.

2 Robert:

jag tror dig... och jag kommer verkligen aldrig att glömma detta. precis som jag aldrig kommer glömma att jag hade ett halvt fel på ett programmeringsprov i 3:an (det enda fel jag någonsin haft på ett datorrelaterat prov alla kategorier). jag är inte långsint. jag är bara perfekkktionist. (obs; medvetet stavfel)

Kommentera här: