Att tävla i musik

Att tävla i musik förresten, helt apropå absolut ingenting, är inte det en lite märklig företeelse? Egentligen? Idol går ut på att ta reda på vem som kan sjunga covers med störst inlevelse (varav ingen av årets tävlande rår på min tolkning av ledmotivet från Phantom of the Opera som jag framförde i duschen i morse), och Melodifestivalen syftar till att ta reda på vilket land som kan skriva den mest slätstrukna mainstream-slagdängan som sätter sig snabbast i folks huvuden.

Jag är skeptiskt inställd till om det borde gå att tävla i något som är så pass beroende av människors subjektiva interpretationer som musik faktiskt är. Musik är ett ytterst personligt sätt för en människa att uttrycka sig på, och tolkningen av ett musikstycke är något minst lika personligt hos varje enskild åhörare. Men likförbannat så tävlas det som aldrig förr. Så bevisligen så går det ju. Men jag reserverar mig härmed för att det egentligen är omöjligt.


Slagdänga: Enkel och populär melodi som med lätthet fastnar i minnet. De viktigaste ingredienserna för att detta skall kunna ske är repetition, taktfasthet samt att melodin skall vara tydlig och lätt att identifiera. Dock behöver den inte tvunget vara unik; snarare har det visat sig att motsatsen är att föredra. Texten skall helst vara av det trallvänliga slaget och således inte nödvändigtvis vettig; nödrim är t.ex. fullt acceptabla || -an; -or


Andra bloggar om: , ,

Kommentera här: