Avog mot nymodigheter?

Att sitta och spela Gamecubeversionen av ett Nintendo 64-spel på sitt Wii, medför det per automatik att man är en bakåtsträvare? När fan är det retro, när tusan är det bakåtsträvan, när i helvete räknas det som sentimentalitet, och när är det bara konservativt? Och när är det helt enkelt inte mer än en vilja att spela världens bästa spel om och om igen? Att definiera saker är så svårt ibland.



Andra bloggar om: , , , , , ,
Kategorier:

Kommentarer:

1 Kajsa:

Åh, jag älskar det spelet! Kanske är dags att spela det igen, även om största grejen med spelet försvunnit när man redan klarat ut det en gång.

2 Robert:

Finns inget bättre :-) Vet inte hur många ggr jag spelat igenom det. Misstänker att det är tvåsiffrigt :-P

3 Emil:

Tjo!

Tänkte bara tipsa om ett bra band. Dom har tagit ställning och ger bort sin musik gratis och sprider den enbart genom sina fans. Tycker iden är cool och jag tror att det är så det kommer att se ut i framtiden. Gå in och tanka ner och sprid vidare om du gillar det.



www.magnacartacartel.com

Kommentera här: