Perspektiv

Nu är jag förvisso förhållandevis ung (det är sant, skulle jag ljuga för er?) och kanske saknar jag i och med det, det perspektiv på livet som krävs för att vara negativt inställd till detta. Från min (relativt, får man lov att anta) naiva synvinkel, så har jag svårt att föreställa mig att jag någonsin kommer vilja gå i pension. Det ultimata vore väl ändå att jobba tills man själv känner att det får lov att vara nog, och sen falla död ner på fläcken? Oavsett om man är 30, 44 eller 72? (Och ålder är väl fortfarande, senast jag kollade, bara en sån där siffra?) Fast vill man gå i pension redan när man är 30, så kan jag avslöja att man valt fel yrke.

Det vore intressant om det här blogginlägget finns kvar att läsa när jag själv är 55-60 nånting. Jag förväntar mig att mitt resonemang förändrats en hel del vid det laget.



Andra bloggar om: ,
Kategorier:

Kommentera här: