Får man skämta om vad som helst? Ja, klart som fan att man får. Ingen förmyndare eller moralpanikspapegoja ska någonsin komma och säga åt någon vad de får och inte får driva med. (Varför en papegoja? Tja, för att jag drömde om en stor, grön papegoja i natt. Jag drömde också att jag var tvungen att springa ett maraton utklädd till kvinna för att rädda en fiktiv granne från maffian, men det hör inte riktigt hit). Sen finns det givetvis lämpliga och olämpliga forum att skämta i. Dumt att skämta om pedofili på ett dop, eller om nekrofili på en begravning, eller om Auschwitz i Tyskland. Eller om Engla bland folk som fortfarande pallar läsa den exceptionellt utspädda nyhetsflod som numera utgör kvällstidningen varje dag. Jag skämtar ofta om gudomligt opassande saker. Fast då gör jag det som satir över hela PK-fanatismen och inget annat. (Man gör satir över saker och inte mot saker, va?). Och så hoppas jag i smyg att folk ska uppfatta det som svart humor. Eller åtminstone halvgrå. Jag råkar högakta svart humor. (Halvgrå är en nyans mellan vit och grå. Kanske mera erkänd som ljusgrå hos den stora massan).
Beelzeboss skiver ungefär samma sak, fast i konkretare form. Att hela tiden rätta sig efter den som lättast upplever sig bli kränkt är inte särskilt produktivt. Andra bloggar om: humor, satir, schulman, skämt, engla, maraton, auschwitz
Kommentarer:
Kommentera här:
Jag håller med dig. Alla skämt funkar så länge som man själv förstår distansen. Och naturligtvis skall man pejla av var man är och i vilket sällskap innan man släpper av ett skämt.
Att siamesiska tvillingarna schulman ursuldar sig genom att påstå att engla är att gå över gränsen är bara patetiskt.