Bokrecension: The Sword of Truth-serien av Terry Goodkind

Till en början ser man bara det episka fantasyäventyret. För det är vad man förväntar sig av den här typen av litteratur. Men några delar in i serien börjar man se de filosofiska undertonerna. Och efter ytterligare några delar, så inser man att det i grund och botten är en minst sagt monumental kärlekshistoria. Som pågår i saftiga 8332 sidor, fördelade på 11 klossar till böcker.

En av Terry Goodkinds största styrkor ligger nog i persongalleriet som han bygger upp. Hans karaktärer känns som riktiga människor, som genomlider oförställda samvetskval och upplever äkta känslor. Inga personlighetsstereotyper à la Stieg Larsson (eller annan valfri deckarförfattare) i sikte. Och precis som i Robert Jordans Wheel of Time-serie, så är det inte alltid så himla uppenbart var gränsen mellan gott/ont löper; böckerna tillåter att gråzonen däremellan brer ut sig. Som det sig bör, enligt mitt tycke.

Filosofin som förekommer i böckerna är renodlad objektivism, men Goodkind klarar av att introducera detta begrepp i fantasygenren utan att böckerna för det börjar kännas som liberal propaganda. Ayn Rand sammanfattar objektivismen alldeles utmärkt i följande citat: "My philosophy, in essence, is the concept of man as a heroic being, with his own happiness as the moral purpose of his life, with productive achievement as his noblest activity, and reason as his only absolute".

Serien finns visst på svenska också, men jag rekommenderar starkt att den läses på engelska. Det finns även en separat liten prolog på 192 sidor, Debt of Bones, som jag rekommenderar att man läser mellan del 8 och 9 i huvudserien. Nu måste jag bara vänta ett par år, så att jag börjar glömma bort delar ur handlingen. Sen ska jag läsa om hela serien igen.

Betyg: 10/10. Gåshudsögonblicken duggade tätt. I alla fall för undertecknad.



Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , , . Brukar alltid säga att 'jag egentligen inte gillar fantasy', ofta efterföljt av ett 'men'............ det var en åsikt som jag började slänga mig med efter jag läst några böcker av David Eddings i högstadiet. Robert Jordan fick mig att börja inse att fantasy faktiskt kunde vara bra, och Terry Goodkind har definitivt fått mig att uppskatta genren i all dess eskapistiska prakt.

Kommentarer:

1 Johnny:

"Jag egentligen inte gillar fantasy" ... men - Katherine Kerrs Deverry-böcker är klart läsvärda.

2 Robert:

Många har tipsat mig om denna Kerr. Kanske blir nästa serie att djupdyka i. Ska bara smälta Goodkind ett tag till först.

3 hfzn:

visst är dom bra? ;D var det inte jag som tipsade om dom? uh? :D

4 Robert:

Inte helt omöjligt faktiskt :-P

5 Johan:

Nu gillar jag inte Goodkind – eller Jordan, eller Eddings – men det finns ju alltid massor med bra böcker inom en given genre, även om en författare – eller för all del majoriteten av författarna – är kass.



//JJ

6 Robert:

Lite som med hip hop då; det finns guldkorn, men fan vad man måste leta för att hitta dem.

7 Johan:

Jag skulle säga att det är som det mesta. Majoriteten av allt du kan hitta inom fantasy är skräp, men å andra sidan är majoriteten av alla böcker skräp. Problemet är att om jag läser en dålig rysk roman så blir inte den en representant för alla ryska romaner; ingen skugga faller över Dostojevskij för det. Men vad det gäller genrelitteratur (fantasy, science fiction, whatever) så blir en eller ett par dåliga upplevelser representativa för hela genren, och man bestämmer sig för att man helt enkelt inte tycker om den, trots att man kanske har läst en författare vars namn för många fantasyläsare är mer eller mindre synonymt emd skräp. Eddings skugga faller inte bara över <i>hans</i> böcker, utan över alla fantasyförfattare och fan och hans moster.



//JJ

8 Robert:

Väldigt sant. Deckargenren är väl också rätt utsatt på det viset. Men med skillnaden att jag hittills aldrig läst en bra deckare. Ture Sventon räknas ej.

9 Alina:

Nice blogg:)

10 Robert:

Taaaack :-)

11 Magnus:

Själv gillade jag de tre första av Goodkinds böcker, men därefter gick allt utför. Som sig brukar med långa fantasyserier där författaren egentligen bara har en idé -- och använder den om och om igen.

12 Mel:

Hej!

Jag har en bok-och-filmblogg och har länge längtat efter att läsa Terry Goodkinds böcker. Imorgon ska jag beställa första delen på engelska. Tack så mycket för din recension, den var mycket givande :)

/M

Kommentera här: